Traneving Outdoor

Traneving Outdoor

Traneving Outdoor

Årets Näräventyrare 2011 --
Adventure Nights 2013
Peak of Sweden 2014-2015
Peak of Denmark 2016
Peak of Stockholm 2016-2017

Vi bloggar om vandring, paddling, kajak, skidåkning och allt övrigt friluftsliv vi upplever.
Vi har vandrat i Sverige, Norge, Schweiz, Österrike, Frankrike, Italien, Portugal, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland, Estland.
På vår hemsida hittar du kartor från alla vandringar och paddlingar vi gjort. traneving.se


På jakt efter bra vinterkläder till våra frilufsande tonåringar….

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Sun, September 29, 2013 15:29:12

Eftersom våra två yngsta tonåringar blev bitna av sommarens vandringar tänkte vi försöka få dem att bli inbitna turskidåkare i vinter.

Amanda följde ju med oss på ett par skidturer förra året och tyckte faktiskt att det var jätte roligt. Vi har riktigt fina skidområden i närheten av oss. Vi har åkt både runt Översjön och runt Säbysjön.


Helena på turskidor runt Säbysjön.....




Lunch när vi var på tur runt Säbysjön.....



Hit tänker vi dra med Amanda och Jesper i vinter.

Alla våra ungdomar är ju redan duktiga snowboard- och slalomåkare och utrustning till det har de redan.

När man ska på tur med skidor krävs lite andra kläder än de tjocka kläder de har i pisten.

Att få med sig våra tonåringar till sportaffären visade sig dock vara ett större problem än jag trott. Det blev till att söka på nätet.

Eftersom jag själv handrar rätt mycket klänningar att ha på jobbet på Zalando blev det naturligt för oss att leta där.

Amanda fastnade för denna snygga skaljacka från Patagonia



J
ackan från Patagonia som Amanda beställde.....


Hon behöver även en värmande jacka att ha under när vi sannar på våra skidturer. Amanda fastnade för denna värmeisolerande jacka från Patagonia.


Denna värmande jacka beställde Amanda från Zalando. Den funkar ju även att ha till vardags i skolan.....


Skalbyxor får hon ärva Helenas gamla. Det gör inget att de är en eller två storlekar för stora. Lite extra pös i byxan var bara något Amanda gillade. Ibland ska man ha tur med modet ;)

Nu väntar vi bara på att allt ska levereras hem och att vintern ska komma….


Helena åker turskidor i mörker.......



www.traneving.se

/Helena och Thomas



  • Comments(2)//friluftsblogg.traneving.se/#post215

Så kom den äntligen i brevlådan - tidningen UteMagasinet.

CanadensarePosted by Helena Traneving Thu, September 26, 2013 14:38:49

Som vi har väntat.

Hela sommaren har gått och vi tänkte att reportaget nog kommer till våren..........


Månadens nr av tidningen UteMagasinet......


Och så kom tidningen och där i reportaget om oss så fint skrivet av Emma Larsson och jätte fina foton tagna av Emma Mattsson.

En fin dag med paddling på Marvikarna utanför Åkers Styckebruk kom ner på pränt.


Tobias, Jesper, Thomas, Helena, Emma och Emma - Ett reportage blir till.......


/Helena och Thomas

www.traneving.se



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post214

Sommarvandring upp på Snöhetta 2286 m.ö.h, Dovre Fjäll, Norge

VandringPosted by Helena Traneving Mon, September 16, 2013 15:08:33

Start: Fjällstationen Snöheim, Dovre Fjäll, 1470 möh.

Mål: Toppen av Snöhetta, 2286 möh.

Längd: 12 km T/R ( plus 816 höjdmeter)

Höjdmeter: 816 höjdmeter - Från 1470 möh vid Snöheim upp till toppen på 2286 möh.

Ta sig dit: Parkera vid Hjerkinnhus (längs med E6) och åka skyttelbuss in till Snöheim.

I sommar var vi vid Dovre Fjäll och gjorde ett par vandringar.

En dag vandrade vi upp på Snöhetta som är 2286 meter högt. Att gå från fjällstationen Snöheim upp till toppen av Snöhetta och tillbaka tar ungefär 7 timmar T/R.


Att ta sig till in till fjällstationen Snöheim, där vandringen upp på Snöhetta tar sin början, sker via en skyttelbuss. Bussen kostar 50,-/resa och tidtabell (2013) hittar du nedan.

Bilen parkerade vi vid Hjerkinnhus som ligger utmed E6:an. Att parkera bilen vid Hjerkinnhus kostar 50,-/dag. Instruktioner för hur du betalar din parkering finns på ena kortsidan av Hjerkinnhus. Vi passade också på att duscha vid Hjerkinnhus. Duschen kostade 25,-/person.



Anledningen till att man måste åka skyttelbuss in till Snöheim är för att detta under en mängd år varit militärt övningsområde. Snöheim byggdes 1952 av den Norska turistföreningen men övertogs av försvaret redan 1959. 2007 fick så äntligen den norska turistföreningen tillbaka Snöheim i sin ägo. Sedan 2007 pågår militärt röjningsarbete i området och det är därför man måste ta skyttelbussen in till hyttan.

Här vid Dovre Fjäll finns vilda myskoxar. 1947 inplanterades de första djuren vid Dovre Fjäll. Från Dovre Fjäll invandrade 1971 en flock till Härjedalen. Vi hade turen att få se ett par olika flockar med myskoxar när vi åkte skyttelbussen in till Snöheim. Eftersom myskoxen är fridlyst får man inte komma oxen närmre än 200 meter.



Så snart bussen släppte av oss vid Snöheim påbörjade vi, och alla andra i bussen, vår vandring upp mot Snöhetta. Till foten av Snöhetta är det ungefär 3 km. Sedan har man 3 kilometers klättrande på stora stenblock upp till toppen. Leden upp till toppen är väl markerad. Det finns både röda T markeringar på stenarna samt stora järnstolpar som visar vägen upp till toppen.


Det blåser rejält när vi ger oss av från Snöheim men väderrapporten lovar sol hela dagen, avtagande vind och stigande temperatur framåt eftermiddagen. När vi börjar vår vandring ligger toppen dold bland molnen. Molnen lättar ungefär när vi påbörjar vår klättring från foten upp mot toppen.


Innan vi kommer fram till foten av Snöhetta passerar vi en rätt djup och strid vattenfåra från glaciärsjön Istjörni som ligger på 1650 möh.

Snöhetta är välvd som ett U men en brant glaciärgryta som stupar brant ner från Stortoppen mot sjön Istjörni. Vi väljer (som de flesta) att gå upp på Snöhettas Stortopp. Man kan även gå upp på Vesttoppen men då behöver man ha bra klätterkunskaper. När vi väl kom upp på toppen så såg vi två personer som precis kom upp på Vesttoppen.



Att klättra hela vägen upp på stora stenblock tar rätt bra på krafterna. Vi beundrar verkligen normännen och deras ”gå-på-tur-mentalitet”. Gammal som ung är ute och vandrar. Inte slutar man att gå på tur för att man passerat pensionsåldern! Inte lämnar man barnen hemma för att man ska gå upp på en topp! Varför skiljer vandringskulturen sig så mycket mellan våra två länder. Konstigt? Tror bestämt att vi varit norrmän i våra tidigare liv ;) ;)

Naturen och utsikten upp mot toppen är helt fantastisk! Vilken njutning!

På vägen upp stannar vi och lagar lunch på vårt stormkök. Ett par norrmän passerar och undrar om vi har mat över eftersom det luktar så gott på fjället.



Toppen är täckt av snö och väl uppe på toppen får man verkligen lön för allt slit upp mot toppen. Vilken fantastisk utsikt! Väldigt brant men helt magiskt.


Vi tar rätt många kort uppe på toppen. Strålande sol och bra väder! Det är inte varje dag man går upp på en topp över 2000 meter!



Vägen ner är lika krävande som vägen upp.

Det tar på knäna att gå och hoppa ner för stora stenblock.


Helena är extra lycklig över att ta sig upp på toppen. För er som missat det så var Helena med om en trafikolycka oktober 2012 och fick då en främre korsbandsskada och en inre ledbandsskada. Helena är inte opererad utan har arbetat upp bra stabilitet med hjälp av intensiv rehab. Tänk att det funkade att ta sig upp (och ner för all del)! STOR LYCKA!

När vi kommer ner till foten av Snöhetta är det märkbart varmare i luften. Vi tar av oss mössor, fleecetröja och knäpper av oss nedersta delen av byxorna. Skönt att känna värmen igen!



Vi väljer att passera vattenflödet från sjön lite längre upp. Här är det betydligt lättare att passera.



Väl tillbaka vid Snöheim väntar vi in sista bussen tillbaka till Hjerkinnhus. Under tiden firar vi den lyckade toppbestigningen med en obligatorisk öl!





Vill du ladda ner karta, hitta information om Snöheim eller Hjerkinnhus eller se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=824&i=Sn%F6hetta%20Dovrefjell

www.traneving.se

/Helena och Thomas



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post213

Flottfärd på Klarälven – Juli månads ”Adventure Nights 2013”

Adventure Nights 2013Posted by Helena Traneving Thu, September 05, 2013 09:36:26

Juli månads ”Adventure Nights 2013” tillbringade vi på Klarälven som slingrar sig fint genom Värmland. Här åkte vi flotte i sakta mak, 2 km/h, tillsammans med Thomas syster Camilla och hennes man Ulf.

Ulf och Camilla kom med bil från Karlstad där de bor. Vi kom norr ifrån efter en längre vandringstur i Norge och Årefjällen. Camilla och Ulf parkerad sin bil i Ambjörnby där de blev upphämtade av Johnny som äger Sverige Flotten. Ambjörnby var vår slutdestination för flottfärden. Vi parkerade vår bil vid Sverige Flottens basläger i Ramsby. Efter en del krångel med betalning kom vi iväg på vår färd (Camilla hade missat att det var kontanter som gällde för betalning).


Det tog en liten stund innan vi förstod Johnnys instruktion (på väldigt grov och charmig värmländska) hur man skulle styra flotten. Eller egentligen behövde man inte styra flotten. Den skötte färden bäst själv. Men om man behövde gå iland så var det bra att öva på styrningen så man inte fick panik.

Vi gick inte iland förrän till kvällen. Lunchen lagade vi på flotten. Kokade ris på gasolköket och grillade korv på gasgrillen. Toppen!

Vi 18.00 tyckte vi att det var dags att hitta en plats för vårt kvällsläger. Vi hade fått tips om en fin ö mitt i Klarälven och den tog vi sikte på.

Det var lite kämpande med att få in flotten mot land men efter några rejäla paddeltag var vi så pass nära att vi kunde hoppa i och dra in flotten till stranden.



Nu blev det dags för uppfriskande bad. Vi hade haft sol och 26 grader varmt hela dagen och Klarälven var underbart svalkande.

Det blev åter dags att tända vår grill på flotten. Köttet marinerades, couscous kokades och sallad skars till.



På kvällen tog vi en promenad runt den lilla ön. Det var skönt att få röra lite på benen. Det var fler än vi som stannat till på ön. Ett äldre par i kajak hade intagit ena udden och ett gäng med norska grabbar den motsatta udden. Vi låg fast förankrade mitt på ön.


Efter promenad och middag blev det dags att resa våra tält på flotten. Vi var rekommenderade att sova på flotten (med ankare i) för att slippa alla mygg. Mycket bra!



Efter att vi rest tältet tände vi en eld på sandbanken precis bredvid vår flotte. Här satt vi och pratade och hade trevligt hela kvällen.



På morgonen dagen efter släppte vi iväg flotten redan kl. 06.00. Efter ett tag rev vi våra tält och låg kvar på våra liggunderlag i sovsäckarna och tittade på den vackra naturen som vi i sakta mak gled förbi.



Vi hade en bit kvar till vår slutdestination så vi passade på att sola och bada. Även idag var vädret så där underbart fint som det varit nästan hela sommaren.



Väl framme i Ambjörnby var det dags att styra in flotten till stranden.

Vi packade in all utrustning i Ulf och Camillas bil och lämnade flotten vid stranden till nästa kund som skulle ta över den härifrån.





En flottfärd på Klarälven kan varmt rekommenderas. Passar alla! Glöm inte solhatt, solkräm och en låg stol att sitta på (brassestol).

Det dåliga är väl att det är en relativt dyr färd. Priset är 1800,-/person vilket vi tycker är rätt bra betalt….


Vill du se fler bilder eller hitta länk till uthyraren kan du titta in på vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=823&i=Juli%20Klar%E4lven%20p%E5%20Flotte

www.traneving.se

/Helena och Thomas


/Helena

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post212

Vilken fantastisk sommar vi har haft - Vi har besökt 6 länder under semestern.

VandringPosted by Helena Traneving Sat, August 17, 2013 17:45:50

Tänker tillbaka på vår fantastiska vandring i Österrike. Vi hade ägnat de två tidigare dagarna åt att köra vår ”äventyrsbil” från Stockholm, via Danmark, Tyskland, Tjeckien (med besök i Prag) för att slutligen komma fram till Österrike.



Första dagen i Lofer, Österrike, blev en helt fantastisk vandringsdag med våra två yngsta barn – Jesper (20 år) och Amanda (17 år).

Första dagen gick vi från hotellet till liftstationen och tog liften upp till Loderbichl på 1002 m.ö.h.



Väl uppe där liften slutade vandrade vi vidare 850 höjdmeter upp mot Grupphörndl på 1747 m.ö.h.

Vägen upp mot toppen var kuperad och brant. Eftersom detta var första alpvandringen vi hade med Amanda och Jesper på hade vi varit oroliga för hur de skulle reagera på de smala och bitvis branta partier som skulle passeras. Vår oro hade varit helt obefogad. De tyckte att de mest branta och smala stigarna var de häftigaste.


Orken var det inte heller något fel på. De nästan småsprang hela vägen upp mot toppen. Att ta med vandringsstavar så alla fick en stav var visade sig vara ett lyckodrag. I branta partier är vandringsstavar guld värda att ha med!



Precis när vi passerat Bräugföllalm, en vacker fäbod men hänförande utsikt, hörde vi ett jätte muller. Vi reagerade blixtsnabbt. Vad var det vi hörde?? Åska?? Då såg vi det stora klippblock som precis lossnade från Gföllhörndl (1627 m.ö.h). Vilken tur att vi redan passerat stigen där klippblocket och alla stenarna for ner. Var det något som kom efter oss? Inga rop eller skrik hördes så vi antog att det inte var så……..



Väl uppe toppen, med helt fantastisk utsikt, åt vi vår lunch.



Vi förvånade två tyskar som kom upp på toppen strax efter oss. De undrade hur det kunde lukta så gott på toppen. Det var vi som på vårt gasolkök kokade potatis och värmde två burkar köttbullar med brunsås.



Just luncherna hade vi planerat redan hemma. Eftersom vi hade bilen med var det verkligen inga problem att ta med precis vad vi ville.

Amanda och Jesper var trötta men väldigt nöjda med den fantastiska vandringen och även om det kom en rejäl regnskur på vår väg ner var de lyckligt fyllda av adrenalin och endorfiner en toppbestigning ger en.



Vi firade vår lyckade och vackra vandringsdag med öl till männen, en weinsprizzer till Helena och en Cola till Amanda vid uteserveringen på Lofers mycket mysiga torg.

När vi satt där berättade Helena om hur det var att vara här och åka skidor på vintern. Eftersom Helena är uppvuxen i Malmö var alperna nära. Hon har spenderat samtliga vintrar under uppväxten på olika ställen runt om i Tyrolen. Liftsystemet i Lofer är stort och det finns många vackra platser i Tyrolen.

Väl hemma sökte vi på nätet och hittade vi, i samarbete med Snowtrex,

http://www.snowtrex.se/oesterrike/skidomraaden.html som har olika resor till Österrike.

Resor på vintern till just Lofer hittar ni här:

http://www.snowtrex.se/oesterrike/lofer/skidresor.html

Vill du se mer bilder eller ladda ner kartor från just denna vandring i Lofer har vi nu lagt ut text och samtliga bilder på vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=821&i=Dag%201%20Lofer-St:Martin

Vi skrev även en direktrapport på plats i Lofer
Här har du länken till den
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=816&i=Dag%201%20Lofer-St:Martin

Om du är sugen på att vandra just denna tur och slippa bära med dig din packning är här en direktlänk till GoAustria där vi bokade boende/vandringspaketet.

http://goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-5-ravinernas-tur-3-dgr-4-nt/tur-5-turbeskrivning

Här är en länk till GoAustria som även har andra vandringsturer runt Salzburger Saalachtal där du vandrar från dal till dal och får hjälp med transport av din packning.

www.goaustria.net

/Helena och Thomas

www.traneving.se





  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post211

Adventure nights 2013 JUNI - Etapp 19 och 20 på Sörmlandsleden

VandringPosted by Thomas Traneving Tue, July 30, 2013 19:44:35

Vi vandrade denna helg Sörmlandsleden och etapp 19-20 mellan Ånhammar och Malmköping. En fin vandringstur. Se senare Sörmlandsleden Etapp 19-20

Vi kom till slutet av Etapp 19 till en kallkälla där vi hämtade vatten.

Vindskyddet vid Västersjön hade sett sina bästa dagar, så vi letade efter en annan tältplats. tiden gick och det blev sent. Thomas vandrade iväg och letade. Blev inbjuden på mat i ett hus, vilken gästfrihet, men Helena väntade ju vid vindskyddet.

Det fanns en jättefin tältplats på andra sidan viken,


men Thomas kom för sent dit så vi stannade vid vindskyddet. Om ni ska dit gå förbi huset vid etappmålet sväng höger sväng av innan nästa hus längs med sjön och fortsätt ända tills ni ser den fina platsen. Där hade bara vildsvin varit.

Vi bestämde oss för att stanna vid vindskyddet pga. tiden. Vi hade ändå en jättemysig kväll.

Med vin, kött och eld.

Vidare iväg dagen efter på etapp 20 till Malmköping. Vi vandrade denna helg Sörmlandsleden och etapp 19-20 mellan Ånhammar och Malmköping. En fin vandringstur. Se senare Sörmlandsleden Etapp 19-20

Vidare iväg dagen efter på etapp 20 till Malmköping.

Se mer bilder från Adventure Nights Juni på

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=819&i=Juni%20S%F6rmlandsleden%2019-20

Thomas & Helena





  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post210

Tredje dagen Vandra utan packning i Österrike Direktrapport

VandringPosted by Thomas Traneving Tue, July 09, 2013 09:49:36

Go Austria Dag 3

Weissbach -Lofer

Tredje dagen på vår vandrings dag med Jesper & Amanda.

Se resan under www.goaustria.net och 3 dagars turen Ravinernas tur

http://goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-5-ravinernas-tur-3-dgr-4-nt/tur-5-turbeskrivning

Fint väder idag men trötta ungdomar, speciellt Amanda som släpade sig fram. Vi bestämde att vi alla fall skulle ta oss till grottorna i Lamprechstshöhle.

Värdshuset vi bodde på var byggt redan på 1000-talet och var det äldsta i hela området fick vi reda på av servitören som var mycket pratsam.

Vi vandrade först över floden på andra sidan och kom till slut fram till Lamprechstshöhle, Europas längsta grotta formad av vatten.

Här ingick det inträde i vårt vandringspaket så vi gick in. Fantastiska formade grottor och vi gick i trappor 70 höjdmeter upp och 700 meter rätt in i grottan. Amanda tyckte det var så fantastiskt så hon orkade dessa 70 höjdmeter men inte mer,

Här fick Amanda och Helena ta bussen till vår slutdestination, vilket i sig är bra då det finns denna möjlighet istället för att pina sig fram till slutmålet.

Vi lagade först lunch

Jesper och Thomas vandrade vidare till ett Naturbad, Vorderkaserklamm.

som var en del av en flod med iskallt, men skönt avsvalkande vatten.

Vandring vidare på Arnoweg där en ko spärrade vägen och vägrade flytta på sig, trots att Thomas puttade på den. Vi fick krypa under staketet och in igen för att komma förbi.

Jesper hade nu, väldigt ont i fötterna men han sa, att vi vandrar på, för om vi stannar blir det svårt att komma igång. Med bara snabba stopp vandrade vi på med fina vyer mot Lofer.

Framme i Lofer och hotellet där det ingick ett stort friluftsbad som belöning låg redan Helena och Amanda och solade vid badet.

Några forspaddlare hade vällt i floden

En iskall öl vid badet

På kvällen firade vi med champagne och medaljutdelning att vi klarat av vår vandring. (I vandringspaketet fanns det med några medaljer, pins som vi delade ut)

Och med det, var vår vandringstur på 3 vandrings dagar och 4 hotellnätter slut

Alla bilder på hemsidan kommer att läggas ut när vi kommer hem men här är början

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=818&i=Dag%203%20Weissbach%20-%20Lofer

Thomas & Helena Jesper & Amanda

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post209

Go Austria Vandra utan packning i Österrike Direktrapport Dag 2

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, July 07, 2013 07:30:10

ST. Martin - Weissbach

Andra dagen på vår vandrings dag med Jesper & Amanda.

Se resan under www.goaustria.net och 3 dagars turen Ravinernas tur

http://goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-5-ravinernas-tur-3-dgr-4-nt/tur-5-turbeskrivning

Dagen började med regn, så vi avvaktade på vårt hotell men klockan 11 slutade regnet och vi kom iväg.

Vi vandrade från Hochmoos till ST. Martin och gav oss in i lämningar från istiden och stora flyttblock, som i Tiveden

Vidare längs en fors och flera vattenfall till ett kapell där vi intog egen hemlagad lunch.

Efter lunchen började den stora stigningen. Alla var lite trötta sen igår efter 750 höjdmeters stigning och nu blev det 400 till, lite klagomål, kossor ivägen och regn men annars var allt perfekt.

Man får lida pin för att få se något fint, är det så man säger.

Hur som helst så avslutades vandringen, först med fantastiska vyer och utsikt i fint väder och sedan dagens höjdpunkt.

Gå igenom en ravin och inte bara igenom utan inuti ravinen med vattenfall och forsar runt om kring. Fantastiskt. Även Amanda piggnade till.

Efter denna fantastiska upplevelse vandrade vi trötta genom Weissbach och mot vårt familjehotell som uppfördes redan på 1000-talet. Vi fick en ordentlig berättelse av servitören till vår trerättersmiddag. Somnade gott

Alla bilder på hemsidan kommer att läggas ut när vi kommer hem men här är början

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=817&i=Dag%202%20St:Martin-Weissbach

Thomas & Helena Jesper & Amanda

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post208

Go Austria Vandra utan packning i Österrike Direktrapport

VandringPosted by Thomas Traneving Fri, July 05, 2013 11:02:02

Go Austria

Lofer – St: Martin

Direktrapport

Första dagen på vår vandrings dag med Jesper & Amanda.

Vi hade tagit oss till Lofer i Österrike där vi kvällen innan hade kommit med vår Äventyrs bil och ätit en trerätters middag på hotellet.

I resan Vandra utan packning hade vi varit riktigt bekväma och köpt tll halvpension.

Se resan under www.goaustria.net och 3 dagars turen Ravinernas tur www.goaustria.net

Att resa så här är jätteskönt speciellt som omväxling till vårat tältliv. Här får vi ändå vår fantastiska vandring och en frilufts lunch med gasolkök och en trerätters middag väntar oss på ett väldigt fint hotell.

Dagen började i Lofer med lift upp till 1002 m.ö.h . Loderbirchl. Vi vandrade med en stigning på 750 höjdmeter, och Jesper och Amanda klarade det riktigt bra, även Helenas knä klarade det bra

Vilka vyer, fantastiskt fint. Förbi Bräugföllalm och upp på den högsta toppen Grupphörndl 1747 m.ö.h

Plötsligt smäller det till. Vi trodde åskan slog ner men det var ett klippblock som lossnade och startade ett stenras. Inte precis där vi var som tur var.

Väl på toppen lagade vi lunch, Köttbullar och potatis och njöt av utsikten.

Vi började sedan nedstigningen förbi Loferer Alm och Wasserfallweg.

Här började det regna så regnutrustningen på

Vilka fina vattenfall

Ner till liften igen och istället för att gå ner tog vi den ner. Stannade i Lofer för dagens öl och vidare till Hochmoos ST: Martin där vårt hotell låg.

Härlig första dag

Alla bilder på hemsidan kommer att läggas ut när vi kommer hem men här är början

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=815

Thomas & Helena Jesper & Amanda

  • Comments(7)//friluftsblogg.traneving.se/#post207

Paddelhelg i Tämnarån (Uppland) i högvatten 2 veckor efter våröversvämningarna.

CanadensarePosted by Helena Traneving Fri, June 28, 2013 11:19:59

Tämnarån är en av Upplandsstiftelsens glömda eller rättare sagt förfallna paddelleder. Väldigt synd tycker vi eftersom ån är jätte fin att paddla i sin helhet. Hela gamla paddelleden är 50 km lång och startar vid badplatsen i Ubblixbo. Vi använde oss den gamla paddelledskartan som förr gick att hitta Upplandsstiftelsens hemsida. Om du själv skulle bli sugen på att paddla hela leden så finns kartan nu att ladda ner på vår hemsida. Vi har skrivit in var nya lyft och lägerplatser finns.

Bilen lämnade vi vid badet i Ubblixbo eftersom det går fint att åka buss mellan Karlholm och Månkarbo för att sedan ta en promenad på 2 km till Ubblixbo.

Inför vår övernattning hade vi siktat in oss på en rastplats med vindskydd strax innan Tierp (Torstuna Friluftsområde). När vi kom fram till ”rastplatsen” var den helt raserad. Inget vindskydd i sikte och det enda som vittnade om att det engång varit en rastplats här var en gammal soptunna och ett risigt staket.

Om vi ska vara ärliga förstod vi faktiskt inte att det var vid rastplatsen vi var när vi snabbt passerade i det strömmande vattnet. Det var faktiskt först när vi kom in i Tierp vi förstod att den risiga platsen vi passerat var just rastplatsen.

Nu började det bli sent och det gällde att hitta lägerplats innan mörkret föll. Att befinna sig på Tämnarån i det strida vårflödet under mörker var inget vi ville utsätta oss för.

Strax efter Tiper stötte vi på en bro som inte gick att passera under pga det höga vattenståndet. Här var vi tvungna att lyfta. När vi drog upp kanoten upptäckte vi att det faktiskt inte var en dum övernattningsplats vi hittat. Här fick det bli!

Snabbt upp med tält och fixa till eldstaden som även den sett sina bästa dagar.

Bron som vi var tvungna att lyfta för visade sig vara en skoterled. Det är faktiskt första gången vi tältar längs med en skoterled när vi paddlar kanot. Ny upplevelse!

Vi fick en mycket trevlig, varm, solig och lugn kväll vid vårt läger. Inte en människa kom förbi på bron under kvällen.

Att sova i tält så nära en å är mysigt. Gillar verkligen när man hör hur vattnet porlar utanför tältet.

På morgonen tände vi åter elden, kokade kaffe och åt några mackor. Några morgonpigga människor kom förbi och stannade till för att byta några ord. Ingen av de som passerade oss hade paddlat ån men ett par blev nu nyfikna och inspirerade att göra om vårt äventyr på Tämnarån.

När vi ätit klart och packat ihop vårt tält och övriga saker var det dags att åka vidare på den vattenfyllda och vilt strömmande Tämnarån.

Strax innan Strömsbergs bruk finns en eldstad på höger sida. Här får man tälta!

I Västra Vad kommer en stark fors. Speciellt nu var forsen väldigt stark och här krävs god paddelvana för att kunna parera vattnet i den strida strömmen som bildas innan forsen. Här måste man lyfta! Lyftet har verkligen sett sina bästa dagar och här fick vi problem att lägga i kanoten igen.

Huset som ligger på udden precis vid forsen var tomt när vi knackade på men efter en liten stund kom kvinnan som ägde huset gående på vägen. Vi fick lov att ta kanoten genom hennes trädgård och sedan sätta i den precis nedanför forsen. Hon var spänd på hur det skulle gå eftersom hennes egen trädgård legat under vatten för två veckor sedan och det just nu sprutade vatten i forsen.

Hon berättade att hon och hennes man hjälpt åtskilliga okunniga paddlare som vält i just denna fors. De hade rott ut med sin roddbåt och fiska packning som for all världens väg när de välte. Att paddla strömmande vårvatten när man är nybörjare är inget vi rekommenderar. Här krävs god paddelvana. Att välta och kilas fast mot en sten kan sluta olyckligt!

Vår resa genom nedersta delen av forsen gick utmärkt men aldrig att vi ens funderade på att åka genom forsen!

Vid västland gör vi ett långt lyft. Här är det två lyft nära varandra (bara 200 meters paddling mellan lyften). Här stöter vi på Upplandsleden och äter sen lunch vid vindskyddet som ligger strax bakom prästgården. Här kan man hämta dricksvatten!

Även vid Näs måste vi lyfta långt eftersom det strömmen är för stark.

Även här får vi hjälp av en snäll husägare som låter oss lägga i kanoten på hans tomt.

Strax efter Näs kommer vi ifatt ett stort gäng med män som var mer än lovligt berusade i sina kanoter. Ena kanoten hade precis vält i det strida vattnet och när vi frågade så hade nästa alla vält en gång den korta sträcka de paddlat från Näs. De insåg nog inte hur farligt det kan vara att paddla så starkt strömmande vatten!

Väl framme i Karlholm tog vi upp kanoten. Det visade sig att vi missat vår buss med 5 minuter! Nästa gick om 2 timmar.

Detta löste vi genom att Thomas liftade till Tierp och Helena stannade kvar som kanotvakt. Så här gör vi ofta. Att få lift ute på landsbyggden är inga svårigheter. Det brukar lösa sig. Väl i Tierp hann Thomas med bussen mot Månkarbo.

Helena, som var kanotvakt, fick till slut syn på två av killarna från det berusade gänget. Hon gick fram och frågade dem hur det hade gått. Det visade sig att alla andra gett upp på vägen eftersom de var så frusna. Det var bara dessa två berusade killar som ”kom i mål”.

Och tur var väl det……………………

Det är roligt att paddla å på våren när vårfloden är stark. Ett äventyr i sig att parera kanoten rätt i den strida strömmen. Men man måste vara medveten om riskerna det innebär!

Om du vill se fler bilder eller ladda ner kartor över paddelleden är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=814&i=T%E4mnar%E5n

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post206

Paddlat med UteMagasinet - Reporter och Fotograf

Tips och TesterPosted by Helena Traneving Tue, June 18, 2013 10:08:28

I helgen paddlade vi med Emma (reporter) & Emma (fotograf) från UteMagasinet.

Missa inte artikeln som troligtvis kommer i nästa nummer :)

Tobias, Jesper, Thomas, Helena, Emma och Emma.......

/Helena och Thomas

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post205

Gott bröd att ta med ut i naturen - Baka över öppen eld!

Tips och TesterPosted by Helena Traneving Tue, June 04, 2013 11:32:52
Att ha med färskt bröd på vandringen är en höjdare. Vi brukar ofta blanda alla torra ingredienser hemma för att sedan kunna njuta av gott nybakat bröd vid lägerelden.


Pinnbröd är ju en klassiker som passar utmärkt att baka över öppen eld.

Pinnbröd, 8 personer
5 dl vetemjöl
2 tsk salt
2 tsk bakpulver
2 dl vatten
Blanda all torra ingredienser hemma.
Tillsätt vatten precis innan tillagning till en deg.


Annat gott matbröd är detta som ger ungefär 10 platta bröd.

