Traneving Outdoor

Traneving Outdoor

Traneving Outdoor

Årets Näräventyrare 2011 --
Adventure Nights 2013
Peak of Sweden 2014-2015
Peak of Denmark 2016
Peak of Stockholm 2016-2017

Vi bloggar om vandring, paddling, kajak, skidåkning och allt övrigt friluftsliv vi upplever.
Vi har vandrat i Sverige, Norge, Schweiz, Österrike, Frankrike, Italien, Portugal, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland, Estland.
På vår hemsida hittar du kartor från alla vandringar och paddlingar vi gjort. traneving.se


Vandra i snön med @Goretex i Brixen Bressanone Italein

VandringPosted by Thomas Traneving Mon, December 21, 2015 14:33:14


Dag 1

Thomas kom med på en resa med @Goretex till Brixen (Österrike) trodde jag.

Startade på Arlanda, mellanlandade i Wien innan vi med propellerplan tog oss till innsbruck.

Därifrån åkte vi buss till Brixen. Väl framme i Brixen checkade vi in och jag satte mig i baren tillsammans med chefredakören för Utemagasinet och redaktören för Outside (Träning)

Vi började diskutera om var vi var i Österrike och vi blev väldigt osäkra om vi över huvud taget var i Öaterrike. Okej, Jag frågade i baren Var är vi på tyska. Alla pratade tyska. Wir sind im Brixen Bressanone im Italien. Vilken överraskning, Vi skulle tillbringa 3 dagar i Brixen Bressanone i Italien., inte Brixen im Thal i Österrike.

Senare på kvällen vandrade vi 4 km genom byn till Forum där vi hade en presentation av nya @Goretex C-net materialet på jackor och annat.

Vi fick testa och känna på C-net. Efter det åt vi middag och gick på en rätt tråkig föreläsning så jag gick hem och la mig.

Dag 2 @Goretex

På morgonen skulle vi än en gång gå 4 km till Forum där vi skulle samlas för att åka högt upp i Alperna med minibussar..

Ju högre upp vi vandrade desto mer snö blev det. Lite tidigt på året med så mycket snö.



Vädret sken upp och Vilken fantastiskt utsikt.

På vägen stannade vi upp och tittade på #Scetchyandy som är värdens bästa på Slackline . En länk om @Scetchyandy https://www.youtube.com/watch?v=1j-QMHoZYCQ

Scetchy Andy höll även en lite förelsäning under fikat då han bl.a berättade om en turné med #Madonna som aldrig blev av- En artikel i tidningen Outdside finns i senaste numret med en intrevju av Andy Lewis.

Vi fick även en kort föreläsning av rullsolsburne äventyraren Fredrik Brunner

Efter fikat belev det en ordentlig stigning till toppen av berget där en kyrka och en restaurang fanns

-

Restaurangen drevs av Tamara Lunger förädrar. #Tamaralunger är en känd äventyrare som bl.a har bestigit K2 mm. Hon höll en föreläsning eller en sorts intervju hölls med #Tamara och hennes försäldrar

Tamara Lunger http://www.tamaralunger.com berättade om sitt liv innan vi påbörjade den långa vandringen tillbaka, som blev betydligt lättare än vägen upp

Jag ville ta en annan väg ner vilket jag gjorde. En liten led gck mer rakt ner och jag slapp vägen. Denna genväg blev en senväg , men en otroligt fin upplevevelse.

Kom förbi ett jättefin vattenfall. Hamnade till slut 2 km nedanför bilarna.

Mötte en minibuss på väg upp som körde mig uppför till bilarna och allt var frid och fröjd. Inte vilse i Alperna J

På kvällen blev det middag och förelsäning.

På natten den långa vandringen genom Brixen där jag använde de fina hörlurana och lyssnade på musik från http://www.skistart.com/

Dessa hörlurar är perfekt att pratat i telefon med eller bara lysnna i

http://www.skistart.com/swe/vinter/langdskidor/sportglasogon/aftershokz-bluez2-horlurar.html

Dagen efter bar det iväg hemåt med propellerplan och Jetplan.

Tack #Goretex för en underbar helg

Se mer på vår hemsida Dag 2

http://www.traneving.se/hiking/brixen-bressanone-italien-med-atgoretex-dag-2

Dag 1 http://www.traneving.se/hiking/brixen-bressanone-italien-med-atgoretex

Thomas Traneving



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post305

Sörmlandsleden baklänges Del 5 Etapp 52-51

VandringPosted by Thomas Traneving Tue, February 24, 2015 20:36:01

(52) Sandvik Badplats – Nynäs slott

Från vår förra blogg var vi ju redan på gång denna dag med att vandra på Sörmlandsleden och nu etapp 52.

Den börjar eller slutar ju på Sandvik Badplats som var en fin badplats vid havet.

Vi vandrade in i skogen och kom ut vid Sandvik Camping som var stängt för säsongen.

Efter campingen bar det ut mot havet igen och längst ut på udden ett jättefint vindskydd.

Vi späntade ved och fick till en fin brasa

Vi åt vår lunch vid elden.

När vi var klara var det dags och ta en Geocache längst ut på udden

Vi plockade 3 cacher till längs denna etapp En bra etapp för geocachare

Vi gav oss in i skogen och högt upp på ett berg där en gammal fornlämning fanns mitt i skogen.

Nedför berget och till cykeln som Thomas tog och hämtade bilen medans Helena eldade för att hålla värmen.

En vinterdag i december fortsatte vi etapp 52 med fina färger i skogen med vita skiftningar.

Ut på en väg och framme i Nynäs En å mellan Rundbosjön och Havet.

Ett vackert orangeri utanför Nynäs slott.

Vackra broar vid ån .

Framme vid etappslutet och dags för etapp 51


(51) Nynäs slott- Bråfalls såg 4 km

Vi fortsätter förbi Nynäs slott och

STF Vandrarhem ner vid Rundbosjön

Upp på ett berg och en geocache med vid utsikt över Rundbosjön

Upp och ner för berg. En jobbig etapp med vid utsikt över Rundbosjön

Snart är vi framme vid Bråfalls Såg

Thomas cyklar i mörkret och hämtar bilen.

Helena eldar i eldpallkojan medans hon väntar på Thomas

Innan vi åker hem tittar vi in på Bråfalls såg i mörkret, Ett museum och en såg

Se mer bilder och text från hela vägen på etapp 52-51 på vår hemsida

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=964&i=S%F6rmlandsleden%20Etapp52-51

Thomas & Helena



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post293

Sörmlandsleden baklänges Del 4 Etapp 54 – 53 Vilse och vackert väder

VandringPosted by Thomas Traneving Sat, February 14, 2015 08:31:11

Etapp 54 Gisekvarn – Karlfors Kva 8,5 kmr

Lite bättre väder den här gången än förra etappen i ösregn. Vi startade i den lilla byn Gisekvarn, som hade en kvarn, fast så liten var den inte, den bestod av förutom några få bostadshus flera hundra sommarhus utspridda på ett stort område.

Vi kom snart ner till Gisesjön som var en rätt stor och vacker sjö

Det var sent på säsongen men det fanns ju kantareller ända in i december detta år

Vid Gisesjön fanns en vacker rastplats vid en udde och ännu en vid en eldpallkoja iordninggjord för Nynäs Naturreservat.

Sen gick vi vilse . Vid änden av Gisesjön pekade inte pilen utan låg i backen. Vi trodde man skulle följa stora stigen, men inte det inte. Vi fortsatte, vilket vi inte skulle ha gjort. Stigen tog slut och vi kom ut på en skogsväg som absolut inte fanns med på kartan.

Nu kom vi på den brilianta idén att sätta på GPS:en på mobilen och Geocachingappen.

Vi visste att det fanns en Geocach längs med leden. Den visade 2 km till cachen så vi började gå rakt mot målet. Och efter gång över mossar skog och träd kom vi plötsligt på leden igen.

Vi meddelade etappansvarig på leden när vi kom hem att något behöver göras åt skyltningen och etappansvarig for genast ut och fixade till skyltningen mm, så nu ska ingen behöva gå vilse.

Cachen låg vid sjön Björken som även hade en väldigt fin rastplats där vi intog vår lunch

Detta blev en väldigt intensiv Geocachingtur då det fanns 5 cachar längs med leden, rekommenderas.

Vi gick förbi en stuga som man kunde hyra för övernattning Se telefonnumer på vår hemsida, Månbacken

Väl framme i Karlfors Kvarn cyklade Thomas och hämtade bilen i kolsvart mörker.

Helena installerade sig och eldade i den fina eldpallkojan vid Karlfors Kvarn och fick påhälsning av en inföding som undrade vad hon gjorde där. Thomas kom och räddade situationen.

Några veckor senare var det dags för

Etapp 53 Karlfors Kvarn – Sandvik Badplats 11 km

En solig dag Först lite skog sen väg , sen skogsväg innan vi kom fram till en Museigård Långmaren som inte var öppen för säsongen, men här finns annars ett café

En vacker gammal gård Långmaren i soligt väder

Vi lagade vår lucnh med Primus Gasolkök

Denna etapp gick upp och ner på berg, där det även hade brunnit en gång i tiden.

Vi vandrade förbi en ovanlig växt Krypgran, som var en gran som kröp längs marken, innan vi kom fram ticll cykeln där vi hämtade bilen. Pg.a mörkret hade vi förkortat denna etapp och gick den sista delen några veckor senare, fast då även en bit av etapp 52.

Nu fortsatte vi etapp 53 där vi för en gångs skull träffade på någon annan än hos själva på leden och den som kom springande, upptäckte vi när vi kom hem var Björn Källström som vi till vår förvåning träffade på en gång till senare på etapp 52 då han sprungit leden 4 gånger snabbare runt än oss.

Vi vandrade över berg igen innan vi kom till Sandvik Badplats där etappen slutade. Här fanns även en avstickare Etapp 53:1 som gick till Källvik Brygga och över viken till Stendörren Naturreservat med Naturum, men den får vi ta en annan gång. Vi fortsatte sedan etapp 52 men det får vi ta i nästa blogg.

Se mer bilder mm på vår hemsida

http://traneving.se/index.php?tbl_menuID=956&i=S%F6rmlandsleden%20Etapp54-53

Thomas & Helena



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post290

Sörmlandsleden baklänges Del 3 Etapp 56 – 55

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, February 01, 2015 12:36:14

Etapp 56 Tullgarn slott – Trosa 21 km

Under sommaren 2014 bestämde vi oss för att ta etappen Tullgarn slott – Trosa (21 km ) under en helg med en övernattning

Vi började med att ställa cykeln i Trosa och lämnade vår tunga övernattningspackning i Komötet och tog oss sedan till Tullgarn slott för start på vadnringen.

Tullgarn slott ett kungligt slott

En rovfågel och gäss med massor av fåglar på slätten utanför Tullgarn slott

Försommar och träden blommar

Vi vandrade upp mot Pilskogsbergen och Thomas gick en liten extraslinga upp på Pilskogsbergen.

Vi kom fram till Komötet badplats där vi slog läger.

En fin middag med grillat

På beskrivningen på Sörmlandsleden stod det att man kunde tälta här men vid ingången vid badplatsen stod det tältning förbjuden, så vi slog upp tältet en bit ifrån själva badplatsen men ändå inte så långt ifrån.

Vi satt vid lägerelden till långt in på kvällen.

Morgonen efter tog Thomas ett morgondopp i havet

Det bar iväg och vi la den tunga packningen nära en gammal hög kalkugn.

Här hade ett djur lämnat sitt huvud

Nu var det dags för ett skärmskydd, vindskydd mitt inne i skogen. Ingen utsikt eller vatten i närheten men ändå ett fint vindskydd

En fågel hade byggt bo i ett träd

Nu var vi framme vid Stensund Folkhögskola Gård

Där vi i det fina vädret la oss att sola och bada

På folkhögskolan finns bl.a en båtbyggarlinje där man bygger dessa fina segelbåtar som seglade just idag ut i havet.

Upp på höga berg igen med utsikt över Anderviken

Innan vi var framme i Trosa där vi fick gå en extrarunda på flera kilometer. Vi tror att man kan gena och tjäna 4 km och slippa gå på asfaltsväg runt Trosa vid Åkerstigen, men vi testade inte så helt säkert är det inte.

Inne i Trosa träffade vi på en rådjursfamilj med 3 rådjurskid

Vi avslutade etappen med att gå in i Trosa och följa Trosaån där cykeln stod.

Etapp 55 Trosa – Gisekvarn 17 km

Några veckor senare fortsatte vi på etapp 55 Den delade vi upp på två dagar En sommaretapp och en höstetapp några månader senare.

Vi startade i fint väder vid Trosaån

Gick igenom en parkliknande skog med elljusspå i Trosa och förbi Trosa skidbacke, (Visste inte att Trosa hade en skidbacke

Detta var en väldigt kuperad etapp med upp och ner hela tiden

Fina svampar hade börjat komma upp Inte bara kantareller

Vi kom till slut fram till Tureholm slott som inte låg alls långt från Trosa men vi hade gått en ordentlig omväg, slinga och var nästan tillbaka i Trosa.

Här vid Tureholm slott fick vi hjälp att fota oss av en person som höll på att ta ner träd på Tureholm slott.

Nu hade Thomas inte långt att cykla tillbaka till bilen.

Från att ha haft fint väder i flera etapper blev denna etapp vandring i fullständigt ösregn.

Kuperat värre var det , upp och ner hela tiden.
Fina utsikter och här har en gång i tiden Tureholmsskatten varit. En guldskatt som grävdes upp ur jorden i Tuna By 1774.

Guldskatten vägde hela 12 kg och är den största skatt som hittats i Sverige

I hällregn vandrade vi vidare innan vi kom till den trolska sjön Ringsjön.
Kantareller fanns det gott om längs vägen.

Det fanns inga rastplatser vid Ringsjön och det spöregnade så vi vandrade vidare utan lunch. Vi visste ju att det fanns ett skärmskydd längre fram, men det var rätt långt dit och hungrigare blev vi.

Väl framme var vi dyvåta men uppskattade värmen från elden i vindskyddet.

Sen hade vi inte långt kvar till Gisekvarn och cykeln där Thomas cyklade i spöregn och hämtade bilen.

Se mer om dessa etapper med massor av bilder på vår hemsida

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=953&i=S%F6rmlandsleden%20Etapp56-55

Thomas & Helena



  • Comments(2)//friluftsblogg.traneving.se/#post287

Sörmlandsleden baklänges Del 2 Etapp 59 – 57

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, January 18, 2015 12:27:40

59 Viad – Skanssundet

58 Skanssundet – Mörkö – Kasholmen

57 Kasholmen – Tullgarn Slott

På väg från Viad kom vi upp på ett högt berg och hade utsikt över Hallstafjärden som går in mot Södertälje.

Vi kom fram till byn Näs där vi hade ställt cykeln och Thomas cyklade och hämtade bilen
Någon vecka senare fortsatte vi från byn Näs En fin liten by,

Och vandrade förbi Grönsta ängar ner mot havet.

Vi kom fram till Hörningsnäs naturreservat där det fanns en fin bokskog

Vi kom sedan fram till Skanssundet där vi ställt cykeln .

Här i Skanssundet går färjan till Mörkö men Mörkö får vi vandra på till våren.

I Skanssundet fanns även Nässkansen. Detta sund vaktades noga med kanoner.

Till våren 2014 fortsatte vi med etapp 58 från Skanssundet fast på Mörkö där vi ställde bilen..

Hörningsholms slott dominerar den norra delen av Mörkö.

Mörkö bestod av många berg så det gickk upp och ner mest hela tiden

Vi vandrade förbi många djur. En vildsvinsfamilj med ungar rusade förbi. Hann tyvärr inte få fram kamerna , men det fick vi när älgen tittade på oss

Gullvivorna blommade så fint

Vi var uppe på Kasholmsberget med jättefin utsikt och kom sen till Kasholmen där vi hade cykeln.

Någon vecka senare vandrade vi etapp 57 med fin natur i naturreservatet Näset

Leden går förbi en fornborg, högt uppe på ett berg med vidunderlig utsikt över Pålsundet.

I Pålsundet satte vikingarna upp pålar i vattnet så att båtar ej skulle ta sig förbi utan att betala skatt

Här fick vi en bild på ett vildsvin

och tranor

och rådjur

Det var helt översvämmat på en del av leden så vi fick vada igenom

Thomas klev ner i en håla och ramlade och blev helt plasvåt. Fick vandra våt sista delen så det var lite kallt

Vi gick igenom Tullgarn naturreservat med bokskog och kom fram etappslutet några 100 meter innan Tullgarn slott.

Denna etapp var en av de finaste vi gått

Se massor mer bilder på vår hemsida

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=945&i=S%F6rmlandsleden%20Etapp59-57

Thomas o Helena



  • Comments(2)//friluftsblogg.traneving.se/#post285

Sörmlandsleden baklänges Etapp 62 till 60

VandringPosted by Thomas Traneving Thu, January 01, 2015 17:01:42

Vårt mål är att gå hela Sörmlandsleden någon gång under vår livstid som totalt är över 100 mil med alla extrarundor mm.

Vi har ju gått Etapp 1-20 men vi började komma lite väl långt bort från vårt hem i Hässelby för att göra dagsturer så vi började nu med att gå baklänges från den sista etappen Etapp 62.

Etapp 62 börjar slutar bara någon kilometer från Lida Friluftsgård i Tullinge Stockholm.
Vi startade där Svarvaretorp under en vacker höstdag.




Vi vandrade först förbi ett litet utkikshus där man kunde titta på fåglar om de var inom synhåll.


och kom snart till sjön Getaren där det låg ett fint vindskydd ute på en udde .


Vi fortsatte förbi Nolinge och genom vacker skog fram till Kvarnsjön där vi ställt vår bil.

Det vi börjat med nu var att vi ställt cykeln vid etappmålet och Thomas cyklade tillbaka och hämtade bilen. Att vi inte tänkt på det tidigare utan kämpat med två bilar.


Någon helg senare fortsatte vi med nästa etapp 61 Kvarnsjön – Berga Vägskäl.



där vi under vägen fick släcka en eld mitt på stigen. Den hade spridit sig lite grann och det fanns risk för skogsbrand.


Vi vandrade förbi vacker höstskrud och Snäckstavik Våtmark innan vi kom till cykeln igen.

Etapp 60 Berga Vägskäl – Viad blev av någon vecka senare och nu hade det blivt nästan vinter, utan löv fast vackert med ormbunkar var det fortfarande.

Vi kom först till ett skärmskydd som var utsatt av en scoutkår.



Efter detta skärmskydd kom vi till Stora Träsket Naturreservat. Här låg ett vackert skärmskydd vid sjön Stora Träsket där vi även senare genomförde Adventure Nights December. Se tidigare blogg


Små gummigummor var utsatta längs vägen. Undrar vem som satt ut dessa....

Innan vi kom fram till cykeln hade det blivit mörkt och Thomas fick cykla i mörkret.

Det var en liten bit kvar av etappen som vi tog en vinterdag senare fram till Viad.

Se mer bilder och alla 3 etapperna på vår hemsida

Thomas och Helena



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post282

Vandra utan packning i Österrike Dag 3

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, October 26, 2014 19:22:14

Go Austria Dag 3 Weissbach Lofer

Tredje dagen på vår vandrings dag med Jesper & Amanda.

http://www.goaustria.net

och 3 dagars turen Ravinernas tur - klicka här för att komma till hela resan som vi gjorde

Fint väder idag men trötta ungdomar, speciellt Amanda som släpade sig fram. Vi bestämde att vi alla fall skulle ta oss till grottorna i Lamprechstshöhle.

Värdshuset vi bodde på var byggt redan på 1000-talet och var det äldsta i hela området fick vi reda på av servitören som var mycket pratsam.

Vi vandrade först över floden på andra sidan och kom till slut fram till Lamprechstshöhle Europas längsta grotta formad av vatten.

Här ingick det inträde i vårt vandringspaket så vi gick in. Fantastiska formade grottor och vi gick i trappor 70 höjdmeter upp och 700 meter rätt in i grottan.

Amanda tyckte det var så fantastiskt så hon orkade dessa 70 höjdmeter men inte mer.

Här fick Amanda och Helena ta bussen till vår slutdestination, vilket i sig är bra då det finns denna möjlighet istället för att pina sig fram till slutmålet.

Jesper och Thomas vandrade vidare till ett Naturbad, Vorderkaserklamm. som var en del av en flod med iskallt, men skönt avsvalkande vatten.

Vandring vidare på Arnoweg där en ko spärrade vägen och vägrade flytta på sig, trots att Thomas puttade på den. Vi fick krypa under staketet och in igen för att komma förbi.

Jesper hade nu, väldigt ont i fötterna men han sa, att vi vandrar på, för om vi stannar blir det svårt att komma igång. Med bara snabba stopp vandrade vi på med fina vyer mot Lofer.

Framme i Lofer och hotellet där det ingick ett stort friluftsbad som belöning låg redan Helena och Amanda och solade vid badet.

På kvällen firade vi med champagne och medaljutdelning att vi klarat av vår vandring. I vandringspaketet fanns det med några medaljer, pins som vi delade ut

Och med det, var vår vandringstur på 3 vandrings dagar och 4 hotellnätter slut

Se dag 3 med alla bilder på vår hemsida - klicka här så kommer du till vår hemsida!

www.traneving.se

Thomas & Helena Jesper & Amanda



#merrell #norrona #frifab #olympus #österrike #vandraiösterrike

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post263

Rondane Nationalpark i Norge - Vandring som passerar vattenfall

VandringPosted by Helena Traneving Thu, August 07, 2014 19:26:11

Sommaren 2013 besökte vi Rondane Nationalpark.

Tiden har gått och vi har liksom inte hunnit med att blogga om denna fina del av Norge. Men äntligen fanns tiden, idag i bilen på väg hem efter en härlig dag på Blå Jungfrun (blogg om idag kommer snart…….förhoppningsvis).

Rondane nationalpark är en norsk nationalpark i ett högfjällsområde mellan Gudbrandsdalen och Atndalen i Hedmark och Oppland. Den inrättades 1962 som Norges första nationalpark.

Dagen innan vi åkte till Rondane Nationalpark hade vi varit uppe på toppen av Snöhetta som ligger i Dovre Fjell.

Vi tog bilen upp till Mysusæter och passerade den lilla byn. Här efter är det betal väg fram till parkeringen. Här vid vägbommen tar bilvägen slut och det är också här många börjar sin vandring till Spranget och vidre till Rondvassbu och Per-Gynt Hytta.



Här vid parkeringen stod det mängder av cyklar. Det visade sig att man kunde ta en cykel vid parkeringen och cykla fram till Rondvasbu Hyttan och där betala för hyran av cykeln. Det är grusväg fram till hyttan så det går bra mycket fortare att cykla till hyttan om man bara vill besöka den över dagen.

Vi var lite sega i benen efter två veckors intensiv vandring och bestämde oss för att göra en kortare tur längs med en magnifik flod som passerade två mäktiga vattenfall.

Vi började gå mot Spranget och leden är mycket väl markerad.

Att det heter Spranget eller Språnget på svenska var att här hoppade man över på egen risk förr i tiden eftersom det inte fanns någon bro.



Floden vi sedan följer söder ut heter Isakhölen.

Som vanligt i Norge är naturen hänförande vacker och vi blir alltid så där tagna av den fantastiska och annorlunda natur som erbjuds i vårt grannland.



Vattnet forsar så där magiskt det bara kan göra en riktigt fin sommardag (utan mygg och knott).



Ungefär halvvägs genom vår vandring kom vi högra upp och passerade en ravin som vattnet gröpte ur. Här fanns ett större vattenfall.



Vill du se fler bilder från vår vandring vid Rondane Nationalpark eller titta på karta över området är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=883&i=Rondane%20Nationalpark

www.traneving.se

/Helena och Thomas



#merrell #norrona #norröna #primusequipment #primus

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post255

Sörmlandsleden Etapp 19-20

VandringPosted by Thomas Traneving Fri, March 14, 2014 22:57:53

Vi vandrade en helg på Sörmlandsleden etapp 19-20 mellan Ånhammar och Malmköping. Adventure_nights_2013 Juni

Vi startade vid Ånhammar som hade Café och och ett Gårdsmuseum

Vi vandrade ner mot sjön Dunkern

Och upp igen på en höjd In bland vacker ekskog

Vilken gammaldags syn med häst och vagn

Vi vandrade förbi Ösjön där vi först hade tänkt övernatta

men p.g.a att det var folk överallt runt Ösjön och att vi kände oss pigga vandrade vi vidare

Annars var det fina lägerplatser runt hela sjön

Vi vandrade förbi Bågberget vilket var en naturlig bro genom naturens under.

Nästa mål var sjön Övre Horsbetslen där vi skrev i en gsätbok som etappansvarig ställt ut.

Vi kom till slutet av Etapp 19 till en kallkälla där vi hämtade vatten. Vindskyddet vid Västersjön hade sett sina bästa dagar, så vi letade efter en annan tältplats. tiden gick och det blev sent. Thomas vandrade iväg och letade. Blev inbjuden på mat i ett hus, men Helena väntade ju vid vindskyddet.


Det fanns en jättefin tältplats på andra sidan viken, men Thomas kom för sent dit så vi stannade vid vindskyddet. Om ni ska dit gå förbi huset vid etappmålet sväng höger sväng av innan nästa hus längs med sjön och fortsätt ända tills ni ser den fina platsen. Där hade bara vildsvin varit.

Vi bestämde oss för att stanna vid vindskyddet pga. tiden. Vi hade ändå en jättemysig kväll.

Med vin, kött och eld.

Se mer av etapp 19 på vår hemsida

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=852&i=%2819%29%20%C5nhammar-Henardalen

Vidare iväg dagen efter på etapp 20 till Malmköping.


På morgonen tog vi ett snabbt bad innan vi vandrade vidare.

Nästan direkt kom vi till Henarrdalen Naturreservat där vi gick två olika vägar var

Fin natur där vi möttes igen och upp till en fornborg.

Vi gick igenom hela Henaredalens Naturreservat tills vi kom fram till Helvetets port.

Här blev folk överfallna förr i tiden.

Vi passerade 6 sjöar under denna vandringstur , denna gång Mörtsjön med ett rådjur som drack vatten.

En sockengräns medllan fyra socknar innan vi kom fram till Malmköping och slutet av etapp 20.

Helena väntade vid Malmköping Camping medans Thomas cyklade och hämtade bilen.

Det blev en lång cykeltur på några timmar , men Helena satt och njöt i solen.

Se mer av Etapp 20 på vår hemsida

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=853&i=%2820%29%20Henhammar-Malmk%F6ping

Thomas & Helena

Thomas & Helena





  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post240

Vandra i Alperna med våra ungdomar Jesper och Amanda Dag 2

VandringPosted by Thomas Traneving Thu, January 23, 2014 12:36:09

Från Lofer , Österrike med Thomas , Helena och Jesper och Amanda

Alla bilder är nu uppdaterade på hemsidan så ni kan se hela vandringen där under Vandra i

Alperna, Österrike, Lofer

Länk till hemsidan

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=841&i=Dag%202%20St:Martin-Weissbach


Dagen började med regn, så vi avvaktade på vårt hotell men klockan 11 slutade regnet och vi kom iväg.


Vi vandrade från Hochmoos till Sankt Martin och gav oss in i lämningar från istiden och stora flyttblock, som i Tivedens Nationalpark i Sverige


Vidare längs en fors och flera vattenfall till ett kapell där vi intog egen hemlagad lunch.

Efter lunchen började den stora stigningen. Alla var lite trötta sen igår efter 750 höjdmeters stigning och nu blev det 400 till, lite klagomål, kossor ivägen och regn men annars var allt perfekt.
Man får lida pin för att få se något fint, är det så man säger. Här ledsnade ungarna en del men det blev bättre och de piggnade på sig.


Hur som helst så avslutades vandringen, först med fantastiska vyer och utsikt i fint väder och sedan dagens höjdpunkt.!


Gå igenom en ravin och inte bara igenom utan inuti ravinen med vattenfall och forsar runt om kring. Fantastiskt. Även Amanda piggnade till.


Efter denna fantastiska upplevelse vandrade vi trötta genom Weissbach och mot vårt familjehotell som uppfördes redan på 1000-talet. Vi fick en ordentlig berättelse av servitören till vår trerättersmiddag. Somnade gott

Se resan under www.goaustria.net


och
3 dagars turen Ravinernas tur
http://www.goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-3b-ravinernas-tur-3-dgr-4-nt

Ha det bra

Thomas Helena, Jesper och Amanda





  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post232

Hur mycket kan barn bära i ryggsäcken?

VandringPosted by Helena Traneving Tue, November 26, 2013 10:09:52

Hur mycket orkar mitt barn bära i ryggsäcken?

Regel som är lätt att följa när det gäller barn är att de inte ska bära för tungt i sina ryggsäckar.

En bra tumregel när det gäller barn och ryggsäckar och hur mycket de skall bära är att alla bär ungefär samma procent av sin kroppsvikt.

Starta vandringen med 17-18% av kroppsvikten på ryggen.

När våra barn var 9 år bar de ungefär 11% av sin kroppsvikt, bara personlig utrustning på ca 4 kilo.

Vi gillar Osprey ryggsäckarna eftersom de oftast är lätta. Zip 25 väger tex. bara 650g. De säljs bland annat hos Outnorth.

http://www.outnorth.se/osprey/zip-25.php?group=prod_prod_grp-s1%2F223




Bra ställen att vandra på när man ger sig ut för första gången?

Vi brukar alltid rekommendera Grövelsjön om man vill ge sig ut på första äventyr med sina barn.

Här finns ett par fina och vandringsleder som vi gjort med våra barn.



Du hittar dem alla på vår hemsida.

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=168&i=Gr%F6velsj%F6n

Fulufjället kan jag också varmt rekommendera. Häftigt med vattenfallet!

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=263&i=Fulufj%E4llets%20Nationalpark



www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post224

Kan man vandra med barn?

VandringPosted by Helena Traneving Mon, October 28, 2013 15:02:07

Tycker du det är svårt att komma ut i naturen med barnen?




Första vandringen alla våra barn var med på. Vår yngsta (Amanda) är här 6 år gammal.......


Man behöver faktiskt inte känna så. Det går utmärkt att vandra med yngre barn. Med mindre barn kan man göra korta dagsturer.

Den första vandring vi gjorde med alla våra 4ra barn var i Grövelsjön in till Norge. Då var vår dotter, som är yngst 6 år.

Vi delade upp oss i två grupper. Amanda åkte båt över sjön med Helena och all packning. Thomas vandrade fram till Sylen med våra söner, som vid tillfället var 11 år, 10 år och 8 år. Här sov vi första natten.




Här är vår yngsta, Amanda 7 år, på vandring i Dalarna....



Andra vandringsdagen tog oss fram Rönnsjön i Norge. Här sov vi andra natten. Tredje dagen vandrade vi tillbaka till Sylen och hela familjen åkte båten tillbaka över sjön.



Här är Amanda 12 år gammal på vandring vid Njupeskär.......



Denna vandring gav mersmak åt våra barn och sedan den gången har vi gjort otaliga vandringar, alla 6 familjemedlemmar tillsammans. Har du några funderaringar över vandringar med barn? Fråga på! ;)




Här är Amanda 17 år på vandring i Österrike. Äntligen mogen för riktiga toppbestigningar......


Du hittar fler vandringar vi gjort med våra barn på vår hemsidawww.traneving.se.

/Helena och Thomas





  • Comments(2)//friluftsblogg.traneving.se/#post218

Sommarvandring upp på Snöhetta 2286 m.ö.h, Dovre Fjäll, Norge

VandringPosted by Helena Traneving Mon, September 16, 2013 15:08:33

Start: Fjällstationen Snöheim, Dovre Fjäll, 1470 möh.

Mål: Toppen av Snöhetta, 2286 möh.

Längd: 12 km T/R ( plus 816 höjdmeter)

Höjdmeter: 816 höjdmeter - Från 1470 möh vid Snöheim upp till toppen på 2286 möh.

Ta sig dit: Parkera vid Hjerkinnhus (längs med E6) och åka skyttelbuss in till Snöheim.

I sommar var vi vid Dovre Fjäll och gjorde ett par vandringar.

En dag vandrade vi upp på Snöhetta som är 2286 meter högt. Att gå från fjällstationen Snöheim upp till toppen av Snöhetta och tillbaka tar ungefär 7 timmar T/R.


Att ta sig till in till fjällstationen Snöheim, där vandringen upp på Snöhetta tar sin början, sker via en skyttelbuss. Bussen kostar 50,-/resa och tidtabell (2013) hittar du nedan.

Bilen parkerade vi vid Hjerkinnhus som ligger utmed E6:an. Att parkera bilen vid Hjerkinnhus kostar 50,-/dag. Instruktioner för hur du betalar din parkering finns på ena kortsidan av Hjerkinnhus. Vi passade också på att duscha vid Hjerkinnhus. Duschen kostade 25,-/person.



Anledningen till att man måste åka skyttelbuss in till Snöheim är för att detta under en mängd år varit militärt övningsområde. Snöheim byggdes 1952 av den Norska turistföreningen men övertogs av försvaret redan 1959. 2007 fick så äntligen den norska turistföreningen tillbaka Snöheim i sin ägo. Sedan 2007 pågår militärt röjningsarbete i området och det är därför man måste ta skyttelbussen in till hyttan.

Här vid Dovre Fjäll finns vilda myskoxar. 1947 inplanterades de första djuren vid Dovre Fjäll. Från Dovre Fjäll invandrade 1971 en flock till Härjedalen. Vi hade turen att få se ett par olika flockar med myskoxar när vi åkte skyttelbussen in till Snöheim. Eftersom myskoxen är fridlyst får man inte komma oxen närmre än 200 meter.



Så snart bussen släppte av oss vid Snöheim påbörjade vi, och alla andra i bussen, vår vandring upp mot Snöhetta. Till foten av Snöhetta är det ungefär 3 km. Sedan har man 3 kilometers klättrande på stora stenblock upp till toppen. Leden upp till toppen är väl markerad. Det finns både röda T markeringar på stenarna samt stora järnstolpar som visar vägen upp till toppen.


Det blåser rejält när vi ger oss av från Snöheim men väderrapporten lovar sol hela dagen, avtagande vind och stigande temperatur framåt eftermiddagen. När vi börjar vår vandring ligger toppen dold bland molnen. Molnen lättar ungefär när vi påbörjar vår klättring från foten upp mot toppen.


Innan vi kommer fram till foten av Snöhetta passerar vi en rätt djup och strid vattenfåra från glaciärsjön Istjörni som ligger på 1650 möh.

Snöhetta är välvd som ett U men en brant glaciärgryta som stupar brant ner från Stortoppen mot sjön Istjörni. Vi väljer (som de flesta) att gå upp på Snöhettas Stortopp. Man kan även gå upp på Vesttoppen men då behöver man ha bra klätterkunskaper. När vi väl kom upp på toppen så såg vi två personer som precis kom upp på Vesttoppen.