Matbröd, ca 10 kakor
5 ½ dl vetemjöl
2dl vetekli
1 tsk bakpulver
3 msk mjölkpulver
1 tsk salt
3 dl vatten

Blanda all torra ingredienser hemma.
Tillsätt vatten precis innan tillagning till en deg.
Dela degen i 10 delar.
Platta ut varje del i mjölad hand till en platt kaka. Nagga med en gaffel
Grädda kakorna i en varm, torr stekpanna 3-5 min.
Vänd dem efter halva tiden.
Ät dem nygräddade.

Hoppas ni får många fina (och goda) raster vid lägerelden i sommar!

/Helena och Thomas

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post204

Maj månads ”Adventure Nights 2013” avverkades under en paddeltur på Tämnarån i Uppland

Adventure Nights 2013Posted by Helena Traneving Wed, May 29, 2013 13:03:37

2013 ska vi tillbringa MINST en natt per månad i tält eller vindskydd - Vi kallar vårt äventyr för ADVENTURE NIGHTS 2013

Då kanske de flesta tänker. Varför kalla det här ett äventyr. Att sova ute i tält minst en natt ute per månad kan väl inte vara så svårt. Jo för se det kan det. I alla fall för oss som har haft fyra barn hemma……

Maj månads ”Adventure Nights 2013” avverkades under en paddeltur på Tämnarån i Uppland. Mer om just paddelturen kommer i en annan blogg. I dag skriver vi bara om vårt projekt!

Tämnarån är en av Upplandsstiftelsens glömda eller rättare sagt förfallna paddelleder. Väldigt synd tycker vi eftersom ån är jätte fin att paddla i sin helhet.

Det var gott om vatten i ån.....

För vårt projekt ”Adventure Nights 2013” hade letat fram våra gamla kartor över paddelleden. I den gamla kartan hade vi siktat in oss på en rastplats med vindskydd strax innan Tierp (Torstuna Friluftsområde). När vi kom fram till ”rastplatsen” var den helt raserad.

Här skulle vindskyddet legat (Torstuna Friluftsområde).....

Inget vindskydd i sikte och det enda som vittnade om att det engång varit en rastplats här var en gammal soptunna och ett risigt staket. Om vi ska vara ärliga förstod vi faktiskt inte att det var vid rastplatsen vi var när vi snabbt passerade i det strömmande vattnet. Det var faktiskt först när vi kom in i Tierp vi förstod att den risiga platsen vi passerat var just rastplatsen.

Nu började det bli sent och det gällde att hitta lägerplats innan mörkret föll. Att befinna sig på Tämnarån i det strida vattnet under mörker var inget vi ville utsätta oss för.

Strax efter Tiper stötte vi på en bro som inte gick att passera under pga det höga vattenståndet. Här var vi tvungna att lyfta. När vi drog upp kanoten upptäckte vi att det faktiskt inte var en dum övernattningsplats vi hittat. Här fick det bli!

Tältet rest......

Snabbt upp med tält och fixa till eldstaden som även den sett sina bästa dagar.

Bron som vi var tvungna att lyfta för visade sig vara en skoterled. Det är faktiskt första gången vi tältar längs med en skoterled när vi paddlar kanot. Ny upplevelse!

Till kvällsmat grillade vi fläskfilé och kokade risoni med god sås. Gott! Salladen var redan skuren och medtagen hemifrån. Till efterrätt åt vi Tiramisu. En stående favorit när vi är och vandrar utomlands.

Grillad fläskfilé på pinne....

Vi fick en mycket trevlig, varm, solig och lugn kväll vid vårt läger. Inte en människa kom förbi på bron under kvällen.

Helena fixar med maten.....

Att sova i tält så nära en å är mysigt. Gillar verkligen när man hör hur vattnet porlar utanför tältet.

Thomas vid elden.....

På morgonen tände vi åter elden, kokade kaffe och åt några mackor. Några morgonpigga människor kom förbi och stannade till för att byta några ord. Ingen av de som passerade oss hade paddlat ån men ett par blev nu nyfikna och inspirerade att göra om vårt äventyr på Tämnarån.

Helena packar ner tältet....

När vi ätit klart och packat ihop vårt tält och övriga saker var det dags att åka vidare på den vattenfyllda och vilt strömmande Tämnarån.

Det är roligt att paddla å på våren när vårfloden är stark. Ett äventyr i sig att parera kanoten rätt i den strida strömmen. Mer om hela vår paddling på Tämnarån i nästa blogg då vi även lägger upp kartor m.m.

Klara att åka vidare.....


Om du vill se fler bilder från just maj övernattningen i projektet – Adventure Nights 2013 är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=813&i=Maj%20T%E4mnar%E5n%20Tierp

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post203

Förmiddagsvandring på Blå Stigen 5 km – Ny Rundslinga, Sörmlandsleden Etapp 12

VandringPosted by Helena Traneving Thu, May 16, 2013 14:12:42

När vi genomförde vårt projekt ”Adventure Nights 2013” i april hittade vi en ny och jätte mysig rundslinga.

Vandringsleden går utmed Lilla Horssjön på etapp 12 av Sörmlandsleden. Eftersom vi sovit över vid Lilla Horssjön började vi vår vandring här ifrån. Vår bil stod parkerad ute vid den lilla skogsvägen och från den och hela rundslingan runt är det 5 kilometers vandring i kuperad terräng.

Thomas vid vindskyddet, Horssjön - Sörmlandsleden etapp 12.....

För Helena blir denna vandring som ett test för vad kroppen klarar av. Förutom sin korsbandsskada har hon även uttänjda ledband i högerfoten samt ett ledband som troligtvis är av i höger handleden (magnetröntgen av handen skall göras inom en vecka).

Helena kämpar på med sina skador. Bra rehabträning är nyckeln till succé....

Konditionen för fru Traneving har verkligen sett bättre dagar men även det kan man träna upp igen. För att inte snubbla och skada sig ännu mer använder Helena stavar att hålla balansen. Med en så pass skadad fot och knä blir det lite vingligt ibland……

Innan vår vandring började åt vi god frukost och njöt länge av det fina vädret.

Frukost innan vi ger oss iväg på vår vandring.....

Bitvis är denna stig väldigt kuperad och det gäller att hålla tungan rätt i mun för att se upp så man inte ramlar.

Här går det brant uppför.....

Leden går vackert längs med tre olika sjöar.

Thomas blickar ut över en av sjöarna vi passerar......

När vi följt Trönsjön en bit svänger leden brant uppför och tar oss upp till en utsiktspunkt. Här tar vi en paus för att njuta av utsikten.

Helena tar en paus för att njuta av utsikten....

Leden är väl markerad med blå prickar och kan varmt rekommenderas som en kortare vandringstur.

Följ de blå prickarna.....

Hur gick det då för Helena? Jo, det gick jätte bra. Inget ömt knä eller fot och några dagar senare utökade vi våra vandringar till 1 mil. Mer om det kommer i en senare blogg…..

Vill du ladda ner karta, hitta GPS koordinater eller se fler bilder från denna vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=811&i=Rundslinga%20Bl%E5%20Stigen(12)

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post202

Valborgsfirande i tält vid en sjö i en skog inte allt för långt från Stockholm – Adventure Nights 2013 – April månad

Adventure Nights 2013Posted by Helena Traneving Wed, May 15, 2013 11:38:50

Det har varit glest med uppdateringarna i vår blogg men det betyder INTE att vi slutat att vara ute i naturen. Tvärt om! Men det är ibland svårt att hinna med blogg och natur plus att SAMTIDIGT sköta ett jobb. Jo, jobba måste man!!!

Nu är vi lyckligt lottade och har arbeten som vi verkligen gillar men ibland önskar man att det vore mindre arbete och mer tid för äventyr. Våren är både Helenas och Thomas mest intensiva tid vad gäller arbete. Helena har en kongress som ska förberedas och genomföras. Thomas har rätt naturligt under våren som mest uppdrag i sitt företag Utebildarna (www.utebildarna.se).

Nu släpper vi loss och försöker hinna med att uppdatera bloggen.

2013 ska vi tillbringa MINST en natt per månad i tält eller vindskydd - Vi kallar vårt äventyr för "ADVENTURE NIGHTS 2013"

Då kanske de flesta tänker. Varför kalla det här ett äventyr. Att sova ute i tält minst en natt ute per månad kan väl inte vara så svårt. Jo för se det kan det. I alla fall för oss som har haft fyra barn hemma……

Så var det dags för april månads tältning i vårt projekt ”Adventure Nights 2013”.

Eftersom Helena har sin icke opererade korsbandsskada så testar vi vad hennes knä klarar av. Att åka slalom funkade med ett stabilt och bra stöd. Nu var det dags att se vad hennes knä klarar av med ett betydligt mindre, lättare och smidigare stöd. Att vara flitig och envis med mycket rehab träning ger resultat!

Denna gång tog vi sikte på Horssjön som ligger längs med sörmlandsleden, etapp 12. Vid sjön, ungefär 250 meter från leden finns ett jätte fint vindskydd. Det bästa och strategiska med detta val var att man kan parkera längs med en liten skogsväg och sedan har man bara 1,5 km vandring fram till vindskyddet.


Thomas vid den lilla skogsvägen....


Det passade oss perfekt med tanke på Helenas knä och att vi valde att åka ut till vindskyddet sent på eftermiddagen för att kunna fira valborgsmässoafton. Egen eld är toppen!

På vår väg mot vindskyddet passerade vi vedlåren som var väl fylld. Vi tog med så mycket Thomas orkade bära för att Helena skulle kunna starta elden under tiden som Thomas gick ännu en vända för att hämta mer ved.

Helena vid den välfyllda vedlåren.....


Väl framme vid vindskyddet kom en störtskur. Vi korkade upp vår flaska vin och tog en mugg var under tiden vi njöt av tystnaden och på att regnet skulle upphöra.

En mugg vin i vindskyddet samtidigt som regnet smattrar mot taket.....


Jo vin har vi med. Det har vi faktiskt nästan alltid. Vi är ju livsnjutare!!!

Regnskuren blev inte långvarig och vi fick fart på elden. Vinden avtog också och vi fick en mycket mysig kväll vid sjön och elden.

Thomas njuter av livet.....



Frukosten dagen efter var precis lika mysig som kvällen!

God morgon. Vilken fin dag vi får idag.....


Väl här vid Horssjön upptäckte vi att de dragit en ny liten rundslinga runt sjön, 5 km. Precis lagom för en förmiddagstur innan det var dags att åka hem för att kolla om huset stod kvar där hemma (vi har ju trots allt två tonåringar kvar hemma).

Mer om den rundslingan kommer i nästa blogg!


Att fira valborg så här i naturen är något vi verkligen kan rekommendera alla att göra!


En uppmaning till dig som tänker ge dig ut och vandra på Sörmlandsleden. Bli medlem i föreningen! För 150,-/år får du tillgång till hela ledsystemet med topografiska kartor som går att skriva ut om och om igen.

Förutom att du får tillgång till kartorna så stödjer du det ideella arbete etappskötarna lägger ner så att de kan hålla alla vindskydd och rasplatser fina - www.sormlandsleden.se

Hjälp till att hålla Stockholms finaste vandringsled i toppskick!


Vill du se fler bilder eller ladda ner karta över rundslinga och området så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=812&i=April%20Horssj%F6n%20J%E4rna

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post201

Hur får vi med oss barnen på en vandringstur till Alperna?

VandringPosted by Thomas Traneving Tue, May 14, 2013 15:35:24

Vandra utan packning. Go Austria i sommar

Vi har ju som filosofi att man ska njuta av naturen när man är ute, inte kämpa ihjäl sig så att man storknar. Lite äventyr skadar inte + att man får ta i lite grann, men det viktigaste, njut av varje minut.

Hur ska vi då få våra ungdomar att njuta, eller ens ställa upp på en vandring i den åldern de är i just nu. Jo nu har vi bestämt att vi ska vandra i Österrike med Amanda och Jesper, men vi vandrar utan packning och går mellan boendeställena. Detta klarar vem som helst som vill njuta av Alperna. Vi brukar ju, som en del sett, ha lite tuffare villkor , men detta köpte våra 2 (minsta) De äldre har ju flyttat hemifrån och lever sina egna liv.

Nu tyckte vi idén var så bra så vi hängde på som delägare i ett projekt, Go Austria som vi redan nu har planer på att utveckla till , varför inte Go Sweden eller Go Denmark etc. Vi har redan tagit kontakt med arrangörer lite varstans, både i Sverige och andra länder, men om ni har idéer om vart detta skulle kunna förekomma så hör gärna av er till oss.

Idén är att vem som helst ska komma ut och vandra i naturen inte bara friluftsnördar som vi, och att på ett enkelt sätt kunna boka sin resa. Man vandrar på egen hand, packningen slipper man släpa på och man bor bra.Nu testar vi på det själva i Österrike. Det ska bli så kul att få vandra med 2 av barnen igen.

Gå in och titta på

http://www.goaustria.net/

Det finns 3-4 dagars turer och 5 och 6 dagars turer. Vi kasnke nöjer oss med en kort för att ungarna inte ska tröttna men vi får se. Varför inte denna

http://www.goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-2-saalachtaler-rundtur-3-dgr-4-nt


Följ Go Austria på Facebook så hänger ni med vad som kommer att hända i framtiden

https://www.facebook.com/goaustria.net

Vi har varit i närheten 2007 och 2006, men inte precis där vi ska gå.

Efter turen planerar vi att åka ner till Gardasjön och bada, (och kanske lite vandring).

Thomas & Helena

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post200

Påsklov i fjällen och några åk slalom för korsbandsskade fru Traneving

SkidorPosted by Helena Traneving Mon, April 08, 2013 10:38:03

Under årets påsklov for vi som vanligt till vår stuga i Idre. Detta blev 4 veckan för säsongen och också avslutningsveckan för oss vad gäller skidåkning.

Det varierar numera hur många av våra ungdomar som följer med. Denna vecka hade vi med oss vår äldsta son Tobias och vår yngsta dotter Amanda.

Amanda och Tobias vid liften i Nordbackarna......


Amanda och Tobias har så kul tillsammans trots att det skiljer 5 år mellan dem. Nu, i denna ålder, spelar åldersskillnaden ingen roll längre och det är härligt att se hur kul de har tillsammans hela dagarna.

Amanda och Tobias på toppen i Ostbackarna.......


Under tiden som Amanda och Tobias spenderade påsklovet i backarna for vi till Nipfjället för att åka på tur.

Thomas solar i en grop vi grävde ut......



Vädergudarna var med oss hela veckan och det var så härligt att få komma ut i lugnet på fjället.

Helena har ju sedan 1:a oktober 2012 kämpat med sin rehab för de skador hon ådrog sig när en bil körde på henne. Vid olyckan fick hon en främre korsbansskada, inre ledbandsskada och skada på menisk. Inre ledbandet är nu läkt men värker när Helena överanstränger knät. Främre korsbandet är fortfarande av (borta) men man ska klara sig utan det om man är duktig och energisk med sin rehab.

När vi åker på tur eller åker längd har Helena köpt en special skena av stål som hon spänner runt knät för att på så sätt förhindra att knät ger sig iväg på egna äventyr :)

Det var hård skare på snön och bitvis väldigt isigt. Helena gjorde nu en upptäckt när vi "skavde runt på fjället". Om det funkar att hålla knät stabilt med den utrustning man använder när man går på tur så borde det funka att åka slalom.

Operation övertalning av resten av familjen inleddes av Helena och lagom till dagen efter hade hon övertalat alla att hon skulle få prova på att åka lite slalom.

Det var med nervösa steg Helena tog sig till backen och satte på slalomskidorna. Knäskyddet var hårt, hårt spänt runt knät. Så hårt att det nästan belv blodstopp i foten ;)

Och ja visst funkade det! JIPPI!!!!!! Vilken lycka!!!! Gladare fru Traneving var det länge sedan familjen såg :)

Beviset, Helena åker lite lugn slalom i gröna och blå backar.....

Efter det lyckade åket var det dags att fira lyckan med härlig afterski utomhus.

Helena, här med Thomas syster Camilla, firar att det faktiskt gick att åka slalom.....

Nu har vi packat ihop alla skidor och hoppas på att det ska sluta snö någon gång så vi kan ut och vandra.

Men först vill läkaren "rensa upp" i Helenas knä. Det gör väl att vi får ta det lite lugnare med vandringen precis efter titthålsoperationen....

Må gott!

/Helena och Thomas

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post199

I natt sov vi ute - tälta i mars, minus 12 grader– vårt projekt Adventure Nights 2013

Adventure Nights 2013Posted by Thomas Traneving Sun, March 24, 2013 18:39:23

Så var det dags för mars månads övernattning i vårt projekt - Adventure Nights 2013. Denna gång åkte vi till Paradisets Naturreservat i Huddinge.

Vädret var perfekt för en utenatt i tält. Solen hade lovat att titta fram hela helgen, snön låg tjock i paradiset och det skulle bli som max 12 grader kallt.

Turskidorna knäpptes på kängorna och vi påbörjade skidturen mot sjön trehörningen. Det går rätt brant uppför så efter ett tag tog Helena av sig skidorna och bar dem i famnen. Helena har ju en icke opererad främre korsbandsskada och ville inte riskera att ramla eller glida snett med benet.

Väl framme vid sjön trehörningen spände vi båda på skidorna igen. Isen låg tjock så det var ingen fara att köra tvärs över sjön mot vindskddet.

Vi såg redan från andra sidan sjön att vindskyddet var upptaget av minst 10 personer.

Nåja, det finns ju en eldstad till vid Ugglekojan så vi tog sikte på den istället.

Nu visade sig att även den eldstaden och ugglekojan var upptagen av samma gäng scouter.

Jaha, vad göra nu?

Tur att vi varit här förut. Nu fick vi lite bråttom att hinna fram till Långsjön och vindskyddet där. Det började skymma men tack vare den stjärnklara kvällen var det inget som oroade oss. Om mörkret skulle falla innan vi hann fram så hade både pannlampor och månen till vår hjälp.


Vi följde sörmlandsleden en bit innan vi tvärade över mossen som ansluter till långsjön. Skönt att kunna åka över mossen istället för att följa den backiga stigen som sörmlandsleden sträcker sig.

När vi skidade över långsjön i riktning mot vindskyddet ser vi att det redan är upptaget av tre killar.

Väl framme frågar vi om vi får dela eldstad med dem i kväll. Thomas, Alexander och Fredrik välkomnar oss till elden.

Vi hade hört att scouterna skulle skicka ut ett par man för att tömma vedlåren vid sjön på ved. Vi berättade det för killarna som genast gav sig iväg för att hämta ved så vi skulle klara oss hela kvällen.

Under tiden de var iväg satte vi upp vårt tält.

När de kom tillbaka berättade de att de kommit för sent. Vedlåren var nästan tömd. De hade lyckats skrapa ihop det sista i botten på vedlåren och hade med sig det till vindskyddet.

Vi fick en mycket trevlig kväll tillsammans med våra nyfunna vänner!

Natten blev som väntat kall. -12 grader. Vi var ännu en gång glada för våra nya och varma sovsäckar!

Morgonen efter packade vi snabbt ihop vårt tält och sovsäckar.

Solen sken och värmde skönt när vi skidade tillbaka till bilen.


Vi var hemma i vårt hus vid 11.00..... och våra tonåringar hade inte ens vaknat eller saknat oss under tiden :)

Vill du se fler bilder från vår natt ute så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=810&i=Mars%20Paradiset%20Huddinge

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(4)//friluftsblogg.traneving.se/#post198

Vi ska hålla en föreläsning

FöreläsningarPosted by Thomas Traneving Sat, March 02, 2013 08:55:21
För första gången gemensamt ska vi hålla en föreläsning. Den ska handla om att komma ut och vandra eller andra friluftsaktiviteter i närområdet eller en bit bort
Viill ni bli inspirerade och få tips på näräventyr, så tycker jag ni ska komma
Vi kommer att visa bilder från nära vandringsleder. Det kommer också att visas turer från övriga Sverige och Alperna. Här ges användbara vandringstips och andra intressanta berättelser som rör äventyr med kajak, canadensare och Geocaching.
Vi kommer även diskutera med er om tips, frågor och andra friluftsidéer.
Utebildarna anordnar 1 gång i månaden föreläsningar med friluftstema och vi är först ut.

När: Redan nu på onsdag 6 mars 18.30
Plats: Fjällgatan 23B, Stockholm. Stiftelsen Hälsans Hus.

Boka plats på föreläsningen HÄR

Thomas & Helena



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post197

Så var det dags för februari månads övernattning i tält - Adventure Nights 2013

Adventure Nights 2013Posted by Helena Traneving Thu, February 21, 2013 12:43:14

2013 ska vi tillbringa MINST en natt per månad i tält eller vindskydd - Vi kallar vårt äventyr för "ADVENTURE NIGHTS 2013"



Då kanske de flesta tänker. Varför kalla det här ett äventyr. Att sova ute i tält minst en natt ute per månad kan väl inte vara så svårt. Jo för se det kan det. I alla fall för oss som har haft fyra barn hemma……

Så var det dags för februari månads övernattning i tält

Vi inleder detta inlägg med att förklara vår filosofi för detta roliga projekt:

Att kunna njuta ute även i kyla (istället för att plågas) är vårt motto! När vi är ute vill vi må gott. Vi är inga ”extremäventyrare” utan bara normala När Äventyrare- Nätterna sover vi alltid i tält, oavsett väder, vind, kyla eller sol. Allt vi gör ska även alla andra normalt friluftsintresserade kunna göra!

Med ovanstående i åtanke så började vi leta efter lämpligt övernattningsställe. Till helgen lovades många minusgrader. Att just sova ute var inget vi oroade oss för. Våra nya sovsäckar som klarar -17 funkar toppen och håller oss varma. Det var mest det här hur spenderar vi kvällen på ett trivsamt sätt som var vårt stora problem.

Lösningen blev att vi begav oss till Bogesundslandet (vid Vaxholm) och Ellboda. Här i Ellboda finns en fin eldkoja och det passade vår kväll perfekt.

Det var bäck mörkt när vi kom fram och Thomas gick för att spana efter stugan som vi visste låg här. Efter någon minuts letande med pannlampa ropade han att vi var på rätt ställe. Vi lastade ur all vår packning och bar in allt i eldkojan.

Även här inne var det minusgrader men vi hade med egen ved och tände snabbt en värmande brasa.

Under tiden elden hjälpte oss att få någon liten plusgrad inne i stugan reste vi vårt tält. Idag hade vi med vår gamla trotjänare till tält. Ett Caravan Kaijpak inköpt 1985. Tältet är ritat av Hilleberg innan det startades eget. Detta tält är varmt och gott att sova i på vintern till skillnad mot vårt nya tält. Ytterduken går långt ner mot marken så vi slipper drag och stark vind in i tältet. Eller varmt och varmt. Ja hur varmt det nu blir när det är -10 ute…….

När tältet var rest gick vi in i eldkoja igen. Fortfarande minusgrader men lite värme började spridas från elden…….och med värmen röken………


Att tokelda i en kall järnspis är ingen hitt. Om vi tänkt efter innan så hade vi nöjt oss med en liten eld tills järnspisen blivit varm och sedan brassat på. Nu var blev det som det blev. Rökfyllt inne i eldkojan. Vi fick öppna dörren och ett fönster för att få tvärdrag.

Nu var det dags att laga kvällsmat. Vi grillade kött, kokade ris, värmde sås och hällde upp ett glas vin var.

Här satt vi och pratade hela kvällen. Som varmast var det max +10 grader inne i stugan men det var bra mycket varmare än ute. Den medhavda termometern visade nu på -12 grader.

Innan vi gick och kröp ner i våra sovsäckar värmde vi vatten som vi fyllde på i våra vattenflaskor. Det är ett jätte bra element att ta med sig ner i sovsäcken! Värmer gott nästan hela natten!


Natten i tält gick jätte bra. Vi sov båda jätte bra hela natten. Ingen av oss hade frusit och vi klev upp vid 09.00. Nu visade termometern -8 grader. Nästan värmebölja mot kvällen och nattens temperatur……

Vi tände åter en eld inne i eldkojan. Lagade gröt och kokade kaffe. Det tog åter igen ett tag att få värme inne i stugan som nu hunnit bli utkyld igen.


När vi ätit klart vår frukost packade vi ihop vår utrustning och åkte hem till våra barn. De sov fortfarande gott när vi steg in genom dörren vid 12.00 – lagom till lunch….

Om du vill se fler bilder från vår övernattning eller läsa mer om vårt projekt ”Adventure Nights 2013” eller ladda ner en kart över Ellboda så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=808&i=Februari%20Bogesund

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post196

Skärmflygsäventyr i 50 årspresent och en höstvandring runt fågelsjön Hjälstaviken

VandringPosted by Helena Traneving Tue, February 12, 2013 13:57:45

I mitten av september åkte vi till Hjälstaviken (Uppland) för att vandra runt sjön på vandringsleden som är ungefär 9 km lång.

Att vi befann oss i närheten av sjön berodde helt och hållet på att Thomas fått ”skärmflyg” i 50-års present och just denna helg var sista helgen för året då de skulle kunna flyga.

Thomas flyginstruktör, Tom, var mycket skicklig och ingav bra förtroende inför flygningen. För att komma upp i luften användes en draglina som tog dem ungefär 250 meter upp i luften. Under flygningen hade de turen att stöta på termitvindar vilka i sin tur tog dem upp på 380 meter. Färden var över efter 10 minuter vilket var längre tack vare termitvindarnas hjälp.

Thomas och instruktören Tom.....


Hur mådde då Thomas när han kom ner på marken? - Exalterad, glad, entusiastisk och illamående…….

Hur såg Thomas ut när han kom ner på marken? - Vit som ett lakan. Det var som om all färg försvunnit från huden i ansiktet men glad.

Vill han göra om det? – Absolut med skräckblandad förtjusning.


Tom (flyginstruktören) hade varnat för illamående innan flygningen. Det är tydligen vanligt när man är nybörjare och flyger runt, runt med hjälp av termitvindarna.

Efter Thomas äventyr med att flyga skärmflyg körde vi (läs Helena) bilen till parkeringen där vandringsleden runt Hjälstaviken börjar.


Helena vid parkeringen till Hjälstaviken.....


Här vid parkeringen och entrén till Hjälstaviken finns en fin rastplats under tak och nybyggd bod med dass och sopsortering. Vandringen runt sjön är 9,5 km lång (uppmätt med Runkeeper).

Första biten av vandringen går längs med åkrar och genom en kohage.


Längst norrut runt sjön var det väldigt blött när vi passerade genom den norra kohagen. Tur att vi har kängor som står emot vatten. Vi mötte nämligen ett par med gymnastikskor och de var inte jätte glada ;)

Blött om fötterna....................


Träden var alldeles röda av rönnbär. Helena fotade under tiden som Thomas passade på att tömma magen en gång till (hihihi….kvinnlig skadeglädje)…….



Så här på hösten var det en mycket rolig vandring. Speciellt så här sent fram mot kvällen. Fullt med flyttfåglar på sjön och i luften som var på väg ner för landning. Tranor i mängder trängdes med andra flyttfåglar.

Thomas som nu mådde lite bättre vid Parnassen.................


Vi passade på att gå upp i fågeltornet för att titta på alla fåglar. Här mötte vi två män från Skåne som åkt hit med sin husbil för att senare följa tranornas resa vidare söderut.


Upp i fågeltornet....


Stora delar av Hjälstaviken är fågelskyddsområde med tillträdesförbud mellan den 1 april och 15 augusti. Under denna tid får man bara passera området på stigen/vandringsleden.

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner karta så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=807&i=Hj%E4lstaviken%20runt

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post195

Hårdträning - Vasaloppet 2013 och Lidingöloppet MTB 2013 är bokat

Tips och TesterPosted by Helena Traneving Mon, February 04, 2013 11:38:53

Just nu ligger jag i hårdträning här hemma…….

Jag och vår äldste son, Tobias, ska åka Vasaloppet (Öppet spår 2013).

Samtidigt som vi bestämde oss för Vasaloppet bestämde jag och yngste sonen, Jesper, att försöka oss på Lidingöloppet på cykel, Mountainbike 60 km. Det är första gången detta körs men väntas bli ett stort lopp, http://www.lidingoloppet.se/sv/Lidingoloppet-MTB/.

Jesper och jag behöver uppdatera cyckelparken hemma om vi ska kunna vara med på Lidingloppet MTB. Vi började googla efter bra material, cyklar, kläder och annat för att vara väl utrustade.

Vi fick syn på en sight som precis dragit igång i Sverige, www.bikester.se, som hade väldigt bra priser och mycket att välja på.

Vi bestämde oss för att beställa 2 cykeltröjor (se bild på Thomas med www.bikester.se tröjan på). Tröjorna kom vi över för ynka 150,-/st. Nu har vi i alla fall skaffat oss teamkänsla, Jesper och jag!


Jag har även bestämt mig för att göra Halvklassikern, http://www.ensvenskklassiker.se/halvklassikern/, vilken bl.a innefattar Halvvättern 150 km. Det blir till att plocka fram gamla racercykeln som användes på Vätterrundan 300 km för 11 år sedan. Om inte den funkar får jag väl gå och köpa en ny på www.bikester.se (om frugan tillåter)…..

Helena och jag har inte cyklat så mycket ännu men det kanske blir ändring på det eftersom hon har ont i sitt knä och cykling är mer skonsamt än andra aktiviteter. Vi har ju en cykelkarta över Roslagen som vi säljer på vår hemsida. Den tänker vi cykla efter till våren och sommaren. Perfekt att cykla när man har den typen av knäskada Helena har!

Här är en direktlänk till cykelkartan vi säljer på vår hemsida:

http://shop.traneving.se/cykelkarta-roslagen-n-1.aspx

Jesper och jag har cyklat mycket tillsammans. Här är en diektlänk till turer vi gjort: http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=506&i=Nipfj%E4llet%20-%20St%E4djan

På Utsidans Forum kan man läsa mycket nyttigt om cykling: http://www.utsidan.se/section/biking/index.htm

www.traneving.se

/Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post194

Härliga härjedalen….och vandring i Sonfjällets nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Wed, January 23, 2013 11:35:46

Efter vår vandring upp till Elgåhognas topp turistade vi två dagar i Norge. Vi besökte bland annat Röros innan vi bestämde oss för att åka tillbaka in i Sverige.

Det började nämligen bli dags för oss att åka hem till våra ungdomar som varit hemma själva en vecka nu. På vägen hem tog vi sikte på Härjedalen och Sonfjällets Nationalpark. Eller egentligen tog vi inte sikte på Sonfjället. Att det blev just Sonfjället vi stannade till vid var för att det regnat konstant sedan vi lämnat Röros för två dagar sedan. Med regn menar vi inget vanligt stilla sommar regn. Nej det hade fullkomligt störtregnat fram tills vi passerat Tänndalen på vår väg hem.

Tack och lov för den nya tekniken. Med hjälp av iPad googlade vi fram Sonfjällets Nationalpark och vilka vandringar som erbjöds i området. Sonfjällets nationalpark är en av Europas äldsta nationalparker med start redan 1909. Parken är 10400 hektar och ligger 1278 m ö h, den är ett av Sveriges björn tätaste områden.

Vi tog sikte på Nysäterns parkering. Vilken fullträff! Här finns ett av de finaste vindskydd vi någonsin mött.

Helena inspekterar vindskyddet......


Fint bord som kan vikas ner till middagen, gott om ved och fint dass (även handikappvänligt dass finns).

Thomas vid bordet som kan fällas ner....


Kvällen spenderade vi vid vindskyddet. Solen sken och vi åt god mat samt planerade för morgondagens vandring in till Sododalen och den fina raststugan som finns där. En vandring på ungefär 11 km T/R.

Thomas framför campern och bakom elden......


Natten tillbringade vi i vår Camper (som vanligt denna sommar) – vårt andra hem och vår ”Äventyrsbil” som våra ungdomar kallar den…..

Vi steg upp tidigt på morgonen för att vandra in till sododalen.



Regnet hängde i luften men vi hade tur och klarade oss undan regnet till långt in på eftermiddagen. Molen gick lågt idag. När vi passerade passet mellan Högfjället (1277möh) och Gråsidan gick vi mitt bland molnen. Fukt, vind och dimman (eller molnen) gjorde att vi skyndade på stegen mer än vanligt.

När vi tittar på runkeeper där vi loggat vandringen ser vi att vi gått 11 km T/R på 3,5 timme och då är det ändå 400 höjdmeter upp och ner (och bränt 1000 kalorier). Det är rätt bra knatat för att vara oss när det gäller vandring i fjällmiljö.

En kavalkad av bilder.....


Väl framme vid stugan i sododalen tog vi en kort paus och vände rätt snart åter mot bilen och Nysätern.


Stugan i Sododalen......


Nu började det regna och molnen sjönk om möjligt ännu lägre ner mot marken. Det var nästan som att vandra genom en vit vägg.

Som att vandra genom en vit vägg....


När vi var nästan halvvägs nere möter vi två vandrare från Holland som är på väg upp mot fjället. De vet inte riktigt vart de befinner sig och blir glada när de får höra att vi har karta med oss (suckar djupt över sådan dårskap….). Vi visar var de befinner sig och vart stugan ligger. De vandrar vidare in i dimman…..

Paret från Holland som inte visste vart de var.....


När vi är nästan ända nere vid trädgränsen lättar regnet och vi passar på att ta en paus och dricka vårt kaffe och äta matsäcken vi har med oss.

Dags för matsäck och kaffe......


Regnet tilltar igen och vi sätter fart mot bilen.

Nu är det dags att åka hem till våra ungdomar.

Och för er som undrar…..huset stod klart, dottern hade städat hela huset och allt såg ut som vanligt…..

Om du vill se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=804&i=Sonfj%E4llet%20Nationalpark

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post193

Tips om en bra bok - Torka mat från Calazo Förlag

Tips och TesterPosted by Helena Traneving Thu, January 17, 2013 10:13:02

Vi har läst boken "Torka Mat" från Calazo förlag. Boken är skriven av Eric Törnblad.

Den här boken går metodiskt igenom beprövade tekniker och tillvägagångssätt för att nå bästa resultat när du torkar olika råvaror.

Man får lära sig hur man torkar allt från det enklaste: frukter, rotsaker och svampar, till mer avancerade livsmedel som fisk, ägg, kött och kyckling.

Boken visar också hur du gör egna energikakor, beskriver hur du kan bygga din egen mattork och ger recept på friluftsmat som är både god och hållbar.

Just Energikakorna har Helena testat att baka ett par gånger. Resultatet är jätte bra och mycket gott. Passar perfekt att ha med i ryggsäcken på vandringen eller skidturen!

En mycket bra bok som vi varmt rekommenderar!

Just nu lottar vi ut boken "Torka Mat" på vår facebooksida.

Om du inte redan gillar Traneving Friluftssida - Sidan för oss som gillar att vara ute i naturen så gör det HÄR genom att klicka på "Gilla-knappen".

Gilla även fotot och dela, så har du chansen att vinna! Du har fram till den 31 januari på dig. Lycka till!

Just denna bok från Calazo Förlag säljer vi inte i vår egen webbshop men vi har många andra böcker från förlaget. Klicka HÄR om du vill komma till vår egen webbshop!

/Helena och Thomas

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post192

Nytt projekt inlett – Adventure Nights 2013

Adventure Nights 2013Posted by Helena Traneving Tue, January 15, 2013 13:22:17

I år har vi bestämt oss för att det måste bli fler utenätter i tält eller vindskydd.

Att vistas ute i naturen är som balsam för själen. Här, i naturen, hämtar vi kraft och laddar batterierna för att orka med den stressiga vardag som ofta omger oss. 2013 ska vi tillbringa MINST en natt per månad i tält eller vindskydd.

Alla projekt eller äventyr ska ha ett bra namn - Vi kallar vårt äventyr för "ADVENTURE NIGHTS 2013"


Följ vårt äventyr på facebook och Twitter (@traneving) - Länk till våra konton på facebook och twitter hittar du på vår hemsida!

Då kanske de flesta tänker. Varför kalla det här ett äventyr. Att sova ute i tält minst en natt ute per månad kan väl inte vara så svårt……….

Jo för se det kan det. I alla fall för oss som har haft fyra barn hemma.

Nu har två av våra söner lämnat hemmet och flyttat till egna lägenheter. Kvar hemma har vi en son på 19 år och en dotter på 17 år.

I år är första året vi på allvar känner att vi kan planera för att båda kan vara borta så många helger som det faktiskt krävs för att lyckas med vårt äventyr.

Nya varma sovsäckar som klarar -17 grader har inhandlats. Tältet vi har är nog inte det optimala för vintertältning men med lite justeringar ska det nog funka. Eventuellt får vi plocka fram vårt gamla tält under vintermånaderna eftersom det är betydligt varmare än våt nya tält.

Fösta tältnatten ute är avklarad. Vi inledde nämligen hela vårt äventyr med att fira nyår i vindskydd. Eftersom vi har tonåringar hemma och det är nyårsafton så ville vi hålla oss nära hemmet. Vi styrde bilen mot Upplands-Broleden. Denna led har vi gått hela som i sin helhet är 30 km lång. Klicka här om du vill läsa mer om Upplands-Broleden.

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=512&i=Upplands-Broleden

Vi tog sikte på vindskyddet vid Frölunda Friluftsområde. Det vindskyddet ligger fint vid mälarens strand och har det krav vi hade för vår utenatt så här på årets sista dag – en eld under tak!

Ved hade vi med oss i bilen hemifrån. Vi hade laddat upp med massor av ved för att göra vår nyårsafton så behaglig som möjlig.

Till nyårssupé hade vi:

Förrätt: Lax paté med romsås

Huvudrätt: Lamracks med klyftpotatis och god sås.

Efterrätt: Vaniljmousse med grädde

12-slaget var helt fantastiskt. Där, vid mälarens strand hade vi fantastisk utsikt mot Järfälla, Hässelby och Bromma. Vi såg fyrverkerierna som ett skådespel långt där borta i horisonten. Magiskt!

Strax efter 12-slaget var det så dags att krypa till kojs i vårt tält. Sovsäckarna funkade toppen och vi frös inte på hela natten.

Men visst är det konstigt. Vi kan ta hur lång sovmorgon som helst när vi sover i tält men hemma vaknar vi alltid senast 08.00 på helgerna.

Vi packade ihop tält och våra saker och lämnade vindskyddet strax efter 10.00 på förmiddagen.

En härlig natt var till ända!

Om du vill se fler bilder från vår Nyårsnatt i tält så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=806&i=Januari%20Upplands-Bro

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post191

Vandring i Norge med Toppbestigning av Elgåhogna 1460 möh

VandringPosted by Helena Traneving Wed, December 19, 2012 14:41:10

Vi startade dagens vandring vid parkeringen i Dalset. Parkering är väl att ta i men här finns plats för ett par bilar att trycka in sig på den smala grusvägen. Dalset ligger på 745 meter över havet.

Toppen vi för dagen har siktat in oss på är Elgåhogna som ligger på 1460 meters höjd. Det innebär att vi idag ska gå 700 höjdmeter upp och ner.

Vi äter lunch inne i vår Camper innan vi startar vår vandring. När vi sitter där i vår camper går en familj förbi och hälsar. Familjen kommer vi senare att gå om halvvägs till toppen och sedan ser vi inte dem mer.

Fulltankade med mat och energi ger vi oss iväg. Första delen av vandringen följer den lilla grusvägen som slutar vid den privatägda stugan vid Hammarvollen.

Från Hammarvollen följer vi Björbekken ända fram till foten av Elgåhogna. Stigen följer vattnets slingrande väg. Vi passerar ett par mindre vattenfall på vägen mot vårt mål.

I början av vandringen dominerar de små fjällbjörkarna landskapet men rätt snart kommer vi ut på kalfjället.

Vi stannar ett par gånger och fyller på våra vattenflaskor. Vattnet är kallt och gott och det är härligt sommarvarmt ute.

Precis vid Elgåhognas fot vadar vi över bäcken för att börja uppstningen mot toppen.

Nu består stigen av rullsten hela vägen upp. Eller stig och stig. Det är bara att gå där det ser bäst ut och ta sikte mot toppen.

Stärkta av sommarens alla vandringar i Alperna har vi hur mycket ork i benen som helst. Det går fort när vi vandrar uppför mot toppen. Måste erkänna att det är skönt att vandra så här sent på säsongen. Konditionen är på topp och det känns som om man kan vandra hur långt som helst utan att stanna.

Väl uppe på toppen är det dags att lägga den obligatoriska toppstenen så högt som möjligt.

Vi dricker vårt kaffe och laddar med ny energi inför vår vandring tillbaka till bilen. Vi ser renar som betar på håll och vi ser ända bort till Grövelsjön. Vilket härligt sommarväder vi har!

Här uppe på toppen finns det märkliga formationer. Själva toppen består av en stor inhägnad gjord av sten.

På vägen ner har utsikt mot den stora sjön Femunden och vi ser hur båtarna lägger till i den lilla byn Elgå.

Mitt bland rullstenen på väg ner mot foten av berget får Helena syn på denna fina sten. En sten formad som ett hjärta. Det måste vi naturligtvis dokumentera. Kärlek på toppen av Elgåhogna!

Vägen tillbaka till vår bil är samma som vi vandrat hit. Vi traskar på fort och hinner med ett besök i byn Elgå innan det blir dags att hitta övernattninsplast.

Vi stannar vår bil vid Djupsjöen som inte ligger långt från parkeringen där vi startade vår vandring tidigare på dagen.

Här äter vi gott och njuter av naturen.

Ännu en härlig vandringsdag är tillända…..

Vill du se fler bilder eller ladda ner kart från vår vandring är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=803&i=Elg%E5hogna%201460%20m.%F6.h

Jo, en annan sak....

Någon som vet vad detta är för fågel? Vi stötte på den på toppen av Elgåhogna.

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(2)//friluftsblogg.traneving.se/#post190

Vandring runt Dovra Sjöar i Örebro län

VandringPosted by Helena Traneving Mon, December 10, 2012 11:53:17

Efter ett par dagar i vår sommarstuga började vi och en av våra söner bli rätt rastlösa. Vi tittade igenom vandringsutbudet i länet och bestämde oss för att åka till Dovra Sjöar som ligger vid Östansjö (Hallsberg).

Parkeringen till vandringsleden runt Dovra Sjöar är väldigt fint iordninggjord med eldstad och raststuga.

Avståndet från parkeringen till starten vid norra sjön är 1,5 km, alltså fram och åter 3 km + sträckan runt alla tre sjöarna 6,5 km. Vi mätte ut hela sträckan runt alla sjöarna till 11 km med hjälp av Runkeeper.

Tre långsmala sjöar ligger här i en djup sprickdal i urberget. Sjöarna är till stor del omgivna av branta bergväggar och vidsträckta barrskogar. De mest tydliga branterna finns vid Norra sjön.

Efter ungefär 3 km kommer vi fram till ledens fina vindskydd.

Vindsyddet är - som vanligt i Örebro län - utrutstat med såg, yxa och en fin eldstad. Eldstaden är övertäckt vilket är toppen när det regnar.

Eftersom det fortfarande är rätt tidig eftermiddag bestämmer vi oss för att vandra vidare till nästa rastplats som ligger i direkt anslutning till sjön.

Här tänder vi en eld och dricker kaffe, varmchoklad och äter ett par mackor. Även om det är väldigt skönt att sitta kvar runt elden och njuta av utsikten måste vi ge oss iväg. Mörka moln tonar upp på himlen. Rutinerade som vi är har vi naturligtvis GLÖMT regnkläderna i bilen. Vem hade trott att det skulle komma in åska och regn precis den eftermiddag vi bestämde oss för att vandra leden…..

Vi vandrar vidare mot änden av sjöarna för att kunna runda den södra Dovra sjön för att kunna ta oss tillbaka på andra sidan. Det är väldigt kuperad terräng!

Längst ner i södra sjön går elden över en spång. Ännu har det inte börjat regna men nu blåser det rätt kraftigt.

På södra sjöns västra sida finns ännu en rastplats. Vi sitter bara ner en kort stund för nu kommer regnet och åskan. Det regnar massor! Vi tar skydd en stund under ett par täta granar innan vi inser att det inte är lönt att stå kvar här. Torra kläder har vi i bilen så det är bättre att bli våt och vandra på än att stå här och skyla.

Nu går vi snabbt framåt men passar ändå på att stanna för att äta blåbär. Här, på denna sida sjön finns de i mängder!

Precis i slutet av norra sjön kommer vi fram till nedgången till Dovra Kyrka. Det är brant och halt. Tur att det finns ett kraftigt snöre att hålla sig i.

Legenden om Dovra Kyra är så här:

Enligt traditionen var det jätten i Dovradalen som bröt loss blocket för att därmed krossa Viby kyrka. Jättarna tålde inte klangen av kyrkklockorna och den nya kristna läran. Därför brukade de med s k jättekast försöka förstöra kyrkornas klockor. Jättens hustru hette Dovra. Hon sörjde över att ha en så vildsint make och hennes strida tårar samlades upp i sprickdalen och bildade de tre sjöarna.

Det sista vi passerar på vår vandring är Fornborgen som ligger norr om norra sjön.

Efter att läst på informationstavlan om fornborgen skyndar vi oss till parkeringen, bilen och torra kläder.

Om du vill se fler bilder eller ladda ner kartor från vår vandring runt Dovra sjöar så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=802&i=Dovra%20Sj%F6ar

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post189

Snart öppnar en ny friluftsbutik på nätet - Campz

ÖvrigtPosted by Thomas Traneving Sun, December 09, 2012 20:40:02

Detta är ett sponsrat inlägg (marknadsföring)

Måste tipsa om en ny friluftsbutik som kommer att dra igång här i Sverige innan jul. Fick tips om friluftsbutiken av vänner som bor i Danmark. De har handlat rätt många Outdoor produkter hos AddNature (http://www.addnature.com) och varit jätte nöjda med sidan.

Helena är på jakt efter ett par nya vandringskängor. Idag har hon ett par Hanwag vandringskängor som idag varit med i ungefär 450 mil.

Just nu står ett par nya Hanwag Tatra Bjergstøvler GTX brun/beige på Helenas önskelista. Priset i DKK är 1750,-. Väntar bara med spänning på att den svenska sidan http://www.addnature.com som den numera heter!


Efter att surfat runt ett tag på den Danska sidan inser vi att här finns i princip allt man kan behöva för att komma ut i naturen.

Eftersom vår son är på jakt efter ett eget tält när han och hans kompis ska ut och vandra i sommar så ramlade vi in och tittade efter lämpliga tält. Vilka bra priser! Hittade ett Coleman Crestline 3 Kupoltält för 790 DKK. Tältet väger bara 4,3 kg.


Vikten på tältet är egentligen inte så viktigt eftersom sonen och kompisen ska åka runt med bil och tälta där de hittar fina sjöar osv. Däremot passar priset sonen och hans kompis som hand i handske. Nu väntar vi bara med spänning på att den svenska Campz sidan ska öppna, http://www.campz.se

www.traneving.se

/Helena och Thomas



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post188

På vandring läns med Skåneleden - Etapp 18

VandringPosted by Helena Traneving Tue, December 04, 2012 13:40:31

Skåneledens Etapp 18 är 14 km lång och följer till stor del en gammal banvall, numera cykelled och passerar genom ett uppodlat jordbrukslandskap. Etappen är mycket lättvandrade och man stöter

flera fiskedammar, friluftsanläggningar och museer under vandringen.

Denna led har Helena ”tvingats” cykla en mängd idrottsdagar eftersom barnen som gick på Videdalsskolan ansågs ha för nära till Torup för att få åka buss. Väl framme i Torup skull alla springa orientering. Alla andra skolor i Malmö fick åka buss ut till Bokskogen. Ja, ni kan säkert gissa hur sura barnen som gick på Videdalsskolan var över detta arrangemang.

Vi startar vår vandring vid motionsanläggningen på det gamla flygfältet vid Bulltofta. Helena, som vuxit upp i detta område (Videdal) av Malmö, har reste utomlands två gånger från den gamla flygplatsen.

Flygplatsen lades ner 1972 och ersattes av Sturup. Idag finns den senast byggda passagerarterminalen kvar med kontrolltornet på taket, fd Optimera. Även en del hangarer och ett radartorn finns kvar, men i övrigt har Bulltofta blivit dels bostadsområde med radhus dels företagsområde och dels en parkanläggning med öppna ytor och planterade träd.

Vår början av vandringen går genom villaområdena Kirseberga, Husie och Vannagården innan vi kommer ut på den gamla banvallen som numera är cykelled och vandringsled.

Vi gör en vätskepaus hemma hos Helenas väninna Annika och hennes man Conny innan vi fortsätter vår vandring längs med den gamla banvallen som Skåneleden följer.

Järnvägen mellan Genarp och Malmö trafikerades från 1894 till 1948. Den var bl. a viktig för krittransporter. Det fanns rikligt med krita i marken och bruk anlades i Tullstorp och Sallerup.

Strax kommer vi fram till Södra Sallerupskyrkan. Här tog Helena nattvarden när hon Konfirmerades en gång för länge sedan.

1678 utkämpades en strid på Södra Sallerups kyrkogård. En svensk trupp med 200 dragoner och 40 ryttare hade överrumplats och förskansade sig på kyrkogården. Trots danskarnas överlägsenhet, med upp emot 1000 man, vågade de intestorma platsen. Danskarna bröt upp och svenskarna lyckades sätta sig i

säkerhet bakom Malmö vallar.

Vi vandrar vidare i riktning mot Bara och passerar så småningom över den större landsvägen innan vi kommer fram till Spångholmen. Här tar vi lunch.

Sista biten innan vi kommer in vid Torups slott följer leden golfbanan.

Väl framme vid friluftsgården i Torup möter Helenas pappa och syster oss. De har för dagen ställt upp och hämtat oss.

Vi tar en promenad in till vindskyddet där etappen slutar. Här är det mängder med folk. Så är det nästan alltid. Tänk efter en extra gång om du tänker övernatta här. Man är verkligen inte ensam!

Vill du se fler fantastiska bilder från Skåne och skåneleden eller ladda ner karta så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=801&i=18%20Bulltofta%20-%20Torup

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post187

Årets sista vandringsdag i alperna sommaren 2012 blev i Fionnay

VandringPosted by Helena Traneving Mon, November 26, 2012 11:42:57

Fionnay ligger strax söder om Verbier och dagens vandring startade på 1400 möh och avslutades på 2300 möh vid Cabane de Louvie. Denna vandring är medelsvår och man passerar ett par branta partier.

Med andra ord skulle vi idag avverka 900 höjdmeter upp och ner.

Vi startade vår vandring vid parkeringen i Fionnay och följde västra leden upp mot Cabane de Louvie. Precis bakom oss kom ett gäng Schweiziska scouter med en medelålder på 12/13 år. De två ledarna var ungefär 17/18 år och hade fullt bestyr med att hålla samman gruppen och se till att ingen hamnade på efterkälke eller gick för fort.

Denna vandring hade ett par riktigt branta partier och för oss svenskar känns det helt otroligt att man skickar upp ett gäng ungdomar själv på en så riskfylld vandring. Men, i Schweiz är alla härdade sedan kindergarten. Alla vandrar, långt, högt, brant och länge. Gammal som ung! Härlig inställning egentligen men ibland flög Helenas ”mamma-hjärta” upp i halsgropen eftersom ungdomarna var helt respektlösa inför alla stup vi passerade.

Ibland passerade vi ungdomarna och ibland passerade de oss. Allt eftersom vi alla stretade oss uppåt och tog paus vid olika tillfällen.

Efter ungefär 2 timmars stretande uppför var vi framme vid ån som rinner ner från Lac de Louvie där Cabane de Louvie ligger. Nu hade vi bara 5 minuter kvar till sjön och stugan.

Vi vandrade fram till sjön och hittade en jätte fin plats för vår lunch. Vi befann oss nu uppe på 2300 meter. På bilden nedan ser ni ett litet moln som kommer fram vid sjön. Precis efter att denna bild var tagen smällde det till med en jätte knall. ÅSKA!

På bilden nedan ser ni hur Helena titta misstänksamt upp mot molnet som avgett den öronbedövande knallen. RESPEKT för väderomslag!

Vi hade tur och det blev ingen åska eller mer knall. Bara den där riktigt öronbedövande knallen när det lilla molnet slog i bergstoppen precis bredvid oss. Skönt.

Efter lunch gick vi de sista metrarna fram till Cabne de Louvie. Här köpte vi en öl. Ägaren pratar bara franska. Det gör inte vi. Men med hjälp av teckenspråk och pekande gick det toppen att handla en öl och en läsk.

Utsikten här uppe är magnifik. Helt otrolig! Det går utmärkt att övernatta i stugan och det var precis det scouterna skulle göra. Kändes rätt skönt att lämna stugan precis när de skränande ungdomarna kom fram.

Nu var det dags att påbörja nedstigningen. Det tar ungefär 1,5 timme att gå ner till bilen från stugan.

Vi tog det lugnt ner. Det finns som sagt var ett par riktigt branta partier vid denna vandring.

När vi var nästan ända nere vid parkeringen höll ett murmeldjur på att skrämma livet ur Helena precis här. Det kom rusandes mot oss på stigen och vek inte undan förrän 2 meter framför oss. ”Ett galet murmeldjur” är väl det sista man önskar sig på en vandring. En filmsekvens spelades upp i våra huvuden hur vi blir attackerade av ett galet murmeldjur. Vi skrattade så vi höll på att dö. Lika bra att ta en sista paus innan vi kunde vandra ner till vår bil.

När vi väl kom ner till bilen bestämde vi oss för att åka vidare mot Evolene. Evolene är en jätte mysig liten by i Schweiz, inte långt från Verbier eller Zermatt. Här ser man Matterhorn och det finns fina vandringsleder mot Zermatt.

Tyvärr blev det ingen vandring in Evolene denna sommar för oss. På morgonen den 12 juli ringde Helenas pappa och berättade att hennes mamma gått bort på morgonen. Vi slängde oss in i bilen och for gråtandes genom Schweiz, Tyskland och Danmark för att kunna stötta Helenas pappa i hans sorg!

Nästa år ska vi tillbaka till Evolene och då kommer samtliga vandringar att göras för att hedra Helenas mammas minne!

RIP – Älskade mamma!

Om du vill se fler bilder från vår vandring i Fionnay så är här en direktlänk till vår hemsida: Fionnay

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post186

Om att få mer använding av sina turskidor trots att man bor i storstan....

SkidorPosted by Helena Traneving Mon, November 26, 2012 10:19:54

Med stormsteg närmar vi oss vintern här i Sverige. Många med oss drömmer om vita fjäll och härlig turer på skidor. Tyvärr blir inte turerna på fjället så många om året som man själv skulle önska.

Vi får ofta frågan vad man kan göra för att komma ut lite oftare på tur?

Sedan vi började utnyttja närområdet för turskidåkning har våra dagar på skidor blivit väldigt många fler. Vårt favoritområde för turskidåkning i Stockholm är Paradisets Naturreservat som ligger i Huddinge. Vi har ett par beskrivningar på vår hemsida över turer vi gjort runt Stockholmsområdet.

Vilka skidor ska man använda sig av när man är ute? Bäst är naturligtvis ett par ordentliga turskidor med stålkant för bästa grepp. Vi har två par olika turskidor var. Ett par A-skidor som vi bara använder i fjällen. Ett par B-skidor (inköpta billigt begagnade) som vi använder när vi går på tur i närområdet då snötillgången varierar.

Pjäxor är en smaksak, Helena har ett par Alpina BC-1550. Thomas däremot har ett par gamla hederliga svarta turpjäxor som används till både turskidor och långfärdsskridskor.

Brukar du ge dig ut på tur i ditt närområde?

Här är en länk till vår hemsida när vi gick på tur i Paradiset, Huddinge:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=680&i=Paradisets%20Naturreservat

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post185

Tycker du det är svårt att komma ut i naturen med barnen?

VandringPosted by Helena Traneving Fri, November 23, 2012 10:19:47

Man behöver faktiskt inte känna så. Det går utmärkt att vandra med yngre barn. Med mindre barn kan man göra korta dagsturer.

Den första vandring vi gjorde med alla våra 4ra barn var i Grövelsjön in till Norge. Då var vår dotter, som är yngst 6 år. Vi delade upp oss i två grupper. Amanda åkte båt över sjön med Helena och all packning.

Thomas vandrade fram till Sylen med våra söner, som vid tillfället var 11 år, 10 år och 8 år. Här sov vi första natten.

Andra vandringsdagen tog oss fram Rönnsjön i Norge. Här sov vi andra natten.

Tredje dagen vandrade vi tillbaka till Sylen och hela familjen åkte båten tillbaka över sjön.

Denna vandring gav mersmak åt våra barn och sedan den gången har vi gjort otaliga vandringar, alla 6 familjemedlemmar tillsammans.

Har du några funderaringar över vandringar med barn? Fråga på! ;)

Om du vill se bilder från vår vandring vid Grövelsjön och vidare in i Norge så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=172&i=Sylen%20Norge

(Bilderna från vandringen är något suddiga eftersom de är tagna innan familjen ägde en digitalkamera).

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post184

Imorgon är vi gästmoderatorer av Outnorths Facebooksida

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Wed, November 21, 2012 14:24:55
Imorgon, 22/11 2012, har vi fått äran att vara gästmoderatorer för Outnorths Facebooksida.


Såg precis att Outnorth lagt upp vår presentation:

Imorgon är det dags för Helena och Thomas Traneving att gästmoderera!

Helena och Thomas blev utnämnda till årets Näräventyrare 2011. Tranevingarna är ett aktivt par som delar en stor passion för naturen och friluftsliv. De vandrar nästan varje helg, åker långfärdsskridskor, går på tur med skidor, paddlar kajak och kanadensare. De har stor kunskap om produkter för friluftsliv och är även något av experter av att vandra med barn!

Passa på att redan nu ställa en fråga till Tranevingarna i kommentarsfältet nedan. Här kan du läsa mer om deras äventyr: www.traneving.se


Vill du se vad vi skriver imorgon?

Gilla Outnorth på Facebook och häng på

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post183

Samsung Xcover

UtrustningPosted by Thomas Traneving Mon, November 19, 2012 10:50:14

Vi har testat grejer från Samsung. Har Samsung något med friluftsliv att göra.

Jo, de har gett sig in i friluftslivet med bl.a en bra telefon.

Samsung Xcover S5960 som vi har testat.

Jag själv (Thomas) som har en Iphone har spräckt glaset på den 2 gånger, en gång när jag skulle hugga ved till lägelden och en gång när jag tappade den utanför bilen. Jag har även förstört en Iphone när jag råkade bada med den på en tur. Klantigt kan tyckas men sånt händer när man är så ofta ute i naturen som vi är.

Om jag hade haft Samsung Xcover vid dessa tillfällen hade jag inte behövt lägga ut en massa pengar på nya glas och telefoner.

Vi testa att hoppa på den. Släppte en järnfot rätt ner på den

Slängde ner den i vatten och lät den ligga ute en regnig natt.

Inga problem alls, den fortsattatte att gå som vanligt.

I övrigt hade den ungefär samma funktioner som en Iphone eller motsvarande Android telefon

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post182

Sommarvandring i Verbier, Schweiz

VandringPosted by Helena Traneving Wed, November 14, 2012 11:51:55

Så var det dags att lämna Chamonix i Frankrike och åka in i Schweiz och till Verbier.

Väl framme i Verbier gjorde vi ett snabbt stopp hos turistinformationen innan vi tog liften upp till Les Ruinettes på 2192 möh.

Här hittade vi en fin vandring längs med bergskanten så vi fick full utsikt ner över dalen under hela vandringen. Det var många som var ute och cyklade mountainbike. Många fler än vi såg vandrare. Verbier verkar vara ett mecka för cyklister med mängder av nedfarter att köra downhill.

Det var rätt kyligt när vi startade vår vandring men ju längre fram på dagen tiden gick desto varmare blev det!

Eftersom vi åkt från Chamonix tidigare på morgonen blev det rätt snabbt dags för lunch. Vi hittade en bänk att sitta på när vi tillagade vår lunch. Idag blev det enkel mat, ravioli med färskt bröd.

När vi satt här upptäckte vi att bergsslutningen var fylld av murmeldjur. En grupp hade sitt bo precis nedanför vår rastplats. Detta är mysiga djur men sitt härliga visslande läte.

Efter ett tag började vi en lättare vandring nerför. Denna tur rekommenderar vi till alla som har problem med knä eller vill har lite lättare led att vandra. Helena som har en gammal knäskada var efter ett par dagars intensiv vandring ”trött” i knät och tycket att denna vandringstur gick utmärkt att vandra eftersom den går mestadels längs med berget.

Efter ett tag kom vi fram till restaurang La Marmotte och det blev dags för dagens obligatoriska öl!

Efter La Marmotte följde vi den grävda kanalen längs med berget.

Vi följde kanalen ändra fram till vägskälet där vi valde att följa stigen som slingrade sig ner för berget.

Det var mycket vackert med mängder av blommor!

Sista biten av vår vandring tog oss genom Verbier centrum där vi passade på att äta en glass innan vi körde vidare mot Fionnay där vi sett ut morgondagens vandring.

Vägen till Fionnay är smal, med betoning på väldigt smal. Det var väldigt vanskligt och äventyrligt när vi fick möte på den smala vägen.

Väl framme i Fionnay parkerade vi bilen med vår Camper vid vattenreservoaren.

Här grillade vi kött och drack gott lokalt vin innan det var dags för oss att sova. Imorgon väntar en väldigt spännande vandring i Fionnay!

Vill du ladda ner kartor över vår vandring i Verbier eller se fler bilder så är här en direktlänk till vårhemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=799&i=Verbier

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post181

Turistfällan Lac Blanc och vidare på en betydligt mer spännande kamvandring

VandringPosted by Helena Traneving Tue, November 06, 2012 14:57:47

Start: Kabinbanan i Le Lavancher, Flegere vidare uppåt med liften Index.

Mål: Col des Montets, 1461 möh Mètres, Vallorcine (norr om Argentiere).

Pendlarbussen: Tar vandrare tillbaka till Le Lavancher efter avslutad vandring (gratis och går en gång i timmen).

Svårighet: Medlelsvår

Längd: ca. 9 km (kuperad terräng)

Idag gav vi oss iväg tidigt eftersom dagens vandring skulle bli ungefär 1 mil lång i kuperad terräng. Svårighetsgraden för vandringen var medlesvår och började med en färd upp för kabinbanan i Le Lavancher (Flegere).

Väl uppe vid mellanstationen tog vi på oss värmande tröjor för att kunna fortsätta färden upp med stolliften (Index) med slut station på 2396 meter över havet.

Här uppe vid toppstationen låg det fortfarande gott om snö. Idag kände vi av höjdskillnaden i luften.

Man blir lite yr och känner att man andas lite häftigare och ändå befann vi oss inte på jätte hög höjd. Det känns att åka 1500 meter rakt upp för berget på väldigt kort tid. Höghöjdskänslan försvann rätt fort och vi kunde påbörja vår vandring som ända fram till Lac Bland håller oss på ungefär 2400 meters höjd.

Vandringen från toppstationen av Index fram till Lac Blanc följer smala stigar där man ibland måste ta hjälp av fasta stegjärn eller vajrar för att hålla balansen och vandra vidare.