Att klättra hela vägen upp på stora stenblock tar rätt bra på krafterna. Vi beundrar verkligen normännen och deras ”gå-på-tur-mentalitet”. Gammal som ung är ute och vandrar. Inte slutar man att gå på tur för att man passerat pensionsåldern! Inte lämnar man barnen hemma för att man ska gå upp på en topp! Varför skiljer vandringskulturen sig så mycket mellan våra två länder. Konstigt? Tror bestämt att vi varit norrmän i våra tidigare liv ;) ;)

Naturen och utsikten upp mot toppen är helt fantastisk! Vilken njutning!

På vägen upp stannar vi och lagar lunch på vårt stormkök. Ett par norrmän passerar och undrar om vi har mat över eftersom det luktar så gott på fjället.



Toppen är täckt av snö och väl uppe på toppen får man verkligen lön för allt slit upp mot toppen. Vilken fantastisk utsikt! Väldigt brant men helt magiskt.


Vi tar rätt många kort uppe på toppen. Strålande sol och bra väder! Det är inte varje dag man går upp på en topp över 2000 meter!



Vägen ner är lika krävande som vägen upp.

Det tar på knäna att gå och hoppa ner för stora stenblock.


Helena är extra lycklig över att ta sig upp på toppen. För er som missat det så var Helena med om en trafikolycka oktober 2012 och fick då en främre korsbandsskada och en inre ledbandsskada. Helena är inte opererad utan har arbetat upp bra stabilitet med hjälp av intensiv rehab. Tänk att det funkade att ta sig upp (och ner för all del)! STOR LYCKA!

När vi kommer ner till foten av Snöhetta är det märkbart varmare i luften. Vi tar av oss mössor, fleecetröja och knäpper av oss nedersta delen av byxorna. Skönt att känna värmen igen!



Vi väljer att passera vattenflödet från sjön lite längre upp. Här är det betydligt lättare att passera.



Väl tillbaka vid Snöheim väntar vi in sista bussen tillbaka till Hjerkinnhus. Under tiden firar vi den lyckade toppbestigningen med en obligatorisk öl!





Vill du ladda ner karta, hitta information om Snöheim eller Hjerkinnhus eller se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=824&i=Sn%F6hetta%20Dovrefjell

www.traneving.se

/Helena och Thomas



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post213

Vilken fantastisk sommar vi har haft - Vi har besökt 6 länder under semestern.

VandringPosted by Helena Traneving Sat, August 17, 2013 17:45:50

Tänker tillbaka på vår fantastiska vandring i Österrike. Vi hade ägnat de två tidigare dagarna åt att köra vår ”äventyrsbil” från Stockholm, via Danmark, Tyskland, Tjeckien (med besök i Prag) för att slutligen komma fram till Österrike.



Första dagen i Lofer, Österrike, blev en helt fantastisk vandringsdag med våra två yngsta barn – Jesper (20 år) och Amanda (17 år).

Första dagen gick vi från hotellet till liftstationen och tog liften upp till Loderbichl på 1002 m.ö.h.



Väl uppe där liften slutade vandrade vi vidare 850 höjdmeter upp mot Grupphörndl på 1747 m.ö.h.

Vägen upp mot toppen var kuperad och brant. Eftersom detta var första alpvandringen vi hade med Amanda och Jesper på hade vi varit oroliga för hur de skulle reagera på de smala och bitvis branta partier som skulle passeras. Vår oro hade varit helt obefogad. De tyckte att de mest branta och smala stigarna var de häftigaste.


Orken var det inte heller något fel på. De nästan småsprang hela vägen upp mot toppen. Att ta med vandringsstavar så alla fick en stav var visade sig vara ett lyckodrag. I branta partier är vandringsstavar guld värda att ha med!



Precis när vi passerat Bräugföllalm, en vacker fäbod men hänförande utsikt, hörde vi ett jätte muller. Vi reagerade blixtsnabbt. Vad var det vi hörde?? Åska?? Då såg vi det stora klippblock som precis lossnade från Gföllhörndl (1627 m.ö.h). Vilken tur att vi redan passerat stigen där klippblocket och alla stenarna for ner. Var det något som kom efter oss? Inga rop eller skrik hördes så vi antog att det inte var så……..



Väl uppe toppen, med helt fantastisk utsikt, åt vi vår lunch.



Vi förvånade två tyskar som kom upp på toppen strax efter oss. De undrade hur det kunde lukta så gott på toppen. Det var vi som på vårt gasolkök kokade potatis och värmde två burkar köttbullar med brunsås.



Just luncherna hade vi planerat redan hemma. Eftersom vi hade bilen med var det verkligen inga problem att ta med precis vad vi ville.

Amanda och Jesper var trötta men väldigt nöjda med den fantastiska vandringen och även om det kom en rejäl regnskur på vår väg ner var de lyckligt fyllda av adrenalin och endorfiner en toppbestigning ger en.



Vi firade vår lyckade och vackra vandringsdag med öl till männen, en weinsprizzer till Helena och en Cola till Amanda vid uteserveringen på Lofers mycket mysiga torg.

När vi satt där berättade Helena om hur det var att vara här och åka skidor på vintern. Eftersom Helena är uppvuxen i Malmö var alperna nära. Hon har spenderat samtliga vintrar under uppväxten på olika ställen runt om i Tyrolen. Liftsystemet i Lofer är stort och det finns många vackra platser i Tyrolen.

Väl hemma sökte vi på nätet och hittade vi, i samarbete med Snowtrex,

http://www.snowtrex.se/oesterrike/skidomraaden.html som har olika resor till Österrike.

Resor på vintern till just Lofer hittar ni här:

http://www.snowtrex.se/oesterrike/lofer/skidresor.html

Vill du se mer bilder eller ladda ner kartor från just denna vandring i Lofer har vi nu lagt ut text och samtliga bilder på vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=821&i=Dag%201%20Lofer-St:Martin

Vi skrev även en direktrapport på plats i Lofer
Här har du länken till den
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=816&i=Dag%201%20Lofer-St:Martin

Om du är sugen på att vandra just denna tur och slippa bära med dig din packning är här en direktlänk till GoAustria där vi bokade boende/vandringspaketet.

http://goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-5-ravinernas-tur-3-dgr-4-nt/tur-5-turbeskrivning

Här är en länk till GoAustria som även har andra vandringsturer runt Salzburger Saalachtal där du vandrar från dal till dal och får hjälp med transport av din packning.

www.goaustria.net

/Helena och Thomas

www.traneving.se





  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post211

Adventure nights 2013 JUNI - Etapp 19 och 20 på Sörmlandsleden

VandringPosted by Thomas Traneving Tue, July 30, 2013 19:44:35

Vi vandrade denna helg Sörmlandsleden och etapp 19-20 mellan Ånhammar och Malmköping. En fin vandringstur. Se senare Sörmlandsleden Etapp 19-20

Vi kom till slutet av Etapp 19 till en kallkälla där vi hämtade vatten.

Vindskyddet vid Västersjön hade sett sina bästa dagar, så vi letade efter en annan tältplats. tiden gick och det blev sent. Thomas vandrade iväg och letade. Blev inbjuden på mat i ett hus, vilken gästfrihet, men Helena väntade ju vid vindskyddet.

Det fanns en jättefin tältplats på andra sidan viken,


men Thomas kom för sent dit så vi stannade vid vindskyddet. Om ni ska dit gå förbi huset vid etappmålet sväng höger sväng av innan nästa hus längs med sjön och fortsätt ända tills ni ser den fina platsen. Där hade bara vildsvin varit.

Vi bestämde oss för att stanna vid vindskyddet pga. tiden. Vi hade ändå en jättemysig kväll.

Med vin, kött och eld.

Vidare iväg dagen efter på etapp 20 till Malmköping. Vi vandrade denna helg Sörmlandsleden och etapp 19-20 mellan Ånhammar och Malmköping. En fin vandringstur. Se senare Sörmlandsleden Etapp 19-20

Vidare iväg dagen efter på etapp 20 till Malmköping.

Se mer bilder från Adventure Nights Juni på

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=819&i=Juni%20S%F6rmlandsleden%2019-20

Thomas & Helena





  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post210

Tredje dagen Vandra utan packning i Österrike Direktrapport

VandringPosted by Thomas Traneving Tue, July 09, 2013 09:49:36

Go Austria Dag 3

Weissbach -Lofer

Tredje dagen på vår vandrings dag med Jesper & Amanda.

Se resan under www.goaustria.net och 3 dagars turen Ravinernas tur

http://goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-5-ravinernas-tur-3-dgr-4-nt/tur-5-turbeskrivning

Fint väder idag men trötta ungdomar, speciellt Amanda som släpade sig fram. Vi bestämde att vi alla fall skulle ta oss till grottorna i Lamprechstshöhle.

Värdshuset vi bodde på var byggt redan på 1000-talet och var det äldsta i hela området fick vi reda på av servitören som var mycket pratsam.

Vi vandrade först över floden på andra sidan och kom till slut fram till Lamprechstshöhle, Europas längsta grotta formad av vatten.

Här ingick det inträde i vårt vandringspaket så vi gick in. Fantastiska formade grottor och vi gick i trappor 70 höjdmeter upp och 700 meter rätt in i grottan. Amanda tyckte det var så fantastiskt så hon orkade dessa 70 höjdmeter men inte mer,

Här fick Amanda och Helena ta bussen till vår slutdestination, vilket i sig är bra då det finns denna möjlighet istället för att pina sig fram till slutmålet.

Vi lagade först lunch

Jesper och Thomas vandrade vidare till ett Naturbad, Vorderkaserklamm.

som var en del av en flod med iskallt, men skönt avsvalkande vatten.

Vandring vidare på Arnoweg där en ko spärrade vägen och vägrade flytta på sig, trots att Thomas puttade på den. Vi fick krypa under staketet och in igen för att komma förbi.

Jesper hade nu, väldigt ont i fötterna men han sa, att vi vandrar på, för om vi stannar blir det svårt att komma igång. Med bara snabba stopp vandrade vi på med fina vyer mot Lofer.

Framme i Lofer och hotellet där det ingick ett stort friluftsbad som belöning låg redan Helena och Amanda och solade vid badet.

Några forspaddlare hade vällt i floden

En iskall öl vid badet

På kvällen firade vi med champagne och medaljutdelning att vi klarat av vår vandring. (I vandringspaketet fanns det med några medaljer, pins som vi delade ut)

Och med det, var vår vandringstur på 3 vandrings dagar och 4 hotellnätter slut

Alla bilder på hemsidan kommer att läggas ut när vi kommer hem men här är början

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=818&i=Dag%203%20Weissbach%20-%20Lofer

Thomas & Helena Jesper & Amanda

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post209

Go Austria Vandra utan packning i Österrike Direktrapport Dag 2

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, July 07, 2013 07:30:10

ST. Martin - Weissbach

Andra dagen på vår vandrings dag med Jesper & Amanda.

Se resan under www.goaustria.net och 3 dagars turen Ravinernas tur

http://goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-5-ravinernas-tur-3-dgr-4-nt/tur-5-turbeskrivning

Dagen började med regn, så vi avvaktade på vårt hotell men klockan 11 slutade regnet och vi kom iväg.

Vi vandrade från Hochmoos till ST. Martin och gav oss in i lämningar från istiden och stora flyttblock, som i Tiveden

Vidare längs en fors och flera vattenfall till ett kapell där vi intog egen hemlagad lunch.

Efter lunchen började den stora stigningen. Alla var lite trötta sen igår efter 750 höjdmeters stigning och nu blev det 400 till, lite klagomål, kossor ivägen och regn men annars var allt perfekt.

Man får lida pin för att få se något fint, är det så man säger.

Hur som helst så avslutades vandringen, först med fantastiska vyer och utsikt i fint väder och sedan dagens höjdpunkt.

Gå igenom en ravin och inte bara igenom utan inuti ravinen med vattenfall och forsar runt om kring. Fantastiskt. Även Amanda piggnade till.

Efter denna fantastiska upplevelse vandrade vi trötta genom Weissbach och mot vårt familjehotell som uppfördes redan på 1000-talet. Vi fick en ordentlig berättelse av servitören till vår trerättersmiddag. Somnade gott

Alla bilder på hemsidan kommer att läggas ut när vi kommer hem men här är början

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=817&i=Dag%202%20St:Martin-Weissbach

Thomas & Helena Jesper & Amanda

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post208

Go Austria Vandra utan packning i Österrike Direktrapport

VandringPosted by Thomas Traneving Fri, July 05, 2013 11:02:02

Go Austria

Lofer – St: Martin

Direktrapport

Första dagen på vår vandrings dag med Jesper & Amanda.

Vi hade tagit oss till Lofer i Österrike där vi kvällen innan hade kommit med vår Äventyrs bil och ätit en trerätters middag på hotellet.

I resan Vandra utan packning hade vi varit riktigt bekväma och köpt tll halvpension.

Se resan under www.goaustria.net och 3 dagars turen Ravinernas tur www.goaustria.net

Att resa så här är jätteskönt speciellt som omväxling till vårat tältliv. Här får vi ändå vår fantastiska vandring och en frilufts lunch med gasolkök och en trerätters middag väntar oss på ett väldigt fint hotell.

Dagen började i Lofer med lift upp till 1002 m.ö.h . Loderbirchl. Vi vandrade med en stigning på 750 höjdmeter, och Jesper och Amanda klarade det riktigt bra, även Helenas knä klarade det bra

Vilka vyer, fantastiskt fint. Förbi Bräugföllalm och upp på den högsta toppen Grupphörndl 1747 m.ö.h

Plötsligt smäller det till. Vi trodde åskan slog ner men det var ett klippblock som lossnade och startade ett stenras. Inte precis där vi var som tur var.

Väl på toppen lagade vi lunch, Köttbullar och potatis och njöt av utsikten.

Vi började sedan nedstigningen förbi Loferer Alm och Wasserfallweg.

Här började det regna så regnutrustningen på

Vilka fina vattenfall

Ner till liften igen och istället för att gå ner tog vi den ner. Stannade i Lofer för dagens öl och vidare till Hochmoos ST: Martin där vårt hotell låg.

Härlig första dag

Alla bilder på hemsidan kommer att läggas ut när vi kommer hem men här är början

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=815

Thomas & Helena Jesper & Amanda

  • Comments(7)//friluftsblogg.traneving.se/#post207

Förmiddagsvandring på Blå Stigen 5 km – Ny Rundslinga, Sörmlandsleden Etapp 12

VandringPosted by Helena Traneving Thu, May 16, 2013 14:12:42

När vi genomförde vårt projekt ”Adventure Nights 2013” i april hittade vi en ny och jätte mysig rundslinga.

Vandringsleden går utmed Lilla Horssjön på etapp 12 av Sörmlandsleden. Eftersom vi sovit över vid Lilla Horssjön började vi vår vandring här ifrån. Vår bil stod parkerad ute vid den lilla skogsvägen och från den och hela rundslingan runt är det 5 kilometers vandring i kuperad terräng.

Thomas vid vindskyddet, Horssjön - Sörmlandsleden etapp 12.....

För Helena blir denna vandring som ett test för vad kroppen klarar av. Förutom sin korsbandsskada har hon även uttänjda ledband i högerfoten samt ett ledband som troligtvis är av i höger handleden (magnetröntgen av handen skall göras inom en vecka).

Helena kämpar på med sina skador. Bra rehabträning är nyckeln till succé....

Konditionen för fru Traneving har verkligen sett bättre dagar men även det kan man träna upp igen. För att inte snubbla och skada sig ännu mer använder Helena stavar att hålla balansen. Med en så pass skadad fot och knä blir det lite vingligt ibland……

Innan vår vandring började åt vi god frukost och njöt länge av det fina vädret.

Frukost innan vi ger oss iväg på vår vandring.....

Bitvis är denna stig väldigt kuperad och det gäller att hålla tungan rätt i mun för att se upp så man inte ramlar.

Här går det brant uppför.....

Leden går vackert längs med tre olika sjöar.

Thomas blickar ut över en av sjöarna vi passerar......

När vi följt Trönsjön en bit svänger leden brant uppför och tar oss upp till en utsiktspunkt. Här tar vi en paus för att njuta av utsikten.

Helena tar en paus för att njuta av utsikten....

Leden är väl markerad med blå prickar och kan varmt rekommenderas som en kortare vandringstur.

Följ de blå prickarna.....

Hur gick det då för Helena? Jo, det gick jätte bra. Inget ömt knä eller fot och några dagar senare utökade vi våra vandringar till 1 mil. Mer om det kommer i en senare blogg…..

Vill du ladda ner karta, hitta GPS koordinater eller se fler bilder från denna vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=811&i=Rundslinga%20Bl%E5%20Stigen(12)

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post202

Hur får vi med oss barnen på en vandringstur till Alperna?

VandringPosted by Thomas Traneving Tue, May 14, 2013 15:35:24

Vandra utan packning. Go Austria i sommar

Vi har ju som filosofi att man ska njuta av naturen när man är ute, inte kämpa ihjäl sig så att man storknar. Lite äventyr skadar inte + att man får ta i lite grann, men det viktigaste, njut av varje minut.

Hur ska vi då få våra ungdomar att njuta, eller ens ställa upp på en vandring i den åldern de är i just nu. Jo nu har vi bestämt att vi ska vandra i Österrike med Amanda och Jesper, men vi vandrar utan packning och går mellan boendeställena. Detta klarar vem som helst som vill njuta av Alperna. Vi brukar ju, som en del sett, ha lite tuffare villkor , men detta köpte våra 2 (minsta) De äldre har ju flyttat hemifrån och lever sina egna liv.

Nu tyckte vi idén var så bra så vi hängde på som delägare i ett projekt, Go Austria som vi redan nu har planer på att utveckla till , varför inte Go Sweden eller Go Denmark etc. Vi har redan tagit kontakt med arrangörer lite varstans, både i Sverige och andra länder, men om ni har idéer om vart detta skulle kunna förekomma så hör gärna av er till oss.

Idén är att vem som helst ska komma ut och vandra i naturen inte bara friluftsnördar som vi, och att på ett enkelt sätt kunna boka sin resa. Man vandrar på egen hand, packningen slipper man släpa på och man bor bra.Nu testar vi på det själva i Österrike. Det ska bli så kul att få vandra med 2 av barnen igen.

Gå in och titta på

http://www.goaustria.net/

Det finns 3-4 dagars turer och 5 och 6 dagars turer. Vi kasnke nöjer oss med en kort för att ungarna inte ska tröttna men vi får se. Varför inte denna

http://www.goaustria.net/index.php/vandra/vandra-i-osterrike/tur-2-saalachtaler-rundtur-3-dgr-4-nt


Följ Go Austria på Facebook så hänger ni med vad som kommer att hända i framtiden

https://www.facebook.com/goaustria.net

Vi har varit i närheten 2007 och 2006, men inte precis där vi ska gå.

Efter turen planerar vi att åka ner till Gardasjön och bada, (och kanske lite vandring).

Thomas & Helena

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post200

Skärmflygsäventyr i 50 årspresent och en höstvandring runt fågelsjön Hjälstaviken

VandringPosted by Helena Traneving Tue, February 12, 2013 13:57:45

I mitten av september åkte vi till Hjälstaviken (Uppland) för att vandra runt sjön på vandringsleden som är ungefär 9 km lång.

Att vi befann oss i närheten av sjön berodde helt och hållet på att Thomas fått ”skärmflyg” i 50-års present och just denna helg var sista helgen för året då de skulle kunna flyga.

Thomas flyginstruktör, Tom, var mycket skicklig och ingav bra förtroende inför flygningen. För att komma upp i luften användes en draglina som tog dem ungefär 250 meter upp i luften. Under flygningen hade de turen att stöta på termitvindar vilka i sin tur tog dem upp på 380 meter. Färden var över efter 10 minuter vilket var längre tack vare termitvindarnas hjälp.

Thomas och instruktören Tom.....


Hur mådde då Thomas när han kom ner på marken? - Exalterad, glad, entusiastisk och illamående…….

Hur såg Thomas ut när han kom ner på marken? - Vit som ett lakan. Det var som om all färg försvunnit från huden i ansiktet men glad.

Vill han göra om det? – Absolut med skräckblandad förtjusning.


Tom (flyginstruktören) hade varnat för illamående innan flygningen. Det är tydligen vanligt när man är nybörjare och flyger runt, runt med hjälp av termitvindarna.

Efter Thomas äventyr med att flyga skärmflyg körde vi (läs Helena) bilen till parkeringen där vandringsleden runt Hjälstaviken börjar.


Helena vid parkeringen till Hjälstaviken.....


Här vid parkeringen och entrén till Hjälstaviken finns en fin rastplats under tak och nybyggd bod med dass och sopsortering. Vandringen runt sjön är 9,5 km lång (uppmätt med Runkeeper).

Första biten av vandringen går längs med åkrar och genom en kohage.


Längst norrut runt sjön var det väldigt blött när vi passerade genom den norra kohagen. Tur att vi har kängor som står emot vatten. Vi mötte nämligen ett par med gymnastikskor och de var inte jätte glada ;)

Blött om fötterna....................


Träden var alldeles röda av rönnbär. Helena fotade under tiden som Thomas passade på att tömma magen en gång till (hihihi….kvinnlig skadeglädje)…….



Så här på hösten var det en mycket rolig vandring. Speciellt så här sent fram mot kvällen. Fullt med flyttfåglar på sjön och i luften som var på väg ner för landning. Tranor i mängder trängdes med andra flyttfåglar.

Thomas som nu mådde lite bättre vid Parnassen.................


Vi passade på att gå upp i fågeltornet för att titta på alla fåglar. Här mötte vi två män från Skåne som åkt hit med sin husbil för att senare följa tranornas resa vidare söderut.


Upp i fågeltornet....


Stora delar av Hjälstaviken är fågelskyddsområde med tillträdesförbud mellan den 1 april och 15 augusti. Under denna tid får man bara passera området på stigen/vandringsleden.

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner karta så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=807&i=Hj%E4lstaviken%20runt

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post195

Härliga härjedalen….och vandring i Sonfjällets nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Wed, January 23, 2013 11:35:46

Efter vår vandring upp till Elgåhognas topp turistade vi två dagar i Norge. Vi besökte bland annat Röros innan vi bestämde oss för att åka tillbaka in i Sverige.

Det började nämligen bli dags för oss att åka hem till våra ungdomar som varit hemma själva en vecka nu. På vägen hem tog vi sikte på Härjedalen och Sonfjällets Nationalpark. Eller egentligen tog vi inte sikte på Sonfjället. Att det blev just Sonfjället vi stannade till vid var för att det regnat konstant sedan vi lämnat Röros för två dagar sedan. Med regn menar vi inget vanligt stilla sommar regn. Nej det hade fullkomligt störtregnat fram tills vi passerat Tänndalen på vår väg hem.

Tack och lov för den nya tekniken. Med hjälp av iPad googlade vi fram Sonfjällets Nationalpark och vilka vandringar som erbjöds i området. Sonfjällets nationalpark är en av Europas äldsta nationalparker med start redan 1909. Parken är 10400 hektar och ligger 1278 m ö h, den är ett av Sveriges björn tätaste områden.

Vi tog sikte på Nysäterns parkering. Vilken fullträff! Här finns ett av de finaste vindskydd vi någonsin mött.

Helena inspekterar vindskyddet......


Fint bord som kan vikas ner till middagen, gott om ved och fint dass (även handikappvänligt dass finns).

Thomas vid bordet som kan fällas ner....


Kvällen spenderade vi vid vindskyddet. Solen sken och vi åt god mat samt planerade för morgondagens vandring in till Sododalen och den fina raststugan som finns där. En vandring på ungefär 11 km T/R.

Thomas framför campern och bakom elden......


Natten tillbringade vi i vår Camper (som vanligt denna sommar) – vårt andra hem och vår ”Äventyrsbil” som våra ungdomar kallar den…..

Vi steg upp tidigt på morgonen för att vandra in till sododalen.



Regnet hängde i luften men vi hade tur och klarade oss undan regnet till långt in på eftermiddagen. Molen gick lågt idag. När vi passerade passet mellan Högfjället (1277möh) och Gråsidan gick vi mitt bland molnen. Fukt, vind och dimman (eller molnen) gjorde att vi skyndade på stegen mer än vanligt.

När vi tittar på runkeeper där vi loggat vandringen ser vi att vi gått 11 km T/R på 3,5 timme och då är det ändå 400 höjdmeter upp och ner (och bränt 1000 kalorier). Det är rätt bra knatat för att vara oss när det gäller vandring i fjällmiljö.

En kavalkad av bilder.....


Väl framme vid stugan i sododalen tog vi en kort paus och vände rätt snart åter mot bilen och Nysätern.


Stugan i Sododalen......


Nu började det regna och molnen sjönk om möjligt ännu lägre ner mot marken. Det var nästan som att vandra genom en vit vägg.

Som att vandra genom en vit vägg....


När vi var nästan halvvägs nere möter vi två vandrare från Holland som är på väg upp mot fjället. De vet inte riktigt vart de befinner sig och blir glada när de får höra att vi har karta med oss (suckar djupt över sådan dårskap….). Vi visar var de befinner sig och vart stugan ligger. De vandrar vidare in i dimman…..

Paret från Holland som inte visste vart de var.....


När vi är nästan ända nere vid trädgränsen lättar regnet och vi passar på att ta en paus och dricka vårt kaffe och äta matsäcken vi har med oss.

Dags för matsäck och kaffe......


Regnet tilltar igen och vi sätter fart mot bilen.

Nu är det dags att åka hem till våra ungdomar.

Och för er som undrar…..huset stod klart, dottern hade städat hela huset och allt såg ut som vanligt…..

Om du vill se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=804&i=Sonfj%E4llet%20Nationalpark

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post193

Vandring i Norge med Toppbestigning av Elgåhogna 1460 möh

VandringPosted by Helena Traneving Wed, December 19, 2012 14:41:10

Vi startade dagens vandring vid parkeringen i Dalset. Parkering är väl att ta i men här finns plats för ett par bilar att trycka in sig på den smala grusvägen. Dalset ligger på 745 meter över havet.

Toppen vi för dagen har siktat in oss på är Elgåhogna som ligger på 1460 meters höjd. Det innebär att vi idag ska gå 700 höjdmeter upp och ner.

Vi äter lunch inne i vår Camper innan vi startar vår vandring. När vi sitter där i vår camper går en familj förbi och hälsar. Familjen kommer vi senare att gå om halvvägs till toppen och sedan ser vi inte dem mer.

Fulltankade med mat och energi ger vi oss iväg. Första delen av vandringen följer den lilla grusvägen som slutar vid den privatägda stugan vid Hammarvollen.

Från Hammarvollen följer vi Björbekken ända fram till foten av Elgåhogna. Stigen följer vattnets slingrande väg. Vi passerar ett par mindre vattenfall på vägen mot vårt mål.

I början av vandringen dominerar de små fjällbjörkarna landskapet men rätt snart kommer vi ut på kalfjället.

Vi stannar ett par gånger och fyller på våra vattenflaskor. Vattnet är kallt och gott och det är härligt sommarvarmt ute.

Precis vid Elgåhognas fot vadar vi över bäcken för att börja uppstningen mot toppen.

Nu består stigen av rullsten hela vägen upp. Eller stig och stig. Det är bara att gå där det ser bäst ut och ta sikte mot toppen.

Stärkta av sommarens alla vandringar i Alperna har vi hur mycket ork i benen som helst. Det går fort när vi vandrar uppför mot toppen. Måste erkänna att det är skönt att vandra så här sent på säsongen. Konditionen är på topp och det känns som om man kan vandra hur långt som helst utan att stanna.

Väl uppe på toppen är det dags att lägga den obligatoriska toppstenen så högt som möjligt.

Vi dricker vårt kaffe och laddar med ny energi inför vår vandring tillbaka till bilen. Vi ser renar som betar på håll och vi ser ända bort till Grövelsjön. Vilket härligt sommarväder vi har!

Här uppe på toppen finns det märkliga formationer. Själva toppen består av en stor inhägnad gjord av sten.

På vägen ner har utsikt mot den stora sjön Femunden och vi ser hur båtarna lägger till i den lilla byn Elgå.

Mitt bland rullstenen på väg ner mot foten av berget får Helena syn på denna fina sten. En sten formad som ett hjärta. Det måste vi naturligtvis dokumentera. Kärlek på toppen av Elgåhogna!

Vägen tillbaka till vår bil är samma som vi vandrat hit. Vi traskar på fort och hinner med ett besök i byn Elgå innan det blir dags att hitta övernattninsplast.

Vi stannar vår bil vid Djupsjöen som inte ligger långt från parkeringen där vi startade vår vandring tidigare på dagen.

Här äter vi gott och njuter av naturen.

Ännu en härlig vandringsdag är tillända…..

Vill du se fler bilder eller ladda ner kart från vår vandring är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=803&i=Elg%E5hogna%201460%20m.%F6.h

Jo, en annan sak....

Någon som vet vad detta är för fågel? Vi stötte på den på toppen av Elgåhogna.

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(2)//friluftsblogg.traneving.se/#post190

Vandring runt Dovra Sjöar i Örebro län

VandringPosted by Helena Traneving Mon, December 10, 2012 11:53:17

Efter ett par dagar i vår sommarstuga började vi och en av våra söner bli rätt rastlösa. Vi tittade igenom vandringsutbudet i länet och bestämde oss för att åka till Dovra Sjöar som ligger vid Östansjö (Hallsberg).

Parkeringen till vandringsleden runt Dovra Sjöar är väldigt fint iordninggjord med eldstad och raststuga.

Avståndet från parkeringen till starten vid norra sjön är 1,5 km, alltså fram och åter 3 km + sträckan runt alla tre sjöarna 6,5 km. Vi mätte ut hela sträckan runt alla sjöarna till 11 km med hjälp av Runkeeper.

Tre långsmala sjöar ligger här i en djup sprickdal i urberget. Sjöarna är till stor del omgivna av branta bergväggar och vidsträckta barrskogar. De mest tydliga branterna finns vid Norra sjön.

Efter ungefär 3 km kommer vi fram till ledens fina vindskydd.

Vindsyddet är - som vanligt i Örebro län - utrutstat med såg, yxa och en fin eldstad. Eldstaden är övertäckt vilket är toppen när det regnar.

Eftersom det fortfarande är rätt tidig eftermiddag bestämmer vi oss för att vandra vidare till nästa rastplats som ligger i direkt anslutning till sjön.

Här tänder vi en eld och dricker kaffe, varmchoklad och äter ett par mackor. Även om det är väldigt skönt att sitta kvar runt elden och njuta av utsikten måste vi ge oss iväg. Mörka moln tonar upp på himlen. Rutinerade som vi är har vi naturligtvis GLÖMT regnkläderna i bilen. Vem hade trott att det skulle komma in åska och regn precis den eftermiddag vi bestämde oss för att vandra leden…..

Vi vandrar vidare mot änden av sjöarna för att kunna runda den södra Dovra sjön för att kunna ta oss tillbaka på andra sidan. Det är väldigt kuperad terräng!

Längst ner i södra sjön går elden över en spång. Ännu har det inte börjat regna men nu blåser det rätt kraftigt.

På södra sjöns västra sida finns ännu en rastplats. Vi sitter bara ner en kort stund för nu kommer regnet och åskan. Det regnar massor! Vi tar skydd en stund under ett par täta granar innan vi inser att det inte är lönt att stå kvar här. Torra kläder har vi i bilen så det är bättre att bli våt och vandra på än att stå här och skyla.

Nu går vi snabbt framåt men passar ändå på att stanna för att äta blåbär. Här, på denna sida sjön finns de i mängder!

Precis i slutet av norra sjön kommer vi fram till nedgången till Dovra Kyrka. Det är brant och halt. Tur att det finns ett kraftigt snöre att hålla sig i.

Legenden om Dovra Kyra är så här:

Enligt traditionen var det jätten i Dovradalen som bröt loss blocket för att därmed krossa Viby kyrka. Jättarna tålde inte klangen av kyrkklockorna och den nya kristna läran. Därför brukade de med s k jättekast försöka förstöra kyrkornas klockor. Jättens hustru hette Dovra. Hon sörjde över att ha en så vildsint make och hennes strida tårar samlades upp i sprickdalen och bildade de tre sjöarna.

Det sista vi passerar på vår vandring är Fornborgen som ligger norr om norra sjön.

Efter att läst på informationstavlan om fornborgen skyndar vi oss till parkeringen, bilen och torra kläder.

Om du vill se fler bilder eller ladda ner kartor från vår vandring runt Dovra sjöar så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=802&i=Dovra%20Sj%F6ar

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post189

På vandring läns med Skåneleden - Etapp 18

VandringPosted by Helena Traneving Tue, December 04, 2012 13:40:31

Skåneledens Etapp 18 är 14 km lång och följer till stor del en gammal banvall, numera cykelled och passerar genom ett uppodlat jordbrukslandskap. Etappen är mycket lättvandrade och man stöter

flera fiskedammar, friluftsanläggningar och museer under vandringen.

Denna led har Helena ”tvingats” cykla en mängd idrottsdagar eftersom barnen som gick på Videdalsskolan ansågs ha för nära till Torup för att få åka buss. Väl framme i Torup skull alla springa orientering. Alla andra skolor i Malmö fick åka buss ut till Bokskogen. Ja, ni kan säkert gissa hur sura barnen som gick på Videdalsskolan var över detta arrangemang.

Vi startar vår vandring vid motionsanläggningen på det gamla flygfältet vid Bulltofta. Helena, som vuxit upp i detta område (Videdal) av Malmö, har reste utomlands två gånger från den gamla flygplatsen.

Flygplatsen lades ner 1972 och ersattes av Sturup. Idag finns den senast byggda passagerarterminalen kvar med kontrolltornet på taket, fd Optimera. Även en del hangarer och ett radartorn finns kvar, men i övrigt har Bulltofta blivit dels bostadsområde med radhus dels företagsområde och dels en parkanläggning med öppna ytor och planterade träd.

Vår början av vandringen går genom villaområdena Kirseberga, Husie och Vannagården innan vi kommer ut på den gamla banvallen som numera är cykelled och vandringsled.

Vi gör en vätskepaus hemma hos Helenas väninna Annika och hennes man Conny innan vi fortsätter vår vandring längs med den gamla banvallen som Skåneleden följer.

Järnvägen mellan Genarp och Malmö trafikerades från 1894 till 1948. Den var bl. a viktig för krittransporter. Det fanns rikligt med krita i marken och bruk anlades i Tullstorp och Sallerup.

Strax kommer vi fram till Södra Sallerupskyrkan. Här tog Helena nattvarden när hon Konfirmerades en gång för länge sedan.

1678 utkämpades en strid på Södra Sallerups kyrkogård. En svensk trupp med 200 dragoner och 40 ryttare hade överrumplats och förskansade sig på kyrkogården. Trots danskarnas överlägsenhet, med upp emot 1000 man, vågade de intestorma platsen. Danskarna bröt upp och svenskarna lyckades sätta sig i

säkerhet bakom Malmö vallar.

Vi vandrar vidare i riktning mot Bara och passerar så småningom över den större landsvägen innan vi kommer fram till Spångholmen. Här tar vi lunch.

Sista biten innan vi kommer in vid Torups slott följer leden golfbanan.

Väl framme vid friluftsgården i Torup möter Helenas pappa och syster oss. De har för dagen ställt upp och hämtat oss.

Vi tar en promenad in till vindskyddet där etappen slutar. Här är det mängder med folk. Så är det nästan alltid. Tänk efter en extra gång om du tänker övernatta här. Man är verkligen inte ensam!