Det lutar brant ner mot dalen men utsikten är magnifik.

Lac Blanc tillhör turistfällorna på hög höjd här i Chamonix. Folk verkligen vallfärdar hit, dock inte den väg vi valde att vandra fram till sjön och Refuge du Lac Blanc.

Den väg som tursistinformationen rekommenderar de flesta besökare är att vandra upp och ner till/från mittstationen. På så sätt slipper oerfarna vandrare rätt många smala och branta partier. De här ”turiststråken” är inget för oss. Att gå på led och trängas med andra är inget vi uppskattar!

Väl framme vid Refuge du Lac Blanc lyckades vi hitta en avskild platå där vi kunde äta vår lunch. Många tittade storögt och längtansfullt när vi packade upp stormköket och värmde pasta med god sås som tillbehör.

Efter lunch var det dags att vandra vidare mot Col des Montets som var dagens slutmål.

Denna bit av vandringen är mycket kuperad och det finns ett antal punkter man måste passera där man använder sig av fasta stegar och vajrar.

Vi tog kaffepaus vid två mindre sjöar, Lacs des Chéserys.

Denna bit av vandringen är inte alls lika populär som turen upp till Lac Blanc eftersom stigen bitvis är väldigt smal och den som vandrar här inte får lida av för mycket höjdrädsla.

Sista biten ner mot Col des Montets är väldigt brant.

Väl framme i Col des Montets tog vi bussen tillbaka till Le Lavancher där vår bil stod parkerad. Pendlarbussen för vandrare är gratis och går ungefär en gång i halvtimmen.

Dagens övernattning blev ännu en gång i Argentiere. Parkeringen här är verkligen bra. Här finns toa och det är fullt tillåtet att stå gratis med bil eller husbil.

Idag tog vi den obligatoriska ölen vid puben i Argentiere. Skål!

Vill du ladda ner karta över vandringen vi gjorde eller se fler bilder är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=797&i=Chamonix%20Lac%20Blanc

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post180

Intervju gjord av Cision beträffande vår placering på Bloggtoppen

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Tue, November 06, 2012 13:56:31

november 6, 2012

Av: Linda Grimstahl

http://www.cisionnewsroom.se/

Vi gjorde en intervju med bloggarna Thomas & Helena Traneving för att lära känna dem lite bättre. De driver bloggen Traneving Friluftsblogg som nyligen rankades som Sveriges femte största friluftsblogg i vår bloggtopplista.

Er blogg ”Traneving Friluftsblogg” om era friluftsäventyr tillhör de största och mest inflytelserika fristående bloggarna om friluftsliv i Sverige. Vad är ingredienserna bakom framgången?

En av framgångsfaktorerna är att vara aktiv och producera många bloggar. Med andra ord, uppdatera bloggen i jämn ström så man inte tappar läsare. Att alltid bifoga bilder och tips gör att många uppskattar bloggen. Att använda forum där man diskuterar friluftsliv och länka till egna bloggen har hjälpt mycket. Att synas och då markera och länka sin egen blogg i kommentarer hjälper jätte mycket.

När startade ni bloggen, och hur lång tid tog det att etablera den?

Vi startade vår blogg i december 2007 och det gick rätt snabbt att etablera tack vare att vi använde oss av ett forum för friluftsliv och länkade till vår egen blogg och hemsida.

Vad motiverade er att starta bloggen?

Vi älskar verkligen att vara ute i naturen. Så mycket att vi faktiskt tillbringar minst 2 dagar i veckan ute. I januari i år utsågs vi till Årets Näräventyrare 2011. Vi har fyra barn som i omgångar hänger med oss ut. Nu har ju våra barn vuxit till sig och blivit tonåringar och unga vuxna men fortfarande tycker vi att detta är det optimala sättet att umgås med familjen. Om vår blogg på något sätt kan hjälpa och inspirera andra att inse att det faktiskt inte är speciellt svårt att komma ut i naturen så har vi verkligen uppnått vårt mål.

Vilka andra bloggar inom området friluftsliv läser ni och finns det en känsla av gemenskap?

Vi läser alla bloggar som skrivs på friluftsforumet Utsidan. Här har vi fått många vänner inom friluftsliv som delar vårt intresse och engagemang.

”Traneving Friluftsblogg” är kopplad till er friluftssajt www.traneving.se, tror ni att bloggen hjälper er att dra besökare till sajten?

Det gör det absolut. Att koppla samman hemsida, www.traneving.se, (som har många fler besökare än bloggen) med vår blogg och vår friluftsshop, http://shop.traneving.se/, har gett stort genomslag. Att synas på många platser betyder mycket för genomslagskraften!

Ni har sociala profiler på både Facebook och Twitter. Hur använder ni de kanalerna? Påverkar dem hur ni samlar eller sprider nyheter?

Allt som uppdateras på vår hemsida och vår blogg länkar vi direkt till vårt Facebook- och Twitterkonto. Via Facebook och Twitter ger vi också olika tips och startar en rak och snabb dialog med våra följare. Det märks verkligen att våra följare är intresserade av friluftsliv. De kommenterar ofta och läser direkt det vi länkar till vår blogg och hemsida.

Slutligen, hur vill ni bli pitchade till av PR-folk? Vilka misstag kan PR-folk begå när de kontaktar er?

Vi vill helst att de ska ha tänkt igenom samarbetet så produkten passar vår blogg och våra läsare. Att de har god framförhållning hjälper avsevärt eftersom vi driver vår blogg på fritiden. Vi testar gärna produkter som avser friluftsliv och då gör vi det väldigt seriöst med bilder och länkar till företaget. Det har hänt att vi tackat nej till att blogga om en produkt eftersom den inte passar våra mottagare eller oss själva.


www.traneving.se

http://www.cisionnewsroom.se/

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post179

Vi är med på Bloggtoppen över bloggar om Friluftsliv

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Tue, October 30, 2012 12:50:37

Vilken härlig överraskning!!!! smiley


Vår blogg har rankats som nummer fem bland friluftsbloggar under oktober månad av Cision.


I oktober har Bloggtoppen rankat bloggar om friluftsliv.


Bloggtoppen rankar fristående bloggare och tas fram av vårt research-team i London varje månad.

Bloggarnas placering i topplistan grundas på en metodik som utgår från inlänkar, relevans, hur ofta bloggen uppdateras, läsarkommentarer och delning i sociala medier, Twitterföljare och Facebook-likes.


http://www.cisionnewsroom.se/kategori/bloggtopplista/

Vilken fantastisk och jätte rolig överraskning!

Vi har även blivit kontaktade för en intervju. Återkommer så snart den kommer med på cisions sida.

/Helena och Thomas Traneving

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post178

Historisk vandring till Les Bosson glaciären i Chamonix

VandringPosted by Helena Traneving Wed, October 24, 2012 13:51:54

När vi vaknade idag hängde regnmolnen tunga över alperna. Det gick inte att se en enda topp. Jaha, vad skulle vi göra idag?

Vi tittade igenom de kartor över Chamonixdalen vid ägde och konstaterade att en vandring upp till glaciären Les Bosson på 1400 meters höjd var det som passade bäst idag.

Byn Les Bosson ligger söder om Chamonix center (man passerar Mont Blanc tunneln).

Vi valde att parkera bilen strax ovanför liftstationen i Les Bosson. Man kan även åka lift upp till Glaciären men det känns faktiskt som lite fusk eftersom det inte är en speciellt lång vandring upp. Vi valde att ta vägen till höger upp för att sedan välja att vandra den brantare vägen ner för berget ner.

Efter en rätt snabb uppstigning kom vi fram till Chalets des Pyramides.

Under de sista 5 minuternas promenad upp till utsiktsplatsen för glaciären kan man ta del av en utställning där det berättas om glaciärens fascinerande histioria. Här från Chalets des Pyramides och vidare upp till porten för de höga alperna vandrade J. Balmat och Dr Paccard när de gjorde den första bestigningen av Mont Blanc 1786.

Väl upp vid utsiktspunkten fick vi en magnifik utsikt ut över glaciären. Här passade vi även på att äta vår lunch.

Vi stannade till vid Chalets des Pyramides på väg ner för den obligatoriska ölbilden…..

Den väg vi valde att vandra ner till vår bil är den som går till höger om liftens toppstation. Den snirklar sig brant ner för berget.

Detta är en lätt vandring som passar alla, gammal som ung!

Efter vi kommit ner passade vi på att turista i Chamonix centrum.

Kvällen/natten spenderade vi strax utanför Chamonix centrum vid en parkering vi sovit vid ett annat år vi var här. Vi bor väldigt bra i vår Camper!

Vill du se fler bilder eller ladda ner kara från denna vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=796&i=Glacier%20des%20Bossons%20(C)

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post177

Sommarvandring i Argentiere (Chamonix) på Grand Balcon Syd och Grand Balcon Nord

VandringPosted by Helena Traneving Thu, October 04, 2012 12:40:03

Vi inledde dagens vandring med att ta Lognan liften i Argentiere upp till mellanstationen på 1972 m.ö.h. Längre upp på bergen låg det rätt mycket snö kvar men här nere vid mellanstationen var det fritt från snö.

Vi valde att följa pilarna/markeringarna mot Les Praz (som också är en liten by innan Chamonix) på Grand Balcon Syd. Det är helt otroligt vilka berg som omger hela Chamonixdalen. Det känns så storslaget och mäktigt att vandra här.

På vår väg mot Les Praz mötte vi mängder med vandrare (100-150 st) på väg uppför. Vi spekulerade i varför det var så många som valde att vandra uppför. Kanske den väg vi valt att vandra var väldigt ovanlig? Kanske hade alla ont i knälederna och valde att gå uppför eftersom det är skonsammare för knäna?

Svaret på gåtan med alla vandrare på väg uppför fick vi när vi kom fram till den lilla Alpstugan ”Chalet de la Pendant”. Alpstugan låg lite utanför vandringsstråket men vi promenerade fram till de som var vid stugan och frågade varför så många var på väg uppför berget.

Ägaren till markerna och alpstugan berättade att det just idag var en stor festdag för byn Le Lavanche. Idag är den dag då de hämtar hem alla getter uppe från bergstopparna och vallar dem ner till sommarbetet vid Chalet de la Pendant (1778 m.ö.h.). De vi mött på väg upp för berget var byborna med vänner. Det är tradition att man bär salt i säckar upp för berget till Chalet de la Pendant. Saltet är ämnat för getterna. Varje bybo bär minst upp en säck vardera på 3 kilo. Gammal som ung.

Ägaren bjöd oss på vin och bjöd även in oss att stanna och fira festligheterna tillsammans med byborna. Vi tackade mycket vänligt men bestämt nej till inbjudan. Om vi skulle tackat ja hade det inneburit en väntan på 2-3 timmar innan alla getter var på plats och festen kunde börja. Vi var ju här för att vandra…. J

Vi valde att vandra vidare genom skogen uppför berget mot utsiktsplatsen nedanför Glacier de la Mer de glace. Eftersom glaciären smält undan var det tyvärr inte mycket vi såg av glaciären från utsiktsplatsen. Här vid utsiktsplatsen åt vi vår lunch som vi tillagade på vårt stormkök (Primus). Dagens lunch blev pasta bolognese.

Efter att vi laddat kroppen med energi följde vi pilarna mot Les Bois. Det skulle ta oss ca. 20 minuter att vandra längs med floden ner till byn Les Bois.

Eftersom dagen ännu var ung och vi precis ätit lunch tog vi liften Flégère i Les Praz upp till mellanstationen på 1894 m.ö.h. för att sedan vandra Grand Balcon Nord tillbaka mot Argentiere.

Här, på denna sida dalen, hade vi hela tiden väldigt vacker utsikt mot Mt Blanc. Denna sida berget är mer ”vilt” än den sida vi vandrade längs med under förmiddagen. Här slingrar sig stigarna upp och nerför berget. Eftersom det började lida mot sen eftermiddag var det inte så mycket folk i rörelse längs med stigarna längre.

Att vandra så här. Ensamma längs med en liten stig. Solen som värmer gott. En bra karta i handen. Vatten i ryggsäcken. Världens magnifikaste utsikt. Det är det som gör att man orkar med vardagen hemma resten av året. Det blev många ”må-bra-bakgrundsbilder-till-datorn” tagna under denna vandring.

Strax innan vi skulle påbörja vår nedstigning mot Argentiere mötte vi fru Alpget som hittat något gott att äta längs med stigen. Hon var inte rädd av sig och bjöd på många fina bilder.

Vi valde att vandra ner mot Argentiere från det lilla kapellet som man kommer till om man vandrar längs med Grand Balcon Nord.

Stigen slingrade sig brant hela vägen ner till Argentiere där vår bil med camper stod parkerad.

I år var det verkligen skönt att ha campern att bo i eftersom det regnade varje kväll och natt under vår resa.

Vill du se fler bilder eller ladda ner kartor från vår vandring på Grand Balcon Syd och Grand Balcon nord i Chamonix så är här en direktlänk till vår sida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=795&i=Argentiere(C)Grand.Balcon

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post176

Behöver man verkligen handla alla kartor för att komma ut i naturen????

UtrustningPosted by Helena Traneving Fri, September 28, 2012 10:34:50

Tycker du att det är svårt att komma ut i naturen?

Här i Sverige har vi så fantastiskt fin natur och också ofta nära inpå knuten bara man väljer att se den.

Vi har gjort mängder med vandringar i våra närområden. Först och främst har vi avverkat i stort sätt alla vandringsleder/områden runt Stockholm och i mellersta Sverige. Ett par återstår att vandra så kom gärna med förslag om du har någon led du tycker att vi ska vandra.

Då uppstår automatiskt nästa fråga.......

Behöver man skaffa karta för varje led man ska vandra? Nej faktiskt inte om det rör sig om låglandsleder. Ska man ut på fjället rekommenderar vi alla att investera i en topografisk karta.

Vi använder oss ofta av eniro.se och hitta.se när vi ska ut och vandra. Kartorna är inte topografiska men i stort sett varje större vandringsled finns utsatt.

Det blir ett antal sidor att skriva ut men det blir bra mycket billigare än att köpa en karta för varje vandring man ska göra.

Hur gör du? Köper du karta till varje led du ska vandra eller har du något annat knep?

/Helena och Thomas

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post175

Att komma ut i naturen med barn kan bli ännu roligare om man har ett uppdrag att göra

UtrustningPosted by Thomas Traneving Sat, September 15, 2012 11:30:08

Geocaching har vi ju testat på genom åren som ett sätt att få en extra upplevelse förutom att bara vandra. En upplevelse om uppskattas, inte bara av oss vuxna, utan även av våra barn.

Nu finns det ytterligare en aktivitet att göra tillsammans med barnen. Igår damp SvD tidningen ner i vår brevlåda. I tidningen fanns en bilaga som hade fokus på Friluftsliv.

Här hittade vi en artikel om Upplevelseburken som fått pris som Årets Outdoorprodukt.

Uppdragen finns i två olika varianter. Antigen köper man äventyr som finns i sin hemkommun (finns än så länge bara i Stockholm men kommer att finnas över hela Sverige). Eller så köper man en kommunoberoende burk (denna variant kan man göra var man än är). Provburken kostar 100,- och hela uppdrag kostar 400,-.

Variant nr 1, den som handlar om upplevelser i sin hemkommun, passar bra om man vill ha förslag på utflyktsmål och olika uppdrag att göra tillsammans med sina barn (eller bara vuxna för den delen).

När man väl köpt hem buken börjar äventyret!

Man tar fram den spännande burken och åter barnen i familjen dra dagens uppdrag och utflyktsmål.

Vi köpte ett exemplar av Upplevelseburken när vi var på Vildmarksmässan i våras. Burken har stått där hemma på hyllan sedan dess men nu bestämde vi oss för att testa.

Vi fick upp Flatens Naturreservat och i just detta uppdrag ska deltagarna sig inuti en ek samt mäta omkretsen på eken. På uppdraget står även lite olika saker att fundera över. Som, hur många måste ni vara i familjen för att räck runt eken osv.

Eftersom inga av våra tonåringar är intresserade av att hänga med ut så tänker vi fråga om vi får låna grannens treåring och sexåring. Vi tar nog med korv att grilla. Ska bli kul att få med lite yngre barn i naturen igen.

Återkommer med mer rapport från dagens äventyr….

www.traneving.se

Om du vill köpa en Upplevelseburk så säljer vi den, från och med idag, på vår hemsida:

http://shop.traneving.se/upplevelseburken-c-224-1.aspx

/Helnea och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post174

Vandring på Petit Balcon Nord och Petit Balcon Syd i Argentiére (Chamonix) – Mount Blanc dalen

VandringPosted by Helena Traneving Tue, September 11, 2012 13:39:46

Så var det äntligen dags för vår årliga resa ner till Alperna. I år tog vi sikte på Chamonix i Frankrike. Här har vi varit en gång förut (2005) men vi kände nu att vi inte gjort allt man kan göra och se runt Mt Blanc.

Det var med stor lättnad vi lämnade ett grått och regnigt Stockholm för att ta oss alla mil genom Sverige, Danmark, Tyskland och Schweiz. Det rådde en elektrisk laddning inne i bilen och våra förväntningar var skyhöga. Vi samtalade om sol, värme, toppbestigningar och mäktiga vyer under vår resa genom Europa. Thomas trampade gasen i botten på vår nya fina Nissan…..eller ja, så gott det nu går att trampa gasen i botten med en camper placerad uppe på flaket. Vi höll ca. 130 km/h genom Tyskland. Det visade sig vara den fart som passade bäst för bilen och campern.

På vår resa ner stannade vi till vid vackra Genevesjön.

Vi var framme i MtBlanc dalen på eftermiddagen, dag två, på vår resa. Det hade regnat hela vägen ner genom Europa men som genom ett magiskt under slutade det att regna så fort vi stannade bilen i Argentiére.

Molnen låg tunga över bergen så några toppar gick inte att se ännu. Vi hade tagit med kartan vi köpt 2005 och nu, när klockan passerat lunch, tittade vi ut en lämplig lite lägre lätt vandring att göra. Valet föll på ”Petit Balcon Nord och Petit Balcon Syd” med start och mål i Argentiére (en liten by strax innan Chamonix).

Det vi gillar bäst med att vandra i Alperna är hur lederna är skyltade. Här skyltar man inte med hur långt avstånd det är till målet. Här skriver man hur lång tid det tar att vandra till slutmålet. Det är toppen! Står det att det tar 2 timmar och 20 minuter så gör det också det. Om man är en snabbvandrare så kan det gå lite fortare men annars är det ungefär lagom vandringstempo som gäller för att hålla tiden de skriver.

Denna led (Petit Balcon Nord) går en liten bit upp på bergskanten men inte så högt upp så att all sikt försvann. Här hade vi precis lagom utsikt ner över byarna vi passerade. På denna sida berget är det rätt öppet jordbrukslandskap.

Vi valde att gå ner i byn som heter Le Lavancher för att ta oss över floden och sedan upp till Petit Balcon syd.

På denna sida berget är det mer skogsvandring innan leden går ner i byn Argentiére.

Totalt är denna vandring ca. 9 km lång. En precis lagom eftermiddagstur enligt oss.

Vi avslutade vår vandring med en obligatorisk öl vid restaurangen i Argentiére.

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner karta över just denna vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=793&i=Argentiere%20(C)%20Pet.Balcon

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post173

Meditationsvandring vid Stockholms Pilgrimscentrum i Tyresö

VandringPosted by Helena Traneving Fri, September 07, 2012 10:30:50

I slutet av maj 2010 öppnade Pilgrimscentrum Tyresö. Hit är alla som vill välkomna att vandra. I grupp eller ensam. I samtal eller tystnad. Den 1 juni 2012 blev vi hela Stockholms Pilgrimscentrum, och heter numera Stockholms Pilgrimscentrum i Tyresö.

Här vid Pilgrimscentrum finns två markerade vandringsleder, Nyckelvandring och Frälsarvandring. Vi valde idag att vandra Nyckelvandringen som är ca. 12 km lång. Nyckelvandringen är en lite längre och ganska krävande vandring än Frälsarvandringen som endast är 3 km lång.

De sju platserna som finns utmärkta på kartan är uppkallade efter var och en av ”Pilgrimens sju nycklar”:
Skorna – symboliserar långsamhet och uppbrott. Vi får ge oss ut från vardagen och försöka slå av på tempot. Tid för eftertanke.
Staven – symboliserar friheten och efterföljandet. Fria att välja vår egen väg behöver vi ändå vägvisare som stöder och leder.
Kappan – symboliserar tystnaden och (den goda) ensamheten. Insvepta i kappan är vi skyddade mot alla omvärldens impulser och krav. Vi får vända oss inåt, till vårt hjärta, till Gud.
Ränseln – symboliserar delande och gemenskap. Tillsammans vandrar vi vår livsväg, när vi delar såväl sorger och glädjeämnen som det materiella vi bär med oss, blir vägen lättare att gå.
Hatten – symboliserar bekymmerslösheten och vilan. Befriade från alla onödiga bekymmer lägger vi oss ned i en skogsbacke med hatten neddragen över ansiktet och bara är.
Tältet – symboliserar enkelheten och rörligheten. Utan en massa prylar och saker blir vandringen lättare, vi drar upp våra tältpinnar, rullar ihop dukar och linor och går dit vägarna bär oss.
Korset – symboliserar andlighet och tro. När fötterna flyttas stadigt framåt, kommer andning och hjärta i takt, vi har tid att tänka de
djupare tankarna, får mod att ställa de svårare frågorna och hopp att ta till oss de svar som finns väntande, hela tiden alldeles nära...

Vandringen följer till stor del Albysjön runt men tar några avstickare ner till havet och ut över ängarna i Tyresö.

Starten för pilgrimsvandringen börjar och slutar vid Pilgrimscentrum som ligger på kyrkvägen 6(eller buss 875 från Gullmarsplan till Tyresö kyrka).

Redan här vid Pilgrimscentrum finns det första meditationsstoppet och ämnet att meditera över för just denna punk var Långsamhet och frågor att meditera över var:

· Har jag själv valt den rytm jag lever i eller har andra bestämt den åt mig?

· Kanske behöver jag bryta upp från något som skapar alltför mycket stress i mitt liv?

· Vad längtar jag efter i mitt liv?

Eftersom Helenas mamma, vid tidpunkten för denna vandring, redan drabbat av sin första hjärtinfarkt var just en meditationsvandring precis vad vi behövde. Tid för reflektion över livet stora och små händelser……

Detta var en väldigt häftig och annorlunda vandring. Eftersom det fanns sju meditationspunkter under vandringen så tog det sin tid att vandra de 12 km. Vi valde att dela våra meditationspunkter med varandra. Då blev hela upplevelsen väldigt maffig med den vackra naturen och alla reflektioner och tankar om sitt eget och den andres liv – Vår gemensamma livsresa.

Som några av er senare säkert läste i en tidigare blogg så gick Helenas mamma tyvärr hastigt bort i somras efter sviterna av hjärtinfarkten och andra komplikationer som uppstod pga av felbehandling från sjukhusets sida (blodförgiftning m.m.).

Att plocka fram dessa reflektionstankar fungerar alldeles utmärkt var man än befinner sig. Helena har vårdat broschyren med meditationspunkterna ömt denna sommar. Om även du vill gå en meditationsvandring så finns broschyren att ladda ner på vår hemsida. Punkterna går att användas var man än är. Gör din egen vandring med meditation?!

Med hopp om livet – sov gott älskade mamma………

/Helena och Thomas

Om du vill ladda ner meditationsguiden, karta över vandringen eller se fler bilder så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=792&i=Meditationsvandring

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post172

Paddelhelg på Fyrisån norr om Uppsala

CanadensarePosted by Helena Traneving Mon, September 03, 2012 13:36:05

Fyrisån, Upplands största och längsta vattendrag har sina källor vid Dannemorasjön drygt 4 mil norr om Uppsala.

Lämplig iläggsplats är vid parkeringsplatsen vid Dannemorasjön i Lilla Ralby. Bussen som går från Storvreta stannar ute på väg 290 och om man som vi, tänker ta bussen tillbaka till bilen efter avslutad paddling är detta en perfekt pakeringsplats.

Vi inledde vår paddling med att äta lunch eftersom klockan redan var 14.00 när vi kom fram till sjön.

Så fort man lämnar Dannemorasjön smalnar Fyrisån av och blir omgiven av vassbevuxna sjöstränder.

Strax innan Skyttorp blir det skog vid sidorna av ån och en fin rastplats med vindskydd hittar man på vänster sida.

Här vid det fina vindskyddet valde vi att övernatta. Det är ca. 13 km från L. Ralby fram till vindskyddet. Det är en rätt lagom sträcka att paddla på 3 timmar (14.00 - 17.00). Vindskyddet ligger vid en stor äng så vid detta vindskydd kan man ställa upp rätt många tält.

Vedlåren var full med ved men tyvärr ganska fuktig eftersom det inte fanns något lock. Vi lagar gourmetmat vid vindskyddet. Ingen torrmat här inte. Halva nöjet när man är ute är god mat och gott vin!

Vi fick en väldigt vacker och varm kväll vid vindskyddet och vi sitter upp länge. Tänder åter elden när det mörknar och kokar gott kaffe.

Efter Skyttorp blir det mer av öppet landskap och så småningom närmar man sig en golfbana vid Salsta slott. Där får man vara beredd på att det kan vina av golfbollar kring öronen.

I nästa samhälle som passeras, Vattholma, finns en liten fors man kan paddla igenom.

Man passerar gamla brukssamhället och kommer så ut vid en badplats. Efter den finns en damm där man måste bära förbi. Här vid dammen passade vi på att äta lunch genom att köpa en sallad hos Pizzerian som öppnat precis vid dammen.

Mellan Vattholma och Storvreta breder Fyrisån ut sig och speciellt på våren när det är översvämmat på åkrarna känns den riktigt stor. Landskapet är öppet och det kan vara jobbigt om det blåser motvind här.

Efter Storvreta, vid Ekeby, finns en damm som man måste lyfta förbi. Här avslutade vi vår paddling för att ta bussen tillbaka till bilen.

Bussen går som sagt en gång i timmen och kostar 100,-

Helena var kanotvakt under tiden Thomas åkte buss för att hämta vår bil.

Detta är en lätt och vacker paddelled som rekommenderas till både nybörjare som vana paddlare.

Vill du se fler bilder eller ladda ner olika kartor över paddelleden är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=791&i=Fyris%E5n

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post171

På jakt efter Backsippor i Calmare Hage

VandringPosted by Helena Traneving Thu, August 30, 2012 10:56:17
Naturskyddsföreningen Väsby har gjort en natur- och kulturstig i anslutning till Calmare Hage som ligger vid Löwenströmska Sjukhuset i Upplands Väsby. Parkering finns där naturstigen startar.


Här vid sjön Fysingen har vi varit förut men då vid vintertid. Det var roligt att se omgivningarna i sommarskrud. Calmare Hage är känt för sitt område med Backsippor. När vi var där blommade Backsipporna för fullt. Vackert!


Stigen som vi vandrade ska vara skyltad med omålade löv i trä men de flesta av dessa hade ramlat ned. Vi såg endast 2-3 st. Löven ska vara numrerade från 1 till 16.
Genom att orientera efter kartan som finns på vår hemsida hittar man de 16 punkterna.
Stigen är 3 km men vi valde att vandra extraslingan på 1 km som går till Aborrberget.


Ute på Aborrberget och Kärleksudden passade vi på att ta en cach.

Detta är en vacker tur som passar bra att vandra om man inte har så gott om tid!



Vill du se fler bilder eller ladda ner karta och information om Calmare Hage i Upplands Väsby så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=790&i=Calmare%20hage%20Hammarby

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post170

Världens bästa sommar med mängder av vandringar

VandringPosted by Helena Traneving Mon, August 27, 2012 11:38:36
Vilken fantastisk sommar vi haft!

Vi har hunnit uppleva mängder av vackra och meditationsfyllda vandringar denna sommar.

Själen är fulltankad med natur, vila och upplevelser. Kroppen är laddad med muskler och ett par kilo har fallit från kroppen (tjohoooo) :)

Här kommer ett axplock av vår sommar. Längre och mer fylliga beskrivningar kommer så fort vi hinner.

Två härliga vandringsveckor i Schweiz och Frankrike


Några vandringar i Tiveden och Närke (här på Dovraleden)


Vandring i Norge och bestigning av Elgåhogna (med utsikt ut över Grövelsjön)


Vandring på Sonfjället i Härjedalen


Och allt detta tack vare vår mysiga camper som tagit oss genom följande länder i sommar:

Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Frankrike och Norge

Här inne i vår camper mår vi verkligen gott. Vi kan bara konstatera att campern var detta årets bäst investerade friluftspryl för oss.

Trots att denna sommar varit en av de blötaste på länge har vi kunnat laga god mat, sova gott och samtidigt varit snustorra!

Längre och mer utförliga beskrivningar över våra vandringar kommer!

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post169

Varför får man inte vandra mellan L.Alby-Pilsbo på Upplansleden?

VandringPosted by Helena Traneving Fri, August 24, 2012 10:58:29

Till denna bit av Upplandsleden finns det ingen officiell karta!

Antagligen är det markägare som satt stopp för vandring denna bit. Det tycker vi är synd eftersom det faktiskt går att vandra denna bit mestadels på små grusvägar. En stor bit går genom ett friluftsområde och just friluftsområden brukar vara rätt knepiga med regler om obehöriga på sina områden. Antar att det är här problemet ligger.

Samtidigt är det svårt för en vandrare att vandra en annan sträcka än just denna om man kommer gåendes från Uppsala eller Barkarby. Vi förstår inte riktigt hur de har tänkt att man ska ta sig mellan Pilsbo och St. Alby? Antagligen med buss ….men någon buss går det inte ut till Pilsbo…….

Nåja, nu har vi i alla fall testat att vandra den här biten och det gick jätte bra. Svåraste stycket är att hitta stigen ca. 1 km efter start i L.Alby (när man passerat travbanan och ridhuset).

De som bodde i huset som ligger sist på vägen hjälpte oss att hitta stigen så här vilade det inga sura miner i alla fall. Stigen hittar man bakom sista husets parkering. När man kommer fram till deras grind svänger stigen vänster in i skogen. Vi har lagt ut stenar så att det ska bli lättare att följa stigen genom skogen fram till Horsvik. Förhoppningsvis har de fått ligga kvar. Om du kommer från Horsvik så ska du följa stigen som går genom hästhagen när du är framme vid sista huset på vägen.

Väl framme i Torsvik åt vi lunch ute på den fina gamla ångbåtsbryggan.

När vi passerat Torsvik kom vi fram till ett välbevakat hus. Någon som har en aning om vad som döljer sig här bakom?

Den hotfulla skylten kändes lite löjlig när ägarna har tre lamadjur gående i hagen utanför. Som om man inte vill stanna och titta på lamadjuren när man passerar? Är man på video då med?

Väl framme i Pilsbo var det dags för kaffe innan vi vandrade sträckan tillbaka till L.Alby. Totalt blev det en sträcka på 14 km (7 km enkel väg).

Vill du se fler bilder eller ladda ner kartor på sträckan så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=789&i=(4b)%20Lilla%20Alby%20-%20Pilsbo

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post168

På vandring i Uppsala (Storvreta) - Vildmarksleden

VandringPosted by Helena Traneving Wed, August 15, 2012 13:28:48

Dagens vandring går i Storskogen på vildmarksleden som ligger i Storvreta utanför Uppsala. Vildmarksleden är en rundslinga och enligt kartorna man får vid Skogsvallen är Vildmarksstigen 5 km. Det stämmer inte. Vi mätte leden till 6,6 km med hjälp av Runkeeper.