Vill du se fler fantastiska bilder från Skåne och skåneleden eller ladda ner karta så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=801&i=18%20Bulltofta%20-%20Torup

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post187

Årets sista vandringsdag i alperna sommaren 2012 blev i Fionnay

VandringPosted by Helena Traneving Mon, November 26, 2012 11:42:57

Fionnay ligger strax söder om Verbier och dagens vandring startade på 1400 möh och avslutades på 2300 möh vid Cabane de Louvie. Denna vandring är medelsvår och man passerar ett par branta partier.

Med andra ord skulle vi idag avverka 900 höjdmeter upp och ner.

Vi startade vår vandring vid parkeringen i Fionnay och följde västra leden upp mot Cabane de Louvie. Precis bakom oss kom ett gäng Schweiziska scouter med en medelålder på 12/13 år. De två ledarna var ungefär 17/18 år och hade fullt bestyr med att hålla samman gruppen och se till att ingen hamnade på efterkälke eller gick för fort.

Denna vandring hade ett par riktigt branta partier och för oss svenskar känns det helt otroligt att man skickar upp ett gäng ungdomar själv på en så riskfylld vandring. Men, i Schweiz är alla härdade sedan kindergarten. Alla vandrar, långt, högt, brant och länge. Gammal som ung! Härlig inställning egentligen men ibland flög Helenas ”mamma-hjärta” upp i halsgropen eftersom ungdomarna var helt respektlösa inför alla stup vi passerade.

Ibland passerade vi ungdomarna och ibland passerade de oss. Allt eftersom vi alla stretade oss uppåt och tog paus vid olika tillfällen.

Efter ungefär 2 timmars stretande uppför var vi framme vid ån som rinner ner från Lac de Louvie där Cabane de Louvie ligger. Nu hade vi bara 5 minuter kvar till sjön och stugan.

Vi vandrade fram till sjön och hittade en jätte fin plats för vår lunch. Vi befann oss nu uppe på 2300 meter. På bilden nedan ser ni ett litet moln som kommer fram vid sjön. Precis efter att denna bild var tagen smällde det till med en jätte knall. ÅSKA!

På bilden nedan ser ni hur Helena titta misstänksamt upp mot molnet som avgett den öronbedövande knallen. RESPEKT för väderomslag!

Vi hade tur och det blev ingen åska eller mer knall. Bara den där riktigt öronbedövande knallen när det lilla molnet slog i bergstoppen precis bredvid oss. Skönt.

Efter lunch gick vi de sista metrarna fram till Cabne de Louvie. Här köpte vi en öl. Ägaren pratar bara franska. Det gör inte vi. Men med hjälp av teckenspråk och pekande gick det toppen att handla en öl och en läsk.

Utsikten här uppe är magnifik. Helt otrolig! Det går utmärkt att övernatta i stugan och det var precis det scouterna skulle göra. Kändes rätt skönt att lämna stugan precis när de skränande ungdomarna kom fram.

Nu var det dags att påbörja nedstigningen. Det tar ungefär 1,5 timme att gå ner till bilen från stugan.

Vi tog det lugnt ner. Det finns som sagt var ett par riktigt branta partier vid denna vandring.

När vi var nästan ända nere vid parkeringen höll ett murmeldjur på att skrämma livet ur Helena precis här. Det kom rusandes mot oss på stigen och vek inte undan förrän 2 meter framför oss. ”Ett galet murmeldjur” är väl det sista man önskar sig på en vandring. En filmsekvens spelades upp i våra huvuden hur vi blir attackerade av ett galet murmeldjur. Vi skrattade så vi höll på att dö. Lika bra att ta en sista paus innan vi kunde vandra ner till vår bil.

När vi väl kom ner till bilen bestämde vi oss för att åka vidare mot Evolene. Evolene är en jätte mysig liten by i Schweiz, inte långt från Verbier eller Zermatt. Här ser man Matterhorn och det finns fina vandringsleder mot Zermatt.

Tyvärr blev det ingen vandring in Evolene denna sommar för oss. På morgonen den 12 juli ringde Helenas pappa och berättade att hennes mamma gått bort på morgonen. Vi slängde oss in i bilen och for gråtandes genom Schweiz, Tyskland och Danmark för att kunna stötta Helenas pappa i hans sorg!

Nästa år ska vi tillbaka till Evolene och då kommer samtliga vandringar att göras för att hedra Helenas mammas minne!

RIP – Älskade mamma!

Om du vill se fler bilder från vår vandring i Fionnay så är här en direktlänk till vår hemsida: Fionnay

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post186

Tycker du det är svårt att komma ut i naturen med barnen?

VandringPosted by Helena Traneving Fri, November 23, 2012 10:19:47

Man behöver faktiskt inte känna så. Det går utmärkt att vandra med yngre barn. Med mindre barn kan man göra korta dagsturer.

Den första vandring vi gjorde med alla våra 4ra barn var i Grövelsjön in till Norge. Då var vår dotter, som är yngst 6 år. Vi delade upp oss i två grupper. Amanda åkte båt över sjön med Helena och all packning.

Thomas vandrade fram till Sylen med våra söner, som vid tillfället var 11 år, 10 år och 8 år. Här sov vi första natten.

Andra vandringsdagen tog oss fram Rönnsjön i Norge. Här sov vi andra natten.

Tredje dagen vandrade vi tillbaka till Sylen och hela familjen åkte båten tillbaka över sjön.

Denna vandring gav mersmak åt våra barn och sedan den gången har vi gjort otaliga vandringar, alla 6 familjemedlemmar tillsammans.

Har du några funderaringar över vandringar med barn? Fråga på! ;)

Om du vill se bilder från vår vandring vid Grövelsjön och vidare in i Norge så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=172&i=Sylen%20Norge

(Bilderna från vandringen är något suddiga eftersom de är tagna innan familjen ägde en digitalkamera).

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post184

Sommarvandring i Verbier, Schweiz

VandringPosted by Helena Traneving Wed, November 14, 2012 11:51:55

Så var det dags att lämna Chamonix i Frankrike och åka in i Schweiz och till Verbier.

Väl framme i Verbier gjorde vi ett snabbt stopp hos turistinformationen innan vi tog liften upp till Les Ruinettes på 2192 möh.

Här hittade vi en fin vandring längs med bergskanten så vi fick full utsikt ner över dalen under hela vandringen. Det var många som var ute och cyklade mountainbike. Många fler än vi såg vandrare. Verbier verkar vara ett mecka för cyklister med mängder av nedfarter att köra downhill.

Det var rätt kyligt när vi startade vår vandring men ju längre fram på dagen tiden gick desto varmare blev det!

Eftersom vi åkt från Chamonix tidigare på morgonen blev det rätt snabbt dags för lunch. Vi hittade en bänk att sitta på när vi tillagade vår lunch. Idag blev det enkel mat, ravioli med färskt bröd.

När vi satt här upptäckte vi att bergsslutningen var fylld av murmeldjur. En grupp hade sitt bo precis nedanför vår rastplats. Detta är mysiga djur men sitt härliga visslande läte.

Efter ett tag började vi en lättare vandring nerför. Denna tur rekommenderar vi till alla som har problem med knä eller vill har lite lättare led att vandra. Helena som har en gammal knäskada var efter ett par dagars intensiv vandring ”trött” i knät och tycket att denna vandringstur gick utmärkt att vandra eftersom den går mestadels längs med berget.

Efter ett tag kom vi fram till restaurang La Marmotte och det blev dags för dagens obligatoriska öl!

Efter La Marmotte följde vi den grävda kanalen längs med berget.

Vi följde kanalen ändra fram till vägskälet där vi valde att följa stigen som slingrade sig ner för berget.

Det var mycket vackert med mängder av blommor!

Sista biten av vår vandring tog oss genom Verbier centrum där vi passade på att äta en glass innan vi körde vidare mot Fionnay där vi sett ut morgondagens vandring.

Vägen till Fionnay är smal, med betoning på väldigt smal. Det var väldigt vanskligt och äventyrligt när vi fick möte på den smala vägen.

Väl framme i Fionnay parkerade vi bilen med vår Camper vid vattenreservoaren.

Här grillade vi kött och drack gott lokalt vin innan det var dags för oss att sova. Imorgon väntar en väldigt spännande vandring i Fionnay!

Vill du ladda ner kartor över vår vandring i Verbier eller se fler bilder så är här en direktlänk till vårhemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=799&i=Verbier

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post181

Turistfällan Lac Blanc och vidare på en betydligt mer spännande kamvandring

VandringPosted by Helena Traneving Tue, November 06, 2012 14:57:47

Start: Kabinbanan i Le Lavancher, Flegere vidare uppåt med liften Index.

Mål: Col des Montets, 1461 möh Mètres, Vallorcine (norr om Argentiere).

Pendlarbussen: Tar vandrare tillbaka till Le Lavancher efter avslutad vandring (gratis och går en gång i timmen).

Svårighet: Medlelsvår

Längd: ca. 9 km (kuperad terräng)

Idag gav vi oss iväg tidigt eftersom dagens vandring skulle bli ungefär 1 mil lång i kuperad terräng. Svårighetsgraden för vandringen var medlesvår och började med en färd upp för kabinbanan i Le Lavancher (Flegere).

Väl uppe vid mellanstationen tog vi på oss värmande tröjor för att kunna fortsätta färden upp med stolliften (Index) med slut station på 2396 meter över havet.

Här uppe vid toppstationen låg det fortfarande gott om snö. Idag kände vi av höjdskillnaden i luften.

Man blir lite yr och känner att man andas lite häftigare och ändå befann vi oss inte på jätte hög höjd. Det känns att åka 1500 meter rakt upp för berget på väldigt kort tid. Höghöjdskänslan försvann rätt fort och vi kunde påbörja vår vandring som ända fram till Lac Bland håller oss på ungefär 2400 meters höjd.

Vandringen från toppstationen av Index fram till Lac Blanc följer smala stigar där man ibland måste ta hjälp av fasta stegjärn eller vajrar för att hålla balansen och vandra vidare.

Det lutar brant ner mot dalen men utsikten är magnifik.

Lac Blanc tillhör turistfällorna på hög höjd här i Chamonix. Folk verkligen vallfärdar hit, dock inte den väg vi valde att vandra fram till sjön och Refuge du Lac Blanc.

Den väg som tursistinformationen rekommenderar de flesta besökare är att vandra upp och ner till/från mittstationen. På så sätt slipper oerfarna vandrare rätt många smala och branta partier. De här ”turiststråken” är inget för oss. Att gå på led och trängas med andra är inget vi uppskattar!

Väl framme vid Refuge du Lac Blanc lyckades vi hitta en avskild platå där vi kunde äta vår lunch. Många tittade storögt och längtansfullt när vi packade upp stormköket och värmde pasta med god sås som tillbehör.

Efter lunch var det dags att vandra vidare mot Col des Montets som var dagens slutmål.

Denna bit av vandringen är mycket kuperad och det finns ett antal punkter man måste passera där man använder sig av fasta stegar och vajrar.

Vi tog kaffepaus vid två mindre sjöar, Lacs des Chéserys.

Denna bit av vandringen är inte alls lika populär som turen upp till Lac Blanc eftersom stigen bitvis är väldigt smal och den som vandrar här inte får lida av för mycket höjdrädsla.

Sista biten ner mot Col des Montets är väldigt brant.

Väl framme i Col des Montets tog vi bussen tillbaka till Le Lavancher där vår bil stod parkerad. Pendlarbussen för vandrare är gratis och går ungefär en gång i halvtimmen.

Dagens övernattning blev ännu en gång i Argentiere. Parkeringen här är verkligen bra. Här finns toa och det är fullt tillåtet att stå gratis med bil eller husbil.

Idag tog vi den obligatoriska ölen vid puben i Argentiere. Skål!

Vill du ladda ner karta över vandringen vi gjorde eller se fler bilder är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=797&i=Chamonix%20Lac%20Blanc

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post180

Historisk vandring till Les Bosson glaciären i Chamonix

VandringPosted by Helena Traneving Wed, October 24, 2012 13:51:54

När vi vaknade idag hängde regnmolnen tunga över alperna. Det gick inte att se en enda topp. Jaha, vad skulle vi göra idag?

Vi tittade igenom de kartor över Chamonixdalen vid ägde och konstaterade att en vandring upp till glaciären Les Bosson på 1400 meters höjd var det som passade bäst idag.

Byn Les Bosson ligger söder om Chamonix center (man passerar Mont Blanc tunneln).

Vi valde att parkera bilen strax ovanför liftstationen i Les Bosson. Man kan även åka lift upp till Glaciären men det känns faktiskt som lite fusk eftersom det inte är en speciellt lång vandring upp. Vi valde att ta vägen till höger upp för att sedan välja att vandra den brantare vägen ner för berget ner.

Efter en rätt snabb uppstigning kom vi fram till Chalets des Pyramides.

Under de sista 5 minuternas promenad upp till utsiktsplatsen för glaciären kan man ta del av en utställning där det berättas om glaciärens fascinerande histioria. Här från Chalets des Pyramides och vidare upp till porten för de höga alperna vandrade J. Balmat och Dr Paccard när de gjorde den första bestigningen av Mont Blanc 1786.

Väl upp vid utsiktspunkten fick vi en magnifik utsikt ut över glaciären. Här passade vi även på att äta vår lunch.

Vi stannade till vid Chalets des Pyramides på väg ner för den obligatoriska ölbilden…..

Den väg vi valde att vandra ner till vår bil är den som går till höger om liftens toppstation. Den snirklar sig brant ner för berget.

Detta är en lätt vandring som passar alla, gammal som ung!

Efter vi kommit ner passade vi på att turista i Chamonix centrum.

Kvällen/natten spenderade vi strax utanför Chamonix centrum vid en parkering vi sovit vid ett annat år vi var här. Vi bor väldigt bra i vår Camper!

Vill du se fler bilder eller ladda ner kara från denna vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=796&i=Glacier%20des%20Bossons%20(C)

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post177

Sommarvandring i Argentiere (Chamonix) på Grand Balcon Syd och Grand Balcon Nord

VandringPosted by Helena Traneving Thu, October 04, 2012 12:40:03

Vi inledde dagens vandring med att ta Lognan liften i Argentiere upp till mellanstationen på 1972 m.ö.h. Längre upp på bergen låg det rätt mycket snö kvar men här nere vid mellanstationen var det fritt från snö.

Vi valde att följa pilarna/markeringarna mot Les Praz (som också är en liten by innan Chamonix) på Grand Balcon Syd. Det är helt otroligt vilka berg som omger hela Chamonixdalen. Det känns så storslaget och mäktigt att vandra här.

På vår väg mot Les Praz mötte vi mängder med vandrare (100-150 st) på väg uppför. Vi spekulerade i varför det var så många som valde att vandra uppför. Kanske den väg vi valt att vandra var väldigt ovanlig? Kanske hade alla ont i knälederna och valde att gå uppför eftersom det är skonsammare för knäna?

Svaret på gåtan med alla vandrare på väg uppför fick vi när vi kom fram till den lilla Alpstugan ”Chalet de la Pendant”. Alpstugan låg lite utanför vandringsstråket men vi promenerade fram till de som var vid stugan och frågade varför så många var på väg uppför berget.

Ägaren till markerna och alpstugan berättade att det just idag var en stor festdag för byn Le Lavanche. Idag är den dag då de hämtar hem alla getter uppe från bergstopparna och vallar dem ner till sommarbetet vid Chalet de la Pendant (1778 m.ö.h.). De vi mött på väg upp för berget var byborna med vänner. Det är tradition att man bär salt i säckar upp för berget till Chalet de la Pendant. Saltet är ämnat för getterna. Varje bybo bär minst upp en säck vardera på 3 kilo. Gammal som ung.

Ägaren bjöd oss på vin och bjöd även in oss att stanna och fira festligheterna tillsammans med byborna. Vi tackade mycket vänligt men bestämt nej till inbjudan. Om vi skulle tackat ja hade det inneburit en väntan på 2-3 timmar innan alla getter var på plats och festen kunde börja. Vi var ju här för att vandra…. J

Vi valde att vandra vidare genom skogen uppför berget mot utsiktsplatsen nedanför Glacier de la Mer de glace. Eftersom glaciären smält undan var det tyvärr inte mycket vi såg av glaciären från utsiktsplatsen. Här vid utsiktsplatsen åt vi vår lunch som vi tillagade på vårt stormkök (Primus). Dagens lunch blev pasta bolognese.

Efter att vi laddat kroppen med energi följde vi pilarna mot Les Bois. Det skulle ta oss ca. 20 minuter att vandra längs med floden ner till byn Les Bois.

Eftersom dagen ännu var ung och vi precis ätit lunch tog vi liften Flégère i Les Praz upp till mellanstationen på 1894 m.ö.h. för att sedan vandra Grand Balcon Nord tillbaka mot Argentiere.

Här, på denna sida dalen, hade vi hela tiden väldigt vacker utsikt mot Mt Blanc. Denna sida berget är mer ”vilt” än den sida vi vandrade längs med under förmiddagen. Här slingrar sig stigarna upp och nerför berget. Eftersom det började lida mot sen eftermiddag var det inte så mycket folk i rörelse längs med stigarna längre.

Att vandra så här. Ensamma längs med en liten stig. Solen som värmer gott. En bra karta i handen. Vatten i ryggsäcken. Världens magnifikaste utsikt. Det är det som gör att man orkar med vardagen hemma resten av året. Det blev många ”må-bra-bakgrundsbilder-till-datorn” tagna under denna vandring.

Strax innan vi skulle påbörja vår nedstigning mot Argentiere mötte vi fru Alpget som hittat något gott att äta längs med stigen. Hon var inte rädd av sig och bjöd på många fina bilder.

Vi valde att vandra ner mot Argentiere från det lilla kapellet som man kommer till om man vandrar längs med Grand Balcon Nord.

Stigen slingrade sig brant hela vägen ner till Argentiere där vår bil med camper stod parkerad.

I år var det verkligen skönt att ha campern att bo i eftersom det regnade varje kväll och natt under vår resa.

Vill du se fler bilder eller ladda ner kartor från vår vandring på Grand Balcon Syd och Grand Balcon nord i Chamonix så är här en direktlänk till vår sida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=795&i=Argentiere(C)Grand.Balcon

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post176

Vandring på Petit Balcon Nord och Petit Balcon Syd i Argentiére (Chamonix) – Mount Blanc dalen

VandringPosted by Helena Traneving Tue, September 11, 2012 13:39:46

Så var det äntligen dags för vår årliga resa ner till Alperna. I år tog vi sikte på Chamonix i Frankrike. Här har vi varit en gång förut (2005) men vi kände nu att vi inte gjort allt man kan göra och se runt Mt Blanc.

Det var med stor lättnad vi lämnade ett grått och regnigt Stockholm för att ta oss alla mil genom Sverige, Danmark, Tyskland och Schweiz. Det rådde en elektrisk laddning inne i bilen och våra förväntningar var skyhöga. Vi samtalade om sol, värme, toppbestigningar och mäktiga vyer under vår resa genom Europa. Thomas trampade gasen i botten på vår nya fina Nissan…..eller ja, så gott det nu går att trampa gasen i botten med en camper placerad uppe på flaket. Vi höll ca. 130 km/h genom Tyskland. Det visade sig vara den fart som passade bäst för bilen och campern.

På vår resa ner stannade vi till vid vackra Genevesjön.

Vi var framme i MtBlanc dalen på eftermiddagen, dag två, på vår resa. Det hade regnat hela vägen ner genom Europa men som genom ett magiskt under slutade det att regna så fort vi stannade bilen i Argentiére.

Molnen låg tunga över bergen så några toppar gick inte att se ännu. Vi hade tagit med kartan vi köpt 2005 och nu, när klockan passerat lunch, tittade vi ut en lämplig lite lägre lätt vandring att göra. Valet föll på ”Petit Balcon Nord och Petit Balcon Syd” med start och mål i Argentiére (en liten by strax innan Chamonix).

Det vi gillar bäst med att vandra i Alperna är hur lederna är skyltade. Här skyltar man inte med hur långt avstånd det är till målet. Här skriver man hur lång tid det tar att vandra till slutmålet. Det är toppen! Står det att det tar 2 timmar och 20 minuter så gör det också det. Om man är en snabbvandrare så kan det gå lite fortare men annars är det ungefär lagom vandringstempo som gäller för att hålla tiden de skriver.

Denna led (Petit Balcon Nord) går en liten bit upp på bergskanten men inte så högt upp så att all sikt försvann. Här hade vi precis lagom utsikt ner över byarna vi passerade. På denna sida berget är det rätt öppet jordbrukslandskap.

Vi valde att gå ner i byn som heter Le Lavancher för att ta oss över floden och sedan upp till Petit Balcon syd.

På denna sida berget är det mer skogsvandring innan leden går ner i byn Argentiére.

Totalt är denna vandring ca. 9 km lång. En precis lagom eftermiddagstur enligt oss.

Vi avslutade vår vandring med en obligatorisk öl vid restaurangen i Argentiére.

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner karta över just denna vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=793&i=Argentiere%20(C)%20Pet.Balcon

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post173

Meditationsvandring vid Stockholms Pilgrimscentrum i Tyresö

VandringPosted by Helena Traneving Fri, September 07, 2012 10:30:50

I slutet av maj 2010 öppnade Pilgrimscentrum Tyresö. Hit är alla som vill välkomna att vandra. I grupp eller ensam. I samtal eller tystnad. Den 1 juni 2012 blev vi hela Stockholms Pilgrimscentrum, och heter numera Stockholms Pilgrimscentrum i Tyresö.

Här vid Pilgrimscentrum finns två markerade vandringsleder, Nyckelvandring och Frälsarvandring. Vi valde idag att vandra Nyckelvandringen som är ca. 12 km lång. Nyckelvandringen är en lite längre och ganska krävande vandring än Frälsarvandringen som endast är 3 km lång.

De sju platserna som finns utmärkta på kartan är uppkallade efter var och en av ”Pilgrimens sju nycklar”:
Skorna – symboliserar långsamhet och uppbrott. Vi får ge oss ut från vardagen och försöka slå av på tempot. Tid för eftertanke.
Staven – symboliserar friheten och efterföljandet. Fria att välja vår egen väg behöver vi ändå vägvisare som stöder och leder.
Kappan – symboliserar tystnaden och (den goda) ensamheten. Insvepta i kappan är vi skyddade mot alla omvärldens impulser och krav. Vi får vända oss inåt, till vårt hjärta, till Gud.
Ränseln – symboliserar delande och gemenskap. Tillsammans vandrar vi vår livsväg, när vi delar såväl sorger och glädjeämnen som det materiella vi bär med oss, blir vägen lättare att gå.
Hatten – symboliserar bekymmerslösheten och vilan. Befriade från alla onödiga bekymmer lägger vi oss ned i en skogsbacke med hatten neddragen över ansiktet och bara är.
Tältet – symboliserar enkelheten och rörligheten. Utan en massa prylar och saker blir vandringen lättare, vi drar upp våra tältpinnar, rullar ihop dukar och linor och går dit vägarna bär oss.
Korset – symboliserar andlighet och tro. När fötterna flyttas stadigt framåt, kommer andning och hjärta i takt, vi har tid att tänka de
djupare tankarna, får mod att ställa de svårare frågorna och hopp att ta till oss de svar som finns väntande, hela tiden alldeles nära...

Vandringen följer till stor del Albysjön runt men tar några avstickare ner till havet och ut över ängarna i Tyresö.

Starten för pilgrimsvandringen börjar och slutar vid Pilgrimscentrum som ligger på kyrkvägen 6(eller buss 875 från Gullmarsplan till Tyresö kyrka).

Redan här vid Pilgrimscentrum finns det första meditationsstoppet och ämnet att meditera över för just denna punk var Långsamhet och frågor att meditera över var:

· Har jag själv valt den rytm jag lever i eller har andra bestämt den åt mig?

· Kanske behöver jag bryta upp från något som skapar alltför mycket stress i mitt liv?

· Vad längtar jag efter i mitt liv?

Eftersom Helenas mamma, vid tidpunkten för denna vandring, redan drabbat av sin första hjärtinfarkt var just en meditationsvandring precis vad vi behövde. Tid för reflektion över livet stora och små händelser……

Detta var en väldigt häftig och annorlunda vandring. Eftersom det fanns sju meditationspunkter under vandringen så tog det sin tid att vandra de 12 km. Vi valde att dela våra meditationspunkter med varandra. Då blev hela upplevelsen väldigt maffig med den vackra naturen och alla reflektioner och tankar om sitt eget och den andres liv – Vår gemensamma livsresa.

Som några av er senare säkert läste i en tidigare blogg så gick Helenas mamma tyvärr hastigt bort i somras efter sviterna av hjärtinfarkten och andra komplikationer som uppstod pga av felbehandling från sjukhusets sida (blodförgiftning m.m.).

Att plocka fram dessa reflektionstankar fungerar alldeles utmärkt var man än befinner sig. Helena har vårdat broschyren med meditationspunkterna ömt denna sommar. Om även du vill gå en meditationsvandring så finns broschyren att ladda ner på vår hemsida. Punkterna går att användas var man än är. Gör din egen vandring med meditation?!

Med hopp om livet – sov gott älskade mamma………

/Helena och Thomas

Om du vill ladda ner meditationsguiden, karta över vandringen eller se fler bilder så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=792&i=Meditationsvandring

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post172

På jakt efter Backsippor i Calmare Hage

VandringPosted by Helena Traneving Thu, August 30, 2012 10:56:17
Naturskyddsföreningen Väsby har gjort en natur- och kulturstig i anslutning till Calmare Hage som ligger vid Löwenströmska Sjukhuset i Upplands Väsby. Parkering finns där naturstigen startar.


Här vid sjön Fysingen har vi varit förut men då vid vintertid. Det var roligt att se omgivningarna i sommarskrud. Calmare Hage är känt för sitt område med Backsippor. När vi var där blommade Backsipporna för fullt. Vackert!


Stigen som vi vandrade ska vara skyltad med omålade löv i trä men de flesta av dessa hade ramlat ned. Vi såg endast 2-3 st. Löven ska vara numrerade från 1 till 16.
Genom att orientera efter kartan som finns på vår hemsida hittar man de 16 punkterna.
Stigen är 3 km men vi valde att vandra extraslingan på 1 km som går till Aborrberget.


Ute på Aborrberget och Kärleksudden passade vi på att ta en cach.

Detta är en vacker tur som passar bra att vandra om man inte har så gott om tid!



Vill du se fler bilder eller ladda ner karta och information om Calmare Hage i Upplands Väsby så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=790&i=Calmare%20hage%20Hammarby

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post170

Världens bästa sommar med mängder av vandringar

VandringPosted by Helena Traneving Mon, August 27, 2012 11:38:36
Vilken fantastisk sommar vi haft!

Vi har hunnit uppleva mängder av vackra och meditationsfyllda vandringar denna sommar.

Själen är fulltankad med natur, vila och upplevelser. Kroppen är laddad med muskler och ett par kilo har fallit från kroppen (tjohoooo) :)

Här kommer ett axplock av vår sommar. Längre och mer fylliga beskrivningar kommer så fort vi hinner.

Två härliga vandringsveckor i Schweiz och Frankrike


Några vandringar i Tiveden och Närke (här på Dovraleden)


Vandring i Norge och bestigning av Elgåhogna (med utsikt ut över Grövelsjön)


Vandring på Sonfjället i Härjedalen


Och allt detta tack vare vår mysiga camper som tagit oss genom följande länder i sommar:

Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Frankrike och Norge

Här inne i vår camper mår vi verkligen gott. Vi kan bara konstatera att campern var detta årets bäst investerade friluftspryl för oss.

Trots att denna sommar varit en av de blötaste på länge har vi kunnat laga god mat, sova gott och samtidigt varit snustorra!

Längre och mer utförliga beskrivningar över våra vandringar kommer!

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post169

Varför får man inte vandra mellan L.Alby-Pilsbo på Upplansleden?

VandringPosted by Helena Traneving Fri, August 24, 2012 10:58:29

Till denna bit av Upplandsleden finns det ingen officiell karta!

Antagligen är det markägare som satt stopp för vandring denna bit. Det tycker vi är synd eftersom det faktiskt går att vandra denna bit mestadels på små grusvägar. En stor bit går genom ett friluftsområde och just friluftsområden brukar vara rätt knepiga med regler om obehöriga på sina områden. Antar att det är här problemet ligger.

Samtidigt är det svårt för en vandrare att vandra en annan sträcka än just denna om man kommer gåendes från Uppsala eller Barkarby. Vi förstår inte riktigt hur de har tänkt att man ska ta sig mellan Pilsbo och St. Alby? Antagligen med buss ….men någon buss går det inte ut till Pilsbo…….

Nåja, nu har vi i alla fall testat att vandra den här biten och det gick jätte bra. Svåraste stycket är att hitta stigen ca. 1 km efter start i L.Alby (när man passerat travbanan och ridhuset).

De som bodde i huset som ligger sist på vägen hjälpte oss att hitta stigen så här vilade det inga sura miner i alla fall. Stigen hittar man bakom sista husets parkering. När man kommer fram till deras grind svänger stigen vänster in i skogen. Vi har lagt ut stenar så att det ska bli lättare att följa stigen genom skogen fram till Horsvik. Förhoppningsvis har de fått ligga kvar. Om du kommer från Horsvik så ska du följa stigen som går genom hästhagen när du är framme vid sista huset på vägen.

Väl framme i Torsvik åt vi lunch ute på den fina gamla ångbåtsbryggan.

När vi passerat Torsvik kom vi fram till ett välbevakat hus. Någon som har en aning om vad som döljer sig här bakom?

Den hotfulla skylten kändes lite löjlig när ägarna har tre lamadjur gående i hagen utanför. Som om man inte vill stanna och titta på lamadjuren när man passerar? Är man på video då med?

Väl framme i Pilsbo var det dags för kaffe innan vi vandrade sträckan tillbaka till L.Alby. Totalt blev det en sträcka på 14 km (7 km enkel väg).

Vill du se fler bilder eller ladda ner kartor på sträckan så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=789&i=(4b)%20Lilla%20Alby%20-%20Pilsbo

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post168

På vandring i Uppsala (Storvreta) - Vildmarksleden

VandringPosted by Helena Traneving Wed, August 15, 2012 13:28:48

Dagens vandring går i Storskogen på vildmarksleden som ligger i Storvreta utanför Uppsala. Vildmarksleden är en rundslinga och enligt kartorna man får vid Skogsvallen är Vildmarksstigen 5 km. Det stämmer inte. Vi mätte leden till 6,6 km med hjälp av Runkeeper.

Start och mål för vandringen vid den stora parkeringen intill friluftsområdet. Här vid parkeringen finns en informationstavla över alla vandringsleder i området. Här finns även en brevlåda med broschyrer över området. Har man som vi tur och lådan är påfylld så är det bara att ta en gratis karta över lederna (kartan finns också att ladda ner på vår hemsida www.traneving.se ).

Här på Skogsvallen i Storvreta finns vintertid fina skidspår. Skidspåren sprutas med konstsnö och är det bara tillräckligt kallt är det antagligen fullt med skidåkare i spåren. Spårkarta och broschyr om medlemskap kan du ladda ner på vår hemsida.

Storskogen påminner bitvis väldigt mycket om Tiveden. Det var verkligen svårt att förstå att denna fina och kuperade skog fanns här bara ett stenkast från Uppsala.

Efter tre kilometers vandring var vi framme vid vindskyddet där vi åt vår lunch. Vindskyddet ligger som i en gryta med stora klippblock ovanför. Det finns en vedlår vid vindskyddet men det har varit tomt de gånger vi har varit där.

Tyvärr var det rätt skräpigt runt och i vindskyddet. Det är tråkigt är medvandrare väljer att lämna kvar sitt skräp. Vi eldade upp det som gick att elda upp så det såg lite trevligare ut runt vindskyddet.

Strax efter vindskyddet vänder leden tillbaka mot Storvreta.

Detta är en överraskande fin vandringsled och skog.

Har du inte varit här så rekommenderar vi dig att åka hit!

Vill du se fler bilder, ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=788&i=Vildmarksleden

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post167

Vandring på Kustleden - Styvnäset i Tyresta

VandringPosted by Helena Traneving Thu, August 09, 2012 14:31:12

Idag var det dags att vandra sista biten på Kustleden. Solen sken men vinden var fortfarande kall men de drygt 9 km gjorde att vi höll värmen ändå.

Vi parkerade bilen vid Fiskfallet/Åva och följde markeringarna ut mot styvnäset.

vi passerade den gamla campingplatsen i Åvaviken. Ännu fanns det inga campare här. Vid närmare eftertanke är det inte så konstigt eftersom värmen inte kommit hit ännu och det är utedass och bad i havet som gäller.

Denna bit av kustleden följer stranden en bra bit ut mot Styvnäset. Strax efter Strömsudden vänder leden in över fältet och över ån och strax därefter är vi framme vid Styvnäset.

Vi passerade huset vid Styvnäset och följde stigen bakom huset ut mot eldplatsen vid vattnet.

Här åt vi vår medhavda lunch. Det blåste och vinden gjorde att det kändes gott att tända en eld.

Vedlåren var nästan tom så det blev till att leda grenar på marken för att kunna tända elden.

Vi tänkte gå en alternativ väg tillbaka och det funkade fint till att börja med. Men vips så var stigen borta och ett nybyggt hus hade kapat stigen rakt av.

Vi letade ett bra tag efter stigen på andra sidan husets marker men det var förgäves. Vi fick leta oss tillbaka mot vattnet igen för att på så sätt hitta stigen vi följt tidigare under dagen.

Utsikten ut mot vattnet är mäktig när man står på klipporna och tittar ut. Terrängen är rätt kupperad och det gäller att hålla tungan rätt i mun när man balanserar på klipporna.

Detta är en fin led som vi varmt kan rekommendera.

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor över kustleden så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=787&i=Kustleden%20II

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post166

I år åker vi till Alperna med stil.......

VandringPosted by Helena Traneving Fri, June 29, 2012 13:08:37

Som någon noterade i förra inlägget är vi nyblivna stolta ägare till en Nissan Navara. Vi är helt förälskade i vår nya fina bil =)

Du som varit lite uppmärksam och följt vår blogg i något år har säkert noterat att vi valt att sova i bilen när vi reser runt i alperna. Att sova i bilen är inget ovanligt i alperna och vi tror att det beror på att det inte finns den allemansrätt vi har förmånen att ha här i Sverige.

Vi har inrett vår bil med specialbyggd säng, täcken och kuddar. Under sängen förvarar vi kläder och utrustning.

Första åren vi åkte till hade vi en stor bil. Vi har ju trots allt fyra barn. Vår Mazda MPV uppfyllde verkligen alla de krav vi hade på en ”bo-bil”. Här var det gott om utrymme när vi tagit bort barnens fyra säten. Och nej, barnen är aldrig med när vi vandrar i alperna. Det är den vuxentid vi ger oss själva en gång om året ;)

De senaste två åren har vi haft en mindre bil. En Peugeot 308SW där man kan sitta 6 personer, alla säten kan plockas bort (utom de två främsta) eller så kör man den som en vanlig combi. Det har funkat som ”bo-bil” men bara med betoningen på funkat (trångt med utrymme för ben och upp i taket).