Start och mål för vandringen vid den stora parkeringen intill friluftsområdet. Här vid parkeringen finns en informationstavla över alla vandringsleder i området. Här finns även en brevlåda med broschyrer över området. Har man som vi tur och lådan är påfylld så är det bara att ta en gratis karta över lederna (kartan finns också att ladda ner på vår hemsida www.traneving.se ).

Här på Skogsvallen i Storvreta finns vintertid fina skidspår. Skidspåren sprutas med konstsnö och är det bara tillräckligt kallt är det antagligen fullt med skidåkare i spåren. Spårkarta och broschyr om medlemskap kan du ladda ner på vår hemsida.

Storskogen påminner bitvis väldigt mycket om Tiveden. Det var verkligen svårt att förstå att denna fina och kuperade skog fanns här bara ett stenkast från Uppsala.

Efter tre kilometers vandring var vi framme vid vindskyddet där vi åt vår lunch. Vindskyddet ligger som i en gryta med stora klippblock ovanför. Det finns en vedlår vid vindskyddet men det har varit tomt de gånger vi har varit där.

Tyvärr var det rätt skräpigt runt och i vindskyddet. Det är tråkigt är medvandrare väljer att lämna kvar sitt skräp. Vi eldade upp det som gick att elda upp så det såg lite trevligare ut runt vindskyddet.

Strax efter vindskyddet vänder leden tillbaka mot Storvreta.

Detta är en överraskande fin vandringsled och skog.

Har du inte varit här så rekommenderar vi dig att åka hit!

Vill du se fler bilder, ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=788&i=Vildmarksleden

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post167

Vandring på Kustleden - Styvnäset i Tyresta

VandringPosted by Helena Traneving Thu, August 09, 2012 14:31:12

Idag var det dags att vandra sista biten på Kustleden. Solen sken men vinden var fortfarande kall men de drygt 9 km gjorde att vi höll värmen ändå.

Vi parkerade bilen vid Fiskfallet/Åva och följde markeringarna ut mot styvnäset.

vi passerade den gamla campingplatsen i Åvaviken. Ännu fanns det inga campare här. Vid närmare eftertanke är det inte så konstigt eftersom värmen inte kommit hit ännu och det är utedass och bad i havet som gäller.

Denna bit av kustleden följer stranden en bra bit ut mot Styvnäset. Strax efter Strömsudden vänder leden in över fältet och över ån och strax därefter är vi framme vid Styvnäset.

Vi passerade huset vid Styvnäset och följde stigen bakom huset ut mot eldplatsen vid vattnet.

Här åt vi vår medhavda lunch. Det blåste och vinden gjorde att det kändes gott att tända en eld.

Vedlåren var nästan tom så det blev till att leda grenar på marken för att kunna tända elden.

Vi tänkte gå en alternativ väg tillbaka och det funkade fint till att börja med. Men vips så var stigen borta och ett nybyggt hus hade kapat stigen rakt av.

Vi letade ett bra tag efter stigen på andra sidan husets marker men det var förgäves. Vi fick leta oss tillbaka mot vattnet igen för att på så sätt hitta stigen vi följt tidigare under dagen.

Utsikten ut mot vattnet är mäktig när man står på klipporna och tittar ut. Terrängen är rätt kupperad och det gäller att hålla tungan rätt i mun när man balanserar på klipporna.

Detta är en fin led som vi varmt kan rekommendera.

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor över kustleden så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=787&i=Kustleden%20II

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post166

I år åker vi till Alperna med stil.......

VandringPosted by Helena Traneving Fri, June 29, 2012 13:08:37

Som någon noterade i förra inlägget är vi nyblivna stolta ägare till en Nissan Navara. Vi är helt förälskade i vår nya fina bil =)

Du som varit lite uppmärksam och följt vår blogg i något år har säkert noterat att vi valt att sova i bilen när vi reser runt i alperna. Att sova i bilen är inget ovanligt i alperna och vi tror att det beror på att det inte finns den allemansrätt vi har förmånen att ha här i Sverige.

Vi har inrett vår bil med specialbyggd säng, täcken och kuddar. Under sängen förvarar vi kläder och utrustning.

Första åren vi åkte till hade vi en stor bil. Vi har ju trots allt fyra barn. Vår Mazda MPV uppfyllde verkligen alla de krav vi hade på en ”bo-bil”. Här var det gott om utrymme när vi tagit bort barnens fyra säten. Och nej, barnen är aldrig med när vi vandrar i alperna. Det är den vuxentid vi ger oss själva en gång om året ;)

De senaste två åren har vi haft en mindre bil. En Peugeot 308SW där man kan sitta 6 personer, alla säten kan plockas bort (utom de två främsta) eller så kör man den som en vanlig combi. Det har funkat som ”bo-bil” men bara med betoningen på funkat (trångt med utrymme för ben och upp i taket).

Men nu! Nu har vi ju vår fina Nissan Navara!

Förra helgen var vi i Borlänge och köpte en Camper som passar perfekt på vår Nissan. En camper är kanske inte det vackraste här på jorden men herre gud vilken förbättring vad gäller ”bo-bil” för oss! Fullt utrustad med säng, kök, vatten, värme, kylskåp, garderob..........

Camperns dynor och säng hade verkligen sett sina bästa dagar så allt behövde en ordentlig uppfräschning.

I midsommarhelgen, dagen efter härligt midsommarfirande i Åmmeberg, var det dags för Helena, Thomas och Amanda att fixa till vår nya camper. H och A klädde om dynor och sydde nya gardiner. Thomas skurade och dammsög campern. Thomas och Sture (Thomas pappa) klädde även om stänkskyddet bakom kran/spis så det blev riktigt fint.

I veckan var vi och köpte ny madrass, bäddmadrass, täcken och kuddar på Ikea och nu är den redo för våra äventyr i sommar.

Här kommer en bild på vår camper. Längst uppe till vänster kan du se hur vi nu lämnat 80-talet inne i campern.

Nu längtar vi verkligen på att få åka iväg med siktet inställt på Frankrike och Italien.

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post165

Vandring på Kustleden i Tyresta Nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Thu, June 28, 2012 14:22:58

Äntligen dags för första tältnatten för i år (28/4 - 29/4 2012).

Kustleden stod på dagens agenda för att sedan vandra runt Stensjön och Långsjön för att på så sätt komma tillbaka till bilen via en rundslinga. En sträcka på totalt 24 km.

Vi parkerade bilen vid Brakmaren och började vår vandring mot öster och ut på Kustleden.

När vi kom fram till Lillströmsträsk var eldplatsen redan upptagen av familjen Pilsas. Vi frågade om vi fick tränga oss på och vi var mer än välkomna. Det blev en trevlig lunch tillsammans med familjen. Här vid Lillströmsträsk fanns en perfekt tältplats och om vi gått andra hållet skulle vi tältat här eftersom det är bra mycket mindre folk i denna del av Tyresta.

Efter lunch fortsatte vi vår vandring ner mot Åvaviken. I cafét sålde de hembakad äppelpaj och det kunde vi inte motstå när vi såg skylten. En skön paus med paj och kaffe.

Vi vandrade vidare och passerade Åva träsk, scoutstugorna vid Fridhem innan leden tog oss över Åvaån.

Väl framme vid Stensjödal var det dags att leta fram vår packning vi hade gömt i snåren innan vi började vår vandring.

Vi brukar göra så här. Lägga och gömma packningen på en plats dit det går att köra. Räknar ut hur långt vi orkar gå och hittar en bilväg där leden passerar. På så sätt slipper vi bära packningen hela vägen. Fusk tycker säkert några men vi tycker bara det är skönt :)

Vi hade tänkt stanna vid vindskyddet vid Lanan men det var upptaget av en man och en kvinna som med sitt tydliga kroppsspråk visade att det INTE ville ha sällskap.

Eftersom det inte var så sent bestämde vi oss för att vandra vidare till eldplatsen vid Stensjön. Vandringen fram till Stensjön tog oss igenom det gamla brandfältet. Tänkt vilken tid det tar innan naturen återställer sig efter en skogsbrand!

Väl framme vid Stensjön stötte vi på Johan och Antonia Lund som rest sitt tält vid lägerplatsen. Vi frågade om vi fick slå oss ner och vi var välkomna.

Vi slog upp vårt tält lite längre upp på klipporna innan det var dags att laga kvällsmat.

Vi fick en mysig kväll framför elden tillsammans med Johan och Antonia.

Dagen efter vaknade vi något sent (om man jämför med J och A). De hade packat tält och var redo för avfärd när vi gjorde frukost. Vi tog farväl av våra nya vänner med förhoppning om att träffas vid någon annan lägerplats.

Vi tog det lugnt och njöt av den fina morgonen. Vårt tält hade verkligen en perfekt placering.

Vi packade ihop alla fåra pinaler och fortsatte runt Stensjön mot Långsjön.

Vi kom fram till Långsjön lagom till lunch. Idag hade vi verkligen ingen brådska eftersom vi avverkat den mesta av sträckan dagen innan.

Efter lunch vandrade vi vidare mot bilen vid Brakmaren.

Nu var det dags att åka hem till våra tonåringar som nog vaknat lagom tills vi kom hem ;)

Om du vill se fler bilder från vår vandring eller ladda ner karta över Tyresta Nationalpark så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=786&i=Kustleden-Tyresta%20runt

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post164

Laga Pizza på stormkök

UtrustningPosted by Helena Traneving Mon, June 11, 2012 12:05:02

Receptet räcker till 2 st tjock pizza:

5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk salt

Blanda allt i förväg i en påse!

Tillsätt 2 dl vatten

Gräddas i nonstickpanna över gaslåga (vänd).


När pizzan är gräddad lägg på:
Pesto,
Parmaskinka,
Ruccola
Riven parmesan
Pizzakrydda.

Otroligt gott!

Fler tips hittar du här:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=25

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post163

Vandring på Jällaleden med Helenas syster Cilla, Åsa och hunden Rasmus

VandringPosted by Helena Traneving Mon, May 28, 2012 14:09:33

Vid dagens vandring på Jällaleden i Storvreta utanför Uppsala fick vi sällskap! Med på vandringen den 15 april följde nämligen Helenas syster Cilla, Åsa och hunden Rasmus.

Vi började dagen med att parkera Cillas bil vid skolan i Jälla innan vi alla hoppade in i vår bil och åkte till starten för vandringen i Storvreta. I Storvreta finns en stor och fin parkering precis bredvid idrottsplatsen. Här finns en informationstavla över alla vandringsleder i området. Här, vid informationstavlan, finns en brevlåda. Har man som vi tur och lådan är påfylld så är det bara att ta en gratis karta över lederna. Kartan finns också att ladda ner på vår hemsida www.traneving.se

Här på Skogsvallen i Storvreta finns vintertid fina skidspår. Skidspåren sprutas med konstsnö och är det bara tillräckligt kallt är det antagligen fullt med skidåkare i spåren. Spårkarta och broschyr om medlemskap kan du ladda ner på vår hemsida.

Den dagen vi vandrade fanns det inte så mycket snö kvar. Men här och där fick vi runda både is och snö på vår vandring längs med Jällaleden. Enligt kartorna man fick vid Skogsvallen är Jällaleden 7 km. Det stämmer inte. Vi mätteupp leden till 8,9 km med hjälp av Runkeeper.

Cilla, som är idrottslärare, inledde hela vandringen med att utmana oss alla på balansgång. Att Thomas ger järnet är väl ingen förvånad över men här gick han bet och Helena tog hem segern.

Storskogen påminner bitvis väldigt mycket om Tiveden. Det var verkligen svårt att förstå att denna fina och kuperade skog fanns här bara ett stenkast från Uppsala.

Efter tre kilometers vandring var vi framme vid det första vindskyddet. Thomas och Helena stod för mat och Cilla agerade eldmästare. Detta vindskydd ligger verkligen lite mystiskt i en gryta mitt i skogen. Inte konstigt att vi strax innan passerat en plats som kallas Trollberget.

Efter lunch var det dags att vandra vidare. Strax efter vindskyddet kommer man till en korsning. Här kan man vända att vandra en annan väg tillbaka till Storvreta eller att göra som vi, vandra vidare mot Jälla.

Den kuperade terrängen fortsatte ända fram till ungefär en kilometer innan vindskydd nummer två. Även här tände vi en eld och njöt av vårt kaffe. Solen värmde äntligen så skönt! Även Rasmus, som är en vattenhund, gillade vindskyddet eftersom det fanns gott om kalla vattenpölar.

De sista tre kilometrarna fram till Jälla är mer lättgången.

Detta var en överraskande fin vandringsled och skog. Har du inte varit här så rekommenderar vi dig att åka hit!

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=785

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post162

För er som undrar vilka vi är, presentation av friluftsfamiljen Traneving

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Fri, May 25, 2012 10:47:24

För er som nyligen börjat läsa vår blogg och undrar vad vi är för tokar som alltid är ute i naturen så kommer här en liten presentation av oss………. Håll till godo……..

Fyra barn, tung packning, mygg och all planering skulle nog avskräcka de flesta från att gå på vandring med fyra barn. För oss är detta en riktig drömsemester!

Nu har ju våra barn vuxit till sig och blivit tonåringar och unga vuxna men fortfarande tycker vi att detta är det optimala sättet att umgås med familjen. Här i naturen finner vi ro och vila. Att vandra är som balsam för själen när man som vi har stressigt jobb, ständiga läxläsningar med tonåringarna och alla andra aktiviteter som ska genomföras under veckorna.

Att få umgås med våra tonåringar utan datorer eller TV som stör framför en öppen eld är stärkande för familjebanden!

Vi har gjort otaliga vandringa med och utan våra barn i Sverige, Norge, Alperna, Portugal och de baltiskaländerna. Våra barn har fått följa med på längre vandringar från sexårsåldern. Det skiljer ju fem år mellan vår äldsta och yngsta och då har det varit smidigast att lämna de yngre hemma med mormor för att på så sätt få mer tid med de äldre. Nu är ju den tiden då någon måste lämnas hemma sedan länge förbi. Just nu är det snarare så att vi får kämpa för att få med dem ut. Det är ett par år i tonåren som är svåra och ingen av våra tonåringar har velat följa med. Låter man dem bara var just tonåringar så kommer de tillbaka. Våra tre äldsta är åter sugna på vandringar (när de hinner för sina studier) men vår yngsta är fortfarande i ”lämna-ifred-stadiet”. Hon kommer igen hon med. Hon sa faktiskt nu i veckan att hon skulle kunna tänka sig att paddla en helg. Gissa om vi blev glada!

Vi är i princip ute varje helg och vandrar, paddlar eller åker skidor. Vi bloggar och dokumenterar allt vi gör på vår hemsida www.traneving.se Här lägger på vår hemsida vi upp bilder, kartor och textbeskrivningar av de leder vi vandrat, paddlat osv. Vi har vandrat och paddlat mängder med leder så här kan man, om man inte vet vad man ska göra, alltid hitta något av intresse.

Våra planer för sommaren är inte riktigt klara ännu. Vi är inga långplanerare utan bestämmer oss rätt snabbt. Om du hänger kvar här eller tittar in på vår hemsida så kommer snart en uppdatering av sommarens planer………

Trevlig vandringssommar!

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post161

En vårvandring längs med Holmingerundan på Bogesundslandet

VandringPosted by Helena Traneving Wed, May 23, 2012 11:01:36

Vi startade vår vandring vid parkeringen på Frösviksvägen. Parkeringen ligger ca. 700m nordost om Frösvik.

Här hittar man de orangea markeringarna. Det märks att det var länge sedan någon fixade till markeringar och leden. Markeringarna dyker bara upp lite då och då. De flesta har troligtvis ramlat ner sedan länge.

Efter ett tag passerar vi den privata Hagstugan. Respektera att stugan är privat, dvs. ingen eld eller rast vid deras egen grill.

Efter Hagstugan vänder leden åt vänster och följer staketet längs med hagen. När du är i mitten av hagen vänder leden höger upp för berget. Denna stig kan vara svår att hitta om man inte är uppmärksam.

Efter en liten skogsvandring kommer vi ut på en mindre grusväg. Här passerar vi förbi Grabbtorp. Vi kommer strax fram till de egendomliga land och stads markeringar markerade med koordinater. Troligtvis lämningar från tiden då Bogesundslandet var militär övningsplats. Här tog vi för något år sedan en geocach. Vi försökte hitta den men den verkade vara väl gömd J.

Vi vandrar vidare längs med leden och passerar parkeringen ner till rastplatsen ute på Råholmen. Vindskyddet längst ute på Råholmen är ett av de finare i Stockholmsområdet. Vindskyddet är väldigt välbesökt av båtägare på sommaren men nu, på våren, fick vi vara själva när vi eldade och åt vår lunch.

Efter att vi ätit vår lunch följde vi leden längs med stranden Kyrkfjärden och Holmingeviken. Strax innan Holmingeviken vänder leden åt höger upp för berget. Följ inte den leden. Det går att komma fram till Holmingestugan/viken med lite vilja. Några träd har vält över stigen så den är idag rätt obefintlig.

När vi kommit fram till Holmingestugan hittar vi en skylt med Holmingerundan. Skylten har några år på nacken och vi antar att stugägaren tröttnat på vandrare som kommit fel in i deras trädgård. Stigen fortsätter på andra sidan fältet och följer vattnet.

Vandringen mellan Råholmen ända fram till innersta Holmingeviken är rätt krävande vandring. Stigen går upp och ner för berget men följer hela tiden strandkanten så gott det går.

Väl inne i viken vänder leden upp för berget. Även här hittar vi en väldigt gammal skylt. När du vänder upp för berget ska du följa stigen rakt upp. Här är det ett myller av stigar som korsar varandra. Följ stigen rakt upp för berget så kommer du rätt. Även lite längre fram där stigen delar sig i ett T är det svårt att veta vart man ska gå. Vi valde att gå åt höger. Vet inte om det var riktigt rätt. Eventuellt skulle vi vandrat åt vänster (öster) mot Pålsundavägen?! Nåja. Med dagens mobiler är det lätt att hitta rätt. Inbyggd GPS och kartfunktion gör att man kan traska rakt genom skogen om så behövs.

Efter vår navigeringsvandring genom skogen kommer vi åter ut på grusvägen och följer den fram till Träsksjön. Här finns eldplats, bord och bänkar. Vi tog en välbehövlig kaffepaus.

Efter Träsksjön kommer vi på Fröviksrundan. Nu är det bara att följa den ledens markeringar ändra fram till parkeringen.

Kartor över hela Bogesundslandets leder kan hämtas på biblioteket i Vaxholm eller beställas på vår hemsida.

Om du vill se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor över Holmingerundan så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=781

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post160

Vandring på ny rundslinga av Upplandsleden i Gånsta (Enköping)

VandringPosted by Helena Traneving Mon, May 21, 2012 11:46:58

I mars vandrade vi den nya sträckan av Upplandsleden mellan Gånsta – Bredsand – Gånsta.

Om man går vandringen medsols så vandrar man första halvan av sträckan genom skogen. Andra halvan från Bredsand tillbaka till Gånsta är en lite tråkigare vandring längs med gång- och cykelvägen.

Upplandsstiftelsen säger på sin hemsida att leden är 11 km lång. Vi har mätt sträckan med Runkeeper och fick då sträckan till 12.5 km.

För dig som kommer på vandring längs med Upplandsleden från Härjarö mot Enköping kan man nu välja två vägar vid Bredsand. Vill du vandra lätt så väljer du gångbanan längs med vägen. Vill man ha mer natur så väljer man den lite korta sträckan genom skogen. Sträckan genom skogen är absolut vackrast så vi rekommenderar att du väljer den vägen om du kommer vandrandes här!

Vi parkerade bilen vid Gånstagården. Här finns en informationstavla över sträckan men någon annan karta har vi inte hittat. Om du vill vandra här kan du, på vår hemsida, ladda ner den karta vi gjorde med Runkeeper.

Leden följer till en början Gånstagårdens motionsslingor men viker sedan av in i skogen.

Efter ungefär 5 km möter vi Upplandsleden från Härjarö.

Leden slingrar sig vackert genom skogen och det kändes skönt att så mycket snö äntligen hunnit smälta bort.

Lunch åt vi vid bäcken. Det låg is kvar på bäcken och det blev en bra och säker eldstad. Elden släcktes sedan med lite snö.

Framme vid Bredsand och vandrarhemmet följer leden landsvägen tillbaka till Gånstagården. Detta är en rätt tråkig sträckning!

Vandrarhemmet i Bredsand ligger vackert vid Svinnegarnsviken (Mälaren).

Vill du se fler bilder eller ladda ner karta från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=780

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post159

Ny slinga på Upplandsleden utanför Enköping – Torslundaslingan

VandringPosted by Helena Traneving Mon, May 14, 2012 11:43:30

Torslundaslingan är en av Upplandsledens senast anlagda slingor. Slingan är 8,5km lång vandringsslinga och ansluter till Upplandsledens ordinarie sträckning från Enköping och norrut.

Vi startade/slutade vår vandring på parkering vid Vånsjöåsens naturreservat en knapp mil norr om Enköping.

Slingan går vackert uppe på åsen genom Vånsjöåsens naturreservat för att sedan ta os fram till Torslundagropens naturreservat ca en km bort.

Här, vid Torslundagropen, åt vi vår lunch längst upp på krönet av åsen med vid utsikt ut över bygden.

Vår vandring fortsätte sedan på lättgångna åkervägar och en kortare bit på landsväg där leden ansluter till Upplandsleden.

Där ordinarie Upplandsleden viker av mot Härnevi kvarn fortsätter vi rakt fram mot byn Vånsjö. Om man vill så kan man göra en avstickare ner till kvarnen som bara ligger ett par hundra meter bort från korsningen. Härnevi kvarn ligger vackert vid Örsundaån och är väl värt ett besök.

När man läser om leden på Upplandsstiftelsens hemsida så säger de att leden är 7 km lång. Detta är fel! Vi har mätt sträckan med hjälp av Runkeeper och rätt längd är 8,5 km.

Om du vill ladda ner karta över leden eller se fler bilder från vår vandring så är här en länk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=779

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post158

Vandring på Vildmarksstigen i Törnskogen - Sollentuna

VandringPosted by Helena Traneving Fri, April 20, 2012 15:23:26

Innan snön föll i vintras (december) fick vi tips om Vildmarksstigen som är ca. 10 km lång och slingrar sig genom Törnskogen i Sollentuna. Törnskogen är verkligen Sollentunas vildmark. När man befinner sig mitt i skogen är det svårt att förstå att man inte är långt från Stockholmcity.

Vi parkerade vår bil vid slutet av Båtsmansvägen där man enligt vandringsguiden vi köpt från Naturskyddsföreningen (40 kr) skulle stöta på stigen.

Enligt de som tipsade oss om vandringen var leden inte jätte bra markerad och tack vare det tipset hade vi innan vi stack ut letat upp ett antal cacher att ha som hållpunkter under vår vandring. Det visade sig senare vara tur att vi gjort så eftersom alla markeringar stundtals var helt borta och vi fick vandra fram lite på måfå med nästa cach som hållpunkt. Markeringarna består av en avsågad rundstavsbit som är fastborrad på träden.

Precis när vi passerat sjön Snuggan uppstår första förvirringen. Här irrar vi runt och går fel. Det är nu vi börjar använda oss av de cacher vi sett ut hemma. Thomas har med hjälp av karta letat reda på cacher som ska ligga ut med stigen vi ska vandra. Det blir vår räddning ett par gånger idag och vi hittar alla gånger tillbaka till stigen igen.

När vi vandrat ungefär halva sträckan är det dags för lunch. Eftersom regnet hänger i luften och det blåser rätt kraftig vind så tar vi skydd bakom en större sten. Lunchen ger extra energi som behövdes efter den nedslående felvandringen. När det är så dåligt markerat som det var idag behövs det god mat för att få tillbaka humöret igen. J

Det är nu efter lunchen vi inser att en del markeringar är två stenar ovanpå varandra. Ja, hur ska man veta det? Kanske är det någon annan vandrare som tröttnat på de dåliga markeringarna och gjort små stenhögar åt oss andra.

Nu när vi vet att det är små stenhögar vi ska hålla utkik efter går det lite bättre att hitta rätt stig bland alla stigar som korsar varandra i Törnskogen. Tack du snälle medvandrare som ordnat dessa små högar!

Precis när det börjar mörkna kommer vi ner till Norrviken. Här är det ett myller av stigar och vår stenbyggare tycks ha avvikit från stigen. Som tur är har Thomas sett ut en chach vid Vaxmora Torp och då har vi i alla fall våra GPS-koordinater att gå efter.

Vi tar cachen och då faller mörkret helt. Det blir till att vandra sista biten genom skogen med pannlampor. Även nu är det bra med GPS. Vi gjorde en markering vid vår bil när vi började vår vandring och nu är det bara att följa GPSn fram till målet.

En kul vandringsled som skulle behöva bättre markeringar. Om du vill ladda ner en karta så är det bara att titta in på vår hemsida.

Här är en direktlänk till just denna vandring:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=764

www.traneving.se

/Helena och Thomas

<iframe src="//www.facebook.com/plugins/likebox.php?href=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fpages%2FTraneving-Friluftssida-Sidan-f%C3%B6r-oss-som-gillar-att-vara-ute-i-naturen%2F285475323888&amp;width=292&amp;height=427&amp;colorscheme=light&amp;show_faces=false&amp;border_color&amp;stream=true&amp;header=true&amp;appId=277808763136" scrolling="no" frameborder="0" style="border:none; overflow:hidden; width:292px; height:427px;" allowTransparency="true"></iframe>



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post157

Vi är intervjuade i senaste nr av STF Tidningen Turist

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Fri, April 20, 2012 11:15:46

Det är ingen hemlighet att vi lusläser STF tidningen Turist från pärm till pärm när den dyker upp i brevlådan där hemma!

Då är det extra roligt när de ringer och vill göra en intervju som blev till en artikel i senaste numret tidningen.

En mycket bra intervju som inriktade sig mot vår hemsida, blogg och den allmänna njutningen av att vistas mycket ute i naturen.

Hela artikeln kan läsas på vår hemsida. Här är en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=771

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post156

Utebildarna ny layout på hemsidan

UtebildarnaPosted by Helena Traneving Wed, April 18, 2012 10:33:24
Så har det äntligen skett!

Utebildarna har fått ny layout på hemsidan.

www.utebildarna.se

Vad gör vi då?

Nedan ser du olika aktiviteter/utbildningar.

Titta gärna in på www.utebildarna.se för att se vad vi gör mer.

Kanske något för din organisation?



Öppna Utbildningar

Vi håller öppna utbildningar i bl a säljutveckling, ledarskap, grupputveckling, Softskills Analysverktyg, medarbetarsamtal mm. Kurserna riktar sig mot småföretagare, enmansföretagare eller företag som vill skicka en enskild medarbetare på utbildning. Anmälan kan göras på www.utebildarna.se



Friskvård

En organisation med medarbetare som mår bra, fysiskt och psykiskt har de bästa förutsättningarna för att blomstra och växa. Utebildarna ger er redskap för det egna hälsoarbetet – som kurser, workshops och utbildning av hälsoinspiratörer. Våra kurser och workshops behandlar sådant som stresshantering, skiftarbete, kost och motion. Hälsoinspiratörer är era egna medarbetare som får specialutbildning i hälsofrågor och hälsocoachning. Tillbaka på arbetsplatsen kan de uppmuntra kollegorna till livsstilsförändringar i små och stora steg, som hjälper alla till ett friskare liv



Säljutveckling

Våra tjänster hjälper er att öka säljkraften i organisationen. Vi utbildar i säljeffektivitet, säljstruktur och erbjuder aktiv träning och säljutbildning för t.ex. fältsäljare, telefonsäljare, butikssäljare, uppsökande verksamhet m.fl.

Kundbemötande och service

Att få upp kunskapen om, samt känslan för lönsamhet, resultat och långsiktiga relationer.

Varumärke

Vi hjälper företag att stärka sitt varumärke internt och externt. Även det personliga varumärket har en stor betydelse för företagens framgång.

/Thomas Traneving

VD, Utebildarna

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post155

Skulle det verkligen gå att åka skidor detta Påsklov?

SkidorPosted by Helena Traneving Thu, April 12, 2012 14:39:45
Jo det gjorde det!

Det var visserligen med viss tvekan vi intog vår stuga i Idre denna Påsk.

Plusgrader i veckor och regn lite då och då bådade inte gott för den efterlängtade skidåkningen till Påsk.

Inte en gnutta snö fanns i terrängen på vår väg upp mot Idre. Väl framme i byn låg det lite plogade snöhögar kvar annars var det grönt. Vägen upp för berget var det tyst i bilen. Hur skulle backarna se ut?

Tjoho! Bästa tänkbara skidföre i backarna. Lyckan var total!

Solen var med oss de första lediga dagarna. På de två översta bilderna syns det tydligt hur grönt det är utanför backarna men att det i pisten är mer än 50 cm snö.

Tre dagar innan vi skulle hem kom det mer snö och vi vaknade upp till ett vintervitt landskap.

Sista dagen hade vi åter fint och soligt väder vilket gjorde alla i familjen på toppenhumör. Snön i terrängen smälte åter igen bort.

Naturligtvis målades det många fina påskägg under lovet i vår stuga!

Om någon undrar hur vår stuga på Idre Fjäll ser ut så kommer här en bild!

Tack Idre Fjäll för fantastiskt säsong och mycket bra preparerade backar!

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post154

Sjuk men på bättringsvägen - Kort vandring i Ulriksdal

VandringPosted by Helena Traneving Wed, April 04, 2012 14:00:15

Denna text har legat och väntat in våren. Ja det är så det känns i alla fall. Så länge det var snö ute ville vi inte skriva om gröna vandringar. Men nu när vinter släpper sitt grepp om Sverige passar det bra att börja igen.

Den 6 november var en rätt fin höstdag. Helena hade legat sjuk i feber och var äntligen på bättringsvägen. Var det inte Kryptosporidium eller Borelia som sänkte henne i höstas så var det en envis förkylning som gjorde sig påmind.

Nåja, denna lördag orkade hon äntligen gå iväg på en kortare tur. Valet föll på Natur och Kulturstigen i Ulriksdal.

Denna stig är en del av Nationalstadsparken och en bra karta och guide finns att hämta vid grindarna. Leden är markerad med gult och tar ungefär en timme att vandra. Med andra ord perfekt för en som legat nerbäddad i sängen sista veckan.

Under vandringen passerar man Ulriksdals Slott, Stallgården, Kapellet och korsar Igelbäcken två gånger.

Den dagen vi var där var det marknad på slottsområdet. Vi låter det vara osagt om det var höst- eller julmarknad. Men fullt av folk promenerade runt på slottsområdet.

Vi passar på att ta en chach innan det är dags för oss att åka hem. Detta var vad Helenas kropp orkade med idag!

Detta är en kort vandring som passar både för Stockholmsbesöket eller den korta eftermiddagsturen.

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner broschyr så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=754

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post153

Skitföre över stock och sten - Det gör livet lite äventyrligare

SkidorPosted by Helena Traneving Tue, April 03, 2012 14:10:40

Att vi gillar att göra livet lite extra äventyrligt är väl inte något som undgått någon vid det här laget ;)

Varför göra det lätt för sig när man kan trixa till livet så det verkligen känns att man lever!

Så kändes i alla fall den tur vi gjorde den 19 februari på turskidor runt Eldgarnsö (6 km)…….

Den 19 februari låg det alltså lite snö kvar på marken. På öppna fält riktigt mycket. Inne i skogen lite mindre än mindre. När vi åkte turen som vi kallade för Tre sjöar i Paradiset den 12 februari var det gott om snö kvar. Det känns så snopet när snön försvinner så snabbt. I år blev verkligen skidsäsongen kort!