Men nu! Nu har vi ju vår fina Nissan Navara!

Förra helgen var vi i Borlänge och köpte en Camper som passar perfekt på vår Nissan. En camper är kanske inte det vackraste här på jorden men herre gud vilken förbättring vad gäller ”bo-bil” för oss! Fullt utrustad med säng, kök, vatten, värme, kylskåp, garderob..........

Camperns dynor och säng hade verkligen sett sina bästa dagar så allt behövde en ordentlig uppfräschning.

I midsommarhelgen, dagen efter härligt midsommarfirande i Åmmeberg, var det dags för Helena, Thomas och Amanda att fixa till vår nya camper. H och A klädde om dynor och sydde nya gardiner. Thomas skurade och dammsög campern. Thomas och Sture (Thomas pappa) klädde även om stänkskyddet bakom kran/spis så det blev riktigt fint.

I veckan var vi och köpte ny madrass, bäddmadrass, täcken och kuddar på Ikea och nu är den redo för våra äventyr i sommar.

Här kommer en bild på vår camper. Längst uppe till vänster kan du se hur vi nu lämnat 80-talet inne i campern.

Nu längtar vi verkligen på att få åka iväg med siktet inställt på Frankrike och Italien.

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post165

Vandring på Kustleden i Tyresta Nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Thu, June 28, 2012 14:22:58

Äntligen dags för första tältnatten för i år (28/4 - 29/4 2012).

Kustleden stod på dagens agenda för att sedan vandra runt Stensjön och Långsjön för att på så sätt komma tillbaka till bilen via en rundslinga. En sträcka på totalt 24 km.

Vi parkerade bilen vid Brakmaren och började vår vandring mot öster och ut på Kustleden.

När vi kom fram till Lillströmsträsk var eldplatsen redan upptagen av familjen Pilsas. Vi frågade om vi fick tränga oss på och vi var mer än välkomna. Det blev en trevlig lunch tillsammans med familjen. Här vid Lillströmsträsk fanns en perfekt tältplats och om vi gått andra hållet skulle vi tältat här eftersom det är bra mycket mindre folk i denna del av Tyresta.

Efter lunch fortsatte vi vår vandring ner mot Åvaviken. I cafét sålde de hembakad äppelpaj och det kunde vi inte motstå när vi såg skylten. En skön paus med paj och kaffe.

Vi vandrade vidare och passerade Åva träsk, scoutstugorna vid Fridhem innan leden tog oss över Åvaån.

Väl framme vid Stensjödal var det dags att leta fram vår packning vi hade gömt i snåren innan vi började vår vandring.

Vi brukar göra så här. Lägga och gömma packningen på en plats dit det går att köra. Räknar ut hur långt vi orkar gå och hittar en bilväg där leden passerar. På så sätt slipper vi bära packningen hela vägen. Fusk tycker säkert några men vi tycker bara det är skönt :)

Vi hade tänkt stanna vid vindskyddet vid Lanan men det var upptaget av en man och en kvinna som med sitt tydliga kroppsspråk visade att det INTE ville ha sällskap.

Eftersom det inte var så sent bestämde vi oss för att vandra vidare till eldplatsen vid Stensjön. Vandringen fram till Stensjön tog oss igenom det gamla brandfältet. Tänkt vilken tid det tar innan naturen återställer sig efter en skogsbrand!

Väl framme vid Stensjön stötte vi på Johan och Antonia Lund som rest sitt tält vid lägerplatsen. Vi frågade om vi fick slå oss ner och vi var välkomna.

Vi slog upp vårt tält lite längre upp på klipporna innan det var dags att laga kvällsmat.

Vi fick en mysig kväll framför elden tillsammans med Johan och Antonia.

Dagen efter vaknade vi något sent (om man jämför med J och A). De hade packat tält och var redo för avfärd när vi gjorde frukost. Vi tog farväl av våra nya vänner med förhoppning om att träffas vid någon annan lägerplats.

Vi tog det lugnt och njöt av den fina morgonen. Vårt tält hade verkligen en perfekt placering.

Vi packade ihop alla fåra pinaler och fortsatte runt Stensjön mot Långsjön.

Vi kom fram till Långsjön lagom till lunch. Idag hade vi verkligen ingen brådska eftersom vi avverkat den mesta av sträckan dagen innan.

Efter lunch vandrade vi vidare mot bilen vid Brakmaren.

Nu var det dags att åka hem till våra tonåringar som nog vaknat lagom tills vi kom hem ;)

Om du vill se fler bilder från vår vandring eller ladda ner karta över Tyresta Nationalpark så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=786&i=Kustleden-Tyresta%20runt

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post164

Vandring på Jällaleden med Helenas syster Cilla, Åsa och hunden Rasmus

VandringPosted by Helena Traneving Mon, May 28, 2012 14:09:33

Vid dagens vandring på Jällaleden i Storvreta utanför Uppsala fick vi sällskap! Med på vandringen den 15 april följde nämligen Helenas syster Cilla, Åsa och hunden Rasmus.

Vi började dagen med att parkera Cillas bil vid skolan i Jälla innan vi alla hoppade in i vår bil och åkte till starten för vandringen i Storvreta. I Storvreta finns en stor och fin parkering precis bredvid idrottsplatsen. Här finns en informationstavla över alla vandringsleder i området. Här, vid informationstavlan, finns en brevlåda. Har man som vi tur och lådan är påfylld så är det bara att ta en gratis karta över lederna. Kartan finns också att ladda ner på vår hemsida www.traneving.se

Här på Skogsvallen i Storvreta finns vintertid fina skidspår. Skidspåren sprutas med konstsnö och är det bara tillräckligt kallt är det antagligen fullt med skidåkare i spåren. Spårkarta och broschyr om medlemskap kan du ladda ner på vår hemsida.

Den dagen vi vandrade fanns det inte så mycket snö kvar. Men här och där fick vi runda både is och snö på vår vandring längs med Jällaleden. Enligt kartorna man fick vid Skogsvallen är Jällaleden 7 km. Det stämmer inte. Vi mätteupp leden till 8,9 km med hjälp av Runkeeper.

Cilla, som är idrottslärare, inledde hela vandringen med att utmana oss alla på balansgång. Att Thomas ger järnet är väl ingen förvånad över men här gick han bet och Helena tog hem segern.

Storskogen påminner bitvis väldigt mycket om Tiveden. Det var verkligen svårt att förstå att denna fina och kuperade skog fanns här bara ett stenkast från Uppsala.

Efter tre kilometers vandring var vi framme vid det första vindskyddet. Thomas och Helena stod för mat och Cilla agerade eldmästare. Detta vindskydd ligger verkligen lite mystiskt i en gryta mitt i skogen. Inte konstigt att vi strax innan passerat en plats som kallas Trollberget.

Efter lunch var det dags att vandra vidare. Strax efter vindskyddet kommer man till en korsning. Här kan man vända att vandra en annan väg tillbaka till Storvreta eller att göra som vi, vandra vidare mot Jälla.

Den kuperade terrängen fortsatte ända fram till ungefär en kilometer innan vindskydd nummer två. Även här tände vi en eld och njöt av vårt kaffe. Solen värmde äntligen så skönt! Även Rasmus, som är en vattenhund, gillade vindskyddet eftersom det fanns gott om kalla vattenpölar.

De sista tre kilometrarna fram till Jälla är mer lättgången.

Detta var en överraskande fin vandringsled och skog. Har du inte varit här så rekommenderar vi dig att åka hit!

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=785

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post162

En vårvandring längs med Holmingerundan på Bogesundslandet

VandringPosted by Helena Traneving Wed, May 23, 2012 11:01:36

Vi startade vår vandring vid parkeringen på Frösviksvägen. Parkeringen ligger ca. 700m nordost om Frösvik.

Här hittar man de orangea markeringarna. Det märks att det var länge sedan någon fixade till markeringar och leden. Markeringarna dyker bara upp lite då och då. De flesta har troligtvis ramlat ner sedan länge.

Efter ett tag passerar vi den privata Hagstugan. Respektera att stugan är privat, dvs. ingen eld eller rast vid deras egen grill.

Efter Hagstugan vänder leden åt vänster och följer staketet längs med hagen. När du är i mitten av hagen vänder leden höger upp för berget. Denna stig kan vara svår att hitta om man inte är uppmärksam.

Efter en liten skogsvandring kommer vi ut på en mindre grusväg. Här passerar vi förbi Grabbtorp. Vi kommer strax fram till de egendomliga land och stads markeringar markerade med koordinater. Troligtvis lämningar från tiden då Bogesundslandet var militär övningsplats. Här tog vi för något år sedan en geocach. Vi försökte hitta den men den verkade vara väl gömd J.

Vi vandrar vidare längs med leden och passerar parkeringen ner till rastplatsen ute på Råholmen. Vindskyddet längst ute på Råholmen är ett av de finare i Stockholmsområdet. Vindskyddet är väldigt välbesökt av båtägare på sommaren men nu, på våren, fick vi vara själva när vi eldade och åt vår lunch.

Efter att vi ätit vår lunch följde vi leden längs med stranden Kyrkfjärden och Holmingeviken. Strax innan Holmingeviken vänder leden åt höger upp för berget. Följ inte den leden. Det går att komma fram till Holmingestugan/viken med lite vilja. Några träd har vält över stigen så den är idag rätt obefintlig.

När vi kommit fram till Holmingestugan hittar vi en skylt med Holmingerundan. Skylten har några år på nacken och vi antar att stugägaren tröttnat på vandrare som kommit fel in i deras trädgård. Stigen fortsätter på andra sidan fältet och följer vattnet.

Vandringen mellan Råholmen ända fram till innersta Holmingeviken är rätt krävande vandring. Stigen går upp och ner för berget men följer hela tiden strandkanten så gott det går.

Väl inne i viken vänder leden upp för berget. Även här hittar vi en väldigt gammal skylt. När du vänder upp för berget ska du följa stigen rakt upp. Här är det ett myller av stigar som korsar varandra. Följ stigen rakt upp för berget så kommer du rätt. Även lite längre fram där stigen delar sig i ett T är det svårt att veta vart man ska gå. Vi valde att gå åt höger. Vet inte om det var riktigt rätt. Eventuellt skulle vi vandrat åt vänster (öster) mot Pålsundavägen?! Nåja. Med dagens mobiler är det lätt att hitta rätt. Inbyggd GPS och kartfunktion gör att man kan traska rakt genom skogen om så behövs.

Efter vår navigeringsvandring genom skogen kommer vi åter ut på grusvägen och följer den fram till Träsksjön. Här finns eldplats, bord och bänkar. Vi tog en välbehövlig kaffepaus.

Efter Träsksjön kommer vi på Fröviksrundan. Nu är det bara att följa den ledens markeringar ändra fram till parkeringen.

Kartor över hela Bogesundslandets leder kan hämtas på biblioteket i Vaxholm eller beställas på vår hemsida.

Om du vill se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor över Holmingerundan så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=781

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post160

Vandring på ny rundslinga av Upplandsleden i Gånsta (Enköping)

VandringPosted by Helena Traneving Mon, May 21, 2012 11:46:58

I mars vandrade vi den nya sträckan av Upplandsleden mellan Gånsta – Bredsand – Gånsta.

Om man går vandringen medsols så vandrar man första halvan av sträckan genom skogen. Andra halvan från Bredsand tillbaka till Gånsta är en lite tråkigare vandring längs med gång- och cykelvägen.

Upplandsstiftelsen säger på sin hemsida att leden är 11 km lång. Vi har mätt sträckan med Runkeeper och fick då sträckan till 12.5 km.

För dig som kommer på vandring längs med Upplandsleden från Härjarö mot Enköping kan man nu välja två vägar vid Bredsand. Vill du vandra lätt så väljer du gångbanan längs med vägen. Vill man ha mer natur så väljer man den lite korta sträckan genom skogen. Sträckan genom skogen är absolut vackrast så vi rekommenderar att du väljer den vägen om du kommer vandrandes här!

Vi parkerade bilen vid Gånstagården. Här finns en informationstavla över sträckan men någon annan karta har vi inte hittat. Om du vill vandra här kan du, på vår hemsida, ladda ner den karta vi gjorde med Runkeeper.

Leden följer till en början Gånstagårdens motionsslingor men viker sedan av in i skogen.

Efter ungefär 5 km möter vi Upplandsleden från Härjarö.

Leden slingrar sig vackert genom skogen och det kändes skönt att så mycket snö äntligen hunnit smälta bort.

Lunch åt vi vid bäcken. Det låg is kvar på bäcken och det blev en bra och säker eldstad. Elden släcktes sedan med lite snö.

Framme vid Bredsand och vandrarhemmet följer leden landsvägen tillbaka till Gånstagården. Detta är en rätt tråkig sträckning!

Vandrarhemmet i Bredsand ligger vackert vid Svinnegarnsviken (Mälaren).

Vill du se fler bilder eller ladda ner karta från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=780

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post159

Ny slinga på Upplandsleden utanför Enköping – Torslundaslingan

VandringPosted by Helena Traneving Mon, May 14, 2012 11:43:30

Torslundaslingan är en av Upplandsledens senast anlagda slingor. Slingan är 8,5km lång vandringsslinga och ansluter till Upplandsledens ordinarie sträckning från Enköping och norrut.

Vi startade/slutade vår vandring på parkering vid Vånsjöåsens naturreservat en knapp mil norr om Enköping.

Slingan går vackert uppe på åsen genom Vånsjöåsens naturreservat för att sedan ta os fram till Torslundagropens naturreservat ca en km bort.

Här, vid Torslundagropen, åt vi vår lunch längst upp på krönet av åsen med vid utsikt ut över bygden.

Vår vandring fortsätte sedan på lättgångna åkervägar och en kortare bit på landsväg där leden ansluter till Upplandsleden.

Där ordinarie Upplandsleden viker av mot Härnevi kvarn fortsätter vi rakt fram mot byn Vånsjö. Om man vill så kan man göra en avstickare ner till kvarnen som bara ligger ett par hundra meter bort från korsningen. Härnevi kvarn ligger vackert vid Örsundaån och är väl värt ett besök.

När man läser om leden på Upplandsstiftelsens hemsida så säger de att leden är 7 km lång. Detta är fel! Vi har mätt sträckan med hjälp av Runkeeper och rätt längd är 8,5 km.

Om du vill ladda ner karta över leden eller se fler bilder från vår vandring så är här en länk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=779

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post158

Vandring på Vildmarksstigen i Törnskogen - Sollentuna

VandringPosted by Helena Traneving Fri, April 20, 2012 15:23:26

Innan snön föll i vintras (december) fick vi tips om Vildmarksstigen som är ca. 10 km lång och slingrar sig genom Törnskogen i Sollentuna. Törnskogen är verkligen Sollentunas vildmark. När man befinner sig mitt i skogen är det svårt att förstå att man inte är långt från Stockholmcity.

Vi parkerade vår bil vid slutet av Båtsmansvägen där man enligt vandringsguiden vi köpt från Naturskyddsföreningen (40 kr) skulle stöta på stigen.

Enligt de som tipsade oss om vandringen var leden inte jätte bra markerad och tack vare det tipset hade vi innan vi stack ut letat upp ett antal cacher att ha som hållpunkter under vår vandring. Det visade sig senare vara tur att vi gjort så eftersom alla markeringar stundtals var helt borta och vi fick vandra fram lite på måfå med nästa cach som hållpunkt. Markeringarna består av en avsågad rundstavsbit som är fastborrad på träden.

Precis när vi passerat sjön Snuggan uppstår första förvirringen. Här irrar vi runt och går fel. Det är nu vi börjar använda oss av de cacher vi sett ut hemma. Thomas har med hjälp av karta letat reda på cacher som ska ligga ut med stigen vi ska vandra. Det blir vår räddning ett par gånger idag och vi hittar alla gånger tillbaka till stigen igen.

När vi vandrat ungefär halva sträckan är det dags för lunch. Eftersom regnet hänger i luften och det blåser rätt kraftig vind så tar vi skydd bakom en större sten. Lunchen ger extra energi som behövdes efter den nedslående felvandringen. När det är så dåligt markerat som det var idag behövs det god mat för att få tillbaka humöret igen. J

Det är nu efter lunchen vi inser att en del markeringar är två stenar ovanpå varandra. Ja, hur ska man veta det? Kanske är det någon annan vandrare som tröttnat på de dåliga markeringarna och gjort små stenhögar åt oss andra.

Nu när vi vet att det är små stenhögar vi ska hålla utkik efter går det lite bättre att hitta rätt stig bland alla stigar som korsar varandra i Törnskogen. Tack du snälle medvandrare som ordnat dessa små högar!

Precis när det börjar mörkna kommer vi ner till Norrviken. Här är det ett myller av stigar och vår stenbyggare tycks ha avvikit från stigen. Som tur är har Thomas sett ut en chach vid Vaxmora Torp och då har vi i alla fall våra GPS-koordinater att gå efter.

Vi tar cachen och då faller mörkret helt. Det blir till att vandra sista biten genom skogen med pannlampor. Även nu är det bra med GPS. Vi gjorde en markering vid vår bil när vi började vår vandring och nu är det bara att följa GPSn fram till målet.

En kul vandringsled som skulle behöva bättre markeringar. Om du vill ladda ner en karta så är det bara att titta in på vår hemsida.

Här är en direktlänk till just denna vandring:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=764

www.traneving.se

/Helena och Thomas

<iframe src="//www.facebook.com/plugins/likebox.php?href=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fpages%2FTraneving-Friluftssida-Sidan-f%C3%B6r-oss-som-gillar-att-vara-ute-i-naturen%2F285475323888&amp;width=292&amp;height=427&amp;colorscheme=light&amp;show_faces=false&amp;border_color&amp;stream=true&amp;header=true&amp;appId=277808763136" scrolling="no" frameborder="0" style="border:none; overflow:hidden; width:292px; height:427px;" allowTransparency="true"></iframe>



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post157

Sjuk men på bättringsvägen - Kort vandring i Ulriksdal

VandringPosted by Helena Traneving Wed, April 04, 2012 14:00:15

Denna text har legat och väntat in våren. Ja det är så det känns i alla fall. Så länge det var snö ute ville vi inte skriva om gröna vandringar. Men nu när vinter släpper sitt grepp om Sverige passar det bra att börja igen.

Den 6 november var en rätt fin höstdag. Helena hade legat sjuk i feber och var äntligen på bättringsvägen. Var det inte Kryptosporidium eller Borelia som sänkte henne i höstas så var det en envis förkylning som gjorde sig påmind.

Nåja, denna lördag orkade hon äntligen gå iväg på en kortare tur. Valet föll på Natur och Kulturstigen i Ulriksdal.

Denna stig är en del av Nationalstadsparken och en bra karta och guide finns att hämta vid grindarna. Leden är markerad med gult och tar ungefär en timme att vandra. Med andra ord perfekt för en som legat nerbäddad i sängen sista veckan.

Under vandringen passerar man Ulriksdals Slott, Stallgården, Kapellet och korsar Igelbäcken två gånger.

Den dagen vi var där var det marknad på slottsområdet. Vi låter det vara osagt om det var höst- eller julmarknad. Men fullt av folk promenerade runt på slottsområdet.

Vi passar på att ta en chach innan det är dags för oss att åka hem. Detta var vad Helenas kropp orkade med idag!

Detta är en kort vandring som passar både för Stockholmsbesöket eller den korta eftermiddagsturen.

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner broschyr så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=754

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post153

Vintervandring på Upplandsleden mellan Sigtuna och L. Alby

VandringPosted by Helena Traneving Wed, February 22, 2012 11:51:47

Dagens vandring på Upplandsleden inleddes med att vi parkerade vår bil i Grindby/L. Alby. Här tog vi buss 579 till Sigtuna Busstation.

Information om sträckan vi gick:

Sigtuna (start vid bron där 263 går över Garnsviken) till L. Alby = 8 km

Sigtuna Centrum till L. Alby = 10 km

Buss 597 trafikerar sträckan Sigtuna Busstation till Hagbyholmsvägen (busshållplatsen vid väg L. Alby/Grindtorp)

När vi kom fram till Sigtuna upptäckte vi att det julmarknad. Vi inledde därför vår vandring med ett strövtåg genom mysiga Sigtuna Centrum. Totts att det regnade så var det fullt med folk ute på marknaden. Vi inledde vandringen med att köpa lunch i ett stånd. Det blev pitabröd med renskav. En passande måltid inför vår vandring.

Efter god lunch vandrade vi längs med Mälaren mot etappmål Sigtuna för att där fortsätta där vi avslutade vår förra vandring på leden.

Efter en kortare vandring genom skogen kom vi fram till Viby By.

Viby by är en oskiftad så kallad klungby, bevarad i stort sett som den såg ut för tvåhundra år sedan då den befolkades av arrendetorpare under Venngarns kungsgård. I Viby anlades Cistercienserorden ett kloster 1164, men redan efter tjugo år flyttade munkarna till Julita i Södermanland.

Viby är i dag inte att betrakta som en by i egentlig mening utan som en samling torp under Venngarns slott. För allmänheten gäller allemansrätten, det vill säga man får gå runt på vägarna i byn men ska visa hänsyn och inte kliva objuden in på gårdstunen. Byn är statligt byggnadsminne sedan 1940.

Efter Viby By slingrar sig Upplandsleden vackert genom skogen. Leden passerar över väg 263 för att sedan fortsätta sin sträckning genom skogen.

Det finns inte några iordningställda rastplatser på denna sträckning av leden.

Tyvärr gör Upplandsleden ett uppehåll i sin dragning efter Grindtorp på grund av "privat mark".

Markeringarna börjar igen vid Pilsbo Friluftsgård.

Vi ska göra ett försök att ta oss fram till Pilsbo genom att vandra sträckan via mindre grusvägar och omarkerade stigar. Enligt kartan på Eniro ska det inte vara en omöjlighet. Återkommer med detta uppdrag så fort väder och snö tillåter att vi återupptar vandringen.

Det finns inga vindskydd eller iordningställda rastplatser på denna sträckan.

Om du vill ladda ner kartor eller se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=209

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post144

Vandring på Upplandsleden (Stockholmsdelen) mellan Rosersberg och Sigtuna – 19 km

VandringPosted by Helena Traneving Wed, February 08, 2012 10:31:18

Etapp 3 av Upplandsleden, Stockholm sträcker sig mellan Rosersberg och Sigtuna.

Hela sträckan är 19 km och vi valde som tidigare att dela upp vandringen på två dagar - Rosersberg - Steninge = 8,2 km och Steninge - Sigtuna = 10,8 km

Rosersberg - Steninge = 8,2 km

Det var härligt, kallt och friskt, höstväder när vi vandrade första delen den 30 oktober mellan Rosersberg och Steninge. Vi parkerade bilen vid slottet och letade oss tillbaka tid den punkt vi avslutade förra vandringen. Leden sträcker sig genom slottsparken i kanten längs med Mälaren.

När vi lämnat slottsparken följde leden en mindre grusväg. Här stötte vi på ett gäng med militärer på övning. Det känns alltid lite kusligt att möte ett gäng militärer så här. Man slits bryskt tillbaka från den vackra naturen till verkligheten.

Strax efter vi passerat militärerna var det dags att plocka dagens första chach. Den var placerad i en gammal militärbunker. Tur vi hade med pannlampa för det var kolsvart nere i tunneln.

Vid Oskarsbanan stannade vi till och åt dagens lunch. Det var lite kallt och ruggigt så vi satt inte still så värst länge. Det var lika bra att hålla igång för att kunna hålla uppe temperaturen i kroppen.

Efter Oskarsbanan går leden genom skogen på mindre grusvägar ända fram till badet vid Tegelugnen. Vi hade tänkt dricka kaffe här men det blåste kallt så vi beslutade oss för att vandra vidare till den lilla ån strax innan Sigtuna.

Här vid ån tog vi ännu en chach innan vi drack vårt kaffe.

Efter ån var det bara en kilometer kvar tills vi var framme vid Steninge där vi hade vår andra bil parkerad.


Steninge - Sigtuna = 10,8 km

När vi vandrade andra delen den 5 november mellan Steninge och Sigtuna var det riktigt skönt höstväder.

Vi parkerade bilen vid Steninge och passade på att titta in i glasbruket innan vi vandrade vidare på Upplandsleden.

Från Steninge följer Upplandsleden landsvägen ut till Flottviken innan den viker av in i skogen och upp på vitberget.

Vi stannade och åt lunch vid den fina rastplatsen - Björnkälla Friluftsgård. Här finns en fin eldlplats och idag hade vi tur eftersom någon lämnat kvar ett nät med lite ved. Vi tände en eld som värmde gott i det lite ruggiga vädret.

Till lunch åt vi gårdagens rester, Renskav med grönsaker och nudlar. Det är smidigt att ha med sig rester på en tur som den här, bara att värma på gasolköket.

Vi vandrade vidare och passade på att ta ännu en cach innan vi kom fram till St Emmarsboda. Det är Friluftsfrämjandet som äger St Emmarsboda och här kan man på söndagar köpa fika. Det är OK att ha med sig egen matsäck samt att använda grillarna som finns på området.

Även här vid St Emmarsboda passade vi på att ta en finurligt gömd cach.

Strax efter St Emmarsboda finns ett vindskydd som används av Friluftsfrämjandet. Det är inget övernattningsvindskydd eftersom det saknas trägolv.

Efter St Emmarsboda har vi inte långt kvar tills vi är framme vid vår bil som vi parkerat på parkeringsplatsen där vägen/leden passerar över Mälaren.

Upplandsleden kommer aldrig in i centrala Sigtuna utan följer Mälaren upp längs med Garnsviken och Viby. Men mer om det i nästa blogg………….

Om du vill ladda ner kartor över Upplandsleden eller titta på fler bilder från leden så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=203

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post141

Vandring på Upplandsleden – Etapp 2 mellan Kallhäll och Rosersberg

VandringPosted by Helena Traneving Fri, January 27, 2012 13:31:36

Etapp 2 av Upplandsleden (Stockholmsdelen) sträcker sig mellan Kallhäll och Rosersberg och är 23,5 km

Vi valde att dela upp denna sträcka på två dagar - Kallhäll - Kairobadet 12 km och Kairobadet - Rosersberg 11,5 km

Det går att åka pendel mellan Kallhäll och Rosersberg. Det är ca. 3 km vandring mellan Rosersbergslott och pendelstationen i Rosersberg.

Vi startade dagens vandring på gångvägen nästan nere vid badet i Kallhäll. Det var här vi avslutade förra etappens vandring. Här följer Upplandsleden Mälarens strand innan leden leder oss upp på berget och utkiksplatsen med ett lusthus.

Leden går sedan genom ett villaområde och just denna bit kan ses som en transportsträcka genom Stäket. Efter Stäket kommer vi åter igen in i skogen och vandrar vidare mot Ängsjö Friluftsgård.

Här vid Änsjö Friluftsgård kunde man förr hämta kartan. Vi vet inte om man kan det längre. Enligt uppgift från en av våra besökare på vår hemsida så finns numera bara kartan att hämta på just vår hemsida, www.traneving.se

Vi hämtade ved i vedlåren på udden vid Ängsjö Friluftsgård och tog sikte på vindskyddet som ligger lite längre fram längs med leden. Precis när vi kom fram till vindskyddet kom en pappa med 5 väldigt små barn som skrek och sprang runt. Vi valde då att vandra vidare för att kunna äta vår lunch i lugn och ro (ja, man blir bortskämd med lugn och ro när de egna barnen vuxit till sig).

Vi hittade en skyddad glänta och gjorde eld och intog vår lunch innan vi vandrade vidare mot Roparudden.

Vid Roparudden passerar Vikingarännet (vintertid) på land eftersom det nästan alltid är öppet vatten under kraftledningen. Efter Roparudden kom vi ut på en mindre grusväg som vi följde ända fram till Kairobadet.

Leden kommer aldrig ner till själva Kairobadet utan går högre upp på berget genom skogen för att sedan vända ner mot ridhuset i Sätra och Mälaren.

Här, vid ridhuset, pågick det för dagen ridtävling.

Efter Sätra kommer vi åter igen ut till Mälaren. Här kom vi fram till etappens andra vindskydd. Detta vindskydd går inte att övernatta i (det saknas trägolv).

Vi vandrar vidare upp för Skarvberget. Precis när vi kom upp värmde solen skönt och vi passade på att dricka kaffe.

Strax efter vår kaffepaus kom vi fram till etappens tredje vindskydd. Här går det utmärkt att övernatta. Detta är etappens finaste vindskydd eftersom man har milsvid utsikt ut över Mälaren.

På sluttningen vid Grimstahamn (nr 18 på kartan som finns att ladda ner på vår hemsida) finns en fin lägerplats om man har med sig tält.

När vi kom ut från skogen följde en rätt tråkig vandring på landsvägen upp mot Runsa.

Efter Runsa följde vi en liten grusväg genom skogen innan vi kommer fram till badet i Rosersberg och Rosersberg Slott.

Följande Vindskydd finns längs denna delen av leden:

1. Strax efter Ängsjö Friluftsgård

2. Nere vid vattnet efter Sättra Ridhus (går inte att övernatta i)

3. Uppe på Skarvberget

Det finns ingen ved vid något av vindskydden.

Finast är vindskyddet som är placerat uppe på berget. Här har man fin utsikt ut över Mälaren.

Vill du ladda ner kartor eller titta på fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida: http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=189

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post139

Vandring på Upplandsleden (Stockholmsdelen) - Barkarby till Kallhäll

VandringPosted by Helena Traneving Mon, January 23, 2012 13:13:47

Vi har under hösten 2011 vandrat Upplandsleden (Stockholmsdelen) för andra gången. Upplandsleden är den led som passerar närmast oss hemifrån. Faktum är att den nästan passerar utanför vårt hus i Hässelby.

Etapp 1 av Upplandsleden Stockholm är Barkarby Station till Kallhäll och är 18 km lång. Vi valde att dela upp etappen på två dagar.


Leden sträcker sig via gångvägar förbi Viksjö Golfklubb och är i början mest en transportsträcka.


Efter Viksjö golfklubb kommer leden äntligen in i skogen. Det är här den verkligt fina delen börjar.

Leden passerar kanten av Hässelby och Lövsta och drar sig norrut längs Mälaren mot fornborgen Gåseborg.

Här vid Gåseborg finns ett vindskydd. Vi stannade till här och lagade vår lunch.

Efter Gåseborg går leden längs med Mälaren över Humelmorahage och upp på Kvarnberget.

Väl framme vid Bruket och Görvälnslott kommer nästa vindskydd. Detta vindskydd är fint placerat precis vid Mälaren.

Det kan vara lite knepigt att hitta vart man skall gå efter slottet. Följ allén som du hittar på baksidan av slottet. I slutet av vägen hittar du åter markeringarna som nu går in i skogen.

Nu passerar vi Ormberget innan leden åter igen går ner mot Mälaren och du är framme i Kallhäll.


Följande vindskydd finns längs med etapp 1 av Upplandsleden:

1. Längst ner på ängen vid Gåseborg
2. Vi Bruket strax innan Görvälns Slott
Vid båda vindskydd fanns välfyllda vedlådor.

Det går utmärkt att åka pendel mellan Barkarby och Kallhäll. Vi valde dock att köra två bilar (parkerade en vid start och en vid slutet).

Vill du se fler bilder från vår vandring på Upplandsleden eller ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=188

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post137

Vandring tillsammans med goda vänner - Trollkyrkorundan i Tiveden Nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Thu, January 12, 2012 10:41:15

Som ni märker kör vi på i 190 km för att komma i fas med vårt bloggande. Denna gång vandrar vi Trollkyrkoleden i Tiveden en söndag i september……..

Efter en härlig långhelg i goda vänners lag bestämde sig Helena, Thomas, Görel och Janne att vandra Trollkyrkoleden i Tivedens Nationalpark innan hemfärd. Thomas och Helena skulle efter vandringen åka hem till Stockholm och våra vänner skulle styra bilen mot Göteborg så detta var, för oss alla, en perfekt avslutning på en perfekt helg.



Från vänster: Helena, Mats, Gigi, Görel, Janne (med lille Nemo) och Thomas


Vår stuga i Tiveden är verkligen den optimala mötesplatsen för oss och våra vänner från västra och södra Sverige.

Helgen inleddes med ett besök i Askersund och Chokladfestivalen tillsammans med Görel och Janne (Gigi och Mats anslöt oss andra i stugan lite senare på dagen). Gillar du choklad så kan vi rekommendera att du åker hit.

Thomas, Görel och Helena har chokladprovning....


Festivalen hålls varje år och det är verklig feststämning i Askersund.
Information om Chokladsalongen, som festivalen kallas, hittar du här i bifogad länk.
http://www.chokladsalongen.se

Det kändes verkligen härligt att få komma ut och röra på benen efter att vi spenderat en helg med chokladprovning, god mat, vin, bastu, bad i sjön osv. tillsammans med våra bästa vänner.


Vi parkerade våra bilar vid turistinformationen i Tiveden (se karta på vår hemsida).
Innan vi påbörjade vår vandring gick vi in på centret och tittade på utställningen om Tivedens Nationalpark samt hämtade karta över vandringsleden.

Direkt vid start hittade vi mängder av trattkantareller och svart trumpetsvamp. Det var tur att Janne och Görel hade med sig lilla Nemo på vandringen för med honom följer alltid svarta påsar. Påsarna fylldes med mängder av svamp.


Framme vid Metesjön tog vi en vätskepaus. Även lille Nemo behövde lite extra vila. 5 km är långt att gå när man är så liten!


Att vandra i Tiveden är verkligen fantastiskt. Naturen är så storslagen och vi blir lika förälskade i skogen varje gång vi är här.


Just namnet Tiveden tror man kommer från den fornnordiska guden Ti (även kallad Tyr) och ved som betyder skog. Tiveden nämns ofta i äldre böcker som gudarnas skog.

Vill du vandra leden och letar efter karor? Titta in på vår hemsida för kartor och bilder:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=34

www.traneving.se

/Helena och Thomas



  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post134

Att vandra Båtluffarleden (Finnhamn-Ingmarsö) i Stockholms Skärgård

VandringPosted by Helena Traneving Tue, January 10, 2012 10:35:34

I september var dags för oss att göra om den väldigt vackra vandringen av Båtluffarleden mellan Finnhamn och Ingmarsö i Stockholms Skärgård. Förra gången vi vandrade denna led tog vi inga bilder och tanken på en hemsida med samlad information om leder och kartor var inte ens påkommen.

Vi parkerade vår bil i Vaxholm och tog färjan ut till Finnhamn. Båtturen ut tar ca. 2 timmar beroende på färja och bolag.


Väl framme vid Finnhamn passade vi på att ta ett par chacher innan vi vandrade mot båten som man använder sig av för att ta sig mellan öarna.

Vi öste ur roddbåten som låg förtöjd vid stranden och lagade sedan till vår medhavda lunch på vårt Primus gasolkök.



Under tiden vi åt lunch kom det två killar från Tyskland som, precis som vi, vandrade båtluffarleden mellan öarna. De tackade oss för att vi öst ur båten och rodde iväg under tiden åt vi vår lunch. När de kom tillbaka med den ena roddbåten frågade de om vi ville följa med dem för att sippa slussa båtarna fram och tillbaka. Vi tackade vänligt nej till deras erbjudande. Det är ju just detta moment som är det roliga med hela leden (en båt skall alltid finnas kvar på vardera ö).


I Finnhamn är inte leden så bra markerad och det kan ta ett tag att hitta roddbåten om man inte varit här förut. På Ingmarsö är dock leden väl markerad.

Vi passerade förbi båthamnen och här finns ett par fina grillplatser.



Strax innan hästudden, vid sjön, passerar vi förbi det ställe som vi tältade vid förra gången vi vandrade denna leden.


Vid Femsundsviken upptäcker vi plötsligt att det ryker nedanför en klippa. Vi undrar vem som valt att göra upp en eld här? När vi kommer fram ser vi att det brinner för fullt i marken. Troligen har någon vandrare kastat en fimp som tänt på det torra gräset.

Vi letar fram de flaskor, och kastruller vi har med oss och tränger oss ner mot havet för att komma åt vatten att släcka elden. Efter ca. 15 minuter är elden släckt. Precis då kommer en dam gående på leden. Vi frågar om hon bor på ön. Jodå, det gör hon. Vi visar elden och hon lovar att säga till närmsta granne så han kan gå dit lite senare på eftermiddagen och titta till platsen så inte elden tagit sig igen.


Efter dramatiken med elden hade vi ca. 2 km kvar till vi var framme vid bryggan. Vi passade in båten tillbaka väldigt precis och behövde bara vänta i 15 minuter.

Båtluffarleden passar sig utmärkt för en dagsvandring om man ser till att komma med förmiddagsbåten till Finnhamn.

Samlad information om leden:
Tag båten till Finnhamn. Här startar du vandringen på båtluffarleden. Snart når du ett smalt sund med en roddbåt på vardera stranden. Den kan du låna för att ro över till Kålgårdsön. Glöm bara inte att bogsera över den andra båten till Finnhamn först så att ingen strand blir utan. Från Kålgårdsön finns markerad led till Ingmarsö.



Vill du se fler bilder från vår vandring av Båtluffarleden eller ladda ner kartor så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=744

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post133

Mängder med svamp i Tyresta Nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Sat, January 07, 2012 20:59:49

Som ni alla vet ligger vi efter med vårt bloggande!
I augusti vandrade vi Åvaträskslingan som ligger i Tyresta Nationalpark, Stockholm.

Den här slingan, som är 5 km lång, ligger i Tyresta Nationalparks östra del, söder om Åva. Leden är gulmarkerad och går till stor del på Sandemars marker. Terrängen är något omväxlande, skogsbruk och hyggen förekommer. Leden kombineras med fördel med Kustledens östligaste del längs Åvavikens södra strand.

I augusti 2001 inträffade en omfattande skogsbrand vid Gråhemsmosse, på Sandemars mark söder om gränsen för Tyresta naturreservat. Brandområdet ligger i sin helhet innanför Åvaträskslingan som går genom brandområdet.

Vi parkerade bilen vid campingen på Åvaträskvägen och följde leden som gick över bäcken mot viken där fricampingen ligger.
Leden går efter campingen upp på berget och här hittade vi mängder med kantareller!

Vi vänder åter mot bilen vid Gråhem och vandrar på tills vi kommer fram till Åvaträsk.

Här möter vi en familj som lånat scouternas stuga och övernattat i. De tog, precis som vi, en paus vid Åvaträsk. Vi bytte om till badkläder och Thomas tog sig ett dopp i sjön.
Vi drack vårt medhavda kaffe innan vi vandrade den sista kilometern tillbaka till bilen.

På parkeringen mötte vi ett par ifrån Farsta som skulle övernatta i sin husbil. De hade, precis som vi, hittat mängder med svamp.

En härlig tur som vi varmt kan rekommndera!

Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner kartor över Tyresta Nationalpark är här en direktlänk till vår hemsida:

http://traneving.se/index.php?tbl_menuID=742

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post131

Panoramavandring i Italien längs med bergskanten med hjälp av fasta stegar och trappor - Sentiero panoramico Busatte Tempeste

VandringPosted by Helena Traneving Tue, December 13, 2011 20:52:04

Denna, vår sista vandringsdag i Italen, skulle vi vandra Sentiero panoramico Busatte Tempeste som är en panoramaväg med utsikt ut över Gardasjön. Panoramavägen går delvis på små grusstigar men man tar sig också fram längs med bergväggen med hjälp av, i berget fasta, stegar och trappor.

Vi parkerade bilen nere vid Gardasjön i den lilla byn Torbole. Strax bredvid posten finns en trappa som vi följde upp för berget för att komma till starten av panoramavägen. Precis som vanligt vid vår vistelse vid Gardasjön denna sommar så var det varmt. Temperaturen låg på ungefär 30 grader vilket gjorde att man vi sökte oss till så mycket skugga vi kunde hitta på vår väg upp för berget.

Vi passerade parkeringen för äventyrslandet där det finns höghöjdsbanor och bmx-banor. Här var det idag full aktivitet med barn och föräldrar som cyklade och klättrade.

Längst in vid äventyrsbanorna börjar leden - Sentiero panoramico Busatte Tempeste.

Till en början går vandringsleden på smala stigar och man passerar då och då informationstavlor som berättar intressant historia om omgivningen.

Vandringsleden är från början en brandgata som var stängd för allmänheten fram till för några år sedan då man bestämde sig för att fästa gångbroar och trappor i berget. Idag är detta en väldigt populär vandringsled.

Under vår vandring passerar vi ett antal fasta broar och trappor. Här kommer en kavalkad av bilder från Panoramaleden:

Här ser man hur leden slingar sig ut med berget

Efter ungfär 2 timmar var vi framme där leden mynnar ut på en mindre grusväg.

Vi följde grusvägen ner mot stora vägen. Väl ute på stora vägen letade vi upp busshållplatsen för att vänta på bussen som skulle ta oss tillbaka till bilen i Torbole (bussen går ungefär var 30:e minut).

Väl tillbaka vid bilen tog vi åter igen in på campingen vid Gardasjön. Vi bytte snabbt om till badkläder och hoppade i det varma vattnet.

Efter dusch var det dags att festa till det ordentligt för att fira våra två mycket lyckade veckor i Italien.

Nu var det dags att åka hem igen till våra ungdomar…….som inte hade längtat efter oss….

Men vi kommer tillbaka till Dolomiterna nästa sommar eftersom vi från och med nu är förälskade i Italien........

Vill du se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=724

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post127

Basläger Sant’ Antonio för toppatack av Monte Stivo 2012 meter över havet – Italien, Garda sjön

VandringPosted by Helena Traneving Tue, November 29, 2011 11:37:27

Monte Stivo är Gardaområdets högsta berg med sina 2012 meter över havet. Hit var vi naturligtvis tvungna att komma upp, nu när vi lämnat Dolomiterna och åter var tillbaka vid Garda sjön (varmt och skönt).

Ni får ursäkta den lite klämkäcka rubriken men ibland vill man göra livet lite mer äventyrligt än vad det egentligen är. Rubriken filosoferade vi fram över gott vin och en bit parmesanost i Sant’ Antonio. =)

Basläger (Start och mål) för våra vandringar upp för Monte Stivo var Sant’ Antonio, 1250 meter över havet. Till Sant’ Antonio hittar man från Passo S. Barbara. Denna gång ägnade vi två dagar åt toppatacken upp för Monte Stivo.

Två dagar tog det alltså för oss att komma upp på Monte Stivo eftersom, åter igen, Helenas höjdrädsla slog in. När vi funderat, så här i efterhand, var det säkert tanken på våra ensamma barn där hemma som gjorde Helena lite extra känslig denna sommar. Tanken på vad som kan hända om man skulle råka snubbla, tanken på vad som skulle kunna hända med våra barn då….. osv. Ja hjärnspöken och tankar satte helt enkelt stopp för första dagens vandring upp mot Monte Stivos topp. Men skam den som ger sig. Hon är seg, den här Fru Traneving……… ;)

Första dagen gick vi den svårare vandringsvägen – först landsväg mot Bordala och sedan vandringsväg 623, vidare in på 617. Den vägen går på ”baksidan” av berget och det är här berget är som brantast och stenigast.

Andra dagen gick vi vandringsväg 608B, in på 608. Denna väg är en lätt vandring upp till toppen men fantastisk utsikt ut över Garda sjön.

Dag 1 – Vandringsväg 623 och 617

Vi parkerade bilen vid den lilla restaurangen i Sant’ Antonio och följde sedan landsvägen till höger för att på så sätt kunna runda berget och gå upp från motsatt sida. Landsvägen går längs med åkrar innan vi, på andra sidan berget, kommer på vandringsväg nr 623 (kartor finns på www.traneving.se) .

Det är nu den verkligt tunga stigningen börjar. Idag ska vi bearbeta nästan 800 höjdmeter innan vi står på toppen.

Stigen blir hela tiden smalare och smalare och det lutar mer och mer brant ner på vår högersida. På ungefär 1700 meters höjd tar det stopp för Helena. Benen och huvudet vill inte alls gå högre på denna smala och slingrande stig.

Vi åt lunch och Thomas försöket övertala Helena att gå vidare. Att vår dotter ringde precis när allt detta utspelade sig gjorde inte saken mycket bättre. Mamman i Helena, och längtan efter barnen där hemma, tog helt över.

Trots att vi hade vacker utsikt ut över dalen under lunchen var det bara för Thomas att inse att vi fick ge upp dagens försök att komma upp på toppen.

För att få lite omväxling i vår vandring på vägen tillbaka valde vi att följa vandringsväg 623 ända fram till Passo Bordala innan vi vände tillbaka till bilen.

Vi kan konstatera att dagens vandring blev i kilometer väldigt lång. I höjdmeter ”bara 500 meter”.

Natten tillbringade vi i Sant’ Antonio. Här finns det fina ställen att övernatta på – vårt Basläger!


Dag 2 – Toppatack Monte Stivo - Vandringsväg 608B och 608

Efter frukost var det så dags att ge sig på toppatack nummer två.

Idag var det brant stigning uppför direkt när vi följde den lilla stigen uppför berget. Kilometervis var sträckan inte ens hälften så lång som dagen innan. Stigningen var desto mer omedelbar och kraftigare. Det kändes i värmen.

Vi tog en välbehövlig paus vid Le Prese på 1480 meters höjd. Idag var det väldigt varmt och kvavt väder. Vi såg mörka moln långt borta men tänkte inte så mycket mer på det just nu……

När man vandrar denna väg har man storslagen utsikt ut över Gardasjön.

När vi närmar oss den sista stigningen upp till rifugio Monte Stivo drar de första varnande molnen in över berget (fortfarande inget vi tänker något nämnvärt på).

Väl uppe vid rifugion köper vi en välbehövlig lunch och pratar en stund med mannen som är stugvärd.

Toppstugan ligger inte exakt på toppen så efter lunchen var det dags att gå de sista 75 meterna upp till toppen.

Äntligen uppe! Helena är överlycklig. Säkert nästan lika lycklig som någon som precis bestigit Mount Everest. Ja allt är ju relativt. För Helena är detta, just idag, en stor bedrift.

Thomas på kanten mot den sidan där vi försökte komma upp igår.

Nu är det dags att börja vandra nedåt. De mörka molnen börjar komma in över Monte Stivo.

Precis när vi kommit ner för den översta branten dånar åskan och blixten slår ner en bit ovanför oss. Vi slänger oss ner på stigen. Vilken öronbedövande knall. Sekunden efter denna bild är tagen smäller det till!

En chockad Helena kurar ihop på stigen.

Vilken knall, precis mitt i molnet där vi befinner oss!

När vi åter igen kommer ner till Le Presse på 1480 meters höjd väljer vi att vandra en annan väg genom skogen tillbaka. Sikten upp mot Monte Stivo är nu obefintlig och det åskar/blixtrar mest hela tiden. Knallarna och blixtarna kommer med 1-2 minuters mellanrum. Men här i skogen är det lugnare. Efter ett tag upphör regnet men knallarna.

Väl nere vid vår bil är det dags att göra som alla expeditioner gör. Fira en lyckad toppatack med champagne och god parmesanost.

Även denna natt stannade vi kvar i Sant’ Antonio. Här finns många fina lägerplatser. Om man får sova här vet vi inte, men ingen av de boende runt om kring sa något trots att de passerade två gånger.

Vi måste utfärda en varning

Hämta inte vatten i pumpen utanför restaurangen i Sant' Antonio! Vi är nästan helt övertygade om att det var här vi fick Cryptosporidium. Eller med andra ord "Östersundsmagsjukan, Sundsvallsmagsjukan".

Det var säkert många cyklister som precis som vi blev dåliga ca. 1,5 till två veckor efter vi druckit vattnet från pumpen utanför restaurangen. Thomas kom lindrigare undan än Helena som insjuknade i tre omgångar där varje omgång feber, diarréer och kräkningar varade i 4 dagar.

Vad är cryptosporidium - Cryptosporidium sprids framför allt via förorenat vatten eller hantering av mat. Inkubationstid är cirka sju dygn. Den som blir sjuk kan få vattniga diarréer, smärtor i buken, illamående, huvudvärk och feber.

Om du vill ladda ner kartor från vår vandring eller se fler bilder så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=723

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post125

Vandring i Italien – Refugio Passo Selle, 2534 meter över havet

VandringPosted by Helena Traneving Sat, November 26, 2011 21:04:51

Denna blogg handlar om en vandring i Italien (26 juli 2011) från Passo San Pellegrino 1919 m.ö.h till Refugio Passo Selle 2534 m.ö.h.

Denj 26 juli var det dags för oss att säga hejdå till Alleghe i Dolomiterna och börja vår resa tillbaka ner mot Garda Sjön. Det kalla vädret gjorde att Dolomiterna inte riktigt visade sig från sin allra bästa sida. Vi hade veckan innan vandrat i 32 graders värme vid Garda Sjön. Att komma till Dolomiternas minusgrader på natten var inte det väder vi önskade oss i Juli. Även om dagarna hade precis lagom vandringstemperatur med + 20 grader så längtade vi tillbaka till varma och sköna kvällar!

På vår väg från Alleghe passerade vi Passo San Pellegrino. Här var liften öppen och vi bestämde oss för att stanna och genomföra dagens vandring. Det var lite si och så med kartor och information över leder i området. På blandad engelska och tyska lyckades vi tillslut få kvinnan i liften att förstå att vi var ute efter vandringskartor. Hon visade oss en fin tur upp längs med vandringsväg 604 upp till Refugio Passo Selle som ligger på 2534 meters höjd.

Efter 1,5 veckas vandring känns alla höjdmeter i benen! Och, eftersom liften var öppen var beslutet lätt att fuska upp för de första 300 höjdmeterna innan den ”riktiga” vandringen skulle börja.

Från liftens toppstation tar det ungefär 1 timme upp till Refugio Passo Selle.

Vägen upp roades vi av murmeldjurens visslingar som ekar mellan bergen. Vi hade dagen till ära tur och såg ett par stycken murmeldjur.

Utsikten var som vanligt storskagen men vädret blev kallare och kallare ju längre upp vi kom.

Längs med bergskammen till höger om oss gick en Via Ferrata led och vi kunde urskilja de som vandrade/klättrade leden som små prickar. Med hjälp av kamerans förstoring fick vi en rätt bra bild på dem. Man kan till och med urskilja vajrarna på kammen.

Vi kom närmre och närmre Refugio Passo Selle och vi förundrades ännu en gång över läget för stugan. Stugorna balanserar nästan alltid på kanten. Man blir lika förundrar varje gång över att de lyckas bygg stugorna så här långt uppe.

Vi gillar verkligen ledmarkeringarna man har i Dolomiterna/Alperna. Här är det inte hur långt det är som är det viktiga. Det viktiga är hur lång tid det tar att komma fram till destinationen. Det är något man borde fundera på hemma i Sverige. Det kunde vara två olika markeringar på leder. Dels hur långt det är men även hur lång tid det tar att ta sig från punkt A till punkt B.

När Åre nyligen gjorde om sina ledmarkeringar ringde de oss för att höra vad vi tyckte de skulle tänka på. De tyckte vår idé med tid var bra och skulle fundera på saken. Nu har vi sett att de inte använt sig av tidsmarkeringar vilket vi tycker är synd. Det är bra att veta hur långt det tar att gå en viss sträcka. 5 km på platten går ju jätte snabbt om man jämför med 5 km rakt uppför.

Åter till vandringen…..

När vi väl kom upp till Refugio Passo Selle sjönk temperaturen avsevärt och det började snöa. Vi gick in och tog en välbehövlig vätskepaus innan det var dags att vända nedåt igen.

På vår väg ner stannade vi till och lagade pasta bolognese! Tänk vad gott maten smakar när man har vandrat ett tag och samtidigt har världens härligaste utsikt.

På vår väg ner såg ännu några murmeldjur. Vad söta de är och vad många de var just här. Det kanske var murmeldjur-år här i Italen. Ungefär som i Sverige, där vi har haft lämmel-år?!

Vi passerade Refugio Paradiso (2150 meter över havet) på vår väg ner mot bilen. Här stannade vi till för en fika. Refugen var nyrenoverad och verkligen så där härligt mysig som bara alpstugor kan vara.

Innan vi kom fram till bilen passerade vi ett vattenfall. Här tog vi en välbehövlig paus.

När vi kom ner till bilen tryckte vi gasen i botten för att ta oss ner till värmen och Garda Sjön. Tänk vad förvånad man blir när man bara behöver köra ett par mil för att komma till 28 graders värme!

Vi fick en härligt varm kväll på campingen i Arco.

Nu var det var dags att planera nästa dags vandring!

Om du vill ladda ner kartor från vandringen eller se fler bilder så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=722

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post124

Italien vandring upp till Fornai Coldai belägen på 2191 meter över havet

VandringPosted by Helena Traneving Tue, November 22, 2011 12:14:41

Dagens blogg handlar om sommarens vandring (2011) i Italien. Platsen är bergsbyn Alleghe och vi vandrar från Coi, 1500 meter över havet, upp till Refugio Fornai Coldai som ligger 2191 meter över havet. Vi gör även en lite tur till sjön ovanför Fornai Coldai, en stigning på extra 150 höjdmeter.

Efter gårdagens vandring insåg vi att det faktiskt gick att ta bilen ända upp till Coi. Det är fullt av skyltar med parkering förbjuden men det tycks inte skrämma Italienarna. Vi gör som lokalbefolkningen och parkerar vid restaurangen samt håller tummarna för att vi skall slippa böter.

Det vi inte visste innan vi påbörjade vandringen var att stolliften var öppen. Vi hade räknat med att vandra hela sträckan fram och tillbaka. Lyckligtvis såg vi att alla andra vandrare stegade mot liften och så gjorde också vi och besparade oss en stigning på 600 höjdmeter.

Eller nej….. vi sparade inte riktigt 600 höjdmeter eftersom man var tvungen att gå ner 200 höjdmeter i en dal för att sedan göra den ”riktiga” stigningen upp till Refugio Fornai Coldai.

Liften stannade vid Restaurang Col Del Baldi och vi har redan insett vilken fin skidort Alleghe är. Trots fint sommarväder drömmer vi drömmar om härlig skidåkning!

Vi vandrar ner de 200 höjdmeterna till dalen och passerar mängder av kor innan det är dags att göra den riktiga stigningen.

Efter en vätskepaus följer vi väg 556 som snirklar sig upp, upp för berget.

Utsikten är hänförande och vädret blir bättre och varmare ju högre upp vi kommer.

Dolomiterna är verkligen vackert. Vilka taggiga toppar som omger oss medans vi stretar på upp för berget.

Efter drygt 1,5 timmes stretande passerar vi så över passet och får syn på Refugio Fornai Coldai som ligger vid en brant omgivet av taggiga toppar. Vi blir alltid lika förundrade över hur de lyckas bygga dessa Refugios på så otillgängliga platser.

Efter en vätskepaus är det dags att ta de sista 150 höjdmeterna för att se sjön som alla talar så vackert om.

Och ja, vi kan väl bara hålla med! Det är så himla vackert! Jag tror att Gud tänkte till lite extra när han skapade platser som dessa. Han hade helt enkelt en väldigt bra dag!

Nu är det dags för lunch! Utsikten måste insupas länge!

Innan vi beger oss tillbaka måste vi kontrollera en annan väg tillbaka. Tyvärr måste vi ge oss. På vår karta är denna nedgång prickad, dvs. svår.

Svår är bara förnamnet för denna lilla stig!

Ja, det är bara att inse att Helenas höjdrädsla inte klarar denna passage. Thomas slokar ett tag med huvudet men inser att ”vill han komma tillbaka till bilen idag” så är det bara att följa med sin fru tillbaka samma väg vi kom upp!

Vi vänder tillbaka och får nu bästa utsikten ut över Monte Stivo.

Väl nere i dalen väljer vi en annan stig tillbaka mot Coi. Vi viker av in i skogen och följer en liten stig som inte används av speciellt många.

Stigen snirklar sig genom skogen och efter ett par kilometer är vi så tillbaka vid vår bil och Coi.

Även denna kväll stannade vi kvar i Alleghe. Gott med grillat trots att det åter igen är 8 grader varmt (eller kallt).

Om du vill ladda ner kartor eller se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=721

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post122

Vandring runt sjön i bergsbyn Alleghe och en vandring ner från Coi, 1500 meter till 900 meter i Dolomiterna

VandringPosted by Helena Traneving Mon, November 07, 2011 14:06:34

När vi vaknade till liv i Palafavera, Dolomiterna, denna morgon var det kallt. Det hade varit minusgrader på natten och nu visade den på 5 grader varmt (eller kallt) den 24 juli 2011.

Det hade kommit snö på natten och bergstopparna runt om oss var alldeles vita. Molnen smög lågt över bergstopparna och regnet smattrade mot vår Tarp när vi åt vår frukost. Tur att vi hade med fleece, varma jackor, skaljackor, mössa och vantar för det var milt sagt kallt. Det hade inte varit några problem att hålla värmen på natten och vi tackade vår lyckliga stjärna att vi packat ner våra fina sovsäckar.

Att vandra i Palafavera och göra vandringen upp till Refugio Coldai på 2135 meters höjd var inte att tänka på idag. Vi bestämde oss för att köra runt berget och fram till byn Alleghe för att se om vi kunde ha sådan tur att regnet upphörde.

Alleghe ligger på 900 meters höjd och ligger vackert beläget vid sjön. Eftersom regnet höll i sig beslutade vi oss för att börja med en vandring på 6 km runt sjön.

Allt eftersom vi vandrade runt sjön avtog regnet mer och mer. Vi följde sjön söder ut och passerade byn Masare innan vi vänder åter på andra sidan sjön.

Vi hade storslagen utsikt ut över Monte Civetta, 3230 meter över havet, och vi tittade ofta drömskt upp mot toppen för att se om vädret började lätta något.

När vi passerat över floden och påbörjade vandringen tillbaka in mot Alleghe tittade så äntligen solen fram.

Vi åt lunch inne i byn och började så smått smida våra planer för dagen. Någon högre höjds vandring skulle vi inte hinna med idag men att ta liften upp till Coi på 1500 meter och följa led 564 ner till byn skulle vi gott och väll hinna med.

Liften kostade 50 kr per person för enkel resa och vi fick åter en vacker utsikt ut över sjön och Alleghe.

Väl uppe vid Coi hittade vi led 564 som skulle ta oss ned genom skogen och bergen till byn. Leden började brant och är här streckad en bit på kartan. Inte jätte lätt idag när det var så halt på klipporna.

De olika markeringarna på kartan är ungefär så här:

X = via Ferrata (här krävs ofta särkingsutrustning)

. . . . = Svår passage, endast vana vandrare

--------- = Medelsvår passage

_____= Lätt passage

Efter ett litet tag var vi nere för den värsta branten och stigen kom ut vid en gammal gård beläget på en sluttning. Här var hänförande grönt och vackert med blommor.

Vi tog en paus och njöt av att äntligen vara ute på vandring igen. Stigen slingrade sig fortsatt ner igen och bitvis var det åter igen medelsvår passage. Vi passerade ett vattenfall.

Vi tog det lugnt på vår vandring ner för berget. Vi hade ingen brådska idag eftersom vi bestämt oss för att sova i byn i natt för att imorgon försöka ta oss upp till Refugio Coldai på 2135 meter och sjön belägen ovanför Coldai på 2400 meter över havet.

Vår vandring ner för berget avslutades med en rundtur i byn Alleghe som ligger så vackert vid sin sjö.

När vi kom ner tog vi bilen till andra sidan sjön för att laga vår kvällsmat och fortsätta njuta och drömma om vår kommande bestigning upp till 2400 meter. Även denna kväll var det kallt med 9 grader. Lite varmare än natten innan i alla fall.

Vill du se fler bilder från vår vandring, ladda ner kartor eller annan nyttig information om Dolomiterna så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=720

www.traneving.se


Jo, en annan sak…….om man går fel är det ibland bättre att vända…… smiley

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post121

Vandring från Refugio Passo Duran till Refugio Bruto Carestiato i Dolomiternas Nationalpark

VandringPosted by Helena Traneving Thu, November 03, 2011 12:10:35

Så var det äntligen dags för vår fösta vandring i Dolomiterna. Vart skulle vi vandra? Vi hade ingen aning och vi ägde inga kartor. På vår väg mot Dolomiterna passerade vi byn Mas och stannade till vid sportaffären.

Vilken lyckoträff. Herr och fru Giuseppe äger en kombinerad sport och presentaffär i Mas. Turligt nog var Herr Giuseppe aktiv vandrare och guide i Dolomiterna och gav oss massvis med tips på olika vandringar. Han markerade ut lämpliga vandringsvägar och gav oss telefonnummer till alla Refugios vi skulle passera under våra vandringar. Tanken var att vi skulle sova vid någon Refugio under de kommande vandringarna. Behöver du bästa tänkbara hjälp inför vandringar så rekommenderar vi att ni kontaktar Sportaffären i Mas (adress finns på vår hemsida).

Första stoppet för våra vandringar var vid Refugio Passo Duran som ligger på 1601 meters höjd. Passo Duran ligger i provinsen Belluno mellan bergskedjorna Civetta och Moiazza Pramper i nordväst och Dolomiterna i sydost. Här, förbi Passo Duran, går ”Mountain Trail Dolomite”. Eftersom det redan var sen lunchdags när vi ankom Passo Duran bestämde vi oss för att vandra hikingtrail nummer 578 upp till Refugio Bruto Carestiato som ligger på 1834 meters höjd och ungefär 1 timmes vandring från Paso Duran.

Efter ombyte till vandringskläder (på parkeringsplatsen) gick vi in och beställde lunch vid Refugio Passo Duran. När vi ankom Passo Duran regnade men under tiden vi intog dagens lunch, soppa med gott hemlagat bröd, sprack det upp och solen tittade fram. Vi njöt av de magnifika bergen och utsikten under lunchen.

Den första stigningen upp mot Refugio Bruto Carestiato är väldigt brant. Idag var det brant och lerigt av allt regn som kommit under natten och förmiddagen.

Efter att kämpat oss upp för den första branten befann vi oss på en smal liten stenig skogsväg. Denna väg följde vi ett par kilometer. Vi kunde vid ett tillfälle se Refugio Bruto Carestiato långt där uppe.

Precis efter ett ras, tvärs över vägen, svängde vandringsleden in i skogen och det blev åter en brant stigningen innan vi var uppe vid Refugen.

Precis när vi kom fram började det regna igen.

Det var fullt med folk inne i Refugen som spelade spel och samtalade. Det luktade lite unket av blöta ylle- och regnkläder. Vi valde att sitta ute för att inta dagens första vätskepaus.

Vägen ner följde vi samma väg som vi gått upp. Vi hade först tänkt ta en led som går upp för berget men valde att inte göra detta på grund av regnet. Det blir väldigt halt på klipporna vid regn!

Eftersom den branta vägen upp för backen precis vid starten vid Passo Duran varit så hal valde vi att gå en annan väg ner sista biten istället.

Vi följde en stig genom skogen som tog oss fram till Passo Duran från andra hållet.

Efter vår vandring var det så dags att leta efter en camping för att kunna duscha. Ju högre vi kom upp i bergen desto kallare var det. Vi stannade vid campingen i Palafavera. Vi visste att det just nu var kallt i Dolomiterna, men inte så kallt som vi fick det denna natt. Vi tände vår eld och satt och mös ute hela kvällen trots att det var kallt.

Det är skönt att ha tarpet att sitta under när det regnar och vi hade ju en storslagen utsikt.

Varma kläder hade vi med oss och vi bäddade med både täcke och sovsäck när vi skulle sova. På morgonen hade det kommit snö och damen i receptionen undrade om vi var frusna eftersom det varit minusgrader på natten. Vilken skillnad från våra vandringar vid Gardasjön! Från 30/32 grader varmt till 2 grader varmt (eller kallt) på morgonen.

Vill du se fler bilder från vår vandring, ladda ner kartor osv. är här en direktlänk

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=719

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post120

Vandring upp för Monte Luppia för att få en fin utsikt ut över södra delen av Gardasjön

VandringPosted by Helena Traneving Wed, November 02, 2011 11:51:35

Efter en något svalare natt i bergen begav vi oss åter ner mot Gardasjön för att vandra över Monte Luppia. Här nere var det varmt. Närmare bestämt en bit över 30 grader. Idag skulle det bli en svettig vandring upp på Monte Luppia.

Det är populärt att vandra upp på Monte Luppia för att titta på alla hällristningar i området. Hällristningarna finns i mängder och tros ha skapats av herdarna under de tusentals år de vallat sina får på sluttningarna ner mot sjön.

Monte Luppia är berget bakom Punta San Vigilio och beläget vid den nordöstra kanten av Garda viken (väster om staden Garda). Vi parkerade alltså bilen vid Punta San Vigilio. Här finns det dagligen en vakt som håller koll på bilarna och hjälper till att hitta en skuggig plats att parkera bilen. Själva parkeringen kostar inget men vakten vill ha en slant som tack för hjälpen.

Vi följde stigen upp mot det gamla slottet innan stigen tog oss in i skogen och stigningen upp för berget började. Här, lite högre upp och längst ut på udden, hade vi en storslagen utsikt ut över Gardasjön.

Eftersom vår guidebok var lite otydlig irrade vi bort oss på en liten stig innan vi tillslut hittade en skylt med ”grafitti” och förstod att vi var på rätt väg. Om du tänker gå denna vandring - följ den stora grus stigen rakt fram och INTE den lilla, smala, djurstigen till höger precis efter slottet.

Vi följde vandringsled nr 44 men markeringarna var väldigt otydliga och större delar av vandringen var de helt borta. Tyvärr var inte vår karta den bästa så nästan hela vandringen gick vi på känn. Som tur var hade någon innan oss, som också letat efter toppen, ristat in riktningen på en staketstolpe. Antagligen är det fler än vi som irrat bort oss här.

Vägen ner för berget var om något mer otydlig på vår karta (guidebok) så vi irrade runt ett bra tag i hettan. På vägen ner för berget stannade vi till och åt vår lunch i en någorlunda skuggig lund.

När vi till slut hittade en skylt med vandringsväg nr 41 hade vi en timmes vandring tillbaka till Punta San Vigilio.

Dagen avslutades med dusch och ett dopp i Gardasjön vid Punta San Vigilio (inträde till badet) innan vi bestämde oss för att köra vidare mot fler vandringar i Dolomiterna.

Vill du se fler bilder från vår vandring upp på Monte Luppia eller titta på kartan över vår vandring så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=717

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post119

Vandring i Italien: San Valention via Bocca del Creer till Refugio Altissimo, 2060 möh.

VandringPosted by Helena Traneving Fri, October 28, 2011 11:29:36

Fortsatt varmt och hett i Italien var det den dagen vi bestämde oss för att göra en vandring från San Valentino via Bocca del Creer upp till Refugio Altissimo på 2060 meters höjd.

Efter lite snirklande på serpentinvägarna, som tog oss upp på 1400 meters höjd, var vi så framme vid parkeringen i San Valentino. Vårt mål för dagen var att vandra vandringsled 650 mot Bocca del Creer och sedan vidare upp mot Altissimo.

Precis när vi parkerat bilen mötte vi ett par från Holland som påbörjat vandringen upp mot Bocca del Creer men varit tvungna att vända på grund av ett ras. Att det uppstår ras efter regn är något man får ta i beräkning när man vandrar på hög höjd. Tillsammans med det holländskaparet letade vi ut en alternativ väg med hjälp av vår och deras karta. Holländarna gick lite före oss. Men eftersom vi tog olika pauser under hela vandringen upp mot Bocca del Creer, kunde vi stanna till och prata med varandra när vi passerade.

Den alternativa vägen gick först ett par kilometer längs med serpentinvägen innan vi svängde vänster upp längs med en mycket mindre väg. Hade vi tänkt till innan vi påbörjade vandringen kunde vi tagit bilen fram till nästa parkeringsplats och besparat oss några kilometers vandring. Men, vi hade ingen aning om att det fanns en alternativ parkeringsplats längre fram och några extra kilometer i benen är bara bra för konditionen (positivt tänkande).

När vi väl kom upp på platån 100 höjdmeter ovanför San Valentino fick vi en storslagen vy ut över det dramatiska Italienska landskapet.

Kor och getter som går på lösdrift är vanligt ett vanligt möte när man vandrar i Italien. Idag hade korna parkerat sig precis vid övergången/grinen mellan gårdarna. Korna stod där de stod. Det hjälpte inte hur mycket vi, Holländarna eller ett par på mountainbike petade på dem. De stod helt still. Vi alla fick till slut ta en alternativ väg under taggtråden.

Efter ca. 250 höjdmeter, 1 timme senare, var vi så framme vid Bocca del Creer, 1617 m.ö.h. Här tog vi en välbehövlig vätskepaus innan vi fortsatte får vandring upp mot Refugio Altissimo. Det var nu dags att ta de sista 400 höjdmeterna upp för berget.

På vägen upp stannade vi och åt vår lunch. Utsikten var magnifik!

Efter ett snabbt besök vid Altissimo vände vi åter ner mot Bocca del Creer och tog oss sedan upp mot naturreservatet Cornapiana di Brentonico som är en topp på 1700 meter, beläget mellan Bocca del Creer och San Valentino.

Här var tanken att följa stigen ner för andra sidan av berget mot San Valentino. Tyvärr irrade vi bort oss efter besöket vid det gamla fortet. Stigen vi trodde oss finna ledde oss tillbaka till Bocca del Creer. Om du tänker gå den vägen vi tänkt från början så måste du leta efter stigen innan du kommer fram till ruinerna innan det gamla fortet.

Väl tillbaka vid Bocca del Creer beslutade vi oss att följa serpentinvägen hela vägen tillbaka till San Valentino. Några fler höjdmeter uppåt orkade inte kroppen med idag!

Vill du se fler bilder från vår vandring är här en direktlänk. Här hittar du även karta på vår vandring och länk till S.A.T (Societá degli Alpinisti Tridentini) där man hittar information om olika Refugios i området:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=716

www.traneving.se


/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post118

Vandring över Monte Brione, Riva del Garda, Italien

VandringPosted by Helena Traneving Tue, October 25, 2011 10:49:03

Äntligen dags för lite vuxentid och vuxensemester för makarna Traneving. Vi kan inte förneka att de här två veckorna per år vi unnar oss själva, utan barn, är guld värda. Känslan när vi lämnar hemmet och våra fyra barn är lite åt hållet ”vild-fri-utan-bekymmer-tonåring”. Eventuellt är den känslan ömsesidig….jo, när vi tänker efter så känner barnen precis som vi. Äntligen fria!