Vi parkerade bilen vid parkeringen och spände på oss skidorna. Redan här ser vi att det är dåligt med snö där skogen skymmer för fallande snö. Nåja, det går att åka. Vi följer de orangea markeringarna. Över stock och över sten går turen som tar oss de första 2 km.

1 km innan vägen som går ner mot Hummelskär bestämmer vi oss för att åka ut på ängen. Det var ett bra beslut. Här fanns det gott om snö. Vi siktar in oss på vägen mot Hummelskär och tänker oss att följa Mälaren runt kanten för att ta oss till lägerplatsen vi vet ligger på norra sidan.

Det visar sig vara helt omöjligt. Det går inte att åka här längre. Tillbaka en km igen och ut på åkern väster om berget. Nu följer vi den lilla skogsvägen som vi vet leden kommer ut på när man passerat lägerplatsen.

Vi rastar och äter vår matsäck där leden och vägen möts. Mat i magen var välbehövligt för det var inte lätt att åka turskidor idag. Tungt, tungt underlag över stock och sten!

Vi följer vägen tillbaka mot parkeringsplatsen och är lagom tillbaka vid bilen när mörkret faller.


När vi sedan väl sitter i bilen så tycker vi att turen var toppen. Men ärligt talat så var det lite för lite snö idag för turskidåkning………… =)

Om du vill se fler bilder och kartor från vår tur på Eldgarnsö så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=759

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post152

Äventyrsfamiljen Traneving - Intervju i tidningen Mitt i Västerort

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Tue, March 27, 2012 10:43:45
Idag delas lokaltidningen Mitt i Västerort ut i brevlådorna hemma i Hässelby. På sidan 8 är Äventyrsfamiljen Traneving intervjuade.

Ett mycket bra reportage gjort av Katrin Hellström!

På vår hemsida kan du läsa intervjun i sin helhet:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=760

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post151

Everst på Cosmonova och en föreläsning med Fredrik Sträng och Lars Cronlund

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Thu, March 22, 2012 10:53:45

Igår var vi på Cosmonova, Naturhistoriska i Stockholm och lyssnade på föreläsningar av Fredrik Sträng och Lars Cronlund.

Vem Fredrik Sträng är vet väl idag de flesta men för er som inte vet så var Fredrik bland annat förste svensk att klara 7-summits på 191 dagar. Den prestationen gav även Fredrik en plats i Guinness World of Records. Fredrik har bestigit otaliga mänger av berg och om du vill veta mer om Fredrik och hans expeditioner så är här en länk till hans hemsida http://www.strang.se/

Vem är då Lars Cronlund? 1991 blev/är han förste och enda svensk att klättra hornbein couloir på Mount Everest. Lars började klättra i Stockholm på 70-talet. 1975 deltog han i den svenska expeditionen till berget Nun (7 135 m ö.h.) i Indien och blev då en av de första svenskarna över 7 000 meter.

Efter föreläsningarna, som varade i en timme, var det dags att se Everest IMAX filmen från 1997.

Filmen utspelar sig under 1996 års Mount Everest klättring som slutade i en katastrof. Under toppförsöket mellan den 10 – 11:e maj så försämrades vädret hastigt och folk blev fast i den fasanfulla stormen.

Under hela säsongen dog hela femton människor som försökte att nå toppen, vilket gör den till det dödligaste året i Mount Everest historia. Katastrofen fick stor publicitet och väckte frågor om kommersialiseringen av Everest.


Den 45-minuter långa filmen visades i IMAX-format i Cosmonovas häftiga salong.

Det häftiga med Cosmonovas IMAX-format är att man får känslan av att vara mitt i äventyret. På Cosmonovas enorma kupolformade duk togs vi med till toppen av Everest. Vilken känsla!

Tack Fredrik och Lars för en fantastisk kväll!

/Helena och Thomas Traneving

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post150

Vinter, sol och turskidor – Järvafältet i Stockholm

SkidorPosted by Helena Traneving Mon, March 19, 2012 13:42:32

I slutet av januari låg det fortfarande gott om snö i terrängen. En solig och skön eftermiddag begav vi oss till Järvafältet och åkte en tur på våra turskidor. Vi har valt att kalla turen Tånglötrunt eftersom start och mål var vid parkeringen i Tånglöt, Järfälla.

Trots att det var strålande sol och temperaturen låg på +-0 grader var det inte många ute i spåren/skogen.

Här i denna delen av Järvafältet kör Järfälla skidklubb upp spår så fort det ligger tillräckligt med snö på marken. Spårens kvalité är inget vidare så det passar utmärkt att åka med våra turskidor i dem. Till saken hör ju också att vi inte åker hela sträckan i spåren. Vi följer dem bara första biten för att sedan skida in i skogen.

Efter att ha följt spåren över Tånglöt och Björnmyren lämnade vi dem och körde in i skogen. Det bli alltid lite mer äventyr och vildmark över turen om man åker skidor så här. Det krävs inte mycket för att äventyraren i en ska plockas fram :)

Efter skogen kom vi ut vid Granskog och skidade ut på Översjön. Här vid översjön har vi vart många gånger med våra barn. Just här på Översjöns is var det rätt mycket folk som åkte skidor. Vi vet inte riktigt varför det inte var så många i de övriga spåren. Kanske kan det vara så att skidspåren höll sig bättre här ute på isen.

Efter besöket på översjön skidade vi längs med vägen mot Rocksta. Men varför ska man göra det enkelt för sig. Vi valde efter ett tag att skida lite på måfå tvärs genom skogen.....

Efter vi passerat Rocksta återstod det bara skidåkning över fälten tillbaka till bilen.

En härlig tur på ungefär 6 km som passade utmärkt som en eftermiddagstur.

Kul att man kan komma ut på turskidorna även i Stockholm!

Vill du se fler bilder från vår skidtur i Tånglöt eller ladda ner spårkartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=757

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post149

Besök på Vildmarksmässan 2012

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Thu, March 15, 2012 12:52:17

Jodå, även vi passade på att besöka vildmarksmässan detta år.

Precis innan vi skulle åka iväg med bilen råkade vi se ett blogginlägg här på Utsidan som summa summarum gav Vildmarksmässan lågt betyg. Här kommer i alla fall våra upplevelser från lördagens besök på mässan.

Vår personliga åsikt om Vildmarksmässan är att den bör besökas under lördagen. Det är då priset för Årets Äventyrare delas ut och det är då det händer väldigt mycket aktiviteter på mässområdet.

Vildmarksmässan för oss betyder mingel med människor som gillar uteliv precis som vi gör. Det är här vi träffar vänner med samma intressen och knyter nya kontakter. Att det finns utställare som visar allt nytt inom friluftsliv är för oss bara ett extra plus.

En kul nyhet för i år var avdelningen med Äventyr.

Den första vi sprang på var André Axelsson som jobbar som konsult för Utebildarna. Han stod i en monter för www.kanot.se . André och de andra i montern gjorde reklam för olika anläggningar runt om Stockholm, anslutna till kanotförbundet, som kan erbjuda certifierade kanotinstruktörer.

Precis vid barnens aktivitetsland sprang vi på Ola Skinnarmo. Han var där med fru och sina två små söner. Sönerna skulle precis prova på att skjuta pilbåge när vi möttes. I barnens aktivitetsland kan liten (som stor) prova på klättring, hänga i isyxa, pilbåge osv.

Eftersom Thomas och Ola har lite arbete ihop så passade det bra att få en uppdatering om Expeditionsresors senaste äventyr. Ola berättade om Annelie Pompe och hennes senaste bestigning av Kilimanjaro. En mycket uppskattade resa som Expeditionsresor erbjuder. Är du intresserad av att resa med Expeditionsresor så är här en länk till deras hemsida http://www.expeditionsresor.se/

Som vanligt stannade vi till och köpte olika sorters rökt korv i ett stånd. Våra barn blir vansinniga om vi inte kommer hem med rökt korv från Vildmarksmässan. Det är standard hemma hos familjen Traneving! Det var lika bra att handla fyra korvar med en gång. Har man otur tar de populära korvarna slut om man väntar för länge med inköpet.

Vi gjorde ett stopp i Primus monter och hälsade på Jocke som hade fullt upp med försäljning av olika produkter. Vi hann även med att titta runt i lite andra montrar innan det var dags för oss att lyssna på Ola Skinnarmos föredrag i vildmarkscafét.

Efter Olas föredrag hann vi åter igen att titta runt på mässan, klämma och känna på nya produkter innan det var dags för utdelningen av priset Årets Äventyrare. I år fanns det en härlig bredd på de nominerade och man undrar ibland hur de kan välja en bland alla duktiga människor som ”äventyrar” runt om i världen!? I år utsågs Annelie Wester till årets kvinnliga äventyrare. Vi passade naturligtvis på att gå fram och krama om Annelie och gratulera till utnämningen. Men ärligt talat. Enligt oss var alla tre nominerade kvinnor lika duktiga!

Efter nomineringen av Årets Äventyrare fortsatte vi vår rundvandring bland montrar och människor. Vi stötte på ett par medvandrare och hälsade glatt.

Enligt oss är Vildmarksmässan väl värd ett besök!

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post148

Två turer på långfärdsskridskor, Vikingaslingan – Skokloster och Hässelby

LångfärdsskridskoPosted by Helena Traneving Mon, March 12, 2012 13:58:51

Skokloster – Erikssund – Skokloster = 18 km

Vikingaslingan som sträcker sig mellan Skokloster och Erikssund är ungefär 18 km lång om man åker tur och retur.

Den dagen vi åkte blåste det stark vind. När vi kom fram till Skokloster hade vi inte bestämt åt vilket håll vi skulle åka. Vi valde att åka mot vinden och i riktning mot Erikssund. Om man har motvind på första sträckan så får man ju alltid med vind tillbaka. Det är alltid ett extra bonus.

Idag var det fullt med liv och rörelse på isen. Det åktes både motorcykel, skoter och gokart på isen (förutom alla som åkte långfärdsskridskor).

De flesta åkte i riktning mot Uppsala, dvs. i medvind. Vi stretade på den första milen mot Erissund. Det var tungt! Vi gjorde ett par pauser och njöt av utsikten samtidigt som vi stannade för att hämta andan.

Väl framme i Erikssund stannade vi vid isbanan för bilar och åt vår lunch. Det gick snabbt att äta lunchen. Vi blev snabbt frusna på grund av att vi svettats så mycket i motvinden. Efter att kaffet snabbt intagits startade vi vår färd tillbaka mot Skokloster.

Nu var det en fröjd att åka långfärdsskridskor och äntligen förstod vi varför alla vi mött sett så nöjda ut. Med den medvind vi hade skulle vi åkt Stockholm-Uppsala på rekordtid om det idag varit Vikingarännet.

Det började småregna när vi närmade oss Skokloster och vi sände en tanke till alla dem som skulle åka Vikingarännet dagen efter (söndagen).

Vill du ladda ner en karta eller se fler bilder från skridskoturen så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=755


Hässelby (Lövstabadet) – Bruket (Järfälla) – Hässelby (Lövstabadet) = 14 km

Den del av Vikingaslingan som sträcker sig mellan Hässelby, Lövstabadet och Bruket i Järfälla är ungefär 14 km om man åker sträckan T/R.

Eftersom vi bor nästan vid Lövstabadet i Hässelby så räknar vi detta som vår hemma sträcka. Idag hade vi inte med någon lunch utan tog bara en snabb och skön eftermiddagstur.

Den dagen vi åkte sträckan var det fullt med folk ute. Det låg gott om snö runt om i naturen och på isen så idag var det tur att det fanns en plogad bana.

Isen var så där härligt blank och utan mängder av sprickor.

Vi vände vid Bruket och skrinnade fort hemåt igen.

Vill du ladda ner en karta eller se fler bilder från skridskoturen så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=603

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post147

Följ oss på Twitter och Facebook

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Thu, March 08, 2012 09:57:13
Du vet väl att du kan följa oss på Twitter och Facebook?!

Vårt twitterkonto:

Thomas & H Traneving

@Traneving

Vårt Facebook konto:

Traneving Friluftssida Sidan för oss som gillar att vara ute i naturen


https://www.facebook.com/pages/Traneving-Friluftssida-Sidan-f%C3%B6r-oss-som-gillar-att-vara-ute-i-naturen/285475323888

/Helena och Thomas

www.traneving.se



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post146

Skridskotur på sjön Ravalen

LångfärdsskridskoPosted by Helena Traneving Mon, March 05, 2012 13:29:00

Den 15 januari hade det äntligen varit kallt så pass länge så man skulle våga sig ut på isarna.

Eftersom sjön Ravalen är rätt grund så fryser den fort. Idag var isen svart och väldigt blank och tjockleken var 10 - 15 cm.

Sjön Ravalen ligger i kanten av Järvafältet i Stockholm.

Det kändes verkligen härligt att äntligen få spänna på sig skridskorna igen. Årets första skridskotag är alltid så där härligt lyckospridande.

Ravalen är ingen stor sjö så man hinner lätt åka ett par varv innan man tröttnar.

Det var inte många ute på sjön den dag vi var där. Det var vi och ett annat lite större gäng skridskoåkare.

Men man blir nästan alltid lika förvånad när man stöter på föräldrar som gett sig ut på isen med sina barn utan ispik, isdubbar och flytväst. Speciellt när isen är så nyfrusen som den var den dagen vi var där. Även om isen håller nästan över allt så måsten man vara uppmärksam på förändringar i isen.

Dagen till ära åkte en pappa skridskor i lång kappa med sin son på släp i pulka bakom. Både pappa och son saknade isdubbar. Tror förresten inte att en så liten pojke skulle kunna använda isdubbar om det skulle bli aktuellt. Flytväst hade varit bäst på den lille killen (3-4 år gammal).

Nåja, vi tog i alla fall ett par varv på sjön innan det var dags att åka hem och göra kvällsmat.

En fin sjö som fryser till fort!

Vill du se fler bilder från vår tur på isen eller ladda ner en karta så du hittar till sjön så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=756

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post145

Vintervandring på Upplandsleden mellan Sigtuna och L. Alby

VandringPosted by Helena Traneving Wed, February 22, 2012 11:51:47

Dagens vandring på Upplandsleden inleddes med att vi parkerade vår bil i Grindby/L. Alby. Här tog vi buss 579 till Sigtuna Busstation.

Information om sträckan vi gick:

Sigtuna (start vid bron där 263 går över Garnsviken) till L. Alby = 8 km

Sigtuna Centrum till L. Alby = 10 km

Buss 597 trafikerar sträckan Sigtuna Busstation till Hagbyholmsvägen (busshållplatsen vid väg L. Alby/Grindtorp)

När vi kom fram till Sigtuna upptäckte vi att det julmarknad. Vi inledde därför vår vandring med ett strövtåg genom mysiga Sigtuna Centrum. Totts att det regnade så var det fullt med folk ute på marknaden. Vi inledde vandringen med att köpa lunch i ett stånd. Det blev pitabröd med renskav. En passande måltid inför vår vandring.

Efter god lunch vandrade vi längs med Mälaren mot etappmål Sigtuna för att där fortsätta där vi avslutade vår förra vandring på leden.

Efter en kortare vandring genom skogen kom vi fram till Viby By.

Viby by är en oskiftad så kallad klungby, bevarad i stort sett som den såg ut för tvåhundra år sedan då den befolkades av arrendetorpare under Venngarns kungsgård. I Viby anlades Cistercienserorden ett kloster 1164, men redan efter tjugo år flyttade munkarna till Julita i Södermanland.

Viby är i dag inte att betrakta som en by i egentlig mening utan som en samling torp under Venngarns slott. För allmänheten gäller allemansrätten, det vill säga man får gå runt på vägarna i byn men ska visa hänsyn och inte kliva objuden in på gårdstunen. Byn är statligt byggnadsminne sedan 1940.

Efter Viby By slingrar sig Upplandsleden vackert genom skogen. Leden passerar över väg 263 för att sedan fortsätta sin sträckning genom skogen.

Det finns inte några iordningställda rastplatser på denna sträckning av leden.

Tyvärr gör Upplandsleden ett uppehåll i sin dragning efter Grindtorp på grund av "privat mark".

Markeringarna börjar igen vid Pilsbo Friluftsgård.

Vi ska göra ett försök att ta oss fram till Pilsbo genom att vandra sträckan via mindre grusvägar och omarkerade stigar. Enligt kartan på Eniro ska det inte vara en omöjlighet. Återkommer med detta uppdrag så fort väder och snö tillåter att vi återupptar vandringen.

Det finns inga vindskydd eller iordningställda rastplatser på denna sträckan.

Om du vill ladda ner kartor eller se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=209

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post144

Vintertur – Tre sjöar i Paradisets Naturreservat

SkidorPosted by Helena Traneving Mon, February 13, 2012 12:21:44

Strålande sol och minus en grad ute - med andra ord bjöd gårdagen, söndag 12/2 2012, på perfekt väder för en tur på skidor.

Snabbt beslutade vi oss för att styra färden mot vackra Paradisets Naturreservat i Huddinge. Vi packade ryggsäcken med mat, gasolkök, extra vantar och värmande jackor. Allt packades i bilen och GPS'n ställdes in på Öran i Huddinge. Idag tänkte vi ta "bakvägen" in i Paradiset via Sörmlandsleden, gulaspåret och grönaspåret.

Väl framme i Öran parkerade vi bilen vid Öran Friluftsområdes brevlådor. Efter brevlådorna är det privat väg och det finns inga parkeringsmöjligheter.

Skidorna knäpptes på och det gick utmärkta att skida fram längs med vägen och friluftsomårdet.

Vid vägens slut går en stig lite snätt åt höger som vi följde för att komma fram till den lilla skogsvägen där vi skulle följa sörmlandsleden in mot Svartsjön.

Vid Svartsjön lämnade vi Sörmlandsleden och skidade rakt över sjön.

Vilket väder och vilken underbar tur. Inte behöver man åka till fjällen för att få upplevelser när det finns så fin natur in på knuten!

Vi skidade genom skogen som finns på andra sidan sjön och kom snabbt fram till Långsjön. Solen värmde! Tänk att den verkligen VÄRMDE, ÄNTLIGEN VÄRME!

Här vid Långsjön hade vi först tänkt äta vår lunch men vindskyddet låg i skugga och vedlåren är tyvärr placerad så den passeras från andra hållet (1 km innan vindskydet).

Vi bestämde oss för att följa gulaspåret mot vindskyddet vid Trehörningen. Vi vet att det vindskyddet ligger perfekt placerat i solläge.

Inte en människa hade varit här sedan snön föll. Snön låg tjock i skogen och det gick fint att åka med våra turskidor på stigen. De spår vi såg var efter djur som använt de gamla in trampade stigarna. Tänk, vi var helt själva i skogen en så underbar dag.

Väl framme vid Trehörningen hämtade vi ved vid Ugglekojan. Även här var vedlåren välfylld. Vi plockade med oss lite ved ut till vindskyddet och tände en värmande eld.

Gasolköket och maten värmdes upp. Idag stod pyttipanna, toppad med lite grädde, på menyn.

Solen värmde och vi fick verkligen känsla av vildmark och vinterfjäll. Detta är balsam för själen!

Här vid vindskyddet satt vi och njöt av solen och värmen en bra stund innan det var dags att följa gröna spåret tillbaka mot bilen.

Helena knäppte av sig skidorna och tittade in i Ugglekojan på vår väg tillbaka mot gröna spåret. Här i Ugglekojan går det utmärkt att övernatta på vintern. Kojan har två britsar, ett skrivbord, en stol och en liten kamin som lätt värmer upp den lilla stugan.

Även det gröna spåret var helt orört förutom av det djur som följt stigen genom skogen.

Vi passerade klagomuren på vår väg genom skogen. Namnet Klagomuren kommer från att muren en gång i tiden kapade vattenflödet från Långsjön till sjön Öran. Huddingeborna klagade då på muren. Numera är spärren mellan sjöarna öppen och Långsjön har återfått sitt gamla vattenflöde. Men en bit av muren sår kvar som ett minne.

Efter ca. 2 km kom vi så åter ut på den lilla landsvägen mot Öran. Vi följde den tills vi var framme vid brevlådorna och vår bil.

En mycket, mycket härlig tur som varmt kan rekommenderas!

Vill du ladda ner en karta över turen eller se fler bilder från vår skidtur så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=750

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post143

Fiske utanför Öregrund

FiskePosted by Thomas Traneving Sat, February 11, 2012 09:00:58
Thomas var inbjuden för 10:e gången att hänga med ut och fiska i Stockholms skärgård. Det hade alltid kommit något emellan men denna gång slog jag till och hängde med grabbarna. Ett gammalt kompisgäng från förr.
Vi sågs i Öregrund där vi tog en pizza och tog oss sen ut med bli ut mot skärgården med färja ut mot Gräsö. En mil på Gräsö med bilen där vi möttes upp avfiskeguiden från Rävstens Stugby som tog oss ut mot Rävsten med båt.
På kvällen installerade vi oss i en storstuga.

Morgonen efter bar det iväg med fiske. Vi installerade oss i tre olika båtar och fick rätt mycket fisk.

Vi gick iland på på ett ställe och blev där bjuden på lunch utomhus. Det var väldigt kallt så en varm soppa var inte fel
Jag fick själv två stora gäddor som vi släppte i igen.


På kvällen fick vi middag och vi badade badtunna och bastu.
En härllg tur med grabbarna

HÄR kan ni ser bilder mm på vår hemsida
Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post142

Vandring på Upplandsleden (Stockholmsdelen) mellan Rosersberg och Sigtuna – 19 km

VandringPosted by Helena Traneving Wed, February 08, 2012 10:31:18

Etapp 3 av Upplandsleden, Stockholm sträcker sig mellan Rosersberg och Sigtuna.

Hela sträckan är 19 km och vi valde som tidigare att dela upp vandringen på två dagar - Rosersberg - Steninge = 8,2 km och Steninge - Sigtuna = 10,8 km

Rosersberg - Steninge = 8,2 km

Det var härligt, kallt och friskt, höstväder när vi vandrade första delen den 30 oktober mellan Rosersberg och Steninge. Vi parkerade bilen vid slottet och letade oss tillbaka tid den punkt vi avslutade förra vandringen. Leden sträcker sig genom slottsparken i kanten längs med Mälaren.

När vi lämnat slottsparken följde leden en mindre grusväg. Här stötte vi på ett gäng med militärer på övning. Det känns alltid lite kusligt att möte ett gäng militärer så här. Man slits bryskt tillbaka från den vackra naturen till verkligheten.

Strax efter vi passerat militärerna var det dags att plocka dagens första chach. Den var placerad i en gammal militärbunker. Tur vi hade med pannlampa för det var kolsvart nere i tunneln.

Vid Oskarsbanan stannade vi till och åt dagens lunch. Det var lite kallt och ruggigt så vi satt inte still så värst länge. Det var lika bra att hålla igång för att kunna hålla uppe temperaturen i kroppen.

Efter Oskarsbanan går leden genom skogen på mindre grusvägar ända fram till badet vid Tegelugnen. Vi hade tänkt dricka kaffe här men det blåste kallt så vi beslutade oss för att vandra vidare till den lilla ån strax innan Sigtuna.

Här vid ån tog vi ännu en chach innan vi drack vårt kaffe.

Efter ån var det bara en kilometer kvar tills vi var framme vid Steninge där vi hade vår andra bil parkerad.


Steninge - Sigtuna = 10,8 km

När vi vandrade andra delen den 5 november mellan Steninge och Sigtuna var det riktigt skönt höstväder.

Vi parkerade bilen vid Steninge och passade på att titta in i glasbruket innan vi vandrade vidare på Upplandsleden.

Från Steninge följer Upplandsleden landsvägen ut till Flottviken innan den viker av in i skogen och upp på vitberget.

Vi stannade och åt lunch vid den fina rastplatsen - Björnkälla Friluftsgård. Här finns en fin eldlplats och idag hade vi tur eftersom någon lämnat kvar ett nät med lite ved. Vi tände en eld som värmde gott i det lite ruggiga vädret.

Till lunch åt vi gårdagens rester, Renskav med grönsaker och nudlar. Det är smidigt att ha med sig rester på en tur som den här, bara att värma på gasolköket.

Vi vandrade vidare och passade på att ta ännu en cach innan vi kom fram till St Emmarsboda. Det är Friluftsfrämjandet som äger St Emmarsboda och här kan man på söndagar köpa fika. Det är OK att ha med sig egen matsäck samt att använda grillarna som finns på området.

Även här vid St Emmarsboda passade vi på att ta en finurligt gömd cach.

Strax efter St Emmarsboda finns ett vindskydd som används av Friluftsfrämjandet. Det är inget övernattningsvindskydd eftersom det saknas trägolv.

Efter St Emmarsboda har vi inte långt kvar tills vi är framme vid vår bil som vi parkerat på parkeringsplatsen där vägen/leden passerar över Mälaren.

Upplandsleden kommer aldrig in i centrala Sigtuna utan följer Mälaren upp längs med Garnsviken och Viby. Men mer om det i nästa blogg………….

Om du vill ladda ner kartor över Upplandsleden eller titta på fler bilder från leden så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=203

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post141

Vi har tilldelats utmärkelsen - Årets Näräventyrare 2011

ÖvrigtPosted by Helena Traneving Mon, January 30, 2012 13:59:11

Vi har tilldelats den ärofulla utmärkelsen Årets Näräventyrare 2011


Utdelare av utmärkelsen, Årets Näräventyrare, är Äventyraren Barbro Lindman och Näräventyr Mikael Andersson som bloggar om detta i Eskilstuna Kuriren, ekuriren.se

Anledningen till att Näräventyrsbloggen utser Årets Näräventyrare för andra året i rad är att lyfta upp och synliggöra möjligheterna till ett aktivt och spännande friluftsliv i närområdet och för en låg kostnad, oberoende av var man bor. Ett näräventyrs tänk i vardagen ökar känslan av att ta vara på tiden och leva i nuet.

Beskrivning av Helena och Thomas Tranevings näräventyr:

De är ute på nya äventyr varje helg och i bland någon dag mitt i veckan. Familjen Traneving vill inte att livet bara ska lunka på, de vill njuta av varje dag och det gör familjen genom olika äventyr i Sverige och Alperna, Dolomiterna osv. De bloggar om varje äventyr och lägger då med kartor, bilder och tips så att andra lätt ska komma ut i naturen. Familjen Traneving brinner för äventyr och uteliv!


Barbro Lindmans motivering:
Helena och Thomas Traneving lyckas fantastiskt bra med att genomföra äventyr i närområdet.

Många, intressanta och varierande näräventyr. Dessutom tillsammans med sina fyra barn. Familjens hemsida är lätt att få översikt över. Bilder, beskrivningar och för vissa turer även inlagda kartor skapar inte bara drömmar utan visar även möjligheterna för oss alla att ta oss ut på egen hand för att genomföra näräventyr.
Helena och Thomas får förutom ära och berömmelse en signerad bok "Kajakäventyr längs norska kusten" från årets jury, äventyraren och författaren, Barbro "Babbs" Lindman.


Här kan du se hela utmärkelsen som en pdf

Länk till utmärkelsen Årets Näräventyrare 2011 hittar du

http://ekuriren.se/bloggar/naraventyr

Vi tackar och bockar för den fina utmärkelsen!

/Helena och Thomas Traneving

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post140

Vandring på Upplandsleden – Etapp 2 mellan Kallhäll och Rosersberg

VandringPosted by Helena Traneving Fri, January 27, 2012 13:31:36

Etapp 2 av Upplandsleden (Stockholmsdelen) sträcker sig mellan Kallhäll och Rosersberg och är 23,5 km

Vi valde att dela upp denna sträcka på två dagar - Kallhäll - Kairobadet 12 km och Kairobadet - Rosersberg 11,5 km

Det går att åka pendel mellan Kallhäll och Rosersberg. Det är ca. 3 km vandring mellan Rosersbergslott och pendelstationen i Rosersberg.

Vi startade dagens vandring på gångvägen nästan nere vid badet i Kallhäll. Det var här vi avslutade förra etappens vandring. Här följer Upplandsleden Mälarens strand innan leden leder oss upp på berget och utkiksplatsen med ett lusthus.

Leden går sedan genom ett villaområde och just denna bit kan ses som en transportsträcka genom Stäket. Efter Stäket kommer vi åter igen in i skogen och vandrar vidare mot Ängsjö Friluftsgård.

Här vid Änsjö Friluftsgård kunde man förr hämta kartan. Vi vet inte om man kan det längre. Enligt uppgift från en av våra besökare på vår hemsida så finns numera bara kartan att hämta på just vår hemsida, www.traneving.se

Vi hämtade ved i vedlåren på udden vid Ängsjö Friluftsgård och tog sikte på vindskyddet som ligger lite längre fram längs med leden. Precis när vi kom fram till vindskyddet kom en pappa med 5 väldigt små barn som skrek och sprang runt. Vi valde då att vandra vidare för att kunna äta vår lunch i lugn och ro (ja, man blir bortskämd med lugn och ro när de egna barnen vuxit till sig).

Vi hittade en skyddad glänta och gjorde eld och intog vår lunch innan vi vandrade vidare mot Roparudden.

Vid Roparudden passerar Vikingarännet (vintertid) på land eftersom det nästan alltid är öppet vatten under kraftledningen. Efter Roparudden kom vi ut på en mindre grusväg som vi följde ända fram till Kairobadet.

Leden kommer aldrig ner till själva Kairobadet utan går högre upp på berget genom skogen för att sedan vända ner mot ridhuset i Sätra och Mälaren.

Här, vid ridhuset, pågick det för dagen ridtävling.

Efter Sätra kommer vi åter igen ut till Mälaren. Här kom vi fram till etappens andra vindskydd. Detta vindskydd går inte att övernatta i (det saknas trägolv).

Vi vandrar vidare upp för Skarvberget. Precis när vi kom upp värmde solen skönt och vi passade på att dricka kaffe.

Strax efter vår kaffepaus kom vi fram till etappens tredje vindskydd. Här går det utmärkt att övernatta. Detta är etappens finaste vindskydd eftersom man har milsvid utsikt ut över Mälaren.

På sluttningen vid Grimstahamn (nr 18 på kartan som finns att ladda ner på vår hemsida) finns en fin lägerplats om man har med sig tält.

När vi kom ut från skogen följde en rätt tråkig vandring på landsvägen upp mot Runsa.

Efter Runsa följde vi en liten grusväg genom skogen innan vi kommer fram till badet i Rosersberg och Rosersberg Slott.

Följande Vindskydd finns längs denna delen av leden:

1. Strax efter Ängsjö Friluftsgård

2. Nere vid vattnet efter Sättra Ridhus (går inte att övernatta i)

3. Uppe på Skarvberget

Det finns ingen ved vid något av vindskydden.

Finast är vindskyddet som är placerat uppe på berget. Här har man fin utsikt ut över Mälaren.

Vill du ladda ner kartor eller titta på fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida: http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=189

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post139

Produkttest - Fjällräven Tundra Softshell

UtrustningPosted by Helena Traneving Wed, January 25, 2012 11:20:54

Detta är den senaste jackan i Helenas garderob. Jackan är mycket lätt och smidig. "Det känns knappt att man har någon jacka på sig".


En jacka som andas när man vandrar. Extra plus för luvan som skyddar mot blåst och lätt regn. Bra med G-1000 material över axlarna så man kan vaxa och jackan tål då regn!


Ärmarna är dock lite trånga om man som Helena har något kraftigare/muskulösare överarmar.

Helena har storlek L i sin jacka!



Så här skriver Naturkompaniet om jackan:

Lätt och smidig trekkingjacka, Softshell och G-1000 Lite, Fast huva, en bröstficka.