Våra fyra tonåringar skulle för första gången vara ensamma hemma i två hela veckor. Ja bara det kan ju ge tonårsföräldrar magsår. Men, vi måste nog vara de mest förskonade tonårsföräldrarna på denna jord.

Våra två äldsta grabbar är så ansvarstagande och tog med glädje på sig ansvaret för sina två yngre syskon. Bravur till Rasmus och Tobbe som axlade hela ansvaret i två veckor. De hämta sin syster på kvällarna och såg till att hon inte var ute för länge. Passade hon inte tiderna åkte de och hämtade henne. Amanda och grabbarna lagade mat tillsammans.

Praktisk hade vi fyllt kylen med all önskvärd mat så det enda tonåringarna behövde fylla kylen med var mjölk och bröd.

Bättre sammanhållning än vad det blev efter de här två veckorna har det inte varit på länge mellan våra tonåringar. Mormor/Farmor var assistansklara under båda veckorna men behövde inte rycka ut någon gång. Vi hade telefonkontakt med ungdomarna minst en gång per dag och de hade alla hjälpts åt att städa huset fint tills vi kom hem. Det är mamma lycka om något!

Vi ställde GPS’n på Linfano, Italien och tryckte gasen i botten på bilen. Vi tog färjan över Helsinborg/Helsingör på kvällen, sov på ön Farö i Danmark för att på morgonen efter ta färjan över Gedser/Rostock. På resan ner roade vi oss med att lyssna på Anna Janssons senaste bok.

När vi ankom Linfano och Garda Sjön i Italien på kvällen spöregnade det. Vi tog in på en camping precis vid Garda Sjön och slog snabbt upp vårt tarp så vi kunde laga kvällsmat. Vi skålade i vin och firade våra två kommande ”utan-barn-veckor”.

På morgonen, under frukost, var det dags att bestämma vart vi skulle vandra. I affären på campingen hittade vi en guidebok (på tyska) om vandringar runt Garda Sjön och bestämde oss för att vandra över Monte Brione i Riva del Garda. Idag var det varmt, närmare bestämt 34 grader.

Kartan i guideboken var inte den bästa så vi irrade runt ett tag innan vi hittade uppgången/stigen upp på berget. Om du tänker vandra denna vandring så startar stigen precis bredvid tunneln vid infarten till Riva del Garda när man kommer från Linfano. Parkering finns vid båthamnen Nicolò. Själva lät vi bilen stå kvar på campingen och vandrade ut med vattnet till Riva del Garda.

Till toppen av Monte Brione vandrar vi ”Sentiero della Pace” som ungefär betyder Fredens väg. Stigen, som slingrar sig längs med kammen av berget, leder fram till Forte S. Alessandro.

Befästningarna på berget vid Garda sjöns norra strand byggdes av det österrikiska-ungerska imperiet redan 1852. Runt Garda sjön fanns förr ett system av befästningar och det är nu till ett av dessa vi är på väg.

Utsikten ut över Garda Sjön är helt magisk och magnifik. Vilken sjö och vilka vyer!

Långt där nedanför oss ser vi mängder av människor som solar och badar. Det är inte utan att vi också längtar dit när vi nu stretar uppför berget i hettan.

Efter ett tag är vi så äntligen upp vid Forte S. Alessandro. Här äter vi vår lunch och njuter av utsikten.

Vi följer en stig som slingrar sig ner för berget och tar en paus vid en olivodling. Naturen och sjön är storslagen.

Lagom till kvällsmat är vi tillbaka på campingen. Vi bestämmer oss för att åka upp på Monte Brione för att äta vår kvällsmat och för att på så sätt njuta av den vidunderliga utsikten.

Om du vill se fler bilder eller ladda ner karta och böcker från vår vandring över Monte Brione, Riva del Garda i Italien så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=715

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post117

Vandring i Soomaa Nationalpark, Estland

VandringPosted by Helena Traneving Thu, October 20, 2011 12:35:54

Tionde dagen: Riga, Lettland till Tallinn, Estland

Det blev tidig morgon och vi fortsatte vår resa genom Lettland ut med kusten och motorväg A1. Gränsen mellan Lettland och Estland passerades lika lätt som mellan Litauen och Lettland. Det såg ungefär ut som förra gränsen vi passerade. Massvis med skrotad taggtråd, gamla vakttorn men inte en människa i närheten.

I Estland byter motorvägen namn till 4/E67. Vi tog sikte på staden Pärnu där vi precis innan svängde ut med väg 59 mot Soomaa Nationalpark.

Efter lite snirklande på grusvägar hittade vi fram till Centrat , Naturrum, för nationalparken som ligger mitt i nationalparken. Soomaa är det mest värdefulla delen av de återstående stora vildmarksområdena i sydvästra Estland. Här hittar man Kuresoo Bog som är en av de två bäst bevarade myrarna i Estland. Under vår- och höstflyttningen stannar många tranor till här för att vila på sin resa.

Att paddla kanot genom nationalparken är populärt och här finns ett par uthyrningsställen. Vårfloden kan höja vattennivån i nationalparken med 4 meter, vilket också hände våren 2010. Här finns också gott om vandringsleder och iordningställda vindskydd.

Tjejerna i nationalparken var mycket vänliga och gav oss tips på lämpliga vandringar, kartor osv. De berättade om en kort vandringsled på 4 km precis utanför centrat där vattennivån för den rekordhöga vårfloden 2010 var markerat på träden.

Innan vi gav oss ut på den korta vandringen lagade vi lunch i husbilen. Idag var det hett. Minst 33 grader varmt och fullt med bromsar som ville mumsa på oss. Under lunchen hade vi en stork som letade mat på åkern precis utanför husbilen. Det var en härlig upplevelse.

Amanda vägrade att följa med på den korta vandringsturen pga alla bromsar och mygg men vi andra gav oss ut för att få lite rörelse i benen. Vi passerade ett par bäverhyddor utmed vandringsleden som följde den, just nu, lilla ån. Myggorna älskade att vi kom på besök så vi gick de 4ra kilometrarna i rask takt.

Vi stannade även till vid Riisa vandringsled som startar precis i utkanten av nationalparken. Denna vandringsled rekommenderade naturguiden oss att gå. Här gav sig Thomas och Jesper ut och följde leden en bit mot Koprarada fram till den stora sevärda myren. Helena höll under tiden Amanda sällskap i husbilen.

Efter besöket i nationalparken fortsatte vi vår resa längs med motorväg nr 4ra upp mot Tallinn. Att hitta campingplats i eller utanför Tallinn var inte lätt. Vi frågade ett par personer men ingen visste något om campingplatser. Precis som i Lettland och Litauen är det inte vanligt med husbilar eller campare. Man hyr helt enkelt en stuga om man vill ut i naturen. Efter ungefär två timmars letande fick vi så äntligen tips om en camping väster om Tallinn, vid byn Rannamöisa.

Vilken upplevelse denna camping var. Ingen kunde någon engelska men med charader och fingerräknade gjorde vi till sist upp om pris och plats. Elen till vår husbil kopplades in i en av de små, ruggiga, risiga, äckliga små stugor man kunde hyra. Tur att vi hade vår husbil att bo i!

I en av de små stugorna bodde ett par från Frankrike. Helena mötte damen från Frankrike på dass (japp, ingen vattentoa här inte) och de skrattade gott åt den låga standarden. Diska och tvätta sig gjorde man i samma skjul som dasset (boden bredvid) och det var inte speciellt fräscht. Ännu en gång, tur vi har egen toa och dusch. Ja, just det ja. Det fanns ingen dusch här på denna camping. Den här campingen var, som ni säkert förstår, den sämsta på hela vår resa. Priset för campingen var 50 kr (SEK) för hela familjen.

Nåja, ägarna var väldigt vänliga och tillmötesgående. De ordnade med grill och ved till vår kvällsmat. Själva hade de ett par vänner (ca. 25 personer) på kvällsmiddag/grillning så partystämningen var på topp hela kvällen. En kulturupplevelse rikare blev vi verkligen denna kväll. Tack Estland!

Dagen efter körde vi ner till stranden och passade på att sola/bada innan vi skulle med färjan från Tallinn till Stockholm.

För första gången på hela vår resa såg vi bilar med svenska registreringsskyltar. Vi åt gott och tittade på showerna som bjöds på båten. En bra avslutning på en så härlig resa!

Väl hemma igen var det så dags att städa och lämna tillbaka husbilen. Innan vi lämnade tillbaka husbilen stack Thomas till Vällingby och fixade den där nyckel som bröts i Polen. Vi hade 300 fria mil med husbilen, när vi lämnade tillbaka den stod mätaren på 298 mil. Det är bra beräknat, eller hur!?

Om du vill se fler bilder eller ladda ner mer information om Estland och nationalparkerna så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=714

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post116

Kemeru Nationalpark i Lettland - och om att äta kycklinghals

VandringPosted by Helena Traneving Thu, October 13, 2011 13:19:38

Åttonde dagen: Naida Kuriska Näset till Vildmarkskamp strax innan Kalvene i Lettland

Efter att vi lämnat Klaipeda i Litauen följde vi kusten längs med motorväg A11 upp mot Liepaja i Lettland. Att passera gränsövergångarna var inga problem. Gigantiska övervakningstorn och mängder med skrotade taggtrådsstängsel fanns kvar men annars var det inte en människa i närheten. Alla människor och byggnader försvann 5 km innan gränsen och samma sak efter gränsen. Nästan lite kusligt.

Det enda stället på hela resan där det kändes som om vi passerade genom ”fel område” var i Liepaja. Kanske var det inte i fel område vi var, utan att staden fortfarande var som på sovjettiden…..år 1960…..men totalt förfallen! När vi passerade här låste vi faktiskt dörrarna till husbilen =)

Efter Liepaja följde vi A9 mot Riga. Som vi tidigare berättat är inte motorvägarna som i Sverige. Verkligen inte! Det tar tid att förflytta sig i Lettland. Motorväg A9 var nästan i lika dåligt skick som motorvägarna i Polen. Så fort man lämnar motorvägen är det grusväg med stora hål i vägbanan.

Det började bli kväll och dags att leta camping. Att hitta camping i Lettland är inte lätt. Här campar man inte i husvagn, tält eller husbil. Campar man så hyr man en stuga utan rinnande vatten och toalett. Strax innan Kalvene (väg p115) såg vi äntligen en skylt om camping. Snabbt svängde vi av motorvägen till vänster, ut på grusvägen som tog oss 1 mil rakt in i skogen. Husbilen skakade och allt skumpade och åkte runt när vi tog oss längre och längre in i skogen. Vår slutsats var att antingen så kommer vi till campingen från helvetet eller så kommer vi fram till paradiset.

Som tur var kom vi fram till världens finaste vildmarkscamping vid namn Kurzemes Perle (http://www.kurzemesperle.lv/index01.htm). Någon husbil hade inte haft här förut men tjejen som arbetade i receptionen löste det med en elkabel från receptionen ut till vår husbil. Priset för en natt inkl. el, toalett och dusch kostade bara 100,- (SEK) för hela familjen. Ville vi låna en båt och fiska så ingick det med.

Vi lagade snabbt mat och tog oss ner till sjön för att äta kvällsmat.

Nu till vår kvällsmat, inhandlad av Thomas, som i sig själv var en upplevelse!

När Thomas blev skickad in i en affär i Klaipeda för att handla kött till kvällsmaten så var det stressigt. Vi stod dåligt parkerade och tiden var knapp. Thomas grabbade ett paket med kött, betalade och stoppade in paketet i kylen.

Helena plockade ur paketet med ”kött” ur kylen och blev milt sagt fundersam – innehållet var långsmalt, lite liknande små avskalade ormar utan huvud. Helena inser snabbt att detta nog är halsen från kycklingar. Vad ska man göra? Vi befinner oss mitt ute i skogen och kvällsmat måste vi äta. Kan man äta kycklingvinge så kan man äta kycklinghals!

Samtidigt som Helena kryddar kycklinghalsarna kommer Amanda (15 år) in i husbilen. Hon ger upp ett vrål – VAD ÄR DET???? Helena svarar lite mumlande, eftersom hon vet vad som kommer och säger hon kycklinghals så kommer inte vår dotter att äta. Amanda inväntar inget svar utan illskriker rakt ut – HAN HAR KÖPT SNOPPAR! DET ÄR SNOPPAR VI SKA ÄTA TILL KVÄLLSMAT!

Helena skrattar högt och Jesper och Thomas kommer inrusande i husbilen för att se vad som står på. Då får Helena berätta som det är, att det faktiskt blir kycklinghals till middag. Amanda bestämmer sig snabbt för en vegetarisk middag. Jesper äter två, Helena fem och Thomas de övriga ca. 15 st kycklinghalsarna.

Vad smakar då kycklinghals? Jo, ungefär som en kycklingvinge men lite mer böjbar i lederna. En upplevelse rikare blev vi i alla fall denna kväll. Tack Lettland!

Vi sover gott i husbilen och morgonen efter ger sig Thomas ut på sin vanliga löptur samtidigt som Helena plockar ihop sovplatsen till en matplats. Thomas kommer tillbaka och berättar om ett storkpar som har ungar bara 300 meter bort.

Nionde dagen: Vildmarkskamp strax innan Kalvene, Lettland till Camping strax norr om Riga

Vi far vidare mot Riga och siktar in oss på Kemeru Nationalpark som ligger väster om staden Jurmala. Kemeru Nationalpark grundades 1997, och är den tredje största nationalparken i landet och täcker en yta på 381,65 km. Nationalparken består till största delen av skogar och myrar, den mest betydelsefulla av dem är The Great Kemeri Moorland.

I staden Kemeri ligger informationscentralen för nationalparken. Av tjejen som arbetade där fick vi tips om lämpliga vandringsleder. En gick precis utanför huset och var bara två kilometer så vi grabbade tag i Jesper och gick ur husbilen för att komma i rörelse. Amanda valde som vanligt att sitta kvar ;)

Efter vandringen runt informationscentralen åkte vi mot sjön Slokas där det skulle finnas en mycket längre vandringsled runt sjön. Leden var inte markerad men vi hittade en stig som Thomas och Helena följde ett tag. Amanda och Jesper passade på och sola vid fågeltornet.

Efter vandringsturen styrde vi ut mot kusten och väg P128. Vi vände mot Jurmala för att leta efter en affär att handla kvällsmat och lunch vid (allt vi tagit med hemifrån var nu slut). Det tog ett tag innan vi förstod vad som var affären här i Lettland. Det såg inte ut som hemma. Mer som man ser på filmer från gamla Sovjettiden. I lokalen fanns en disk där en dam sålde kött och grönsaker och en annan disk där en annan dam sålde mjölk, bröd och pasta. De var två fristående försäljerskor och betala gjorde man direkt till den som sålde varan. Eftersom ingen av damerna förstod engelska så blev det mycket pekande och fingerräknande. Här köpte vi kotlett, köttfärs, potatis, grönsaker och den godaste hemma gjorda keso vi någonsin ätit.

Vi hade tänkt sova någonstans vid nationalparken men hittade tyvärr ingen camping. Det här med att hitta campingplatser i Lettland är svårt. Det finns inte många! Vi stannade till vid sjön Kanieris som också ligger i naturreservatet och är känt i Lettland för sitt fina fiskevatten (http://www.lvm.lv/eng/recreation/fishing/lakes/?doc=1089).

Här tog vi oss en funderar om vi skulle stanna här för natten men beslutade oss till sist för att köra vidare. På vägen mot Riga ser vi massor med Storkar. Vi stannar till för att ta lite bilder.

Vi passerade Riga där vi stod två timmar i kö för att ta oss igenom staden. Ut med A1, strax efter Baltezers ser vi en skylt med en husvagn. Vi gör en U-sväng lite längre fram och kommer fram till en mysig, men spartansk, camping. Toaletten är ett hål i golvet placerad i ett fallfärdigt skjul, duschen en vattenslang och diskplatsen en egen hopsnickrad anordning.

Trots allt detta blir det en av de skönaste kvällarna på vår resa. Vi får en plats precis vid sjön och slänger genast på oss badkläderna. Det är över 30 grader varmt långt in på natten så vi sitter nere vid sjön och äter ost/kex och spelar ett par parti kubb. Precis innan vi ska lägga oss tar vi alla ännu ett dopp i den varma sjön.

Dagen efter fortsätter vi längs med A1 och passerar gränsen in till Estland. Mer om nationalparkerna i Estland kommer!

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=712

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post115

Familjen Traneving medverkar i tidningen Vagabond

VandringPosted by Helena Traneving Mon, October 10, 2011 10:15:10

I juli damp så äntligen tidningen Vagabond ner i brevlådan där hemma. Hela familjen har väntat med spänning sedan den där dagen när intervjun skedde.

Vi samlas i soffan och vi bläddrar snabbt igenom tidningen fram till sidan 51.

Och där, där är vi, hela klanen Traneving samlad på ett kort och intervjuade i julinumret av Tidningen Vagabond. Ämnet för intervjun var – Resa med barn

En rolig upplevelse för oss alla J

Vill du se fler bilder från reportaget så hittar du reportaget på vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=713

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post114

Husbil genom Litauen - Kuriska Näset

VandringPosted by Helena Traneving Fri, October 07, 2011 12:43:47

Sjunde dagen – Litauen (Bensinmack) till Nida, Kuriska Näset

Som vi tidigare berättat sov vi denna natt på en bensinmack ut med A1 i Litauen. Det blev en tidig frukost i husbilen. Det bästa med husbilen var att vi inte behövde jaga upp våra tonåringar tidigt på morgonen. Ja, de kan ju inte fortsätta sova i sina sängar men de behövde inte klä om från sovkläder utan förflyttade sig bara till sofforna, spände på sig bältet, bäddade gott med täcke/kudde och fortsatte sova.

Vi satt fart mot Klaipeda för att där ta färjan över till Kuriska Näset, som tillhör UNESCOs världsarv och är en rysk och litauisk nationalpark. Kuriska näset är en 100 km lång och mycket smal (500 m till 4 km) landtunga av sand som är delad på mitten mellan Litauen och ryska Kaliningrad. Det var naturligtvis vägen över Kaliningrad man ska ta om man ska hit. Inte göra som vi, glömma ansöka om visum och skumpa ca. 70 mil extra på dåliga vägar i Polen!

Nåja, nu var vi äntligen framme i Klaipeda och tog där färjan över till Kuriska Näset. Färjan kostade 280 kr (SEK) T/R och det var fullt med familjer som skulle över till näset för att fira semester. Genom Kuriska Näset går det bara en väg och efter ett par km kommer man fram till nationalparken och automaten där man skall betala inträde. Inträdet till nationalparken betalas efter hur länge man tänker stanna. Vi betalade 170 kr (SEK) för de två dagar vi skulle besöka nationalparken.

, utan priserna var skyhöga jämfört med övriga Litauen!

Första stoppet på Kuriska Näset var den lilla byn Preila. Här stannade vi och köpte rökt fisk som vi åt ute i familjens trädgård precis vid havet. Det var nu det gick upp för oss att Kuriska Näset är för Litauerna vad Öland och Gotland är för oss svenskar! Här var det verkligen semester feeling och pittoreskt. Här var INTE billigt

Efter vår lunch åkte vi vidare och svängde ner till en av de många parkeringsplatserna vid havet. Här solade och badade vi innan vi åkte vidare mot öns största stad Nida och campingen där vi skulle sova för natten. Campingen var jätte fin och vi var som vanligt omringade av tyskar. Några svenskar hade vi inte sett röken av sedan vi körde av färjan i Polen. Konstigt när det är så vackert här?! Nåja, tillbaka till campingen som var jätte fin men DYR. Dyraste campingen på hela resan med 480 kr (SEK) per natt. Även de i vår bekantskapskrets som är vana campare (på camping) har bekräftat att detta är dyrt. Någon nämnde att Tylösand är dyrt med svenska mått och de tar ungefär samma pris.

Efter en god natts sömn åkte vi åter igen till en fin sandstrand för bad och sol. Innan vi lämnade stranden för att åka tillbaka mot Klaipeda passade vi på att laga lunch i husbilen.

På vägen mot Klaipeda stannade vi till vid ”De Döda Dynorna” (nära Pervalka) och vandrade ut mot havet. Från utsiktsplatsen hade vi fin utsikt ut mot Klaipeda. Här i dessa oändliga sanddynor låg för länge sedan byn Nida som många gånger tvingats flytta på grund av att sanden förflyttar sig med vinden. Sanddynorna är verkligen häftiga och väl värda ett besök.

Om du vill läsa mer om Kuriska Näset så finns det en broschyr att ladda ner på vår hemsida (på engelska).

Vill du se fler bilder från Kuriska Näset är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=711

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post113

Med husbil genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland - Del 2

VandringPosted by Helena Traneving Thu, September 15, 2011 15:10:11

Fjärde etappen Leba -> Jastarnia (HEL)

Efter frukost vid Morksi Camping gjorde vi upp planer för dagen. Amanda valde att stanna kvar i husbilen och ta det lugnt. Jesper, Thomas och Helena bestämde sig för att ta en promenad på 2,3 mil mot ”Polens Sahara” i Slowinski Park Nordowy.

Nationalparken skapades 1967 och har en yta av ca.186 km. Parken tillhör UNESCOs världsarv och har fått sitt namn efter de slaviska personer som kallades Slowincy och bodde i det sumpiga och otillgängliga området vid kanten av sjön Leba.

Det finns cirka 140 mil av stigar i nationalparken och vid sjöarna finns det fågeltorn och rastplatser. Sanddynorna – Polens Sahara – kan bli upp till 30 meter hög och det är hit alla turister, inklusive vi, letar sig.

Efter frukost följde vi följaktligen stigen genom skogen ut mot havet. Här ute vid havet följde vi strandkanten ett par km och njöt av havsluften (Helena älskar lukten av hav). Eftersom vi inte hade någon karta över området (tyvärr inget googlande innan semestern) så gick vi lite på känn. När vi gått ca. 5 km vände vi in i skogen och följde en stig som gick till inträdet till nationalparken.

Vi som gått längs med stranden slapp betala inträde eftersom vi hamnat innanför grinden. Lycka för två sparsamma föräldrar! Nu följde vi den asfalterade promenadvägen ut mot sanddynorna. Nu hade vi ca. 5 km kvar ut till Polens Sahara, Wydma taca.

Wydma taca, eller som vi kallar det ”Polens Sahara”, består av stora sanddynor som förflyttar sig med vinden. Helt fantastiskt att detta finns! Efter besöket vid Wydma taca så promenerade vi den dryga milen tillbaka längs med stranden.

Väl framme vid husbilen började vi packa ihop för avfärd mot Hel. Avfärden blev allt annat än angenäm. Vi bröt nämligen nyckeln till bakluckan, gasluckan, latrinen och det stora förvaringsutrymmet på sidan. MORR! Vi hade varit skeptiska till nycklarna redan innan vi for iväg. Vi fick en bilnyckel, en nyckel som gick till dessa luckor och en nyckel till bensinlocket. Vi som är vana vid att alltid ha med extranyckel! Som tur var hann vi bara låsa det stora förvaringsutrymmet i sidan. Men och andra sidan så fanns våra vandringskängor, ryggsäckar och all dricka där (dricka =läsk, bubbelvatten, IsTe osv.) Jaha, hur gör vi nu? Alla andra luckor var öppna. Just nu tyckte vi det var otur att vi inte fått dem stängda. Detta svängde sedan till en lyckoträff eftersom vi inte hittade något ställe som kunde göra en kopia av nyckeln under hela resan (ny nyckel fixade vi i Vällingby när vi kom hem). Det blev till att tejpa alla luckor med silvertejp. ”Love” Silvertejp efter denna resa!

Så när alla luckor äntligen var tejpade (och vår husbil såg ut som något familjen Tajkon kunde kommit körandes med) så satte vi fart mot Hel som ligger på en udde norr om Gedansk.

Vi kom fram till Jastarnia, via dåliga vägar, lagom till kvällsmat. Vi tog in på Camping Maszoperia strax utanför Jastarnia. Här hade vi tur med campingplats eftersom en ”långliggare” precis lämnade campingen och vi kunde ta över deras plats precis vid stranden och havet.

Femte etappen/dagen – Extra dag på campingen utanför Jastarnia, CAMPING MASZOPERIA

Eftersom vi hade fått så bra campingplats så beslöt vi oss för att stå still en extra dag i Jastarnia. Här vid campingen låg fokus på vindsurfing. Det är jätte populärt i Polen! Vi solade, badade, spelade kubb och Riddarspelet. En skön vilodag!


Sjätte etappen/dagen – Jastarnia -> Runda Ryssland -> Litauen (Bensinmack)

Vår sjätte etapp blev en transportdag. Vi hade inte löst något visum till Ryssland innan vi for hemifrån. Jätte dumt när vi väl satt i bilen! Det hade liksom inte blivit av. Att runda Ryssland/Kaliningrad såg inte så långt ut när man tittade på kartan. Så fel det kändes när vi satt där och skumpade runt på Polens överdåliga vägar! Nåja, någon lycka hade rundan runt Ryssland. Vi såg nämligen mängder med storkar.

Till Litauen körde vi in via A5 och tog sikte på Kaunas för att sedan följa A1 mot Klaipeda. A5 var ungefär lika dålig som de Polska vägarna men efter Kaunas blev motorvägen helt fantastisk fram till Klaipeda. Lämnade man motorvägen var det direkt grusväg vilket ledde till att de boende runt motorvägen cyklande och åkte moped längs med vägrenen.

Halvvägs mellan Kaunas och Klaipeda stannade vi för att sova vid en bensinmack. Bensinmacken var den end macken mellan Kaunas och Klaipeda så det var nästan så att vi rullade in på macken med hjälp av bensinångorna. Det här med få bensinmackar var något vi nu lärt oss. Såg vi en mack så tankade vi eftersom de inte var många längs med motorvägen.

Vi sov alltså vid bensinmacken eftersom den var bevakad. Här sov även ett par lastbilschaufförer från Litauen, Lettland, Ryssland och Polen. Vi parkerade bredvid en husbil från Ryssland. Detta var den enda natten under hela resan vi inte tog in på camping!

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk. Här hittar du bilder samt karta över nationalparken i Leba.

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=709

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post111

Med husbil genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland - Del 1

VandringPosted by Helena Traneving Wed, September 07, 2011 13:14:35

Våra två yngsta barn, Amanda 15 och Jesper 17, hade en önskan när det gällde årets sommarsemester – HUSBIL.


Vi blev milt sagt förvånade över deras önskan. Men när de förklarat att de tröttnat på att ligga stilla vid en strand vid medelhavet och att de ville göra något annat än att ligga i tält så förstod vi deras önskan. Vart skulle vi då åka med husbilen? Alla 4ra ville se nya länder varför valt rätt snabbt föll på en resa genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland. En bra rundtur om man som vi bor i Stockholm eftersom resan skulle avslutas med middag och festligheter på båten mellan Tallinn och Stockholm.

Hur får man då tag på en husbil om man inte äger en själv eller har någon i släkten som äger en? Det blev till att googla på nätet. Vi hittade Solhem husbil i Järfälla som har jätte bra priser. Extra plus för dessa var att de bara ligger 10 minuters bilfärd hemifrån oss. Vi hyrde husbilen i 12 dagar (30 juni till 11 juli) och priset för hyra inkl. 300 fria mil och gas slutade på 13000,-.

Avfärd och packa vårt nya hem

På eftermiddagen torsdagen den 30 juni var det så dags att hämta husbilen. Efter genomgång av alla funktioner så var det dags att ratta bilen hem för packning. Amanda och Jesper var eld och lågor av entusiasm. De bar mat, kläder, täcken, kuddar, vatten, läsk som om de inte var de ”trötta” tonåringar de normalt brukar vara. Kl. 18.00 var bilen packad och vi intog vårt hem för de kommande 12 dagarna. Vi vinkade av våra två äldsta söner och de verkade ovanligt lättade när vi for iväg (grannen hade lovat att hålla ett öga på dem).

Första etappen – Stockholm -> Bjärnum i Skåne

Så fort vi passerat Södertälje började det regna. Nåja ingen större fara, vi skulle bara passera Sverige. Resan genom Sverige har vi gjort så många gånger så ingen är direkt imponerad längre. Helena kommer ju från Malmö så sträckan Stockholm – Malmö är vardagsmat för våra barn. Med på resan hade vi laddat upp med datorer, dvd, ipod, ipad för att göra resdagarna så bekväma som möjligt för ungdomarna. Vi har under sommaren haft förmånen att få prova Bruntons solcellsladdare http://store.bruntonoutdoor.com/portable-power/panels-and-chargers/ Dessa var till stor hjälp när det uppstod behov av att ladda mobiler, datorer, ipods. Vi (ungdomarna) upptäckte nämligen snabbt att eluttagen i husbilen inte fungerade när husbilen drevs på batteri (de funkade bara när man är inkopplad på el på en campingplats). Under resan ner till Bjärnum så bokade vi utresan Ystad-Swinoujscie och hemresan Tallinn – Stockholm med hjälp av ipaden. Det funkade toppen. Kvitto kom på mailen. Nu hade vi datum och tid som vi måste passa för vår hemfärd från Estland den 10 juli.

Väl framme i Bjärnum (vid 01.00 på natten) så letade vi upp parkeringen vid sjön Bjärlången. Här finns ett fint dass och en väldigt vacker badplats. Äntligen skulle vi få sova i husbilen. Amanda och Jesper sov uppe i alkoven som finns ovanför förarsätena. Thomas och Helena sov mitt i husbilen vid matbord och stolar som gjordes om till säng. Efter ett första pussel med kuddar där Helena och Thomas skulle sova så var allt på plats. Vi sov alla hårt och var rätt förvånade när väckarklockan ringde redan 06.00.

Andra etappen – Bjärnum via Ystad och båt till Swinoujscie (Polen) och Camping i Miedzyzdroje

Tänk vad smidigt det är att bo i husbil. Man har kylskåp, spis, vatten och toa. Allt redo att användas precis när man vill. Så fort frukosten var uppäten styrde vi bilen mot Ystad där vi skulle ta färjan kl. 13.30 med Unityline mot Polen. Men innan vi skulle med färjan så var vi tvungna att skaffa ciggladdare till våra mobiler och ipoden eftersom våra solcellsladdare från Bruton bara funkade med ciggladdare. Så innan vi åkte ombord på färjan så blev det ett stopp vid en elektronikaffär i Ystad.

Att köra på Unitylines båt var en upplevelse. Aldrig tidigare har vi varit med om att de packar bilarna så tätt. Vi fick vänta ett tag innan vi fick köra på med vår husbil men när det så äntligen blev vår tur så förstod vi varför vi fått vänta. Vi var tilldelade platsen i fören. Väl framme i fören fick vi vända bilen helt om (man kör ut samma håll man kör på). Vi, som inte riktigt kände bilens omfång, var glada för den hjälp vi fick av de skickliga lastarna på båten. Det märktes att de gjort detta tusentals gånger förut. Imponerande. På var sida om oss där i fören fick de in två små bilar typ micra. Nu väntade oss ett par timmar på båten innan vi skulle vara framme kl. 20.00 i Polen. Ungdomarna surfade på mobiler och ipad så länge de kunde innan vi lämnade svenskt vatten. Sen var det dags för mat och ett antal parti kortspel, othello, schack osv innan vi så äntligen var framme i Polen.

Eftersom klockan redan var 20.00 när vi kom fram till Polen så återstod det bara att leta efter en campingplats. Vi hittade den första bästa i Miedzyzdroje.

Campingen var välbevakad med vakter och väldigt gott om personal som servade oss till 100%. Det här med gott om personal är ett kännetecken för Polen. Många som hjälper till och alla är vänliga och tillmötesgående. Extra plus att allt är så billigt. Denna natt betalade vi 110 SEK för husbilen inkl. el.

Vi måste nämna att redan innan vår resa så hade vi bestämt oss för att ta in på campingar så ofta vi kunde. Så blev det också hela vår resa förutom en natt i Litauen då vi sov vid en bevakad bensinmack tillsammans med en husbil från Ryssland och lastbilar från polen, Lettland och Litauen.

Tredje etappen Miedzyzdroje -> Leba

Precis utanför Miedzyzdroje ligger Wolinski Nationalpark som är en av 23 nationalparker i Polen. Vårt mål med resan var nämligen, förutom att ha en härlig semester med Amanda och Jesper, att besöka ett par nationalparker. Det lite lustiga med denna nationalpark är att E65 går rakt igenom den. Men, även stränderna i Miedzyzdroje ingår i nationalparken. Vi stannade aldrig till och promenerade i nationalparken. Regnet öste ner och våra tonåringar var inte speciellt sugna på en promenad. Bilderna vi tagit är tagna från parkeringsplatser utmed E65.

Något som vi måste tillägga är att E65 är inte som våra motorvägar. Inga vägar i Polen eller de baltiska länderna är som våra vägar. Allt tar tid i Polen och Baltikum. Att förflytta sig med bil tar minst dubbelt så lång tid som i Sverige. Det är stora hål och mycket gropar i ”motorvägen” och E65 är inte bredare än en normal svensk villagata.

Eftersom det tar tid att förflytta sig med bil i Polen så tog också resan Miedzyzdroje till Leba större delen av dagen (från ca. 11.00 till 16.00). Väl framme i Leba tog vi in på Morski Camping nr 21. Detta var en lite bättre/finare camping än dagen innan så här fick vi betala 150 SEK inkl. el.

Här grillade vi kött på vår Vidargrill från Primus. Ett par andra campinggäster var framme och tittade på vårt stormkök och vår grill. Det händer rätt ofta när vi är utomlands att folk kommer fram och vill prata kök med oss. De smidiga små kök vi har med oss är inte så vanliga utomlands så de brukar imponera på de övriga som har stora klumpiga gastuber och vanliga kastruller som sätts ovanpå en ranglig anordning.

Fortsättning följer……

Om du vill se fler bilder från vår resa så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=706

www.traneving.se

Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post110

Ett besök vid Ekholmens Naturreservat och med det en vandring på Naturstigen runt sjön Aspen

VandringPosted by Helena Traneving Thu, August 25, 2011 11:32:21

Naturstigen runt sjön Aspen och Ekholmens Naturreservat är drygt 7,5 kilometer lång och utmed hela sträckan finns orangea markeringar uppsatta. Leden är indelad i två svårighetsgrader: lätt- och medelsvår. Den lätta leden är utformad så att personer med begränsad rörlighet ska kunna uppleva något av den mångfald som finns runt sjön. På denna sträcka finns en bred spång som leder ut i den fascinerande lövsumpskogen söder om Lindhov, Den medelsvåra leden består av vanliga stigar. Där det är särskilt sankt finns spänger och på två ställen finns bryggor längs med stranden.

Vi startade vår vandring vid Hågelby Gård där det finns bra parkering och även busshållplats.

Hågeby Gård har varit bebott sedan järnåldern och bland det första vi stötte på under vår vandring var järnåldersbyn där det pågår aktiviteter för skolor under våren. Vi gick in och tittade på byggnaderna och fascinerades av det liv man levde på järnåldern. Vi passade även på att geocacha och skatten låg denna gång i en rot.

Nästa byggnad vi passerade var Ridskolan vid Skrävsta. Här pågick det för dagen handikapp ridning.

När vi passerat ridskolan vandrade vi ut på udden för att äta lunch vid eldplatsen som var markerad på kartan. Här var det lite si och så med framkomligheten. Det hade nog varit rejäla vårstormar för ett träd hade ramlat rakt över eldstaden. Det märktes att vi var några av årets första besökare vid eldplatsen. Vi försökte röja lite så vi kunde göra eld men även det var svårt eftersom det regnat så mycket de senaste dagarna.

Vi åt snabbt vår lunch och gick sedan vidare på vår vandring runt sjön Aspen. Leden och en lång spång tog oss nu vidare ut mot Ekhomens Naturreservat som ligger på en udde.

Även här passade vi på att geochacha. Dagens fynd fanns i ett gammalt ihåligt träd och efter en stunds letande hittade vi den finurligt gömda cachen. Ekholmen är bevuxen med halvöppen blandskog som karakteriseras av ett antal mycket grova, gamla ekar. Ändamålet med reservatet är att bevara ett naturområde med grova ekar och sumpskog och dess skyddsvärda växt- och djurliv. Om våren lever ekskogen upp då runt 40 olika fågelarter häckar här.

Vi vandrade tillbaka längs med den långa spången och tog nu sikte på det branta Fårberget . Innan vi kom fram till Fårberget så följde leden kanten av E4.an. Tänk att man passerat här med bilen så många gånger men aldrig lagt märke till att det går en led precis intill motorvägen. Numera ser vi den hela tiden när vi passerar!

På en klippa invid vattnet intog vi vårt medhavda kaffe i det vackra och sköna vädret.

Efter kaffepausen går vandringen vidare på spänger genom sumpskogen vid Hasselbacken.

När vi närmar oss åter igen Hågelby gård som byggdes av LM Ericsson på 1910-talet. Här passerar vi en runsten som vittnar om att området var bebott redan vid järnåldern.

Framme vid bilen igen efter en härlig tur runt sjön Aspen. Dags att åka hem till våra barn och laga kvällsmat.

Om du vill se fler bilder eller ladda ner kartor från vår vandring runt sjön Aspen så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=703

www.traneving.se

Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post107

Munkastigen - I hjärtat av Tiveden

VandringPosted by Helena Traneving Mon, August 15, 2011 10:57:54

Det känns som en evighet sedan vi bloggade senast. Tänk vad mycket som hänt sedan sist och vilken fantastisk sommar vi haft!

Vi har hunnit med vandringar på Munkastigen. Husbilsresa och vandringar tillsammans med våra två yngsta barn genom Sverige, Polen, Litauen, Lettland och Estland. Vi har själva varit två veckor i Italien och vandrat i Dolomiterna och runt Garda Sjön. Vi har hunnit med ett par olika paddlingar med kajaken. Allt detta kommer vi att dela med oss av eftersom vi hinner.

Men nu först kommer en rapport om vår vandring på Munkastigen!

Vi har nu vandrat hela Munkastigen som är delar av den led, som munkarna vid Ramundeboda kloster vandrade till Olshammar, för att sedan via båt över Vättern upprätthålla kontakt med klostren i Alvastra och Vadstena. Hela leden är 40 km lång och indelad i norra och södra Munkastigen, 23 respektive 17 km långa. Större delen av leden sammanfaller med Bergslagsledens sträckning.

Leden är dragen i omväxlande Tivedsnatur och passerar flera vackra sjöar. Utmed leden finns också sevärdheter som Ramundeboda klosterruin och Altarstenen.

Den 3/6 startade vi vår vandring vid Olshammarsgården och för dagen var våra goda vänner Görel och Janne med på vandringen.

Vandringen för dagen gick från Olshammarsgården fram till Rösjön där vi kom fram till Rundslinga Bergslagsleden (se mer om den under Bergslagsleden). Vi har tidigare vandrat de övriga delar av Munkastigen i samband med våra vandringar på Bergslagsleden.

Munkastigen slingrar sig genom Tivedenskogen, över hällar och genom åkerlandskap. Strax innan vindskyddet vid Södra Asplången går leden längs med den gamla järnvägsbanken som förr gick längs med sjön.

Lunchen för dagen intog vi vid vindskyddet som ligger vid sjön Södra Asplången. Vindskyddet var nyrenoverat och solen stekte oss varma denna tidiga sommardag. Alla var sugna på ett bad men ingen hade badkläder med. Nåja, gamla vänner skäms man inte för så det blev dopp i sjön som gud skapat oss.

Efter lunchen vandrade vi vidare och nu passerade vi St. och Lilla Isåsen som består av välskötta och bevarade gamla byggnader och marker.

Det blev en rätt lagom lång vandring på 7 km och det bästa var att Görel och Janne blev sugna att följa med på fler vandringar. Det är roligt att vandra tillsammans med goda vänner.

Efter vandringen for vi hem till Tranebo (vår stuga i Tiveden) och till våra barn som hade ägnat dagen åt bad i sjön. Nu var det gott med grillat och ett glas vin.

Om du vill se fler bilder, kartor m.m. över leden så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=701

/Helena och Thomas

www.traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post106

Sörmlandsleden (etapp 17 och 18) blandat med Herrgårdsweekend

VandringPosted by Helena Traneving Tue, June 21, 2011 13:39:39

Äntligen på väg längs med Sörmlandsleden igen. Två år sedan vi sist parkerade bilen i Harsjöhult, tänk vad tiden går fort!

Etapp 17 av Sörmlandsleden är en mycket vacker sträckning. Tyvärr är det svårt att ta sig hit med kommunalt. Vi körde denna gång (juni 2011) två bilar från Stockholm för att vandra denna och nästa etapp.

Vi parkerade en bil vid Harsjöhult. Här finns en bra parkering. Tyvärr är det svårare med parkering och tillgänglighet vid etappmål Finnsjön. Det har nyligen satts upp bommar som spärrar vägen vid nästan alla mindre grusvägar. Vi fick parkera bil nr 2 vid Gruvtorp/Körartorp och gå lite längre (ca. 2/3 km extra) in på etapp 18.

Eftersom vi startat sent tänkte vi först ta lunch vid lilla Abborrsjön men bestämde oss för att gå vidare till Trullsjön där det skulle finnas en badbrygga. Just det, badbrygga stod det på Sörmlandsledens hemsida. Badbryggan har nog varit fin en gång men är nu i stort behov av upprustning eftersom isen hade gått hårt den. Här fanns i alla fall en fin lägerplats och här lagade vi lunch på vårt stormkök. Kaffe bestämde vi oss för att dricka framme vid Finnsjön.

Efter Trullsjön går leden förbi Pansarmossen för att sedan följa kanten längs med Finnsjön. Här längs med Finnsjön hittade vi ett par olika och välanvända lägerplatser. Vi tog en paus och drack vårt medhavda kaffe vid vindskyddet. Vi skrev även i gästboken som fanns vid vindskyddet.

Vid vindskyddet finns det ett fint dass, dock lite väl långt från vindskyddet. En stilla undran……. hur många orkar gå 150 meter för att slå en drill??!!.....

Vi passade även på att plocka en cache vid etappmålet innan vi vandrade vidare en bit in på Etapp 18 för att komma fram till vår bil.

Framme vid bilen styrde vi mot Malmköping och Plevnagården för en härlig och romantisk Herrgårdsweekend. Vi hann precis duscha och slänga på oss rena kläder innan det var dags för sista sittningen. Snygga och fina stegade vi till bords. Thomas i skjorta, kavaj och chinos. Helena i klänning och......vandrarkängor!!! Japp, stressigt som det var när vi skulle iväg på morgonen så hade hon glömt att stoppa ner pumpsen. Van vid vandring är hon men när det ska med extra piff för att kunna äta fint så går hon bet . =)

Dagen efter (söndag) parkerade vi så åter en bil vid Gruvtorp och en bil vid etappmålet Ånhammar för att vandra etapp 18. Det kändes rätt bra att bara ha en mil att vandra under söndagen. Efter några kilometer kom vi fram till en utsiktspunkt norr om Axsjön och väl nere vid Axsjön tog vi en välbehövlig vätskepaus. Idag var det varmt att vandra. Temperaturen var ca. 26 grader.

Mellan Axsjön och Härbärgssjön kom vi in i Putbergens naturreservat. Vid bilvägen, där urskogen slutar, finns en torrklosett och strax efter det kom vi fram till Härbärgssjön. Här vid Härbärgssjön intog vi dagens lunch vid vindskyddet. Lunchen lagade vi på vårt stormkök. En eld tände vi ändå eftersom myggen var väldigt hungriga idag.

Från Härbärgssjön och söderut går Sörmlandsledens allra första sträckning från början av 1970-talet. Det kändes maffigt att vandra den biten. Nästan lite religiöst.... Ja så tänker väl bara inbitna vandrare som vi ;)

Efter att ha passerat en gammal nerlagd gruva kom vi till "Bottallen" vid Rotsätter. Vid foten av tallen finns en hålighet, genom den drog man förr sjuka för att bota dem. Här ålade sig Thomas ner för att försöka pressa sig genom trädet. De måste varit väldigt "små" förr. Även här tog vi en cache.

Efter Älgsjön vandrade vi förbi en renoverad kvarn på Ånhammars gods och sedan gick leden ut på vägen precis innan etappmålet Ånhammar. Här stod vår bil parkerad och det var dags att åka hem till våra barn som väntade på middag där hemma.

Om du vill se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

Etapp 17

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=699

Etapp 18

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=700

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post105

Vikingavandring längs med Låssaleden

VandringPosted by Helena Traneving Mon, May 30, 2011 14:06:22

Av en slump ramlade vi över en karta av något som känns som en bortglömd led – nämligen Låssaleden, 13 km. Den 7 maj 2011 vandrade vi Låssaleden vid Bro utanför Stockholm.

Vi parkerade vid P-platsen som ligger norr om Säbyholm Naturbruksskola (efter Låssa Kyrka). Vid parkeringen finns dass och information om leden. Här fick vi första indikationen på att leden är bortglömd (om man kan säga så). Det verkar i alla fall som om kommunen en gång anlagt leden men sedan helt glömt bort att underhålla den. Dörrarna till dassen var borta och informationstavlan stod på sniskan. Några kartor fanns inte i informationslådan osv.

Vi letade och letade på informationstavlan om vilka markeringar vi skulle följa för att kunna vandra Låssaleden men det stod inget om just den leden. Däremot stod det en del om olika ridvägar man kunde följa. Ett annat par kom med bil till parkeringen och vi frågade dem om leden. De berättade att de gick här minst 2 gånger i veckan men att de aldrig hade hört talas om en Låssaled.

Vi tog fram kartan och med hjälp av GPS kom vi fram till vilken stig vi skulle följa. Här förstod vi snabbt vilken markering som gällde för Låssaleden.

Första halvan av leden, 9,3 km, är väl markerat men den södra biten, ca. 4 km, saknar markeringar och när man kommer ut i skogen efter St. Ekeby så är det dåligt med stigar. Även här, på den södra delen, gick rätt tack vare att vi hade GPS med oss.

Vid Vällsvik finns en fin lägerplats, bad och dass. Även detta verkar vara en bortglömd plats. Det finns gott om dass (ca. 10 st) men de var alla förfallna och saknade dörrar. Här, i Vällsvik, åt vi vår lunch.


På slutet av leden passerar man genom historisk mark med mängder av lämningar från Vikingatiden. Här finns en 3 meter bred paradväg, gravfält och rösaring. Det kändes magiskt att vistas på en så pampig plats och man förstår att vikingarna höll platsen helig.

Det känns verkligen synd att kommunen glömt bort underhållet av en så vacker led väl värt ett besök!

Här är en direktlänk om du vill se fler bilder från vår vanring på Låssaleden:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=698

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post104

Vandringar genom Sigtunas Naturreservat

VandringPosted by Helena Traneving Tue, May 24, 2011 11:34:09

Under våren har vi fortsatt vårt projekt att samla naturreservat. Nu har vi besökt samtliga Sigtuna Kommuns Naturreservat. Några lite större, några mindre och några pytte, pytte små. Några har varit mycket väl ordnade med bänkar, bord och leder. Andra har vi verkligen fått leta efter eftersom det varit omarkerade och saknat parkeringar.

Den här inventeringen har tagit ett par helger och timmar i anspråk men varit precis lagom långa när dagarna fortfarande varit lite för korta för att bege sig ut på längre turer.

De naturreservat i Sigtuna kommun som vi besökt är:

1.Askarehage

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=692

2.Fysingen

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=686

3.Hällsboskogen

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=690


4.Laggatorp

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=685


5.Munkholmen

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=689


6.Rävsta

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=687


7.Steningedalen

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=688


8.Torslunda

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=693


9.Västerängsudd

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=691

I helgen var vi äntligen åter ute och vandrade på Sörmlandsleden. Blogg kommer så fort vi hinner.

Vår son Rasmus, som går sista året media, har dokumenterat hela familjen på bild. Jätte roligt att ha en bild på hela familjen!

Snart är vi nog bara fyra personer hemma hos la casa Traneving. Våra två äldsta flyttar förmodligen till hösten eftersom de skall börja plugga på universitetet. Tänk vad tiden går fort. Vart tog de här åren vägen? Nyss var de alla små och behövde all vår tid…..

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post103

Vårt Forum med frågor och svar är uppdaterat

VandringPosted by Helena Traneving Wed, May 04, 2011 11:22:19

Just nu är det är många som ställer frågor till oss inför sommarens vandringar och padlingar.

Vårt forum, "Frågor och Svar" är uppdaterat med bra tips inför sommarens vandringar i alperna.

http://www.multiforum.se/viewforum.php?f=2&sid=13e80c00fd5b5197669ce42c0033c391&mforum=tranevingsfrilu

Är du sugen på att paddla Kolarmoraån i sommar?

Du hittar info om leden och och var du kan hyra kanoter i vårt forum.

Här kan du ser bilder från när vi själva paddlade Kolarmoraån

/Helena och Thomas

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post100

Toppbestigningar med barn

VandringPosted by Helena Traneving Fri, April 08, 2011 11:47:22

Att göra vandringen med barn på barnens villkor har alltid varit vårt måtto när vi har gett oss ut på vandringar tillsammans med våra 4:ra barn.

Kvällsläger vid en älv i Dalarna

Eftersom det skiljer fem år mellan vår äldsta och yngsta så har vi haft som tumregel att de har fått följa med på lite längre vandringar med tältnätter från de var 6 år gamla. Innan dess fick de vara hemma hos mormor/morfar eller farmor/farfar. Det tror vi har uppskattats både av de vandrande barnen och av den som fått stanna hemma och blivit lite extra ompysslade av ”de gamla”.

Första vandringen vi gjorde med alla fyra var 2002 då vår minsta, Amanda, var 6 år gammal. Vandringen var Grövelsjön – Sylen – Rönnsjön – Sylen – Båt tillbaka till Grövelsjön. Här hittar du bilder och text från den vandringen.

1.a dagen vandrade Thomas med våra tre pojkar ca. 9 km från Grövelsjön till Sylen. Den dagen tog Amanda (6 år) och Helena båten över sjön för att bespara Amanda från en vandringsdag. Helena och Amanda hade med sig tälten och maten på båten över sjön och Thomas och pojkarna hade endast med sig dagspackning. Amanda och Helena hjälptes åt att resa de två tälten och fixa med sovsäckar tills de andra var framme vid Sylen. Det var ett precis lagom stort första dags äventyr för Amanda.

Thomas och våra fyra barn på vandring mot Norge 2002.

2:ra dagen vandrade vi alla 6 från Sylen till Rönnsjön som ligger i Norge, en sträcka på ca. 5,5 km. Vi tog god tid på oss och tittade på renarna som vi mötte under vandringen. Vi åt lång lunch och det var då våra killar började med sina toppbestigningar. Under lunch sprang våra två äldsta och Thomas upp på toppen Sylvola 1040 m.ö.h. Killar i denna ålder (11 och 10 år gamla) har så mycket extra spring i benen.

Tyvärr har vi ingen toppbild från den toppen men sedan den gången har våra barn sprungit upp på ett antal toppar över 1000 meter. Alla toppar har bestigits självmant och ofta på egna initiativ under tiden en lunch eller middag har lagats.

Vissa toppar har de spanat in under en kväll och bestämt att den skall bestigas innan vi lämnar vår lägerplats morgonen därpå. Naturligtvis har alltid en vuxen följt med dem upp på topparna de bestigit.

Här kommer en kavalkad av en del av de toppar våra barn hunnit bestiga från 6 år ålder.....

2003 Foskkläppen 1070 m.ö.h. (Grövelsjön)

Under samma vandring 2003 besteg Rasmus, Tobias och Thomas Gealde 1183 m.ö.h.

Under samma vandring 2003 besteg Rasmus, Tobias och Thomas storvätteshogna. Dalarnas högsta berg 1204 m.ö.h.

Under tiden Thomas och våra äldsta pojkar besteg dessa två toppar så tog Helena och de två minsta en lång paus. De lekte i bäcken, tittade på renarna och letade efter renhorn, pinnar och fina stenar.

Bilder och text från vandringe i Grövesjön 2003 hittar du här

Hela 6 man starka familjen besteg 2004 Molnet (eller Mulen som den döpts om till på senare år) 1191 möh

Amanda och Tobias på Mulen 2004.

Bilder och text från vår vandring med barnen upp på Mulen Molnet hittar du här

2004 besteg Thomas och Tobias besteg Rendalssölen, Norge 1744 möh

Resten av familjen hade då påbörjat vandringen tillbaka till bilen efter en väldigt blöt och kall vandring.

Bilder och text från vår vandring med barnen till Rendallssölen i Norge hittar du här

Städjan, Idre har bestigits av hela familjen ett antal gånger. Ett måste varje sommar vi besöker vår stuga på fjället. Städjan är 1131 möh.

2004 tillsammans med Rasmus och Tobias. Amanda och Jesper var under tiden med på Idre Fjälls barnaktiviteter.

2008 vandrade vi från Nipfjället till Städjan, upp på Städjan och ner till Gränjåsvallen.

Bilder och textr från vår vandring med barnen upp på Städjan hittar du här

Barnen har alltid varit de som bestämt tempo och hur långt vi skall gå när vi är ute och vandrar med dem. Det gör inget om man måste halvera vandringen för att barnen inte har ork eller lust just den gången. Det mysiga är ju faktiskt att man är tillsammans och umgås utan störande moment som TV, datorer osv.

/Helena och Thomas

www.traneving.se

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post99

Inga skidor, Isen inte åkbar. Vinter och snö. Vandring på Hälsans Stig

VandringPosted by Thomas Traneving Tue, December 28, 2010 09:34:09
Vi hade skidor och pjäxor , både längd och turskidor, i vår stuga i Idre. Isen hade inte riktigt lagt sig på sjöarna så att det gick att åka långfärdsskridsko i början av december.

Djup snö och svårt att vandra i skogen.

Ja då fortsatte vi vår vandring på Hälsans stig, där det ofta går på gång och cykelvägar.

Vi kommer i alla fall ut och får se något nytt.

Det är faktiskt inte så dumt.

Nu blev det 4 sådana vandringar i december.

1. Upplands Väsby Öst den 4:e december

och

2. Upplands Väsby Väst den 5:e december som gick på centrumsidan av Upplands Väsby

där vi bl.a gick förbi en vikingaby Gunnes gård

Helgen efter den 11 decemer kom vi ut alldeles för sent men hann i alla fall gå

3. i Valsta som ligger utanför Märsta


och sista gången blev den 12:e december och det blev

4. Hälsans stig i Märsta

där vi träffade på denna trast


Se mer på vår hemsida www.traneving.se

under Hälsans stig. Upplands Väsby Öst coh Väst samt Valsta och Märsta

Det finns även kartor att ladda ner i PDF med märkta leder

Direktlänkar

Upplands Väsby Väst http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=663

Upplands Väsby Öst http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=662

Valsta http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=664

Märsta http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=665

Thomas & Helena

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post85

Nu är vi klara med alla 8 naturreservat i Stockholm stad (Flaten)

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, December 26, 2010 07:44:06

Nu har vi varit i alla 8 naturresrvat i Stockholm stad och vandrat. Några hade vi gjort tidigare, men nu finns även dom upplagda på vår hemsida
1. Grimsta Naturreservat
2. Kyrksjölöten
3. Hansta Naturreservat
4. Igelbäckens Naturreservat
5. Judarskogens naturreservat
6. Sätraskogens naturreservat
7. Nackareservatet i Stockholm stad
8. Flaten Naturreservat

Hanstaleden hade vi gått tidigare och även Sätraskogens naturreservat.
De övriga gick vi nu i höst. Nackareservatet är bara en liten del i Stockholm stad, och som namnet låter ligger det ju i Nacka.

Nu senast Flaten som var ett överraskande fint naturreservat.


Vi gick runt sjön Flaten och det var omväxlande fin urskog, ängsmarker, badplatser. Flaten runt var ca: 6 km.

Se mer på vår hemsida www.traneving.se under Stockholms Naturreservat / Stockholm Stad. Där har du alla 8 naturreservat

Direkt länk till Flaten

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=658

Thomas & Helena

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post84

Kyrksjölöten och Igelbäcken

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, December 12, 2010 20:09:33


Vi vandrar ju runt i Stockholms naturreservat och försöker dokumentera det. Vi har ju redan gått i många men nu fyller vi på med resten. Stockholm stad har 8 naturreservat. Helt otroligt att Stockholm stad, Sveriges största stad kan ha sån fin natur och så många naturreservat. Vi har några kvar att lägga upp på vår hemsida men vid nästa blogg kommer de resterande.

13 november 2010 gick vi 3,5 km runt Kyrksjölötens Naturreservat. Vi startade vid Åkeshovsbadet på det lilla elljusspåret och kom sedan runt Kyrksjön och tillbaka. Kyrksjölötens naturreservat ligger mitt mellan villaområdena i Bromma

14 november vandrade vi runt Igelbäackens naturreservat Det ligger efentligen i 3 kommuner. Solna, Sundbyberg och Stockholm stad. Vi gick denna gång bara i Stockholm stad
En markerad led som heter Tidens väg går rakt norrut över Järvafältet. Här får man läsa om historiens vingslag längs vägen.
När Tidens väg tog slut fortsate vi upp till Akalla gård och vände sedan tillbaka över Granholmskullen och tillbaka till bilen.

Betyder inte detta. Knark i området???

Se mer på vår hemsida www.traneving.se under Stockholms Naturreservat / Stockholm stad

Direktlänk Kyrksjölöten http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=656

Direktlän Igelbäcken http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=657

Thomas & Helena

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post82

Bornsjön i Kolmörker

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, November 28, 2010 16:21:59
Vi skulle till Biltema och passade på , trodde vi, att gå en lite kort naturstig vid Bornsjöns Naturreservat. Men det visade sig att den var 11 km (Bornsjöleden) så det hann bli väldigt mörkt innan vi var framme. Vi tog även alldeles för lång tid på oss under lunchen då vi hade hur mysigt som helst i November

Hur som helst var det en jättefin led den tiden vi såg något.

Vi plockade fram Primus värsta pannlampa så det blev nästan som dagsljus så vi klarade oss rätt bra ändå fast vi såg ju inget på slutet

Till Biltema hann vi inte innan de stängde.

Eller hur långt var det egentligen. Först trodde vi naturstigen var 5 km Sen såg vi att det stod 11 km. fast Runkeeper visade 7,7km? Det var nog bara dålig planering

Se Runkeeperkartan och broschyr över Bornsjön med bilder på vår hemsida

www.traneving.se under Stockholms Naturreservat eller direktlänk

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=655

Thomas & Helena

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post79

Vacker höstvandring - 12 km i Grimsta Natrurreservat

VandringPosted by Helena Traneving Mon, November 22, 2010 11:23:12

Den 6 november 2010 vandrade vi en rundtur på 12 km i Grimsta Naturreservat.

En perfekt start och mål för oss eftersom vi inte bor så långt från Hässelby Slott. Vi har varit många gånger i Grimstaskogen. Helena rider ofta här med Vällingby Ridklubb och ibland har vi gått ut på kortare kvällsturer i reservatet. Nu hittade vi en fin rundtur på 12 km.

Det är lätt att ta sig med SL till och från Grimsta Naturreservat. Johannelunds T-banestation ligger nära Hässelby Slott (tvärs över stora vägen).

Om man bara vill gå halva sträckan så kan man med fördel börja vid Hässelby Slott och vandra till Råcksta Träsk där man tar T-banan tillbaka in mot city från Råcksta T-banestation.

Grimsta Naturreservat bildades så sent som 2004 och har flera kulturhistoriskt intressanta platser med en mängd fornlämningar och rester av torp och gårdar. Grimstaskogen består av kuperad barrskog, örtrika blandskogspariter och ädellövsdungar på slingrande elljusspår eller promenadstigar.

Hässleby/Vällingby Stadsdelsförvaltning har gjort en fin folder över minnesvärda besök i Grimsta Naturreservat. Vi hittade en lämplig rundtur genom reservatet och använde foldern som hjälp att läsa allt vi såg på vägen (för den intresserade så kan folder och kartor kan laddas ner på vår hemsida).

Lunch intog vi på Jan-Pers Holme. En fin liten holme med en väl använd eldplats.

Ett par cacher plockades på vägen.

Vi rundade Råcksta träsk på vår väg tillbaka mot Hässelby Slott.

Sista biten innan slottet passerade vi Helenas stall, Vällingby Ridcenter. Thomas fick äntligen träffa alla hästar Helena så ofta pratar om. Favoriten är för tillfället mysiga Rodness.

Här är en direktlänk till vår hemsida där du kan se fler bilder och ladda ner kartor från vår vandring:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=654

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post78

Nu har vi kommit på vart vi ska vandra under vintern!!! (Judarskogen)

VandringPosted by Thomas Traneving Sat, November 20, 2010 11:53:09
Helena fick influensa och var så dålig att vi inte kom iväg en helg i oktober överhuvudtaget. Helgen efter var Helena fortfarande dålig, men ville ändå komma ut. Då hittade vi en 2 km slinga runt Judarsjön i Bromma. Vi belv väldigt överraskade att så fint område kunde finnas mittemellan villaområdena i Bromma (Åkeshov)


Vi hittade en markerad naturstig som först gick in i Judarskogen och sen runt Judarsjön. En kort men jättefin tur som vi kan rekommendera. PDF finns på hemsidan.

Judarsjön


Vad kom vi nu på då

Jo vi har ju inte så mycket kvar att gå i Stockholmstrakten vad gäller leder. Men vi har ju inte sett alla naturreservat! Många naturreservat har ju inte leder men vi kan väl göra våra egna och markera dem med Runkeeper och lägga ut en karta på vår hemsida.

Alltså Lägga upp ett register (eftersom) med bilder på vår hemsida med alla Naturreservat i Stockholms län. Man kan göra likadant senare i andra närliggande län. Så nu börjar vi med det. Stockholms Naturreservat kommer att få en egen flik senare på förstasidan på vår hemsida.


Se mer på på direktlänk om Judarskogen på hemsidan

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=652

samt på www.traneving.se under Vandra i Stockholm / Stockholms Naturreservat

Thomas & Helena


  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post77

Upplandsleden - En missad halv etapp utanför Enköping

VandringPosted by Helena Traneving Sun, November 14, 2010 19:16:42

En nyordninggjord rastplats vandrade vi förbi och kom sedan till Lillkyrka fornstig som hade massor av Vikingalämningar.

Vi kom sedan till fornstigen, strax innan Lillkyrka, där vi gick förbi gravhögen nedan. Här var ett stort område med mycket historia att titta på hade missat en etapp på Upplandsleden innan Enköing och denna tog vi nu den 16 oktober.

Vi trodde nog att denna var rätt tråkig, därav överhoppet, men vi misstog oss grundligt. Detta var, trots att det inte förekom några sjöar, en riktigt bra halv etapp.
Vi hade tidigare slutat i Hällsta och där startade vi nu ute på en åker.


Vattenpölarna var redan frusna så här års men fortfarande blommade prästkragarna på ängarna.


Leden bestod omväxlande av skog och åker.


Vi fixade en egen eldstad i en solig glänta och där intog vi vår lunch. (Vi lade stenar hela vägen runt om även om vi inte hunnit det på bilden.)

Här fick man se upp. Älgjakt pågick.

En nyordninggjord rastplats vandrade vi förbi och kom sedan till Lillkyrka fornstig som hade massor av Vikingalämningar.

Vi kom sedan till fornstigen, strax innan Lillkyrka, där vi gick förbi gravhögen nedan. Här var ett stort område med mycket historia att titta på

Nästa etapp, Lillkyrka - Enköping, hade vi gjort tidigare . Vi har även tidigare fortsatt norr om Enköping. Nu återstår enast en etapp på Enköpingsdelen av Upplandsleden.

Dagens debatt om att havet håller på att höjas p.g.a föroreningar undrar vi om det verkligen är sant. Genom åren har ju havet ändrat sig hela tiden. Från 400-talet har ju vattnet sjunkit stegvis under årens lopp. De har varit så högt som denna stolpe visar. Nu är det väl på väg att vända och vattnet stiger naturligt igen ?

Vi har sparat de gamla kartorna av Upplandsleden och scannat in dessa på vår hemsida. Vi tycker de är bättre än den nuvarande. Där är utsatt rastplatser mm. Det kan hända att vissa omdragningar är gjorda men om man "kör dubbelt" med bägge kartorna är man på den säkra sidan.

Vi har även loggat denna etapp med Runkeeper.com

Om du vill se fler bilder alla kartor från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida: http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=651

www.traneving.se

/Thomas och Helena

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post75

Sista och vackraste etappen på Roslagsleden

VandringPosted by Helena Traneving Sat, November 13, 2010 17:51:08

Den 9 oktober 2010 vandrade vi sista sträckan på Roslagsleden, Sandviken till Grisslemhamn. En sträcka på 20 km.

Nu har vi vandrat klart hela Roslagsleden, från Danderyd till Grisslehamn. Vissa etapper har vandrats med övernattningar men de flesta har vi genomfört som dagsetapper. Tur äv nog det, för det är inte gott om lägerplatser längs den nya dragningen av leden från Norrtälje till Grisslehamn. Vi har bara passerat ett vindskydd längs den nya sträckan och vi har bara hittat några få ställen där man kan tälta. Det är som om de ansvariga för leden tror att alla som vanrar den nya sträckan vill sova på Bed and Breakfast eller campingar. Inget av det är något för oss. Vi gillar att sova vid vindskydd, vid sjöar, mitt i skogen och framför allt utan en massa annat folk runt om kring. Dock finns det ett par fina pärlor och tältställen längs med sista sträckan av Roslagsleden.

Sista sträckan på Roslagsleden (eller första om man väljer att vandra mot Stockholm) är jätte vacker. En jätte fin sträcka som är väl värd att vandra. Litet krux i hela vandringen är att det är dåligt med kollektivtrafik. Vi har tur och har bekanta runt Grisslehamn som kunnat ställa upp och köra oss till etappstarterna (vår egen bil har stått parkerad vi etappslutet). En gång har vi tagit taxi andra gånger har vi gått extra kilometrar för att komma till en busshållplats. Allt funkar, man får bara ha lite fantasi.

Vid sandviken finns den fin sandstrand men tyvärr är campingen bara öppen under sommarmånaderna. Vet inte riktigt hur de som dragit leden tänkt sig att vandrare skall kunna övernatta om de vandrar på senhöst, vinter eller tidig vår. Man får väl slå upp tältet på campingen ändå. Kommer det någon som vill ha betalt så gör det……

Någon kilometer efter Sandviken kommer man till Gamla Grisslehamn. Här bor våra bekanta. I juni varje år arrangeras Postrodden, en folkfest, till minne av de som omkom vid postrodden mellan Grisslehamn och Ekerö på Åland.

Leden slingrar sig mellan de olika sommarsamhällena och efter Melbyhamn kommer man fram till ett val. Man kan välja den lätta vägen, längs med grusvägen, eller så kan man välja den lite mer konditionskrävande vägen, ut mot havet och klättring på klipporna. Vi valde den mer krävande. Gör det! Så vackert! Här finns också en av de finaste lägerplatserna längs med leden.

Vid skottviken finns en fin sandstrand. Här tog vi en välbehövlig paus innan det var dags att gå vidare.

Innan leden kommer in till Grisslehamn passerar vi Albert Engströms skrivarstuga. Så fint den ligger längst ut på klipporna med utsikt över Ålandshav. Man kan riktigt föreställa sig hur han satt här och skrev sina verk. Ateljén är vitmålad mot havet och röd mot land, precis som ett sjömärke. Vi passerar också Albert Engströmmuseet innan vi kommer in i Grisslehamn.

På vår väg in i Grisslehamn lyser solen vackert i skymningen på Grisslehamns Havsbad. Oj vad vi skulle vilja sova över här. Vad mysigt det såg ut.

Aja, det var bara att sätta sig i bilen hem. Barnen väntar där hemma. Men som tur är är det stora och har lagat färdigt middagen tills vi kom hem runt 20.00. Nu smakade det gott med ett glas vin och god mat.

Här är en dirketlänk till vår hemsida om du vill se fler bilder från vår vandring på Roslagsleden:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=650

www.traneving.se

Karta över Roslagsleden kan du köpa här:

http://www.traneving.se/shop/

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post74

Vandring i Stockholms skärgård - Björnö

VandringPosted by Helena Traneving Sun, November 07, 2010 21:10:17

Den 26 september åkte vi till Björnö naturreservat för att vandra efter Karin Innings bok – Vandringsturer i Stockholm – som man kan köpa hos vildmarksbiblioteket.

Det är rätt roligt att vandra efter Karins böcker. Beskrivningarna är så annorlunda mot andra vandringsböcker. Ibland skall man ta till vänster efter stora stenen, ibland skall man hålla utkik efter en skylt och sedan svänga höger. Roligt, lite spännande och kan varmt rekommenderas. Vandringen är på totalt 11 km och vi har loggat turen med hjälp av iPhone och runkeeper.com, en rätt rolig app till mobilen.

Björnö naturreservat ligger längst ut på Ingarö i Värmdö kommun. Reservatet är av typisk skärgårdsnatur och skogarna består mest av hällmarkstallskog. Många kommer till Björnö under sommarmånaderna eftersom det finns gott om fina klippor och jätte fina sandstränder som gör att man tror att man begett sig utomlands.

Vi parkerade bilen på den stora parkeringen och plockade upp boken för att följa i Karins spår vilket ledde oss direkt ut mot klipporna. Här tog vi dagens första catch bland klipporna.

Vid Stora sand stannade vi till en stund för att njuta av den vita stranden och tystnaden.

Här är det nog gott om människor på sommaren. Idag var det bara vi och en annan familj på stranden.

Vi passerade båtklubben och följde de orangea markeringarna fram till utkikstornet. Här var det dags att ta dagens andra catch.