Lätt, avskalad trekkingjacka för hög aktivitetsnivå.

Perfekt i svenska fjällen på sommaren, till exempel på toppturen, när du vill ha ett plagg som både ger vindskydd och släpper ut kroppsfukt.

Sydd i vattenavvisande softshell och G-1000 Lite, där G 1000 Lite ligger över oket.

Vikt 288 g.



Andra användares betyg om jackan (lånat från Naturkompaniets hemsida):


Finns i följande färger:

Röd

Svart

Tarmac (påminner om brun/olivgrön)


Kan bland annat köpas här


Läs mer om våra produkttester här


www.traneving.se


/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post138

Vandring på Upplandsleden (Stockholmsdelen) - Barkarby till Kallhäll

VandringPosted by Helena Traneving Mon, January 23, 2012 13:13:47

Vi har under hösten 2011 vandrat Upplandsleden (Stockholmsdelen) för andra gången. Upplandsleden är den led som passerar närmast oss hemifrån. Faktum är att den nästan passerar utanför vårt hus i Hässelby.

Etapp 1 av Upplandsleden Stockholm är Barkarby Station till Kallhäll och är 18 km lång. Vi valde att dela upp etappen på två dagar.


Leden sträcker sig via gångvägar förbi Viksjö Golfklubb och är i början mest en transportsträcka.


Efter Viksjö golfklubb kommer leden äntligen in i skogen. Det är här den verkligt fina delen börjar.

Leden passerar kanten av Hässelby och Lövsta och drar sig norrut längs Mälaren mot fornborgen Gåseborg.

Här vid Gåseborg finns ett vindskydd. Vi stannade till här och lagade vår lunch.

Efter Gåseborg går leden längs med Mälaren över Humelmorahage och upp på Kvarnberget.

Väl framme vid Bruket och Görvälnslott kommer nästa vindskydd. Detta vindskydd är fint placerat precis vid Mälaren.

Det kan vara lite knepigt att hitta vart man skall gå efter slottet. Följ allén som du hittar på baksidan av slottet. I slutet av vägen hittar du åter markeringarna som nu går in i skogen.

Nu passerar vi Ormberget innan leden åter igen går ner mot Mälaren och du är framme i Kallhäll.


Följande vindskydd finns längs med etapp 1 av Upplandsleden:

1. Längst ner på ängen vid Gåseborg
2. Vi Bruket strax innan Görvälns Slott
Vid båda vindskydd fanns välfyllda vedlådor.

Det går utmärkt att åka pendel mellan Barkarby och Kallhäll. Vi valde dock att köra två bilar (parkerade en vid start och en vid slutet).

Vill du se fler bilder från vår vandring på Upplandsleden eller ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=188

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post137

Julfirande på Idrefjäll

SkidorPosted by Helena Traneving Mon, January 16, 2012 11:31:51

Julen spenderade familjen Traneving i vår stuga på Idrefjäll.

Vi hade tur och sista veckan innan vi kom upp hann de preparera ett antal backar. Väl framme var 12 backar öppna........

Helena väntar på att Amanda skall knäppa snowboarden

Temperaturen låg mellan -1 och -6 hela julveckan och det kom lite mer nysnö under tiden vi var där.

Vår dotter Amanda med ny julklapp.......


Thomas körde runt med tomteluva hela julafton.....vissa i familjen gillade det mindre än andra. En viss 15-åring kändes inte vid sin pappa på hela dagen ;)

Thomas med städjan i bakgrunden


God fortsättning!

www.traneving.se

Helena och Thomas


  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post136

Paddling i stormen Katja med teamledare från ABB på Färnebofjärdens Nationalpark

UtebildarnaPosted by Thomas Traneving Sat, January 14, 2012 11:01:44

Ett teamledargäng från ABB i Storvik hade skickats till Utebildarna för att bli bättre teamledare samt att samarbeta bättre tillsammans.
Thomas och Mats skulle paddla canadensare tillsammans med teamledarna vid Färnebofjärdens Nationalpark längs Dalälven. Det visade sig vara ett riktigt skitväder. Det regande och stormade. Hur som helst kom vi iväg och visade paddelteknik i vågorna. Det visade sig vara rätt tuffa grabbar och det var inga problem med at komma iväg.
Stormen som hade härjat på västkusten döptes till Katja och den hade avtagande tagit sig hit men det blåste ordentligt ändå.

Vi fick hålla oss längs med öar och strand för att inte blåsa bort. Vi paddlade till Sandön mitt i Färnebofjärden där vi lämnade all packning vid ett vindskydd där vi skulle sova på natten. Vi paddlade sedan vidare mot ett stort utsiktstorn.

På vägen dit och hem försökte vi så gott det gick att utöva paddle & talk där teamledarna tilldelades uppgifter och tala om.

Här ett byte av paddelpartner att diskutera med.

De sammanställdes vid utsikttornet och sedan paddlade vi en annan väg tillbaka till Sandön.
På väg mot Sandön råkade vi ut för väldigt höga vågor och en av båtarna drev in mot land. Thomas och Mats satte sig i varsin båt och lyckades då styra mot Sandön.
På kvällen sammanställde vi arbetet under dagen och lagade friluftsmiddag.

Morgonen efter genomförde vi samarbetsövningar som vi kopplade till dagens arbete.

Vi bar över båtarna i lä och paddlade tillbaka. Vi tog iland canadensarna på en lättare plats och fick bära lite längre än vi tänkt då vi slapp paddla runt en udde i stormen.
Teamledarna var trötta men ändå nöjda med de två dagarnas äventyr och hade fått gjort riktigt mycket nytta i sina jobb.

De kom hem med ett mycket bättre samarbete sinsimellan och hur de skulle bli bättre ledare. De fick även vara med om utmaning som de klarade bra att paddla i stormen Katja som var bra för deras personliga utveckling.

Vill ni se mer bilder och berättelse om turen på Traneving Friluftsida se HÄR

Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post135

Vandring tillsammans med goda vänner - Trollkyrkorundan i Tiveden Nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Thu, January 12, 2012 10:41:15

Som ni märker kör vi på i 190 km för att komma i fas med vårt bloggande. Denna gång vandrar vi Trollkyrkoleden i Tiveden en söndag i september……..

Efter en härlig långhelg i goda vänners lag bestämde sig Helena, Thomas, Görel och Janne att vandra Trollkyrkoleden i Tivedens Nationalpark innan hemfärd. Thomas och Helena skulle efter vandringen åka hem till Stockholm och våra vänner skulle styra bilen mot Göteborg så detta var, för oss alla, en perfekt avslutning på en perfekt helg.



Från vänster: Helena, Mats, Gigi, Görel, Janne (med lille Nemo) och Thomas


Vår stuga i Tiveden är verkligen den optimala mötesplatsen för oss och våra vänner från västra och södra Sverige.

Helgen inleddes med ett besök i Askersund och Chokladfestivalen tillsammans med Görel och Janne (Gigi och Mats anslöt oss andra i stugan lite senare på dagen). Gillar du choklad så kan vi rekommendera att du åker hit.

Thomas, Görel och Helena har chokladprovning....


Festivalen hålls varje år och det är verklig feststämning i Askersund.
Information om Chokladsalongen, som festivalen kallas, hittar du här i bifogad länk.
http://www.chokladsalongen.se

Det kändes verkligen härligt att få komma ut och röra på benen efter att vi spenderat en helg med chokladprovning, god mat, vin, bastu, bad i sjön osv. tillsammans med våra bästa vänner.


Vi parkerade våra bilar vid turistinformationen i Tiveden (se karta på vår hemsida).
Innan vi påbörjade vår vandring gick vi in på centret och tittade på utställningen om Tivedens Nationalpark samt hämtade karta över vandringsleden.

Direkt vid start hittade vi mängder av trattkantareller och svart trumpetsvamp. Det var tur att Janne och Görel hade med sig lilla Nemo på vandringen för med honom följer alltid svarta påsar. Påsarna fylldes med mängder av svamp.


Framme vid Metesjön tog vi en vätskepaus. Även lille Nemo behövde lite extra vila. 5 km är långt att gå när man är så liten!


Att vandra i Tiveden är verkligen fantastiskt. Naturen är så storslagen och vi blir lika förälskade i skogen varje gång vi är här.


Just namnet Tiveden tror man kommer från den fornnordiska guden Ti (även kallad Tyr) och ved som betyder skog. Tiveden nämns ofta i äldre böcker som gudarnas skog.

Vill du vandra leden och letar efter karor? Titta in på vår hemsida för kartor och bilder:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=34

www.traneving.se

/Helena och Thomas



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post134

Att vandra Båtluffarleden (Finnhamn-Ingmarsö) i Stockholms Skärgård

VandringPosted by Helena Traneving Tue, January 10, 2012 10:35:34

I september var dags för oss att göra om den väldigt vackra vandringen av Båtluffarleden mellan Finnhamn och Ingmarsö i Stockholms Skärgård. Förra gången vi vandrade denna led tog vi inga bilder och tanken på en hemsida med samlad information om leder och kartor var inte ens påkommen.

Vi parkerade vår bil i Vaxholm och tog färjan ut till Finnhamn. Båtturen ut tar ca. 2 timmar beroende på färja och bolag.


Väl framme vid Finnhamn passade vi på att ta ett par chacher innan vi vandrade mot båten som man använder sig av för att ta sig mellan öarna.

Vi öste ur roddbåten som låg förtöjd vid stranden och lagade sedan till vår medhavda lunch på vårt Primus gasolkök.



Under tiden vi åt lunch kom det två killar från Tyskland som, precis som vi, vandrade båtluffarleden mellan öarna. De tackade oss för att vi öst ur båten och rodde iväg under tiden åt vi vår lunch. När de kom tillbaka med den ena roddbåten frågade de om vi ville följa med dem för att sippa slussa båtarna fram och tillbaka. Vi tackade vänligt nej till deras erbjudande. Det är ju just detta moment som är det roliga med hela leden (en båt skall alltid finnas kvar på vardera ö).


I Finnhamn är inte leden så bra markerad och det kan ta ett tag att hitta roddbåten om man inte varit här förut. På Ingmarsö är dock leden väl markerad.

Vi passerade förbi båthamnen och här finns ett par fina grillplatser.



Strax innan hästudden, vid sjön, passerar vi förbi det ställe som vi tältade vid förra gången vi vandrade denna leden.


Vid Femsundsviken upptäcker vi plötsligt att det ryker nedanför en klippa. Vi undrar vem som valt att göra upp en eld här? När vi kommer fram ser vi att det brinner för fullt i marken. Troligen har någon vandrare kastat en fimp som tänt på det torra gräset.

Vi letar fram de flaskor, och kastruller vi har med oss och tränger oss ner mot havet för att komma åt vatten att släcka elden. Efter ca. 15 minuter är elden släckt. Precis då kommer en dam gående på leden. Vi frågar om hon bor på ön. Jodå, det gör hon. Vi visar elden och hon lovar att säga till närmsta granne så han kan gå dit lite senare på eftermiddagen och titta till platsen så inte elden tagit sig igen.


Efter dramatiken med elden hade vi ca. 2 km kvar till vi var framme vid bryggan. Vi passade in båten tillbaka väldigt precis och behövde bara vänta i 15 minuter.

Båtluffarleden passar sig utmärkt för en dagsvandring om man ser till att komma med förmiddagsbåten till Finnhamn.

Samlad information om leden:
Tag båten till Finnhamn. Här startar du vandringen på båtluffarleden. Snart når du ett smalt sund med en roddbåt på vardera stranden. Den kan du låna för att ro över till Kålgårdsön. Glöm bara inte att bogsera över den andra båten till Finnhamn först så att ingen strand blir utan. Från Kålgårdsön finns markerad led till Ingmarsö.



Vill du se fler bilder från vår vandring av Båtluffarleden eller ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=744

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post133

Kick Off med Utbildarna med massor av friluftsaktiviteter

UtebildarnaPosted by Thomas Traneving Sun, January 08, 2012 17:08:40
Utebildarna hade en Kick Off där temat var att alla säljare och anställda skulle få prova på våra vanligaste aktiviteter. samt att vi skulle jobba med budget och framtida aktiviteter.
Vi startade med att paddla kajak ut till en ö i skärgården


Vi gick iland på en ö och diskuterade en massa olika varianter av kajakpaddling som ren rekreation eller utveckling.

Vi fortsatte med klättring och repellering upp och ner på en klippa

Sen blev det samarbetsövningar där vi jobbade med vår egen Utebildargrupp, där vissa slitningar uppstod men löstes.

Vi höll även på med Geocaching i området och försökte plocka befintliga cacher
På kvällen skulle vi äta vår egen Trerätters friluftsmiddag som tillagades över öppen eld och Primus gasolkök.

Morgonen efter paddlade vi canadensare ut bland branta berg och lugnt vatten.

En jätterolig kick off där man fick mycket nytta gjord och hålla på med det man gillar bäst.
Syftet var att få säljarna att verkligen förstå och uppleva det de säljer.
Men för att kunna sälja friluftsliv kombinerat med utveckling måste man som person gilla det själv och lite grann testade vi även det

Vill ni ser mer bilder och vad vi gjorde dessa 2 dagar kan ni se det HÄR
Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post132

Mängder med svamp i Tyresta Nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Sat, January 07, 2012 20:59:49

Som ni alla vet ligger vi efter med vårt bloggande!
I augusti vandrade vi Åvaträskslingan som ligger i Tyresta Nationalpark, Stockholm.

Den här slingan, som är 5 km lång, ligger i Tyresta Nationalparks östra del, söder om Åva. Leden är gulmarkerad och går till stor del på Sandemars marker. Terrängen är något omväxlande, skogsbruk och hyggen förekommer. Leden kombineras med fördel med Kustledens östligaste del längs Åvavikens södra strand.

I augusti 2001 inträffade en omfattande skogsbrand vid Gråhemsmosse, på Sandemars mark söder om gränsen för Tyresta naturreservat. Brandområdet ligger i sin helhet innanför Åvaträskslingan som går genom brandområdet.

Vi parkerade bilen vid campingen på Åvaträskvägen och följde leden som gick över bäcken mot viken där fricampingen ligger.
Leden går efter campingen upp på berget och här hittade vi mängder med kantareller!

Vi vänder åter mot bilen vid Gråhem och vandrar på tills vi kommer fram till Åvaträsk.

Här möter vi en familj som lånat scouternas stuga och övernattat i. De tog, precis som vi, en paus vid Åvaträsk. Vi bytte om till badkläder och Thomas tog sig ett dopp i sjön.
Vi drack vårt medhavda kaffe innan vi vandrade den sista kilometern tillbaka till bilen.

På parkeringen mötte vi ett par ifrån Farsta som skulle övernatta i sin husbil. De hade, precis som vi, hittat mängder med svamp.

En härlig tur som vi varmt kan rekommndera!

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor över Tyresta Nationalpark är här en direktlänk till vår hemsida:

http://traneving.se/index.php?tbl_menuID=742

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post131

Sommar och sol - Med kajak genom ett sommar Stockholm

HavskajakPosted by Helena Traneving Tue, January 03, 2012 14:36:55

Även om det ser ut som om vi inte gjort någon aktivitet sedan i augusti så stämmer inte det. Vi är fortfarande ute varje helg och vandrar och som ni säkert har upptäckt ligger vi lååångt efter med vårt bloggande!

Framöver kommer vi att försöka blogga lite oftare för att komma ikapp det vi ligger efter…….

Skönt var det i alla fall att äntligen känna sig frisk och komma ut med kajaken den 21 augusti. Vi satsade denna dag på en kortare tur på ca. 1,2 mil och paddlade en rundtur genom Edsviken och Brunnsviken i Stockholm.

Ilägg och Upptag finns längst ner på Slotts allén vid Ulriksdals slott i Solna.

När vi lagt i kajaken tog vi sikte på Kaninholmen som är en ö mitt i Edsviken. Här åt vi vår lunch. Det var många ute och paddlade kajak denna dag så vi var inte precis ensamma på ön.

Två olika kajakgäng samsade med oss om den lilla ytan på ön. En väldigt nyfiken svan höll oss sällskap under lunchen.

När lunchen var avklarad paddlade vi ner mot udden vid Rådan där det också finns en fin rastplats. Vi paddlade in i viken så vi kunde få en fin bild på rastplatsen.

Efter rastplatsen vid Rådan paddlade vi över till östra stranden och följde den kanten förbi Mörbyviken och under bron där E18 går över Edsviken.

Efter bron var det dags att svänga höger in genom Ålkistan. Här får man vänta på grönt ljus innan man kan passera genom slussen.

Väl inne i Brunnsviken var vi sugna på en glass och tog sikte på Kafé Sjöstugan. När vi la till vid bryggan var upptäckte vi att det var trubadurkväll och fullt med folk. Vi stannade en god stund och njöt av underhållningen. Kom man som vi, från vattnet, slapp man att betala inträde...

Efter glasspausen paddlade vi runt Edsviken och passerade Haga Slott och Brunnsvikens kanotklubb. Har man ingen egen kajak kan man hyra billigt här!

Vägen tillbaka paddlade vi längs med västra kanten av Edsviken.

En härlig och mycket lätt paddeltur som varmt kan rekommenderas.

Vill du se fler bilder från paddleturen är här en direktlänk till vår hemsida. Här hittar du även karta och GPS koordinater över turen:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=741

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post130

Paddla kajak ut till Ängsö Nationalpark i Roslagens skärgård

HavskajakPosted by Helena Traneving Tue, December 20, 2011 10:15:14

Det gick inte många dagar efter att vi kommit hem från Italien innan Thomas insjuknade i, vad vi trodde, maginfluensa. Kraftig diarré och kräkningar som varade i två dygn.

Precis när Thomas var klar insjuknade Helena. Helena blev tyvärr mycket sjukare än Thomas och genomled tre omgångar av diarré och kräkningar. Varje omgång satt i ungefär 4 dagar med paus på ca. 3 dagar innan eländet kom åter.

Efter andra omgången lämnades prover in till läkaren och svar kom efter ett par dagar. Vi hade drabbats av cryptosporidium! Snabbt räknade vi ut var vi smittats och kom till slutsatsen att plats för smitta var vattnet vi hämtat i pumpen vid restaurangen i St. Antonio innan vi besteg Monte Stivo.

Men, mellan dessa diarréer och kräkperioder kom vi faktiskt ut en tur med vår kajak (en K2a). Vi valde att paddla till Ängsö Nationalpark som ligger i Roslagens skärgård strax söder om Norrtälje.

Om ni tycker att Helena ser något inaktiv ut på bilderna så vet ni nu varför. Långa stunder åkte hon faktiskt bara med och Thomas slet för att få runt oss de två milen.

Ängsö nationalpark var en av Sveriges och Europas första nationalparker och bildades 1909.

På ön finns ett välbevarat äldre odlingslandskap med slåtterängar, naturbetesmarker och en gammal gårdsmiljö.

Turen från Möja (längs med väg 276) runt Ängsö tillbaka till Mörtsunda är ca. 2 mil. Turen lämpar sig för nybörjare eftersom den går i innerskärgården.

Vi la i kajaken vid badet i Möja, Bergshamra och tog upp kajaken vid båthamnen i Mörtsunda. Thomas gick sedan de två kilometerna för att hämta vår bil. Helena var under tiden kajakvakt.

Titta gärna in på vår hemsida om du vill ladda ner karta och se gps koordinater till starten från turen eller se fler bilder:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=740

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post129

Kajak med Ledningsgrupp

HavskajakPosted by Thomas Traneving Sat, December 17, 2011 08:00:52

Thomas och Maria, Kajakinstruktör, fick i uppdrag att paddla kajak med en ledningsgrupp från Västerås i augusti månad.

Vi startade inne i Åkersberga och paddlade inåt Långhundraleden mot Brottby.
Långhundraleden är en paddelled som Thomas & Helena tidigare paddlat. Den är en av de finaste paddellederna nära Stockholm.


Maria visade paddelteknik i början och efter slussen i Åkersberga började vi med Paddle & talk.

Paddle & talk tär en metod där alla i gruppen talar med varann, man paddlar jämsides och pratar om samma sak med alla i gruppen och till slut har man kommit fram till vad man är ute efter. Man sammaställer allt man pratat om iland.

Thomas hade med sig sin Ipad i vattenskyddat fodral och sammanställde allt man pratat om. Mailade vidare allt från Ipaden till sekreteraren på kontoret som sammanställde allt och mailade tillbaka sammanställningen för forsatt arbete.

Så kan man använda sig av tekniken trots man hela tiden är utomhus.


Vi åt lunch och fortsatte paddle & talk hela vägen fram till lägerplatsen nära Brottby. Sammanställningen gör man under lunchen och vid lägerplatsen

Dagen efter paddlade vi lite snabbare och ut mot havet utanför Åkersberga, där vi lunchade med samarbetsövningar.

En bit ut på havet och sen tillbaka

Vad fick KSAB ut av detta. En sammansvetsad ledningsgrupp med bestämda möten och en plan med framtidsprojekt med handlingsplaner.


Förutom en upplevelse man kommer att minnas och jag Thomas hade två härliga arbetsdagar på jobbet.

Vill ni se mer bilder från denna tvådagartur kan ni göra det

här



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post128

Panoramavandring i Italien längs med bergskanten med hjälp av fasta stegar och trappor - Sentiero panoramico Busatte Tempeste

VandringPosted by Helena Traneving Tue, December 13, 2011 20:52:04

Denna, vår sista vandringsdag i Italen, skulle vi vandra Sentiero panoramico Busatte Tempeste som är en panoramaväg med utsikt ut över Gardasjön. Panoramavägen går delvis på små grusstigar men man tar sig också fram längs med bergväggen med hjälp av, i berget fasta, stegar och trappor.

Vi parkerade bilen nere vid Gardasjön i den lilla byn Torbole. Strax bredvid posten finns en trappa som vi följde upp för berget för att komma till starten av panoramavägen. Precis som vanligt vid vår vistelse vid Gardasjön denna sommar så var det varmt. Temperaturen låg på ungefär 30 grader vilket gjorde att man vi sökte oss till så mycket skugga vi kunde hitta på vår väg upp för berget.

Vi passerade parkeringen för äventyrslandet där det finns höghöjdsbanor och bmx-banor. Här var det idag full aktivitet med barn och föräldrar som cyklade och klättrade.

Längst in vid äventyrsbanorna börjar leden - Sentiero panoramico Busatte Tempeste.

Till en början går vandringsleden på smala stigar och man passerar då och då informationstavlor som berättar intressant historia om omgivningen.

Vandringsleden är från början en brandgata som var stängd för allmänheten fram till för några år sedan då man bestämde sig för att fästa gångbroar och trappor i berget. Idag är detta en väldigt populär vandringsled.

Under vår vandring passerar vi ett antal fasta broar och trappor. Här kommer en kavalkad av bilder från Panoramaleden:

Här ser man hur leden slingar sig ut med berget

Efter ungfär 2 timmar var vi framme där leden mynnar ut på en mindre grusväg.

Vi följde grusvägen ner mot stora vägen. Väl ute på stora vägen letade vi upp busshållplatsen för att vänta på bussen som skulle ta oss tillbaka till bilen i Torbole (bussen går ungefär var 30:e minut).

Väl tillbaka vid bilen tog vi åter igen in på campingen vid Gardasjön. Vi bytte snabbt om till badkläder och hoppade i det varma vattnet.

Efter dusch var det dags att festa till det ordentligt för att fira våra två mycket lyckade veckor i Italien.

Nu var det dags att åka hem igen till våra ungdomar…….som inte hade längtat efter oss….

Men vi kommer tillbaka till Dolomiterna nästa sommar eftersom vi från och med nu är förälskade i Italien........

Vill du se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=724

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post127

Att få arbeta med det jag gillar bäst

UtebildarnaPosted by Thomas Traneving Sun, December 11, 2011 20:33:45
Träffen i Fiskeboda April 2010 drog Utebildarna igång som bolag och nätverk. Jag, Thomas, blev VD och säljchef vid starten. Jag får även arbeta ute i naturen som konsult och med kunder. Den första nätverksträffen vi hade när vi drog igång var i Fiskeboda utanför Julita. Där, vid den träffen, satte vi ramarna för Utebildarna.Länk till träffen i Fiskeboda hittar du här Träffen på Hellasgården Nätverksträff nummer två hade vi på Hellasgården i Nacka. Den träffen var i november 2010 och då hade vi börjat komma igång med försälningen.Vid denna träffen var även Helena Traneving med och visade (och lagade) trerätters friluftsmiddag.Helena är annars inte engegerad i Utebildarna men hon gillar ju det vi gör! Länk till träffen på Hellasgården hittar du här Tivedstorp Nätverksträff nummer 3 var i Tivedstorp den 1 april 2011. Då hade vi kommit igång ordentligt och genomfört ett flertal jobb under våren. Vi, som var med vid träffen, vandrade Stenkälleleden i Tivedens Nationalpark. Här genomförde vi en fotojakt. Länk till träffen i Tivedstorp hittar du här Ledningsgruppsmöte Även vi i Utebildarna har regelbundna ledninggruppsmöten. Vi genomför alltid våra ledningsgruppsmöten ute i naturen - "vi lever som vi lär".Vid ett ledningsgruppsmöte paddlade vi kajak i Stockholms skärgård. Vi paddlade till Hästnacken och råkade under paddelturen ut för världens oväder. Vi fick kuling och regen. Vissa av oss hade problem att ta sig fram till Hästnacken. Allt gick som tur var bra och vi hade en jätte trevlig kväll vid brasan. Hela natten regnade det men när vi vaknade upp nästa morgon var det strålande sol. Länk till Hästnacken hittar du här Jag har verkligen roligt på jobbet. Jag har jobbat med många olika aktiviteter som klättring, kajak, canadensare, geocaching, segling, långfärdsskridskor. Jag har även jobbat med samarbetsövningar i naturen, friskvård i samband med sälj, ledarskap och grupputveckling samt kickoffer. Kunderna Svensk Armering var ett företag som jag jobbade med hela våren. Jag arbetade med hela deras struktur, ledarskap och sälj i företaget samtidigt som vi åkte långfärdsskridskor, letade efter geocacher och paddlade kajak. Länk till Svensk Armering hittar du här Ett annat exempel på roligt arbeta jag fått göra är med en stor internationell ledningsgrupp i Ericsson. Vi träffades utanför Nyköping och teamade ihop deras stora ledningsgrupp. Vi vandrade en vandringsled och hade under tiden samarbetsövningar. Länk till Ericson hittar du härDetta är bara några exempel på roliga och bra saker vi håller på med!Att få frisk luft, samtidigt som man utvecklas, ger dubbel effekt! Detta är helt klart det bästa arbete jag haft! Thomas Utebildarnas hemsida här
  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post126

Basläger Sant’ Antonio för toppatack av Monte Stivo 2012 meter över havet – Italien, Garda sjön

VandringPosted by Helena Traneving Tue, November 29, 2011 11:37:27

Monte Stivo är Gardaområdets högsta berg med sina 2012 meter över havet. Hit var vi naturligtvis tvungna att komma upp, nu när vi lämnat Dolomiterna och åter var tillbaka vid Garda sjön (varmt och skönt).

Ni får ursäkta den lite klämkäcka rubriken men ibland vill man göra livet lite mer äventyrligt än vad det egentligen är. Rubriken filosoferade vi fram över gott vin och en bit parmesanost i Sant’ Antonio. =)

Basläger (Start och mål) för våra vandringar upp för Monte Stivo var Sant’ Antonio, 1250 meter över havet. Till Sant’ Antonio hittar man från Passo S. Barbara. Denna gång ägnade vi två dagar åt toppatacken upp för Monte Stivo.

Två dagar tog det alltså för oss att komma upp på Monte Stivo eftersom, åter igen, Helenas höjdrädsla slog in. När vi funderat, så här i efterhand, var det säkert tanken på våra ensamma barn där hemma som gjorde Helena lite extra känslig denna sommar. Tanken på vad som kan hända om man skulle råka snubbla, tanken på vad som skulle kunna hända med våra barn då….. osv. Ja hjärnspöken och tankar satte helt enkelt stopp för första dagens vandring upp mot Monte Stivos topp. Men skam den som ger sig. Hon är seg, den här Fru Traneving……… ;)

Första dagen gick vi den svårare vandringsvägen – först landsväg mot Bordala och sedan vandringsväg 623, vidare in på 617. Den vägen går på ”baksidan” av berget och det är här berget är som brantast och stenigast.

Andra dagen gick vi vandringsväg 608B, in på 608. Denna väg är en lätt vandring upp till toppen men fantastisk utsikt ut över Garda sjön.

Dag 1 – Vandringsväg 623 och 617

Vi parkerade bilen vid den lilla restaurangen i Sant’ Antonio och följde sedan landsvägen till höger för att på så sätt kunna runda berget och gå upp från motsatt sida. Landsvägen går längs med åkrar innan vi, på andra sidan berget, kommer på vandringsväg nr 623 (kartor finns på www.traneving.se) .

Det är nu den verkligt tunga stigningen börjar. Idag ska vi bearbeta nästan 800 höjdmeter innan vi står på toppen.

Stigen blir hela tiden smalare och smalare och det lutar mer och mer brant ner på vår högersida. På ungefär 1700 meters höjd tar det stopp för Helena. Benen och huvudet vill inte alls gå högre på denna smala och slingrande stig.

Vi åt lunch och Thomas försöket övertala Helena att gå vidare. Att vår dotter ringde precis när allt detta utspelade sig gjorde inte saken mycket bättre. Mamman i Helena, och längtan efter barnen där hemma, tog helt över.

Trots att vi hade vacker utsikt ut över dalen under lunchen var det bara för Thomas att inse att vi fick ge upp dagens försök att komma upp på toppen.

För att få lite omväxling i vår vandring på vägen tillbaka valde vi att följa vandringsväg 623 ända fram till Passo Bordala innan vi vände tillbaka till bilen.

Vi kan konstatera att dagens vandring blev i kilometer väldigt lång. I höjdmeter ”bara 500 meter”.

Natten tillbringade vi i Sant’ Antonio. Här finns det fina ställen att övernatta på – vårt Basläger!


Dag 2 – Toppatack Monte Stivo - Vandringsväg 608B och 608

Efter frukost var det så dags att ge sig på toppatack nummer två.

Idag var det brant stigning uppför direkt när vi följde den lilla stigen uppför berget. Kilometervis var sträckan inte ens hälften så lång som dagen innan. Stigningen var desto mer omedelbar och kraftigare. Det kändes i värmen.

Vi tog en välbehövlig paus vid Le Prese på 1480 meters höjd. Idag var det väldigt varmt och kvavt väder. Vi såg mörka moln långt borta men tänkte inte så mycket mer på det just nu……

När man vandrar denna väg har man storslagen utsikt ut över Gardasjön.

När vi närmar oss den sista stigningen upp till rifugio Monte Stivo drar de första varnande molnen in över berget (fortfarande inget vi tänker något nämnvärt på).

Väl uppe vid rifugion köper vi en välbehövlig lunch och pratar en stund med mannen som är stugvärd.

Toppstugan ligger inte exakt på toppen så efter lunchen var det dags att gå de sista 75 meterna upp till toppen.

Äntligen uppe! Helena är överlycklig. Säkert nästan lika lycklig som någon som precis bestigit Mount Everest. Ja allt är ju relativt. För Helena är detta, just idag, en stor bedrift.

Thomas på kanten mot den sidan där vi försökte komma upp igår.

Nu är det dags att börja vandra nedåt. De mörka molnen börjar komma in över Monte Stivo.

Precis när vi kommit ner för den översta branten dånar åskan och blixten slår ner en bit ovanför oss. Vi slänger oss ner på stigen. Vilken öronbedövande knall. Sekunden efter denna bild är tagen smäller det till!