Efter ännu en stunds vandring var vi framme vid Ramsviken. Vi gick ner till den lilla sjöboden för att söka lä från vinden (det blåste och var rätt kallt för årstiden). Här var det perfekt att äta lunch. Vi drog igen dörren och plockade fram maten som tillagades på stormköket. Väggarna var klädda med berättelser och foton om Ramsviken. Det var rolig läsning under lunchen. Tänk vad slitsamt det var att bo här förr i världen. Ingen väg fram till gården och barnen fick åka båt och vandra lång väg för att komma till skolan.

Här vid Ramsviken är det tillåtet att tälta.

Efter Ramsviken passerade vi Trollsjön, Björnös enda sötvattensjö som rekonstruerats av Skärgårdsstiftelsen så sent som 1995 efter att den torrlagts för att ge plats åt nybebyggelse.

Vid Norrvik stötte vi på några turister från Polen som gått vilse på ön. De hade ingen karta med sig så de fick en karta av oss. Eftersom de knappt förstod någon engelska så blev det lite peka och rita innan de förstod vart de var och vart de skulle för att kunna åka in till Stockholm med bussen.

Sen var det dags att ta en extra sväng ut på Näset. Här stötte vi på jätte söta Highland cattle kor som betade fridfullt vid grillplatsen.

Efter näset var det dags för oss att bege oss tillbaka till parkeringen och bilen.

En mycket vacker dag som avslutades med Thaimat som sonen lagat färdigt lagom tills vi kom hem.

Om du vill se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=649

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post73

Stockholms finaste fågelsjö - Angarnsjöängen

VandringPosted by Helena Traneving Sat, November 06, 2010 18:53:24

Den 25 september åkte vi till Angarnsjöängens Naturreservat som ligger vid Brottby mellan Stockholm och Norrtälje. Naturreservatet är känd som en av Stockholmsområdets finaste fågelsjöar. Det går en vandringsled runt sjöängen och den är ca 7 km. Vid extrema högvatten (främst i april) kan det vara svårt att ta sig fram i den södra änden eftersom spångsystemet kan stå under vatten.

Vid sjön träffar man på många fågelskådare men även en och annan cachare.

När vi letade efter dagens första cache så kom ”Perka60”, som även han var på jakt efter samma cache som vi. Cachen hittades gemensamt och vi kunde logga i boken.

Det visade sig att Perka60 känt igen oss direkt. Han hade nämligen planerat en vandring på Sörmlandsleden i somras med hjälp av vår hemsida och nu tackade han för att vi dokumenterat leder så bra. Det känns alltid lika roligt när vi stöter på någon medvandrare ute i naturen som känner igen oss och som vi kunnat hjälpa på traven ut i naturen. Det är ju därför vi har vår hemsida, nämligen för att underlätta för andra som vill ut.

De flesta som fågelskådar vid sjön söker sig till Midsommarberget där man har en god överblick över sjön eller lite längre österut där det finns ett fågeltorn. På våren rastar flockar med bläsänder, krickor och även stjärtand och snatterand i sjöängens öppna vatten. Sångsvanar, tranor och många olika vadare, som till exempel brushane och grönbena kan man också få se i sjön.

Den dagen vi var där såg många olika fåglar men de mest intressanta var Sångsvan och Steglits.

Vi åt lunch vid den fasta eldstaden som finns öster om sjön innan vi fortsatte vår vandring fram mot fågeltornet.

Vid fågeltornet vände vi in i skogen för att logga ännu en cache och sedan tvära in mot lägerplatsen som även används av vandrare på Roslagsleden. Tältning är bara tillåten på den s.k. "Tältholmen" och här finns en fin lägerplats.

Vid kullen bortom tältområdet finns en av de äldsta kända hällristningarna i området. Den föreställer två hästar och två skepp.

Man kan hitta många intressanta fornlämningar runt sjön eftersom det bott människor här sedan bronsåldern.

På vägen hem tog vi en sväng inom äggboden i Brottby. Det är så mycket godare med ägg man köper direkt vid hönsfarmen. De i affären smakar inte alls lika goda. Eller är det bara något vi fått för oss? Det blev goda frukostägg ett tag framöver!

Om du vill se fler bilder från vår vandring runt sjön så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=647

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post72

Höga Berg och Branta Klippor

VandringPosted by Thomas Traneving Thu, November 04, 2010 09:26:37

Idag hade vi bestämt oss för att vandra efter Karin Innings bok Turtips i Sydöstra Stockholm. Vi har vandrat från den tidigare men vi hittade en som vi hade missat
Här fick vi gå efter en beskrivning som t.ex Sväng till höger vid det stora trädet, och ibland blir det lite svårt men man hittar alltid rätt till slut
Turen var jättefin och gick en rundtur på Brevikhalvön utanför Tyresö.
Först upp på Telegrafberget där det fanns ett utsiktstorn Thomas tittade på utsikten över Helena

Vi kom sedan till Ällmora Träsk där det vilt växte röda näckrosr. Konstigt att de blommade så sent. De måste väl i och för sig vara inplanterade men vackra var de.

Vi kom sedan upp på Klövvberget med en vidunderlig utsikt över havet.
Här fanns även Stockholms längsta grottsystem Klövbergsgrottorna med en total längd av 300 meter

Det var blandat djup skog med berg, sjö och grottor med utsikt. En jättefin tur vi rekommenderar

Se på vår hemsida alla bilder och upplevelser med

direktlänkhttp://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=646

Den ligger under Vandra i Stockholm / Turtips i S.Ö Stockholm

Se mer om Karin Innings bok på

www.turtips.se

Thomas & Helena




  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post71

Spöregn på Björkhagsleden

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, October 31, 2010 19:21:47

Vi började med uppehåll i ca: 30 minuter. Vi tänkte att det är bäst att ta lunch nästa på en gång vid Dammtorpssjön. Då kom regnet och inte lite regn.

Vi försökte elda men spöregnet släckte elden rätt snart. Vi kom på att vi flyttar elden under en gran, och det gick jättebra. Nästan inget regn på oss alls

Riktigt mysigt

En mullegrupp med småbarn var de enda vi såg i spöregnet

Björkhagsleden går mellan Björkhagen, precis på samma plats som Sörmlandsleden startar med sin första etapp. Man kan ta sig dit med tunnelbana Björkhagen och buss finns till Hellasgården.

Vi startade från Hellasgården och gick längs med Dammtorpssjön som hade många fina rastplatser.

Detta var ingen längre led men tur var väl det, för det slutade aldrig att spöregna

Annars var det en rätt fin led, tror vi.


Se alla regnbilder på direktlänk under Vandra i Stockholm / Nackareservatet / Björkhagsleden

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=645

Thomas & Helena






  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post70

Sörmlandsleden - Äntligen en tältnatt vid Transjön

VandringPosted by Thomas Traneving Sat, October 30, 2010 12:51:48
Den 11 - 12 september 2010 vandrade vi etapp 5:3 av sörmlandsleden.

Äntligen skulle det bli dags för en natt ute i tält.

Det har blivit lite si och så med tältnätterna det senaste året pga av att vår dotter är 14 år och i den ålder när man inte gärna lämnar henne ensam hemma. Nja, ensam är hon väl inte med tre äldre bröder men de går på krogen på kvällarna och ni vet hur det kan vara när andra ungdomar får reda på att någon är ensam en natt.
Nu var det i alla fall dags för en utenatt. Dottern var med borta med en kompis och sönerna klarar sig själva hemma.



Vi parkerade bilen vid Ådran, lite söder om Paradiset, för att sedan vandra Sörmlandsleden fram till Hemfosa, totalt en sträcka på 14 km. Idag skulle vi vandra 11 km fram till vindskyddet vid Transjön. En lämplig lägerplats tyckte vi med tanke på namnet.

Naturen i Paradisets naturreservat består av typisk hällmarksskog med isslipade hällar, lavar och ett rikt fågel- och djurliv. Här passade vi på att ta en catch innan vår vandring gick vidare längs med landsvägen där Ivar Lo Johansson hade sitt hem. Han har i många böcker berättat om skogarna kring Tornberget som ligger i Paradiset.
Vi tog en kafferast vid badplatsen vid Vedasjön.



När vi kom in i Österby Naturreservat ändrade sig naturen och blev mer kuperad och dramatisk.
Det började skymma innan vi var framme vid vindskyddet vid Transjön.




Väl framme vid vindskyddet var redan två andra vandrare där, Cecilia, Niklas och deras hund. De hade redan tänt brasan och ätit färdigt sin kvällsmat när vi kom fram. Tältet slog vi upp i mörkret så det var tur att vi tagit med våra pannlampor.

Kvällsmaten lagades och intogs i sällskap med Cecilia och Niklas. De drog sig tillbaka till sitt tält vid 21.00 men vi satt kvar länge vid elden och njöt av naturen, kvällen och mysfaktorn vid vindskyddet.



Dagen efter hade vi bara 3 kilometers vandring till bilen. Det kändes skönt att komma hem samtidigt som dottern.

Denna etapp var mycket vacker och vi kan varmt rekommendera den!



Om du vill ha tillgång till kartorna över leden så rekommenderar vi dig att bli medlem i Sörmlandsleden (www.sormlandsleden.se). Priset är 150,- för ett år och då har du fri tillgång till alla deras topografiska kartor.


Om du vill se fler bilder från vår vandring så är här en dirketlänk till vår hemsida med just denna vandring:


http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=644

www.traneving.se

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post69

Nackareservatet från Solsidan

VandringPosted by Thomas Traneving Wed, October 27, 2010 22:01:35

Vi har ju vandrat en del i Nackareservatet men denna var en av de bättre. Nästan ända framme i Solsidan (Ja det är samhället från TV-serien)


Det hette Gröna Spåret och går r mellan Hellasgården – Erstaviksbadets station (Saltsjöbaden), 11 km. (Nästa station Solsidan)


Vi började med att parkera bilen vid Hellasgården och tog sedan SL buss/spårvagn till Erstaviksbadet (station).

Vid Dammsjön finns många fina lägerplatser men så här i början av vandringen var det ännu inte dags för någon lunch. Dammsjön har flytande öar som åker runt i sjön.

En upplevelse att se eftersom de är bevuxna med mycket träd och växter.

Vi passade på att ta en cach vid Dammsjön.



När vi närmade oss Trehörningen svängde vi av från leden. Det finns ingen markering mot Trehörningen men med Eniros karta till hjälp så visste vart det fanns en stig fram till sjön. Vi har varit vid Trehörningen förut och visste att här finns det ett mycket fint vindskydd.
Här intog vi vår lunch och tände eld för att värma oss.

En fiskare stod utanför vindskyddet
Leden går fint över hällmarker det känns verkligen som om man befinner sig mitt i vildmarken trots att man är så nära Stockholm. Ett tag påminde naturen väldigt mycket om Tiveden. Denna led kan vi verkligen rekommendera!

Vi loggade leden med vår iPhone via Runkeeper.com, en rolig funktion till iPhonen.
Här är en länkt till den loggade vandringen hos Runkeeper. Tyvärr dog batteriet precis när vi var på väg ner mot Källtorpsjön så sista biten ner mot Hellasgården är inte med.

Se RunKeeper sträckan och mer bilder på

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=643

Thomas & Helena


  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post68

Konstiga Fåglar på Roslagsleden vid Väddö Kanal

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, October 24, 2010 19:49:23
Vi fortsatte Roslagsleden från Bagghusbron längs med Väddö Kanal i 5 km. Det var utsatt en massa smultronställen längs vägen och vi åt lunch på en båtklubb. Det var inte gott om rastplatser.

Sen kom vi till Fågelskogen

En massa roliga fåglar var uppskyltade längs leden som

Skvallerskrika, Vassvadare, Vattenknarr, Kanalfalk och Smilfink


Vi upptäckte efter ett tag att texten som skrevs om fåglarna handlade förmodligen om någon lokal profil.


Vi gick förbi Sjöfartsmuséet och kom fram till Älmsta där vi gick över bron till Älmsta.


Vi kom fram till havet och Sandviken som hade jättevacker sand.

Här var etappen slut men vi fortsatte till Gamla Grisslehamn där Arja och vår bil väntade i sin sommarstuga. Hon hade gett oss skjuts till Bagghusbron


Nu är de bara en etapp kvar till slutet i Grisslehamn


Se mer konstiga fåglar eller fler bilder från etappen på

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=642

Thomas & Helena






  • Comments(1)//friluftsblogg.traneving.se/#post67

Inte den bästa etappen av Roslagsleden

VandringPosted by Thomas Traneving Sat, October 23, 2010 17:51:56
Vi håller ju på att gå färdigt Roslagsleden och vi närmar oss Grisslehamn. Denna gång gick vi en halv etapp (15 km ) mellan Söderby Karl och Gåsvik (Bagghus).


Den började med kohagar och väg.


Kyrkstigen ledde in till något. Vad undrade vi? En symbol,

ett dass och en lada från 1800 talet dit konfirmander rastade på vägen mellan kyrkorna.

De hade ristat in sina namn i ladan.

Detta var egentligen enda riktiga skogsstigen på 15 km, i övrigt väg.


Vi kom sedan till Rådasjön och en badplats där vi åt lunch.


Tittade in till Anna på Annas allehanda. En butik med massor av bra att ha grejer. Tyvärr hade vi inga kontanter med oss så det blev inget köpt.


Sen vandrade vi på väg och åter väg. Längs vägen ,Råda Naturreservat som det blommade massor av Guckusko när det var säsong.


Sen väg och åter väg. Det fanns faktiskt ingenstans att stanna längs vägen och rasta så det var bara att gå på ända till Gåsvik eller Bagghusbron vid Väddö Kanal.


Se mer på vår hemsida med direktlänk


http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=641

Thomas & Helena





  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post66

Vart ska vi vandra? Räv sta Slingan

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, October 17, 2010 21:40:15


Vi försökte hitta någonstans att gå i Stockholmstrakten där vi inte gått tidigare.

Innan vi åkte dit sprang en räv över vår tomt hemma. och vi var på väg till Rävsta Naturreservat

Ingen bra bild men han syns ju


Vi hittade Rävstaslingan som vi döpte den till. Heter även Gröna spåret Valsta


Det är även ett 1 milsspår för att springa fast det är vandringsterräng 8 km. Vi gick bara vandringsdelen på 8 km och struntade i 2 km elljusspår.


Vi startade vid Ösbylund men det går att starta lite varstans för det är ju en rundslinga.

En lägerplats fanns för vår lunch.


Vi har faktiskt hittat lite till efter detta


Är det någon som har tips om något ställe runt Stockholmstrakten som är fint och vandra på som vi inte har gått tidigare så hör av er


Thomas & Helena


Direktlänk till hemsidan

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=640


  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post65

Europas längsta hängbro över Triftglaciären

VandringPosted by Helena Traneving Wed, October 13, 2010 13:09:46

Triftbrücke – Grimseldalen – 3 timmar T/R – 513 höjdmeter – medelsvår vandring

De 12 juli vaknade vi upp till ännu en strålande dag i Zinal. Idag var det dags att börja bege sig hemåt. Ja inte hela vägen men dags att röra sig en bit åt rätt håll i alla fall. Det tar nämligen rätt lång tid att förflytta sig med bil i Schweiz. Landskapet är ju inte platt som här hemma i Sverige.

Vår schweiziska väninna, Jolana, hade tipsat oss om att åka mot Innertkirchen och där svänga av mot Gadmen. Där skulle vi hitta Triftbahn som sedan skulle ta oss upp till toppstationen där vi sedan skulle bege oss på vandring mot Triftglaciären och Triftbrücke.

På vår väg mot Triftbrücke passerad vi genom mycket vackra Grimselpass.

Triftbrücke (Triftbron) är med sina 170 meter den längsta i Europa av sitt slag och befinner sig 100 meter över glaciären. Bron är också enda vägen man kan ta om man vill vandra till SAC Trifthütte för att därifrån ta sig vidare till högre alpin vandring. Den 12 juni 2009 öppnades den nya bron som är mycket säkrare och stadigare än den gamla bron.

Bergbanan som tar vandrare upp och ner genom den långa dalen heter Triftbahn. Resan med bergbanan tar 10 minuter i vardera riktningen. Om du räknar med att åka ner sent från berget så stänger bergbanan redan 16.00. Var då säker på att boka en plats till de sista turerna ner. Man får en biljett i kassan. Men, du får bara biljetten om du frågar efter en. Detta är något man måste känna till för att få tillgång till. Är sista liften ner fullbokad blir det till att vandra hela vägen ner.

Man kan även välja att vandra upp eller nerför men vägen går längs med bergväggen vilket kräver att man inte lider av höjdrädsla eftersom det saknas säkerhetsvajrar. Vandringen ner tar ca. 2 timmar.

Från toppstationen tar det ca. 1,5 timme att vandra upp till Triftbrücke. Man passerar bara 1 vattenfall så var noga med att ta med dricka!

Här hittar du en karta över vandringsleden, inkl. leden upp/ner dalen Triftbrücke

http://www.traneving.se/pdf/vandringskarta_till_triftglaciaren_och_triftbr_cke.pdf

Här är en direktlänk till vår hemsida där du kan se fler

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=639

www.traneving.se

Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post64

Vandring genom vattenfall, stenras i Schweiz

VandringPosted by Helena Traneving Wed, October 06, 2010 15:34:41

Balcon Zinal – Betyg 5 – 6 timmar – Svår Vandring

Den 11 juli 2010 vaknade vi upp till ännu en strålande dag i Zinal, Schweiz som ligger 1670 möh. Landskapet runt om Zinal domineras av toppen av Weisshorn som är 4506 möh och är den fjärde högsta toppen i Europa. Orten är mycket populär bland bergsbestigare och vandrare och har ett 300 kilometer långt nätverk av vandringsleder.

Vi åt frukost vid barbeque området vid floden och planerade rutten för dagen.

Idag bestämde vi oss för att ta kabinbanan upp till Sorebois på 2440 möh och därifrån vandra ”balkongvandring” längs med bergen bort till Petit Mountet.

Detta är en svår vandring och många gånger var det faktiskt en rätt så läskig vandring.

Turen börjar rätt så lätt och slingrar sig fram längs med bergskanten ända fram till vattenfall nr 3. Här börjar den verkligt svåra passagen som sträcker sig en bra bit framåt .

På vägen passerar man:

Ett vattenfall med brant stup ner mot byn där man endast har en kätting att hålla sig fast i.

Ett 400 meter stort område där det dagligen förekommer ras.

Ett stort snöhäng där man har ett rakt stup nedanför sig ner till byn.

En mycket lång passage med smal, obetydlig och starkt sluttande stig. Också här med stup rakt ner mot byn.

Efter snöhänget tar det värsta obehaget slut och den vackra dalen där Petit Mountet ligger öppnar sig framför oss. Här är det grönt och mycket vackert!

På andra sidan dalen har vi magnifik utsikt mot Matterhorn och bergskedjan fram till Zermatt.

Vandringen bort till Petit Mountet tar ca. 3,5 timme från toppstationen Sorebois.

Väl framme i Petit Mountet är det dags för den obligatoriska ölen. Den var verkligen välförtjänt idag! Som vi slitit, övervunnit rädsla och vunnit många ”mod-och-höjdrädsle-poäng” (om det finns något man kan kalla så) med denna vandring. Trots att detta var den fysiskt och psykiskt mest krävande vandringen så var den trots allt den roligaste. Kanske beroende på att den var så svår??!!

På vägen tillbaka mot Zinal gick vandringen längre ner längs med berget innan stigen mynnade ut i dalen strax innan Zinal.

Kvällen spenderade vi tillsammans med Jolana, vår Schweiziske väninna. Vi åt och drack gott hela kvällen och Jolana hjälpte oss att fundera ut vart vi skulle stanna till och vandra på vår resa hem mot Sverige.

Här hittar du en karta över leden vi vandrade: http://www.traneving.se/pdf/karta_med_pilar_balcon_zinal.pdf

Här är en direktlänk till hemsidan där du hitter fler bilder från vår vandring:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=638

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post63

På vandring i Schweiz - Glacier de Moiry

VandringPosted by Helena Traneving Wed, September 22, 2010 15:06:52

Dagens vandring

Glacier de Moiry – 3 km – 1 timme T/R – Lätt vandring

Den 10 juli 2010 var det så dags att flytta på oss till en ny dal i Schweiz. På förmiddagen stack vi från Leukerbad och var framme i Zinal lagom till 11.30. Helt plötsligt hade vi lämnat tyskspråkiga Schweiz och stigit in i franska Schweiz. Här har de lunchstängt i samtliga affärer och hos turistbyrån. Vi hade tur och lyckades skaffa kartor och information innan de stängde för lunch 12.00 – 14.00.

Vi bestämde oss för att ta bilen till Lac de Moiry där man har direktkontakt med Glacier de Moiry. Det var dags att ta det lite lugnare en dag. Helenas knä hade tagit stryk av att gå ner för Gemmipass och behövde ordentlig vila för att orka med ännu en veckas vandring.

Vi tog bilen ända fram till parkeringen vid änden av Lac de Moiry. Där finns det en liten kiosk där man kan handla kaffe och suvenirer.

När vi stod där och fixade med vår packning hörde vi plötsligt några som pratade svenska. Självklart tog vi kontakt direkt. Det visade sig vara en man och en kvinna från Kalmar på vandring längs med leden som går från Chamonix till Zermatt.

Vi tog en kopp kaffe och satte oss ner och pratade en stund.

Mannen och kvinnan berättade att de planerat att vara ute på leden i 12 dagar, hade tagit flyget till Zürich och tåg till Chamonix. De var nu på väg till en hytta där de skulle sova för natten men var lyckliga att kunna köpa en kopp kaffe och några chokladkakor innan stigningen började.

De berättade att leden var betydligt tuffare än de räknat med samt om ett parti där man var tvungen att klättra på lodräta stegar 300 meter rakt upp längs med bergväggen. Då skall man betänka att de hade full packning. Visserligen vandrade de ”sydländskt” dvs. utan tält och sov i hyttor men ändå, packning med diverse mat, dricka och kläder. De sa också att de hade inhandlat säkerhetsselen och rep för att kunna säkra vid svåra passager som vid stegpassagen.

Kvinnan i sällskapet och Helena samtalade lite smått om hur osäkert och högt det känns ibland. Höga höjder, dåliga stigar, avsaknad av säkerhetsvajrar osv. De enades om att det är helt OK att vara rädd ibland. Man behöver inte vara tuff jämt.

Vi skulle som sagt ta det lugnt idag och efter kaffe och trevlig pratstund gick vi vidare längs med Lac de Moiry ända fram till kanten av Glacier de Moiry.

Här skulle man egentligen kunna gå runt om men som brukligt med glaciärer är förändring dess normaltillstånd. Stigen var raserad så det var bara att vandra tillbaka samma väg igen. Gjorde inget idag eftersom Helena hade så ont i knäet.

Vi tog oss tillbaka till Zinal och letade upp en bra lägerplats precis vid ”Barbecue” området. De här Barbecue områdena är det bästa med Schweiz. Här kan man alltid övernatta om man är lite försiktig, dvs. sätter upp tältet när det mörknar och tar ner det tidigt på morgonen. Nu sover ju vi i vår bil men vi var inte ensamma om att sova här. En natt var det en schweizisk kvinna i ett tält, ett par från Polen i ett tält och en familj från Schweiz i ett annat tält.

Om du är intresserad av leden Chamonix – Zermatt så är här en länk till en bokhandel på nätet där man kan köpa boken:

http://www.amazon.co.uk/gp/product/1852845139?ie=UTF8&tag=chamonixnet0c&linkCode=as2&camp=1634&creative=6738&creativeASIN=1852845139

Här är en direktlänk till hemsidan där du hitter fler bilder från vår vandring:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=637

www.traneving.se

/Helena och Thomas Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post62

På vandring i Schweiz - Rinderhütte till Flüekapelle

VandringPosted by Helena Traneving Tue, September 21, 2010 14:57:53

Dagens vandring:

Rinderhütte – Fluëkapelle – Leukerbad – 5 timmar

Fredagen den 9 juli 2010 var vi fortfarande kvar i Leukerbad. Idag bestämde vi oss för att göra en lite längre vandring. Detta är en medelsvår vandring och man lider av lite höjdrädsla så är denna vandring inget vi rekommenderar eftersom leden bitvis är sk. alpin-vandring. Turistbyrån i Leukerbad rekommenderar bara denna led för vana vandrare eftersom man passerar ett par olika snöhäng där man måste vara uppmärksam på snöfasthet osv.

Vi tog Torrentbahn (bergbanan i Leukerbad) upp till Rinderhütte. Från Rinderhütte tog vi sikte på Flüekapelle ca. 3 timmars vandring bort. Flüekapelle är ett litet kapell insprängt i berget strax under en glaciär. Kapellet byggdes på 60-talet som en hyllning till alla vandrare som omkommit på sin väg över passet.

Från Flükapelle och ner till Leukerbad är det ca. 2 timmars vandring längs slingrande bergsstigar.

På vår väg mot Flëkapelle passerade vi två hyttor, Majingealp och Flüealp och där gör vi naturligtvis de obligatoriska öl-stoppen!

Den dagen vi vandrade var det fortfarande 30 grader varmt men mulet väder. I slutet av vår vandring kom regnet och åskan. Sista biten nerför berget vandrade vi i regn. Denna kvällen fick det bli middag på restaurang inne i Leukerbad.

Om ni vill läsa mer om vår vandring så är här en direktlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=636

www.traneving.se

/Thomas och Helena Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post61

Vandring i Schweiz – Gemmipass till Lämmerensse och Gemmipass ner till Leukerbad

VandringPosted by Helena Traneving Mon, September 13, 2010 14:05:33

Vår resa i Schweiz fortsätter och den 8 juli 2010 var vi fortfarande kvar i Leukerbad.

På morgonen bestämde vi oss för att först vandra Gemmipass till Lämmerensee (6 km – 3 timmar T/R – 90 höjdmeter – lätt vandring).

Vi vandrade även den gamla leden ner från Gemmipass till Leukerbad by (922 höjdmeter - 1,5 timme nerför - Svår vandring).

Vi tog Gemmibahn upp till toppstationen vid Gemmipass 2323 m ö h där vandringsleden mot Lämmerensee börjar. Vi följde till en början skyltarna mot Lämmeren Hütte (beläget 2502 m ö h).
Vid toppstationen har man vacker utsikt ut över bergsmassivet mot Zermatt och vid fint väder kan man se Matterhorn skymta långt där borta.

Leden är väldigt lättvandrad och man passerar genom en gammal bunkertunnel.


Lämmerensee är vackert beläget med fin utsikt upp mot Wildstrubelglaciären.
Den dagen vi var där var vi helt själva vid sjön. Eftersom det var 32 grader varmt blev det ett par dopp i sjön innan vi vandrade tillbaka till Gemmipass igen.



Väl framme vid Gemmipass var vi inte alls trötta. Vi bestämde oss för att vandra den brant stupande leden ner för berget (922 höjdmeter) till Leukerbad. Detta var förr den enda vandringsväg upp/ner genom passet, dvs. innan bergbahnan byggdes. Denna bit är inget för den som är höjdrädd!


När man kommer ner till 2060 möh så passerar man starten för Leukerbads Via Ferrata som finns i två olika svårighetsgrader. En av lederna tar 8 timmar och en tar 5 timmar.

Om du vill se fler bilder från vår vandring är här en dirketlänk:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=635

www.traneving.se / Schweiz / Leukerbad – Lämmerensee

/Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post60

Vandring runt Daubensee i Schweiz - Leukerbad

VandringPosted by Thomas Traneving Sun, September 05, 2010 21:34:20

Den 7 juli 2010 bestämde vi oss för att lämna Kandersteg och åka vdare till Leukerbad i Schweiz och åka upp till Gemmipass för att där gå runt Daubensee. Sträckan runt Daubensee är 6 km lång, tar ca. 3 timmar T/R med 120 höjdmeter. Med andra ord en rätt lätt vandringstur.

Efter att ha ätit frukost i Kandersteg beslutade vi oss för att sätta bilen på tåget genom berget och fortätta till Leukerbad. Resan med tåg genom berget tar bara 15 minuter och besparade oss lång resväg runt om bergsmassivet. Detta var andra gången vi gjorde resan med tåg genom berget vilket också innebar att vi visste vad som krävdes för att inte bli helt lomhörd och vad som måste till för att kunna se något under resans gång. Första gången, för 2 år sedan, när vi åkte tåget genom berget hade vi ingen aning om hur det funkade. Rutorna var nerrullade och inga ficklampor framplockade. Nu visste vi bättre.

Det blir nämligen bäckmörkt när tåget kör in i berget och ljudet är öronbedövande (om rutorna är nerrullade). Det är upp till var och en att se till att man har en ficklampa till hands. Denna gång hade vi hade plocket fram våra pannlampor och rullat upp rutorna. Tågresan blev en skön fikapaus!

Väl framme i Leukerbad letade vi upp bergbanan som går upp till Gemmipass. Vi hade bestämt oss för att gå rundturen runt Daubensee. Turen börjar och slutar vid kabinbanan uppe vid Gemmipass.

Under vandringen har man en magnifik utsikt ut över Rhonedalen och alla magnifika bergstoppar runt omkring passet. Vackra dagar kan man se ända bort till Matterhorn/Zermatt. Hela denna vandring följer strandkanten av Daubensee och är en relativt lätt vandring.

Höger sida längs med sjön är väldigt lättgången medan vänster sida längs med sjön går längs med bergväggen. Lunch intog vi i änden av sjön.

När vi passerat över floden från glaciären så återstår bara 120 höjdmeter upp till kabinbanan vid Gemmipas. Vandringen härifrån och upp till passet tar ca. 30 minuter brant uppför. Eftersom vi var rätt trötta idag beslutade vi oss för att strunta i de 120 höjdmeterna och fuska med hjälp av den lilla kabinbanan upp till passet.

På vintern är området runt/över Daubensee ett eldorado för längdskidåkare. Många landslag tränar höghöjdsträning här.

Efter att avslutat vandringen var det dags att ta in på en camping för en välbehövlig dusch. Vi hade tur och hittade en fin campingplats med en ordninggjord eldplats. Vi lagade mat på vår grill och stormkök från Primus, korkade upp en flaska vin och njöt av den magnifika utsikten!

Titta in på vår hemsida www.traneving.se om du vill se fler bilder från vår vandring.

Direktlänk till just denna vandring: http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=634

Helena och Thomas

Traneving

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post59

Kanderfirn, Kandersteg - Schweiz

VandringPosted by Helena Traneving Fri, August 27, 2010 13:39:39

Tisdagen den 6 juli 2010 beslutade vi oss för att gå en vandringsled som utgår från Selden och upp till toppen av Kanderfirn 2411 meter över havet.

Detta är en fantastisk vandring där man vandrar genom Gasterndalen upp till Kanderfirn glaciären.

Efter att tagit 900 höjdmeter belönas man av en magnifik utsikt ut över Kanderfirn glaciären och ut över Gastern dalen.

Totalt tar turen 5 timmar t/r med 900 höjdmeter och 1 mils vandring.

Ta med lunch och vatten om du tänker gå denna led eftersom det inte finns någon hytta upp på toppen. Något som faktiskt är rätt ovanligt i Schweiz där man nästan alltid lyckats få till en stuga på de mest otillgängliga toppar. Sista stället att fylla på depåerna är i Heimritz, ca. 25 minuters vandring från Selden.

Leden börjar/slutar i vid Hotel Gasterntal i Selden. Här kan man parkera billen eller hoppa av bussen.
Det går buss dagligen från järnvägsstationen i Kandersteg till Selden. Bäst är att boka plats i bussen T/R eftersom det vid högsäsong kan vara fullt och bussen bara går några få turer per dag. Information om när bussen går kan man få i turistinformationen i Kandersteg. Ha koll på tiden om du skall åka buss. Om du missar bussen så är det 3 timmars vandring ner till Kandersteg.

Följ leden på vänster sida om floden från Hotel Gasterntal i Selden upp genom dalen där huvudleden börjar vid bondgården Heimritz. När du går ner kan du med fördel välja att vandra ner längs andra sidan av floden.

Vid Heimritz börjar en stadig stigning upp mot Kanderfirn. Efter ett par kilometer viker leden av åt höger och du passerar över floden. Här har man på vänster sida magnifik utsikt över Alpetli Glaciären.

Om man inte orkar gå upp på toppen utan bara vill njuta av dalen så kan man vandra andra sidan av floden ner till Selden. Detta är det många vandrare som gör!

När du passerat floden börjar en snirklig vandring upp mot toppen. Man vandrar bitvis över en bergskam och här har man panorama vy ut över dalen.

När vi bara hade några hundra höjdmeter kvar till toppen kom en gems (bergsget) hoppandes ner för klipporna bara några få meter från oss. Vilken fantastisk upplevelse! Gemsen var på väg ner till en källa med friskt vatten.

Väl uppe på toppen av Kanderfirn, 2411 meter över havet, möttes vi av en helt otrolig utsikt ut över glaciären.

På en klippavsats lite längre bort balanserade gemsens fru. Hon hoppade från klippa till klippa och underhöll oss under hela vistelsen på toppen. Vi lagade lunch på toppen och passade på att njuta av solen och utsikten innan det var dags för oss att bege oss ner mot dalen igen.

På väg ner mötte vi en ensam ung tjej i 20-års åldern. Vi stannade och pratade en stund med tjejen som berättade att hon var från Srilanka men att hennes pappa kom från Schweiz. Hon var här med sina farföräldrar som väntade på henne ner i Selden. Hon saknade vatten och ryggsäck med extra energi och när vi mötte henne var hon väldigt törstig (på gränsen till svimfärdig i den 34-gradigt varma hettan). Hon fick vatten av oss och vi berättade att hon hade minst 1 timme kvar till toppen samt att hon skulle vara lite extra försiktig när hon passerade den manliga gemsen som låg och lurpassade längs med stigen.

Vi fortsatte vår vandring nerför berget och under en paus så såg Helena att tjejen hade vänt om innan hon nått toppen. Nu var hon ungefär 45 minuter efter oss på väg ner mot dalen.

När vi så kom fram till Heimritz ropade och ropade ägarinnan på oss. Hon kunde ingen engelska men med hjälp av lite tyska och lite teckenspråk så förstod vi att tjejens farmor och farfar + alla andra i Sleden och i Heimritz var jätte oroliga för tjejen. Vi berättade att hon fått vatten av oss och att vi sett att hon vänt och nog hade 30 minuter kvar innan hon skulle passera Heimritz. Vi tog en välbehövlig öl i Heimritz och det gick inte många minuter innan Helena fick tala med tjejens farmor över telefon och lugna henne med beskedet att hennes sondotter var på väg ner igen.

Senare när vi mötte farmodern och farfadern i Selden så berättade de att om inte vi kunnat ge så lugnande besked om att deras barnbarn var på väg ner så hade de kontaktat fjällräddingen eftersom de visste att hon gått upp utan vatten och hade varit borta alldeles för länge enligt deras tycke.

När tjejen senare kom ner till Selden var hon på ungdomars vis inte ett dugg orolig och förstod inte riktigt varför alla hade varit så orliga.

Om du vill se fler bilder från vår vandring upp på Kanderfirn så titta in på vår hemsida

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=633

www.traneving.se

Helena och Thomas

  • Comments(0)//friluftsblogg.traneving.se/#post58
Next »