En chockad Helena kurar ihop på stigen.

Vilken knall, precis mitt i molnet där vi befinner oss!

När vi åter igen kommer ner till Le Presse på 1480 meters höjd väljer vi att vandra en annan väg genom skogen tillbaka. Sikten upp mot Monte Stivo är nu obefintlig och det åskar/blixtrar mest hela tiden. Knallarna och blixtarna kommer med 1-2 minuters mellanrum. Men här i skogen är det lugnare. Efter ett tag upphör regnet men knallarna.

Väl nere vid vår bil är det dags att göra som alla expeditioner gör. Fira en lyckad toppatack med champagne och god parmesanost.

Även denna natt stannade vi kvar i Sant’ Antonio. Här finns många fina lägerplatser. Om man får sova här vet vi inte, men ingen av de boende runt om kring sa något trots att de passerade två gånger.

Vi måste utfärda en varning

Hämta inte vatten i pumpen utanför restaurangen i Sant' Antonio! Vi är nästan helt övertygade om att det var här vi fick Cryptosporidium. Eller med andra ord "Östersundsmagsjukan, Sundsvallsmagsjukan".

Det var säkert många cyklister som precis som vi blev dåliga ca. 1,5 till två veckor efter vi druckit vattnet från pumpen utanför restaurangen. Thomas kom lindrigare undan än Helena som insjuknade i tre omgångar där varje omgång feber, diarréer och kräkningar varade i 4 dagar.

Vad är cryptosporidium - Cryptosporidium sprids framför allt via förorenat vatten eller hantering av mat. Inkubationstid är cirka sju dygn. Den som blir sjuk kan få vattniga diarréer, smärtor i buken, illamående, huvudvärk och feber.

Om du vill ladda ner kartor från vår vandring eller se fler bilder så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=723

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post125

Vandring i Italien – Refugio Passo Selle, 2534 meter över havet

VandringPosted by Helena Traneving Sat, November 26, 2011 21:04:51

Denna blogg handlar om en vandring i Italien (26 juli 2011) från Passo San Pellegrino 1919 m.ö.h till Refugio Passo Selle 2534 m.ö.h.

Denj 26 juli var det dags för oss att säga hejdå till Alleghe i Dolomiterna och börja vår resa tillbaka ner mot Garda Sjön. Det kalla vädret gjorde att Dolomiterna inte riktigt visade sig från sin allra bästa sida. Vi hade veckan innan vandrat i 32 graders värme vid Garda Sjön. Att komma till Dolomiternas minusgrader på natten var inte det väder vi önskade oss i Juli. Även om dagarna hade precis lagom vandringstemperatur med + 20 grader så längtade vi tillbaka till varma och sköna kvällar!

På vår väg från Alleghe passerade vi Passo San Pellegrino. Här var liften öppen och vi bestämde oss för att stanna och genomföra dagens vandring. Det var lite si och så med kartor och information över leder i området. På blandad engelska och tyska lyckades vi tillslut få kvinnan i liften att förstå att vi var ute efter vandringskartor. Hon visade oss en fin tur upp längs med vandringsväg 604 upp till Refugio Passo Selle som ligger på 2534 meters höjd.

Efter 1,5 veckas vandring känns alla höjdmeter i benen! Och, eftersom liften var öppen var beslutet lätt att fuska upp för de första 300 höjdmeterna innan den ”riktiga” vandringen skulle börja.

Från liftens toppstation tar det ungefär 1 timme upp till Refugio Passo Selle.

Vägen upp roades vi av murmeldjurens visslingar som ekar mellan bergen. Vi hade dagen till ära tur och såg ett par stycken murmeldjur.

Utsikten var som vanligt storskagen men vädret blev kallare och kallare ju längre upp vi kom.

Längs med bergskammen till höger om oss gick en Via Ferrata led och vi kunde urskilja de som vandrade/klättrade leden som små prickar. Med hjälp av kamerans förstoring fick vi en rätt bra bild på dem. Man kan till och med urskilja vajrarna på kammen.

Vi kom närmre och närmre Refugio Passo Selle och vi förundrades ännu en gång över läget för stugan. Stugorna balanserar nästan alltid på kanten. Man blir lika förundrar varje gång över att de lyckas bygg stugorna så här långt uppe.

Vi gillar verkligen ledmarkeringarna man har i Dolomiterna/Alperna. Här är det inte hur långt det är som är det viktiga. Det viktiga är hur lång tid det tar att komma fram till destinationen. Det är något man borde fundera på hemma i Sverige. Det kunde vara två olika markeringar på leder. Dels hur långt det är men även hur lång tid det tar att ta sig från punkt A till punkt B.

När Åre nyligen gjorde om sina ledmarkeringar ringde de oss för att höra vad vi tyckte de skulle tänka på. De tyckte vår idé med tid var bra och skulle fundera på saken. Nu har vi sett att de inte använt sig av tidsmarkeringar vilket vi tycker är synd. Det är bra att veta hur långt det tar att gå en viss sträcka. 5 km på platten går ju jätte snabbt om man jämför med 5 km rakt uppför.

Åter till vandringen…..

När vi väl kom upp till Refugio Passo Selle sjönk temperaturen avsevärt och det började snöa. Vi gick in och tog en välbehövlig vätskepaus innan det var dags att vända nedåt igen.

På vår väg ner stannade vi till och lagade pasta bolognese! Tänk vad gott maten smakar när man har vandrat ett tag och samtidigt har världens härligaste utsikt.

På vår väg ner såg ännu några murmeldjur. Vad söta de är och vad många de var just här. Det kanske var murmeldjur-år här i Italen. Ungefär som i Sverige, där vi har haft lämmel-år?!

Vi passerade Refugio Paradiso (2150 meter över havet) på vår väg ner mot bilen. Här stannade vi till för en fika. Refugen var nyrenoverad och verkligen så där härligt mysig som bara alpstugor kan vara.

Innan vi kom fram till bilen passerade vi ett vattenfall. Här tog vi en välbehövlig paus.

När vi kom ner till bilen tryckte vi gasen i botten för att ta oss ner till värmen och Garda Sjön. Tänk vad förvånad man blir när man bara behöver köra ett par mil för att komma till 28 graders värme!

Vi fick en härligt varm kväll på campingen i Arco.

Nu var det var dags att planera nästa dags vandring!

Om du vill ladda ner kartor från vandringen eller se fler bilder så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=722

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post124

På rymdäventyr med Renata Chlumska

UtrustningPosted by Helena Traneving Thu, November 24, 2011 12:55:07

En mörk höstkväll var vi på inspirationskväll med Renata Chlumska, Brunton och Primus. Här kommer en sammanfattning av en mycket givande kväll


Renata Chlumska

En höggravid Renata pratade mål och vikten av att sätta tydlig målbild. För henne var tillexempel slussportarna i Seattle en sådan tydlig målbild när hon genomförde sin USA-Expedition.

På ödmjuk skånska pratar Renata om vikten att tro på sig själv och vikten av rätt förberedelse för att få bästa möjliga upplevelse.

Det är imponerande vilka expeditioner Renata varit med om. Hon cyklade och paddlade kanot under 439 dagar genom ”the lower 48 states” i USA. En resa hon från början planerat att genomföra tillsammans med sin dåvarande sambo Göran Kropp. Tyvärr omkom Göran tragiskt vid en klätterolycka och Renata genomförde deras planerade expedition helt ensam. Hon berättade om dagar då allt kändes hopplöst men också om dagar med euforisk lycka av att klara expeditionen helt ensam.

Renata och Göran besteg tillsammans Mount Everest, 8850 meter över havet. Vi får se en video där hon, på toppen, är så överlycklig att hon babblar mest strunt. En lite generad Renata pausar filmen och ber smått om ursäkt för sin överdrivna entusiasm där hon tackar världen för bestigningen. Hon och Göran tar sig hem till Sverige på cykel! Det är positiv målbild om något!

När Renata var Projektansvarig för Swedish Shishapangma Expedition. Blev hon första Svenska att nå över 8 000 meter utan syrgas genom att nå Central Summit på 8 006 meter

Nästa Expedition för Renata är Expedition 2.0 – Ett helt nytt sätt att uppleva äventyr. Renata planerar att bli första svenska kvinna att följa med på en resa ut i rymden. Under hösten 2012 bär det av. Då kommer hon att åka på en expedition med Virgin Galactic och där uppleva tyngdlöshet och se jorden från ett helt nytt perspektiv.

Men först ska hon fullfölja en av de viktigaste expeditionerna i livet. Nämligen den att bli mamma för fjärde gången.


Primus

Jocke från Primus visade det nya OmniLite Ti köket.

OmniLite Ti är baserat på samma teknologi som Primus OmniFule. Köket är lika robust och pålitligt men mindre lättare och betydligt bränsesnålare.

Vikten är bara 239 g vilket är 100 g lättare än det äldre OmniFule Köket.

Här är en video om hur man använder OmniLite och OmniFule: Länk här

Brunton

Paul från Brunton presenterade en del nya och gamla produkter.

Bland annat fick vi klämma och känna på solcellsladdaren Solaris 4 som nu utrustats med USB koppling vilket gör att man lätt kan ladda sin dator, mobil, ipod, kamera m.m.

Länk till Solaris 4

I somras fick vi själva äran att prova en Solaris 6. En väldigt positiv överraskning eftersom vi alltid kunde ha fulladdade mobiler. Tänk att vi klarat oss utan detta hjälpmedel innan! Men så har vi också haft diverse diskussioner om vem som behöver ladda sin mobil mest när vi väl sitter i bilen. J

I Somras var det lätt som en plätt! Behövde vi ladda mobilen var det bara att spänna solcellsladdaren på ryggsäcken och lägga mobilen i topplocket.

Länkt till Solaris 6


Med oss från träffen fick vi bland annat en imponerande liten, Eco Pocet Scope, kikare från Brunton.

Kikaren har en otroligt ljus och skarp bild för att vara så liten.

Mer om kikaren Eco Pocet Scope hittar du här:


Tack till Primus och Brunton för en trevlig kväll i Observatoriemuseet. Tack också för rundvandringen i Observatoriet och möjligheten att titta på stjärnorna.


/Helena och Thomas

www.traneving.se


  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post123

Italien vandring upp till Fornai Coldai belägen på 2191 meter över havet

VandringPosted by Helena Traneving Tue, November 22, 2011 12:14:41

Dagens blogg handlar om sommarens vandring (2011) i Italien. Platsen är bergsbyn Alleghe och vi vandrar från Coi, 1500 meter över havet, upp till Refugio Fornai Coldai som ligger 2191 meter över havet. Vi gör även en lite tur till sjön ovanför Fornai Coldai, en stigning på extra 150 höjdmeter.

Efter gårdagens vandring insåg vi att det faktiskt gick att ta bilen ända upp till Coi. Det är fullt av skyltar med parkering förbjuden men det tycks inte skrämma Italienarna. Vi gör som lokalbefolkningen och parkerar vid restaurangen samt håller tummarna för att vi skall slippa böter.

Det vi inte visste innan vi påbörjade vandringen var att stolliften var öppen. Vi hade räknat med att vandra hela sträckan fram och tillbaka. Lyckligtvis såg vi att alla andra vandrare stegade mot liften och så gjorde också vi och besparade oss en stigning på 600 höjdmeter.

Eller nej….. vi sparade inte riktigt 600 höjdmeter eftersom man var tvungen att gå ner 200 höjdmeter i en dal för att sedan göra den ”riktiga” stigningen upp till Refugio Fornai Coldai.

Liften stannade vid Restaurang Col Del Baldi och vi har redan insett vilken fin skidort Alleghe är. Trots fint sommarväder drömmer vi drömmar om härlig skidåkning!

Vi vandrar ner de 200 höjdmeterna till dalen och passerar mängder av kor innan det är dags att göra den riktiga stigningen.

Efter en vätskepaus följer vi väg 556 som snirklar sig upp, upp för berget.

Utsikten är hänförande och vädret blir bättre och varmare ju högre upp vi kommer.

Dolomiterna är verkligen vackert. Vilka taggiga toppar som omger oss medans vi stretar på upp för berget.

Efter drygt 1,5 timmes stretande passerar vi så över passet och får syn på Refugio Fornai Coldai som ligger vid en brant omgivet av taggiga toppar. Vi blir alltid lika förundrade över hur de lyckas bygga dessa Refugios på så otillgängliga platser.

Efter en vätskepaus är det dags att ta de sista 150 höjdmeterna för att se sjön som alla talar så vackert om.

Och ja, vi kan väl bara hålla med! Det är så himla vackert! Jag tror att Gud tänkte till lite extra när han skapade platser som dessa. Han hade helt enkelt en väldigt bra dag!

Nu är det dags för lunch! Utsikten måste insupas länge!

Innan vi beger oss tillbaka måste vi kontrollera en annan väg tillbaka. Tyvärr måste vi ge oss. På vår karta är denna nedgång prickad, dvs. svår.

Svår är bara förnamnet för denna lilla stig!

Ja, det är bara att inse att Helenas höjdrädsla inte klarar denna passage. Thomas slokar ett tag med huvudet men inser att ”vill han komma tillbaka till bilen idag” så är det bara att följa med sin fru tillbaka samma väg vi kom upp!

Vi vänder tillbaka och får nu bästa utsikten ut över Monte Stivo.

Väl nere i dalen väljer vi en annan stig tillbaka mot Coi. Vi viker av in i skogen och följer en liten stig som inte används av speciellt många.

Stigen snirklar sig genom skogen och efter ett par kilometer är vi så tillbaka vid vår bil och Coi.

Även denna kväll stannade vi kvar i Alleghe. Gott med grillat trots att det åter igen är 8 grader varmt (eller kallt).

Om du vill ladda ner kartor eller se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=721

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post122

Vandring runt sjön i bergsbyn Alleghe och en vandring ner från Coi, 1500 meter till 900 meter i Dolomiterna

VandringPosted by Helena Traneving Mon, November 07, 2011 14:06:34

När vi vaknade till liv i Palafavera, Dolomiterna, denna morgon var det kallt. Det hade varit minusgrader på natten och nu visade den på 5 grader varmt (eller kallt) den 24 juli 2011.

Det hade kommit snö på natten och bergstopparna runt om oss var alldeles vita. Molnen smög lågt över bergstopparna och regnet smattrade mot vår Tarp när vi åt vår frukost. Tur att vi hade med fleece, varma jackor, skaljackor, mössa och vantar för det var milt sagt kallt. Det hade inte varit några problem att hålla värmen på natten och vi tackade vår lyckliga stjärna att vi packat ner våra fina sovsäckar.

Att vandra i Palafavera och göra vandringen upp till Refugio Coldai på 2135 meters höjd var inte att tänka på idag. Vi bestämde oss för att köra runt berget och fram till byn Alleghe för att se om vi kunde ha sådan tur att regnet upphörde.

Alleghe ligger på 900 meters höjd och ligger vackert beläget vid sjön. Eftersom regnet höll i sig beslutade vi oss för att börja med en vandring på 6 km runt sjön.

Allt eftersom vi vandrade runt sjön avtog regnet mer och mer. Vi följde sjön söder ut och passerade byn Masare innan vi vänder åter på andra sidan sjön.

Vi hade storslagen utsikt ut över Monte Civetta, 3230 meter över havet, och vi tittade ofta drömskt upp mot toppen för att se om vädret började lätta något.

När vi passerat över floden och påbörjade vandringen tillbaka in mot Alleghe tittade så äntligen solen fram.

Vi åt lunch inne i byn och började så smått smida våra planer för dagen. Någon högre höjds vandring skulle vi inte hinna med idag men att ta liften upp till Coi på 1500 meter och följa led 564 ner till byn skulle vi gott och väll hinna med.

Liften kostade 50 kr per person för enkel resa och vi fick åter en vacker utsikt ut över sjön och Alleghe.

Väl uppe vid Coi hittade vi led 564 som skulle ta oss ned genom skogen och bergen till byn. Leden började brant och är här streckad en bit på kartan. Inte jätte lätt idag när det var så halt på klipporna.

De olika markeringarna på kartan är ungefär så här:

X = via Ferrata (här krävs ofta särkingsutrustning)

. . . . = Svår passage, endast vana vandrare

--------- = Medelsvår passage

_____= Lätt passage

Efter ett litet tag var vi nere för den värsta branten och stigen kom ut vid en gammal gård beläget på en sluttning. Här var hänförande grönt och vackert med blommor.

Vi tog en paus och njöt av att äntligen vara ute på vandring igen. Stigen slingrade sig fortsatt ner igen och bitvis var det åter igen medelsvår passage. Vi passerade ett vattenfall.

Vi tog det lugnt på vår vandring ner för berget. Vi hade ingen brådska idag eftersom vi bestämt oss för att sova i byn i natt för att imorgon försöka ta oss upp till Refugio Coldai på 2135 meter och sjön belägen ovanför Coldai på 2400 meter över havet.

Vår vandring ner för berget avslutades med en rundtur i byn Alleghe som ligger så vackert vid sin sjö.

När vi kom ner tog vi bilen till andra sidan sjön för att laga vår kvällsmat och fortsätta njuta och drömma om vår kommande bestigning upp till 2400 meter. Även denna kväll var det kallt med 9 grader. Lite varmare än natten innan i alla fall.

Vill du se fler bilder från vår vandring, ladda ner kartor eller annan nyttig information om Dolomiterna så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=720

www.traneving.se


Jo, en annan sak…….om man går fel är det ibland bättre att vända…… smiley

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post121

Vandring från Refugio Passo Duran till Refugio Bruto Carestiato i Dolomiternas Nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Thu, November 03, 2011 12:10:35

Så var det äntligen dags för vår fösta vandring i Dolomiterna. Vart skulle vi vandra? Vi hade ingen aning och vi ägde inga kartor. På vår väg mot Dolomiterna passerade vi byn Mas och stannade till vid sportaffären.

Vilken lyckoträff. Herr och fru Giuseppe äger en kombinerad sport och presentaffär i Mas. Turligt nog var Herr Giuseppe aktiv vandrare och guide i Dolomiterna och gav oss massvis med tips på olika vandringar. Han markerade ut lämpliga vandringsvägar och gav oss telefonnummer till alla Refugios vi skulle passera under våra vandringar. Tanken var att vi skulle sova vid någon Refugio under de kommande vandringarna. Behöver du bästa tänkbara hjälp inför vandringar så rekommenderar vi att ni kontaktar Sportaffären i Mas (adress finns på vår hemsida).

Första stoppet för våra vandringar var vid Refugio Passo Duran som ligger på 1601 meters höjd. Passo Duran ligger i provinsen Belluno mellan bergskedjorna Civetta och Moiazza Pramper i nordväst och Dolomiterna i sydost. Här, förbi Passo Duran, går ”Mountain Trail Dolomite”. Eftersom det redan var sen lunchdags när vi ankom Passo Duran bestämde vi oss för att vandra hikingtrail nummer 578 upp till Refugio Bruto Carestiato som ligger på 1834 meters höjd och ungefär 1 timmes vandring från Paso Duran.

Efter ombyte till vandringskläder (på parkeringsplatsen) gick vi in och beställde lunch vid Refugio Passo Duran. När vi ankom Passo Duran regnade men under tiden vi intog dagens lunch, soppa med gott hemlagat bröd, sprack det upp och solen tittade fram. Vi njöt av de magnifika bergen och utsikten under lunchen.

Den första stigningen upp mot Refugio Bruto Carestiato är väldigt brant. Idag var det brant och lerigt av allt regn som kommit under natten och förmiddagen.

Efter att kämpat oss upp för den första branten befann vi oss på en smal liten stenig skogsväg. Denna väg följde vi ett par kilometer. Vi kunde vid ett tillfälle se Refugio Bruto Carestiato långt där uppe.

Precis efter ett ras, tvärs över vägen, svängde vandringsleden in i skogen och det blev åter en brant stigningen innan vi var uppe vid Refugen.

Precis när vi kom fram började det regna igen.

Det var fullt med folk inne i Refugen som spelade spel och samtalade. Det luktade lite unket av blöta ylle- och regnkläder. Vi valde att sitta ute för att inta dagens första vätskepaus.

Vägen ner följde vi samma väg som vi gått upp. Vi hade först tänkt ta en led som går upp för berget men valde att inte göra detta på grund av regnet. Det blir väldigt halt på klipporna vid regn!

Eftersom den branta vägen upp för backen precis vid starten vid Passo Duran varit så hal valde vi att gå en annan väg ner sista biten istället.

Vi följde en stig genom skogen som tog oss fram till Passo Duran från andra hållet.

Efter vår vandring var det så dags att leta efter en camping för att kunna duscha. Ju högre vi kom upp i bergen desto kallare var det. Vi stannade vid campingen i Palafavera. Vi visste att det just nu var kallt i Dolomiterna, men inte så kallt som vi fick det denna natt. Vi tände vår eld och satt och mös ute hela kvällen trots att det var kallt.

Det är skönt att ha tarpet att sitta under när det regnar och vi hade ju en storslagen utsikt.

Varma kläder hade vi med oss och vi bäddade med både täcke och sovsäck när vi skulle sova. På morgonen hade det kommit snö och damen i receptionen undrade om vi var frusna eftersom det varit minusgrader på natten. Vilken skillnad från våra vandringar vid Gardasjön! Från 30/32 grader varmt till 2 grader varmt (eller kallt) på morgonen.

Vill du se fler bilder från vår vandring, ladda ner kartor osv. är här en direktlänk

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=719

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post120

Vandring upp för Monte Luppia för att få en fin utsikt ut över södra delen av Gardasjön

VandringPosted by Helena Traneving Wed, November 02, 2011 11:51:35

Efter en något svalare natt i bergen begav vi oss åter ner mot Gardasjön för att vandra över Monte Luppia. Här nere var det varmt. Närmare bestämt en bit över 30 grader. Idag skulle det bli en svettig vandring upp på Monte Luppia.

Det är populärt att vandra upp på Monte Luppia för att titta på alla hällristningar i området. Hällristningarna finns i mängder och tros ha skapats av herdarna under de tusentals år de vallat sina får på sluttningarna ner mot sjön.

Monte Luppia är berget bakom Punta San Vigilio och beläget vid den nordöstra kanten av Garda viken (väster om staden Garda). Vi parkerade alltså bilen vid Punta San Vigilio. Här finns det dagligen en vakt som håller koll på bilarna och hjälper till att hitta en skuggig plats att parkera bilen. Själva parkeringen kostar inget men vakten vill ha en slant som tack för hjälpen.

Vi följde stigen upp mot det gamla slottet innan stigen tog oss in i skogen och stigningen upp för berget började. Här, lite högre upp och längst ut på udden, hade vi en storslagen utsikt ut över Gardasjön.

Eftersom vår guidebok var lite otydlig irrade vi bort oss på en liten stig innan vi tillslut hittade en skylt med ”grafitti” och förstod att vi var på rätt väg. Om du tänker gå denna vandring - följ den stora grus stigen rakt fram och INTE den lilla, smala, djurstigen till höger precis efter slottet.

Vi följde vandringsled nr 44 men markeringarna var väldigt otydliga och större delar av vandringen var de helt borta. Tyvärr var inte vår karta den bästa så nästan hela vandringen gick vi på känn. Som tur var hade någon innan oss, som också letat efter toppen, ristat in riktningen på en staketstolpe. Antagligen är det fler än vi som irrat bort oss här.

Vägen ner för berget var om något mer otydlig på vår karta (guidebok) så vi irrade runt ett bra tag i hettan. På vägen ner för berget stannade vi till och åt vår lunch i en någorlunda skuggig lund.

När vi till slut hittade en skylt med vandringsväg nr 41 hade vi en timmes vandring tillbaka till Punta San Vigilio.

Dagen avslutades med dusch och ett dopp i Gardasjön vid Punta San Vigilio (inträde till badet) innan vi bestämde oss för att köra vidare mot fler vandringar i Dolomiterna.

Vill du se fler bilder från vår vandring upp på Monte Luppia eller titta på kartan över vår vandring så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=717

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post119

Vandring i Italien: San Valention via Bocca del Creer till Refugio Altissimo, 2060 möh.

VandringPosted by Helena Traneving Fri, October 28, 2011 11:29:36

Fortsatt varmt och hett i Italien var det den dagen vi bestämde oss för att göra en vandring från San Valentino via Bocca del Creer upp till Refugio Altissimo på 2060 meters höjd.

Efter lite snirklande på serpentinvägarna, som tog oss upp på 1400 meters höjd, var vi så framme vid parkeringen i San Valentino. Vårt mål för dagen var att vandra vandringsled 650 mot Bocca del Creer och sedan vidare upp mot Altissimo.

Precis när vi parkerat bilen mötte vi ett par från Holland som påbörjat vandringen upp mot Bocca del Creer men varit tvungna att vända på grund av ett ras. Att det uppstår ras efter regn är något man får ta i beräkning när man vandrar på hög höjd. Tillsammans med det holländskaparet letade vi ut en alternativ väg med hjälp av vår och deras karta. Holländarna gick lite före oss. Men eftersom vi tog olika pauser under hela vandringen upp mot Bocca del Creer, kunde vi stanna till och prata med varandra när vi passerade.

Den alternativa vägen gick först ett par kilometer längs med serpentinvägen innan vi svängde vänster upp längs med en mycket mindre väg. Hade vi tänkt till innan vi påbörjade vandringen kunde vi tagit bilen fram till nästa parkeringsplats och besparat oss några kilometers vandring. Men, vi hade ingen aning om att det fanns en alternativ parkeringsplats längre fram och några extra kilometer i benen är bara bra för konditionen (positivt tänkande).

När vi väl kom upp på platån 100 höjdmeter ovanför San Valentino fick vi en storslagen vy ut över det dramatiska Italienska landskapet.

Kor och getter som går på lösdrift är vanligt ett vanligt möte när man vandrar i Italien. Idag hade korna parkerat sig precis vid övergången/grinen mellan gårdarna. Korna stod där de stod. Det hjälpte inte hur mycket vi, Holländarna eller ett par på mountainbike petade på dem. De stod helt still. Vi alla fick till slut ta en alternativ väg under taggtråden.

Efter ca. 250 höjdmeter, 1 timme senare, var vi så framme vid Bocca del Creer, 1617 m.ö.h. Här tog vi en välbehövlig vätskepaus innan vi fortsatte får vandring upp mot Refugio Altissimo. Det var nu dags att ta de sista 400 höjdmeterna upp för berget.

På vägen upp stannade vi och åt vår lunch. Utsikten var magnifik!

Efter ett snabbt besök vid Altissimo vände vi åter ner mot Bocca del Creer och tog oss sedan upp mot naturreservatet Cornapiana di Brentonico som är en topp på 1700 meter, beläget mellan Bocca del Creer och San Valentino.

Här var tanken att följa stigen ner för andra sidan av berget mot San Valentino. Tyvärr irrade vi bort oss efter besöket vid det gamla fortet. Stigen vi trodde oss finna ledde oss tillbaka till Bocca del Creer. Om du tänker gå den vägen vi tänkt från början så måste du leta efter stigen innan du kommer fram till ruinerna innan det gamla fortet.

Väl tillbaka vid Bocca del Creer beslutade vi oss att följa serpentinvägen hela vägen tillbaka till San Valentino. Några fler höjdmeter uppåt orkade inte kroppen med idag!

Vill du se fler bilder från vår vandring är här en direktlänk. Här hittar du även karta på vår vandring och länk till S.A.T (Societá degli Alpinisti Tridentini) där man hittar information om olika Refugios i området:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=716

www.traneving.se


/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post118

Vandring över Monte Brione, Riva del Garda, Italien

VandringPosted by Helena Traneving Tue, October 25, 2011 10:49:03

Äntligen dags för lite vuxentid och vuxensemester för makarna Traneving. Vi kan inte förneka att de här två veckorna per år vi unnar oss själva, utan barn, är guld värda. Känslan när vi lämnar hemmet och våra fyra barn är lite åt hållet ”vild-fri-utan-bekymmer-tonåring”. Eventuellt är den känslan ömsesidig….jo, när vi tänker efter så känner barnen precis som vi. Äntligen fria!

Våra fyra tonåringar skulle för första gången vara ensamma hemma i två hela veckor. Ja bara det kan ju ge tonårsföräldrar magsår. Men, vi måste nog vara de mest förskonade tonårsföräldrarna på denna jord.

Våra två äldsta grabbar är så ansvarstagande och tog med glädje på sig ansvaret för sina två yngre syskon. Bravur till Rasmus och Tobbe som axlade hela ansvaret i två veckor. De hämta sin syster på kvällarna och såg till att hon inte var ute för länge. Passade hon inte tiderna åkte de och hämtade henne. Amanda och grabbarna lagade mat tillsammans.

Praktisk hade vi fyllt kylen med all önskvärd mat så det enda tonåringarna behövde fylla kylen med var mjölk och bröd.

Bättre sammanhållning än vad det blev efter de här två veckorna har det inte varit på länge mellan våra tonåringar. Mormor/Farmor var assistansklara under båda veckorna men behövde inte rycka ut någon gång. Vi hade telefonkontakt med ungdomarna minst en gång per dag och de hade alla hjälpts åt att städa huset fint tills vi kom hem. Det är mamma lycka om något!

Vi ställde GPS’n på Linfano, Italien och tryckte gasen i botten på bilen. Vi tog färjan över Helsinborg/Helsingör på kvällen, sov på ön Farö i Danmark för att på morgonen efter ta färjan över Gedser/Rostock. På resan ner roade vi oss med att lyssna på Anna Janssons senaste bok.

När vi ankom Linfano och Garda Sjön i Italien på kvällen spöregnade det. Vi tog in på en camping precis vid Garda Sjön och slog snabbt upp vårt tarp så vi kunde laga kvällsmat. Vi skålade i vin och firade våra två kommande ”utan-barn-veckor”.

På morgonen, under frukost, var det dags att bestämma vart vi skulle vandra. I affären på campingen hittade vi en guidebok (på tyska) om vandringar runt Garda Sjön och bestämde oss för att vandra över Monte Brione i Riva del Garda. Idag var det varmt, närmare bestämt 34 grader.

Kartan i guideboken var inte den bästa så vi irrade runt ett tag innan vi hittade uppgången/stigen upp på berget. Om du tänker vandra denna vandring så startar stigen precis bredvid tunneln vid infarten till Riva del Garda när man kommer från Linfano. Parkering finns vid båthamnen Nicolò. Själva lät vi bilen stå kvar på campingen och vandrade ut med vattnet till Riva del Garda.

Till toppen av Monte Brione vandrar vi ”Sentiero della Pace” som ungefär betyder Fredens väg. Stigen, som slingrar sig längs med kammen av berget, leder fram till Forte S. Alessandro.

Befästningarna på berget vid Garda sjöns norra strand byggdes av det österrikiska-ungerska imperiet redan 1852. Runt Garda sjön fanns förr ett system av befästningar och det är nu till ett av dessa vi är på väg.

Utsikten ut över Garda Sjön är helt magisk och magnifik. Vilken sjö och vilka vyer!

Långt där nedanför oss ser vi mängder av människor som solar och badar. Det är inte utan att vi också längtar dit när vi nu stretar uppför berget i hettan.

Efter ett tag är vi så äntligen upp vid Forte S. Alessandro. Här äter vi vår lunch och njuter av utsikten.

Vi följer en stig som slingrar sig ner för berget och tar en paus vid en olivodling. Naturen och sjön är storslagen.

Lagom till kvällsmat är vi tillbaka på campingen. Vi bestämmer oss för att åka upp på Monte Brione för att äta vår kvällsmat och för att på så sätt njuta av den vidunderliga utsikten.

Om du vill se fler bilder eller ladda ner karta och böcker från vår vandring över Monte Brione, Riva del Garda i Italien så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=715

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post117
« PreviousNext »